SE515259C2 - Metod att styra förbindelser i ett telekommunikationssystem - Google Patents

Description

.o nav-u 515 259 2 nyttjad bandbredd kan sökas upp och dynamiska förbindelser om- arrangeras så att bandbreddsutnyttjandet optimeras, och därmed högsta datahastighet kan erhållas vid varje tidpunkt.

US 4.821.256 beskriver en metod för att övervaka informationsö- verföring i semipermanent genomkopplade 4-trådsförbindelser i digitala tidsmultiplexade växlar. Övervakningen sker genom jäm- förelse av bitströmmar och paritetstest.

US 5.046.183 beskriver ett arrangemang sådant att vid ett samtal som skall debiteras mottagaren eller en tredje part, eller sam- tal som riktar sig specifikt till en person, en telefonist be- höver inblandas först när samtalet redan är uppkopplat, varvid samtalstypen visas för telefonisten för att assistera densamma.

Ett telekommunikationssystem enligt inledningsvis definierat slag tillhandahåller telekommunikationstjänster vid vilka olika typer av förbindelser mellan användarterminaler kan styras, t ex uppkopplas, nedkopplas och ändras.

Vid en första typ av förbindelse kan nämnda styrning initieras från en användarterminal, t ex telefon eller dator. En användare kan själv initiera styrningen utan inblandning av en operatör.

Antalet förbindelser av denna typ är vanligen starkt varierande över tiden, liksom varaktigheten hos förbindelserna, vilken var- aktighet dock ofta är kort, t ex några minuter eller timmar. För- bindelserna uppvisar således en stor rörlighet. Nedan benämns dessa förbindelser därför dynamiska förbindelser. En fördel med dynamiska förbindelser är snabbheten och enkelheten med vilken dessa kan styras.

Vid en andra typ av förbindelse initieras nämnda styrning från en driftstödsterminal, hörande till ett driftstödssystem, av en operatör. Förbindelser vid denna andra typ av telekommunika- tionstjänst har ofta lång varaktighet, t ex flera månader. De är mera statiska till sin natur än dynamiska förbindelser. Nedan benämns dessa förbindelser semipermanenta förbindelser. En för- del med semipermanenta förbindelser är att dessa uppvisar mindre risk för störningar, t ex oönskade nedkopplingar, än dynamiska förbindelser. Förmågan att inte störa förbindelser benämns ro- busthet. »nwv 515 259 3 Den högre robustheten hos semipermanenta förbindelser jämfört med dynamiska förbindelser åstadkommes genom att styrdata rela- terat till semipermanenta förbindelser lagras mera tillförlit- ligt än styrdata relaterat till dynamiska förbindelser. Nämnda mera tillförlitliga lagring av styrdata benämns persistent lag- ring.

Vid styrning av dynamiska förbindelser används en första upp- sättning funktioner i telekommunikationssystemet_ Vid styrning av semipermanenta. förbindelser används en andra uppsättning funktioner. Den andra uppsättningen funktioner ingår till över- vägande del i ett separat driftstödssystem, och är sålunda till stor del skild från den första uppsättningen funktioner.

Genom den första uppsättningen av funktioner kan styrning av dy- namiska förbindelser initieras från en användares terminal, t ex telefon eller dator. Genom den andra uppsättningen funktioner kan styrning av förbindelser med hög robusthet initieras från nämnda driftstödssystem.

Ett problem med att styra semipermanenta förbindelser från ett driftstödssystem är att det tar lång tid för en användare att få en robust förbindelse uppkopplad, eftersom användaren först mås- te meddela telekommunikationssystemets driftsoperatör, varefter operatören initierar uppkopplingen. Detta är en process som tar lång tid, kanske flera dagar.

Telekommunikationssystemet kan innefatta flera väljarnoder för- bundna i ett nät. Robustheten är låg hos en dynamisk förbindelse som t ex passerar genom många sådana väljarnoder. Ökad robusthet hos dynamiska förbindelser åstadkommes vid känd teknik till en avsevärd merkostnad, genom t ex tillförlitligare hårdvara såsom processorer och väljare. Den högre kostnaden är ett problem.

Vid dynamiska förbindelser tas i anspråk styrresurser, d.v s be- arbetningskapacitet i en i styrsystemet ingående processor, och flyktiga datalagringsresurser såsom RAM-minnen. Mängden styrre- surser och datalagringsresurser som tas i anspråk står i propor- tion till antalet dynamiska förbindelser som är uppkopplade.

