SE506849C2 - För implantation i benvävnad avsedd fixtur, protesförankringsanordning samt protes - Google Patents

Description

lO 15 20 25 30 35 506 849 2 element anligger mot en stödyta på fixturens fästände.

Stöd- och bärytorna bör då för fullgod funktion vara parallella. Detta utgör sällan något problem vid proteser av det slag som är infästa medelst endast en fixtur efter- som då protesen, som vanligtvis förankras genom ett skruv- förband vid fixturen, när den skruvas fast tvångsmässigt kommer att anligga med sin bäryta mot fixturens stödyta över hela dess utsträckning.

I många fall kan en protes förankras med fler än en fixtur. Detta är speciellt fallet vid käkrekonstruktion då en tandradsprotes skall fästas, men kan förekomma även vid proteser för andra kroppsdelar.

Då en sådan protes eller en hållare för en dylik protes skall föstas vid två eller flera fixturer, kommer den fixtur vid vilken protesen först fästes och skruvas i läge att tvinga protesen till ett visst läge som följd av att dess mot fixturens stödyta anpressade bäryta tvångs- mässigt får sin riktning bestämd av den förra. Vid fast- skruvning av protesen vid nästa och eventuellt ytterligare fixturer är det önskvärt att motsvarande bär- och stödytor vid denna fixtur även de är parallella så att ej sned- anliggning uppkommer. Vid förankring av fixturerna i ben- vävnaden försöker man naturligtvis att med största möjliga precision åstadkomma att respektive fixturernas stödytor får avsedda riktningar i förhållande till varandra, vilka riktningar är anpassade till motsvarande bärytor pà prote- sen. Vanligtvis handlar det om att fixturernas ytor skall ligga i samma plan, eller åtminstone vara parallella.

Att uppnå detta fullständigt är mycket svårt. Det är närmast oundvikligt att räkna med att förankringen av en fixtur avviker riktningsmässigt från den avsedda. Att för- ankra två eller flera fixturer fullständigt parallellt är svårt att uppnå. Detsamma gäller möjligheten att uppnå ett exakt överensstämmande läge i höjdled. Redan en avvikelse på någon enstaka grad resulterar i bristande anpassning hos stöd- och bärytorna då protesen så som beskrivits ovan fästes vid fixturerna. Proteselementet eller proteshålla- ren är i allmänhet utförda av ett helt stelt material, 10 15 20 25 30 35 3 506 849 exempelvis rostfritt stål, så att felpassningen ej kan kompenseras genom deformation av dessa. Resultatet blir i stället, dels dålig anliggning mot någon eller några av fixturernas stödytor, dels kommer man vid åtdragning av skruvförbanden då protesen fästes vid fixturerna att implementera spänningar i proteskonstruktionen, vilka fortplantas ner i benvävnaden. Detta kan orsaka obehag hos patienten och dessutom nedsätta och förkorta protesens funktionsduglighet.

Detta problem är speciellt vanligt vid käkrekon- struktion, där en superstruktur med tandprotesen är direkt eller via en fästskena fastskruvad vid fixturerna. Fram- förallt vid användning av prefabricerade superstrukturer där någon omfattande individuell anpassning av dessa ej är avsedd att ske utgör dylik bristande parallellitet hos fixturerna ett stort problem.

För att kompensera för denna bristande exakthet är det förut känt genom exempelvis EP 0 126 624, EP 0 370 590 och EP O 466 267 att anbringa ett elastiskt mellanlägg mellan fixtur och protes. Ändamålet med föreliggande uppfinning är mot denna bakgrund att eliminera de ovan beskrivna nackdelarna då fixturernas riktningar och/eller höjdlägen ej är helt i överensstämmelse med de avsedda utan att man behöver lägga in speciella kompensationselement härför.

Detta har enligt uppfinningen ernåtts genom att en fixtur av det i patentkravets 1 ingress angivna slaget uppvisar de i detta kravs kännetecknande del angivna spe- ciella särdragen, genom att en anordning av det i patent- kravets ll ingress angivna slaget uppvisar de i detta kravs kännetecknande del angivna särdragen samt genom att en protes av det i patentkravets 14 ingress angivna slaget uppvisar de speciella särdrag som anges i detta kravs kännetecknande del.