Tillgången på resurser är begränsande för hur många dynamiska förbindelser som kan kopplas upp. Även detta är ett problem. s1s 259 4 reskrivning av uppfinningen Uppfinningen syftar till att undanröja ovanstående problem som föreligger vid ett telekommunikationssystem_ Till telekommuni- kationssystemet är användarterminaler anslutningsbara. Telekom- munikationssystemet innefattar ett styrsystem för styrning, så- som uppkoppling, nedkoppling och ändring, av förbindelser mellan de nämnda användarterminalerna. Styrsystemet innefattar* dels styrresurser och dels lagringsresurser. Lagringsresurserna lag- rar styrdata relaterat till förbindelser i telekommunikations- systemet.

Närmare bestämt avser uppfinningen att på ett enkelt sätt kom- binera fördelarna hos dynamiska förbindelser med fördelarna hos semipermanenta förbindelser, så att: (a) styrning av semipermanenta förbindelser kan initieras från en användarterminal, (b) robustheten för dynamiska förbindelser kan väljas lika som för semipermanenta förbindelser, d v s robustheten blir dimen- sionerbar, (c) kapaciteten kan höjas vid ett styrsystem med knappa resur- ser, såsom bearbetningskapacitet, eller annorlunda uttryckt, att behovet av resurser för en given kapacitet kan minskas.

Dessa syften uppnås genom att uppfinningen ges de i patentkraven angivna kännetecknen.

Genom uppfinningen medges sålunda att en förbindelse, oberoende av den förbindelsetyp till vilken nämnda förbindelse hänför sig, samtidigt erhåller flera av de goda egenskaper som vid känd tek- nik antingen förknippas med dynamiska förbindelser, eller med semipermanenta förbindelser. Styrning av en robust förbindelse är initierbar från en användarterminal, utan traditionellt driftstödssystem. Detta sker av användare själva, eller av en operatör. Behovet av en särskild driftstödsterminal eller ett driftstödssystem för hantering av semipermanenta förbindelser elimineras.

Semipermancnta förbindelser styrs på väsentligen samma sätt som dynamiska förbindelser. I motsats till dynamiska förbindelser lagras emellertid styrdata som är relaterat till de semiperma- s1s 2s9:”j:'xkf 5 nenta förbindelserna persistent, för att erhålla en robusthet hos semipermanenta förbindelser som är högre än hos dynamiska förbindelser. Funktioner för styrning av dynamiska förbindelser återanvänds till stor andel för styrning av semipermanenta för- bindelser.

Robustheten för en förbindelse är ändringsbar. Ändring av robus- theten för en förbindelse antingen initieras direkt från en an- vändarterminal, eller initieras av styrsystemet utifrån använ- dares beteenden. Styrsystemet lagrar i det senare fallet det förbindelserelaterde styrdatat i de olika lagringsformerna så att ett bestämt robusthetsmedelvärde uppnås. Tillräckligt bra robusthet erhålles därmed utan onödigt upptagande av knappa re- surser, varvid antingen kostnaden kan sänkas eller kapaciteten kan ökas hos styrsystemet.

Kort fidurbeskrivninq Uppfinningen skall nu beskrivas mera ingående med ledning av ritningarna, i vilka fig. 1. schematiskt visar ett telekommunikationssystem vid vil- ket uppfinningen tillämpas, fig. 2. schematiskt visar ett telekommunikationssystem och till- hörande driftstödssystem, där telekommunikationssystemet inne- fattar flera noder, fig. 3. schematiskt visar ett till telekommunikationssytemet i fig. l eller 2 hörande styrsystem, innefattande styrfunktioner och lagringsresurser, fig. 4. schematiskt visar en metod enligt uppfinningen, där me- toden tillämpas i styrsystemet enligt fig. 3, fig. 5. visar ett förlopp enligt uppfinningen för uppkoppling av en semipermanent förbindelse från en användarterminal, fig. 6. visar ett förlopp enligt uppfinningen för användarini- tierad ändring av robustheten hos en förbindelse, fig. 7. visar ett förlopp enligt uppfinningen för ändring av robustheten hos en förbindelse efter viss beräknad tid, 515 2s9iïàW~ä 6 fig. 8. visar ett förlopp enligt uppfinningen för ändring av robustheten hos en förbindelse vid resursbrist, fig. 9. förenklat visar ett flödesschema över hanteringen av en förbindelse.

Beskrivning av uppfinningens utförinqsformer En utföringsform av uppfinningen tillämpas i styrsystemet hos ett telekommunikationssystem l. Telekommunikationssystemet vi- sas schematiskt i fig. l. Det innefattar en väljare 2, t ex en digital kretskopplande tidsväljare, och ett styrsystem 3. Till telekommunikationssystemet är användarterminaler, t ex telefo- ner 4,5, datorer 6 eller externledningar 7, s k trunkar, anslut- nä.

Telekommunikationssystemet vid vilket uppfinningen kan tilläm- pas kan på känt sätt innefatta ett nät med flera sammankopplande noder 8, såsom visas i fig. 2. I fig. 2 visas även ett drift- stödssystem 9.

Förbindelser mellan användarterminalerna 4,5 styrs, såsom kopp- las upp, kopplas ned eller ändras, av styrsystemet genom manöv- rering av väljaren 2 i fig. l eller väljarna 2 i fig. 2.

I fig. 3 visas styrsystemet mera ingående. Styrsystemet innefat- tar styrfunktioner 10.1-lO.6 och lagringsresurser. Lagringsre- surserna utgörs av dels primärminnen av en första typ ll och av en andra typ l2, och av dels ett sekundärminne 13. Styrfunktio- nerna kan direkt eller indirekt ta i anspråk de olika typerna av lagringsresurser.

Enligt uppfinningen är nu en väsentlig andel av styrfunktionerna i styrsystemet för styrning av förbindelser direkt eller indi- rekt gemensamma för styrning av alla typer av förbindelser.

Dessa typer av förbindelser innefattar dels sådana som traditio- nellt benämns dynamiska förbindelser, och dels sådana som tra- ditionellt benämns semipermanenta förbindelser. En telefon 14 och en dator 15 representerar de olika förbindelsetyperna, te- lefonen en dynamisk förbindelse och datorn en semipermanent för- bindelse. 515 259L@f:"=~.-" 7 Pilarna indikerar samverkan mellan användarterminalerna 14,15, styrfunktionerna 10.1-10.6 och lagringsresurserna ll~l3. Som ex- empel samverkar båda användarterminalerna dels direkt med gemen- samma styrfunktioner lO.2,l0.3, och dels indirekt med flera an- dra styrfunktioner 10.4-10.6 och lagringsresurser ll-13.

Styrning, såsom uppkoppling, nedkoppling och ändring, av förbin- delser av typen semipermanenta förbindelser kan initieras av an- vändarna genom att de gemensamma styrfunktionerna används. För detta ändamål måste de gemensamma styrfunktionerna medge lagring av förbindelserelaterat styrdata i lagringsresurser vilka ger förbindelserna rätt egenskaper. Detta kommer att framgå nedan.

Primärminnet ll av den nämnda första typen har en jämförelsevis låg tillförlitlighet medan primärminnet 12 av den nämnda andra typen har högre tillförlitlighet, beroende på att det har på i och för sig känt sätt hårdvarustöd för skrivskydd. Sekundärmin- net 13, som utgörs av ett skivminne, har högst tillförlitlighet.

Förbindelser av typen semipermanenta förbindelser skall vanligen ha hög robusthet. Följaktligen kan styrdatat för sådana lagras i primärminne av den andra typen, och/eller i sekundärminnet, varvid denna önskade egenskap erhålles.

Primärminne av den nämnda andra typen, och sekundärminne är en- dast tillgängliga genom funktionen 10.6, beroende på ovan nämnda hårdvarustöd. Genom att nämnda minnen endast är tillgängliga ge- nom funktionen 10.6, ökar tillförlitligheten hos dessa lagrings- resurser. Detta är ett av många möjliga, i och för sig kända, sätt som bidrar till lagringsresurser med hög tillförlitlighet.

Fortsättningsvis beskrivs uppfinningen för enkelhetens skull i ett system med endast två typer av datalagringsresurser. Dessa benämnes flyktiga respektive persistenta. Det är för fackmannen uppenbart att flera än dessa två typer av datalagringsresurser kan förekomma, varvid typerna inbördes uppvisar olika grad av tillförlitlighet.

I styrsystemet ingår även styrresurser, som styrfunktionerna kan ta i anspråk. Styrresurserna utgörs av bearbetningskapacitet i en ej visad processor. Efter persistent lagring av förbindel- s1s 8 serelaterat data för en förbindelse kan styrresurser frigöras.

Därmed kan dessa användas för en annan förbindelse. Även flyk- tiga datalagringsresurser kan därvid frigöras, och användas för en annan förbindelse.

Enligt ett viktigt kännetecken hos uppfinningen kan styrdata för förbindelser av alla typer flyttas mellan de flyktiga och per- sistenta datalagringsresurserna. Således kan styrdata flyttas från flyktiga till persistenta datalagringsresurser, och från persistenta till flyktiga datalagringsresurser. Härigenom kan en behovsanpassning ske av förbindelsers egenskaper, och resursut- nyttjandet i styrsystemet kan optimeras vid dessa egenskaper.

Optimeringen består i att endast resurser upptas, vilka är nöd- vändiga för att tillräckligt goda egenskaper skall uppnås.

Om styrdata inte lagras i persistent minne är, i den beskrivna utföringsformen, de flyktiga datalagringsresurserna begränsande för hur många samtidiga förbindelser som kan hanteras av tele- kommunikationssystemet. Dessutom är styrresurserna begränsande för i vilken omfattning styrdata kan flyttas mellan flyktiga da- talagringsresurser och persistenta datalagringsresurser. Nämnda flyttning av styrdata tar nämligen bearbetningskapacitet i an- språk. Styrdata som hänför sig till förbindelser som uppvisar stor rörlighet bör således inte villkorslöst lagras i persistent minne, eftersom detta skulle innebära omfattande flyttning av styrdata mellan de flyktiga datalagringsresurserna och de per- sistenta datalagringsresurserna.

Med hänvisning till fig. 4 och 5 skall nu ett första förlopp enligt uppfinningen beskrivas. Utmärkande för förloppet är att en förbindelse initieras från en användarterminal, att styrdata för förbindelsen lagras i persistent minne, och att därigenom förbindelsen erhåller hög robusthet.

En användarterminal 4 initierar en uppkoppling till en använd- arterminal 5 av en förbindelse som skall uppvisa samma robusthet som är kännetecknande för en traditionell semipermanent förbin- delse. Vid beordran om uppkoppling skapas dynamiska processer 16,17. Processerna utgör en representation av en styrfunktion. 515 259 9 I processerna manipuleras förbindelsestyrdata genom procedurer 18,19 som är implementerade i programlogik. Förbindelsestyrdatat hörande till vardera processen lagras i var sitt flyktigt minne 20 resp. 21. Genom processerna ombesörjes uppkopplingen, ruta 22 i fig. 4, av förbindelsen på i och för sig känt sätt, varefter det förbindelserelaterade styrdatat kopieras över, ruta 23, från de flyktiga minnena 20,21 till det persistenta minnet 24. Där- efter frigörs flyktiga lagringsresurser, ruta 25, genom att de dynamiska processerna 16,17 upphör.

Ett andra förlopp skall nu beskrivas med hänvisning till fig. 6.

Utmärkande för detta förlopp är att en förbindelse först kopplas upp mellan två användarterminler, och att förbindelsens robust- het därefter ändras på initiativ från någon av användartermin- alerna. En förbindelse med en robusthet lägre än den högsta upp- kopplas från en användarterminal, ruta 26. Från någon av använd- arterminalerna 4,5 begärs därefter en förändring av förbindelsens egenskaper. Närmare bestämt önskas att robustheten för förbindelsen skall ökas.

Order inväntas från någon användarterminal, ruta 27. Det förbin- delserelaterade styrdatat kopieras över från flyktiga minnen till persistenta minnen, ruta 28. Därefter frigörs styrresurser och flyktiga lagringsresurser, ruta 29, genom att dynamiska pro- cesser upphör.

Ett tredje förlopp skall nu beskrivas med hänvisning till fig. 7. Krav på robusthet innebär ibland att ett statistiskt medel- värde för störnings-sannolikhet för flera förbindelser inte får överskrida ett förutbestämt värde. Ett sätt, enligt uppfinning- en, att uppfylla nämnda krav är att under vissa faser vid styr- ning av en förbindelse, såsom under uppkopplingsfas, lagra för- bindelserelaterat styrdata för förbindelsen i flyktigt minne, och att under andra faser, såsom under datafas, lagra det för- bindelserelaterade styrdatat i persistent minne. Efter en viss tid, t ex 15 min. i datafas, vilken tid är beräknad så att till- räckligt hög robusthet skall erhållas, lagras det förbindelse- relaterade styrdatat i persistent minne. När lagring i persis- tent minne sker är det sannolikt att förbindelsen är ganska sta- tisk till sin natur, och sålunda kommer omfattande bearbetnings- 515 259 l0 kapacitet inte att tas i anspråk för förbindelsen. Nämnda tid är antingen beräknad i förväg vid systemkonfiguration, eller beräk- nas under drift.

Utmärkande är att en förbindelse uppkopplas, ruta 30, att den nämnda beräknade tiden inväntas, ruta 31, att därefter sker lag- ring i persistent minne av förbindelserelaterat data, ruta 32, och att resurser därvid frigörs, ruta 33.

Ett fjärde förlopp skall nu beskrivas med hänvisning till fig. 8. När mängden knappa resurser som tagits i anspråk för förbin- delser överskrider en förutbestämd storlek, väljer en funktion i styrsystemet ut vilka förbindelsers styrdata som skall lagras i en annan typ av lagringsresurs. Efter lagring av det förbin- delserelaterade styrdatat frigöres styrresurser och lagringsre- surser på ovan angivet sätt. Den nämnda funktionen väljer ut för- bindelserna enligt olika kriterier, däribland varaktigheten av en förbindelse och typ av förbindelse. Har t ex en förbindelse pågått mer än 10 min är det sannolikt att den kommer att bestå ytterligare än god tid, och därför är det lämpligt att dess för- bindelserelaterade styrdata lagras i en annan typ av lagrings- resurser så att resurser kan frigöras för uppkoppling av till- kommande förbindelser. I detta fall väljs således förbindelser ut med hänsyn tagen till ett användarbeteende.

Utmärkande för detta tredje förlopp är att ett antal förbindel- ser uppkopplas, ruta 34, att när resursbrist inträder, ruta 35, valda förbindelsers styrdata lagras i en annan typ av lagrings- resurs, ruta 36, varvid frigjorda resurser står till förfogande, ruta 37.

För att upprätthålla en fastställd lägsta robusthet hos dynamis- ka förbindelser som passerar många väljarnoder lagras styrdata för dessa förbindelser persistent.

Ett flödesschema visas i fig. 9. Flödesschemat visar förenklat hantering av en förbindelse i enlighet med uppfinningen. Styr- systemet är mottagligt för signaler från användarterminalerna.

En signal “off hook” indikerar att en användarterminal initierar uppkoppling av en förbindelse. En annan signal “förbindelsetyp” 5-15 259 ll meddelar styrsystemet om förbindelsen skall vara semipermanent eller dynamisk. Ytterligare en signal “on hook” indikerar att förbindelsen skall avslutas.

Funktioner vilka i sig är tidigare kända mäter resurstillgäng- ligheten i styrsystemet, frigör bearbetningskapacitet i en pro- cessor, frigör datalagringsresurser, utför tidmätning, räknar noder genom vilka förbindelsen löper, lagrar förbindelserelate- rat styrdata persistent samt flyttas förbindelserelaterat styr- data från persistent lagring till flyktig lagring. Dessa funk- tioner beskrivs därför inte närmare. Flödesschemat skall nu be- skrivas mera ingående.

Vid valruta 38 inväntas signalen off hook. Om resurstillgänglig- heten är hög, valruta 39, förbindelsen är dynamisk, valruta 40, och förbindelsen förlöper genom endast en nod, valruta 41, så lagras styrdatat för förbindelsen i flyktiga minnen, ruta 42. Om däremot resurstillgängligheten är låg, alternativ "låg" vid val- ruta 39, förbindelsen är semipermanent, valruta 40, eller för- bindelsen förlöper genom flera noder, valruta 41, så lagras styrdatat för förbindelsen persistent, varvid bearbetningskapa- citet för processorn, d v s styrresurser, och flyktiga minnen frigörs, ruta 43. Om en dynamisk förbindelse består en viss för- utbestämd tid, valruta 44, t ex 10 min, så lagras styrdatat för förbindelsen persistent, varvid bearbetningskapacitet för pro- cessorn och flyktiga minnen frigörs, ruta 43. Om signalen on hook detekteras, valruta 45, så frigörs bearbetningskapacitet och flyktiga minnen, ruta 50, varefter åter signalen off hook invän- tas, valruta 38. Efter persistent datalagring, ruta 43 inväntas on hook, valruta 46. Om resurstillgängligheten är låg, alterna- tiv "låg" vid valruta 47, så frigörs resurser, ruta 48, hörande till andra förbindelser efter mottagande av signalen on hook, valruta 46. Därvid lagras styrdata persistent för dessa förbin- delser, vilka förbindelser väljs ut efter varaktighet. Därefter tas resurser åter i anspråk vilka frigjorts vid ruta 48, och styrdatat lagras flyktigt, ruta 49. Vid ruta 50 frigörs resurser varefter åter signalen on hook inväntas, valruta 38. «,»;| 5-15 259 12 För en fackman är det uppenbart att telekommunikationssystemet vid vilket uppfinningen tillämpas på känt sätt kan innefatta ett styrsystem, vilket fysiskt är fördelat på flera noder (distri- buerat styrsystem), t ex de noder som visas i fig. 2.

Claims (11)

u 515 259 fx ' PATENTKRAV

1. En metod för att styra förbindelser i ett telekommunikations- system (1) till vilket användarterminaler (4-6, 14-15) är anslutna, vilket telekommunikationssystem HJ innefattar ett styrsystem (3) för styrning, såsom uppkoppling, nedkoppling och ändring, av nämnda förbindelser mellan nämnda användarterminaler (4-6, 14-15), vilket styrsystem innefattar dels styrresurser och dels lagringsresurser (11-13, 20, 21, 24), de senare lagrande styrdata relaterat till nämnda förbindelser, kännetecknad av - styrning av semipermanenta förbindelser med.styrfunktioner för styrning av dynamiska förbindelser, däribland uppkoppling, nedkoppling och ändring av förbindelser, - initiering av styrningen av de semipermanenta förbindelserna från användarterminalerna (4-6, 14-15) genom samverkan med nämnda styrfunktioner.

2. En metod enligt patentkrav 1, kännetecknad av initiering av styrningen av förbindelserna fràn samma användarterminaler som de till vilka de styrda förbindelserna hänför sig.

3. En metod enligt patentkrav 1 kännetecknad av initiering av styrningen av förbindelserna från andra användarterminaler än de till vilka förbindelserna hänför sig.

4. En metod enligt patentkrav 1, 2 eller 3, kännetecknad av lagring av data för nämnda styrda förbindelser i flyktiga minnen eller i persistenta minnen.

5. En metod enligt patentkrav 4, kännetecknad av flyttning av förbindelserelaterat data avseende en dynamisk förbindelse från ett flyktigt minne till ett persistent minne, varvid en semiper- manent förbindelse bildas och styrresurser i form av bearbet- ningskapacitet för en i styrsystemet ingående processor frigörs.

6. En metod enligt patentkrav 5, kännetecknad av att nämnda flyttning utförs när förutbestämda villkor är uppfyllda.

7. En metod enligt patentkrav 6, kännetecknad av att av nämnda 5125 259 Üfjë-.fi /f-l villkor är hög styrsystembelastning.

8. En metod enligt patentkrav 6, kännetecknad av att minst ett av nämnda villkor är förknippat med ett användarbeteende.

9. En metod enligt patentkrav 6, 7 eller 8 kännetecknad av att minst ett av nämnda villkor är förknippat med den tjänst i vilken en förbindelse, som upptar en resurs, ingår.

10. Anordning för styrning av förbindelser i ett telekommunika- tionssystem, innefattande användarterminaler (4-6, 14-15), ett styrsystem (3) för styrning, såsom uppkoppling, nedkoppling och ändring, av nämnda förbindelser mellan nämnda användarterminaler, innefattande dels styrresurser och dels lagringsresurser (ll-13, 20, 21, 24), de senare lagrande styrdata relaterat till nämnda förbindelser, kännetecknad av en mekanism som använder styrfunk- tioner, såsom uppkoppling, nedkoppling och ändring, avsedda för dynamiska förbindelser, till att styra semipermanenta förbindel- Ser.

11. Anordning enligt patentkrav 10, kännetecknad av att mekanis- men är känslig för flyttning av styrdata avseende en bestämd förbindelse från ett flyktigt minne till ett persistent minne. an..