Genom att fixturens stödyta eller protesens bäryta är integrerat försedd med deformationsorgan som kan defor- meras plastiskt i en riktning vinkelrätt mot respektive yta, så kommer deformationsorganet vid snedanliggning att 10 15 20 25 30 35 506 849 4 i motsvarande grad deformeras så att bärytan får en funk- tionsduglig anliggning mot stödytan trots snedanliggning- en. Då vinkelfelen tas upp av dessa deformationsorgan medför åtdragningen av fästskruvarna inte att några spänningar implementeras i patientens benvävnad.

Fixturen är företrädesvis utformad med åtminstone partier som är rotationssymmetriska, varvid dess stödyta är vinkelràt mot dess centrumaxel.

Vid en föredragen utföringsform är deformations- organet utfört som en axiellt riktad fläns, lämpligtvis cylindrisk och koaxiell med centrumaxeln.

Det föredrages därvid att flänsen är perifert anord- nad vid en cirkulärt utformad stödyta för uppnående av optimal deformationsfördelning, tack vare att flänsen då blir belägen på så stort avstånd från centrumaxeln som möjligt.

Vid ytterligare föredragna utföringsformer är flan- sen försedd med slitsar och/eller är avfasad axiellt utåt, varvid deformeringen underlättas.

Föredraget är vidare att flänsens yttre ände är spetsig. Därmed uppnås ett progressivt deformationsmot- stånd.

Ovan angivna och andra föredragna utföringsformer av uppfinningen anges i de beroende patentkraven.

Uppfinningen förklaras närmare genom efterföljande detaljerade beskrivning av föredragna utföringsformer av densamma under hänvisning till medföljande figurer, av vilka fig. l skissartat illustrerar känd teknik, fig. 2 är en delvis snittad sidovy av en fixtur enligt en första utföringsform, fig. 3 är en pespektivvy av en detalj av fixturen i fig. 2, fig. 4 är ett snitt i förstoring genom en detalj i fig. 3, fig. 5 - 7 är motsvarande snitt som fig. 4 illust- rerande andra till femte utföringsformen av uppfinningen, 10 15 20 25 30 35 5 506 849 fig. 8 är en ändvy av en fixtur enligt en sjätte utföringsform av uppfinningen, fig. 9 är en perspektivvy av en detalj i fig. 8, fig. 10 är en sprängvy av en protesförankrings- anordning enligt uppfinningen, fig. 11 är ett längdsnitt genom en detalj i fig. 10, fig. 12 är en sidovy av en detalj i en protes enligt uppfinningen, och fig. 13 är en ändvy av en detalj i fig. 12.

Fig. 1 syftar till att tydliggöra den problemställ- ning som föreliggande uppfinning avser att lösa och är därför utformad som en principskiss. 101 representerar en protesdel, t.ex. en brobas till en tandbrygga. Protesdelen 101 är förankrad i en persons käkben medelst ett antal fixturer inskruvade i hål upptagna i käkbenet. Endast två fixturer 102, ändar. hålet i käkbenet 103 visas i figuren och endast deras övre Värdera fixtur får en riktning som bestämmes av i vilket den är förankrad. Icke sällan kommer hålen att ej vara helt parallella, vilket leder till motsvarande inbördes snedställning av fixturerna 102, 103. fixturen tvångsmässigt ett läge som bestämmes av rikt- Protesdelen 101 får vid àtdragning mot den första ningen av den första fixturens stödyta 104 då motsvarande bäryta 105 hos protesdelen 101 dras till anliggning mot stödytan 104.

Om då den andra fixturen 103 har en vinkelavvikelse från parallellitet med den första 102 kommer àtdragning av skruvförbandet vid den andra fixturen 103 att leda till en snedställning av den andra fixturens stödyta 106 relativt motsvarande bäryta 107 på protesdelen så att anliggning sker i det närmaste punktformigt vid 108. När båda fixtu- rerna är utdragna mot protesdelen 101 skapar detta ett moment på vardera fixtur i pilarnas riktning, vilket ger spänningar i käkbenet där fixturerna är förankrade. De skadliga följderna av detta har berörts i beskrivningens inledning. Motsvarande problem uppträder om lägena för fixturernas bärytor i höjdled ej överensstämmer. 506 849 6 10 15 20 25 30 35 I fig. 2 visas en fixtur 1 förankrad med sin förank- ringsände i en persons underkäksben 2. Vid fixturens 1 är en skena 3 avsedd för att övre ände, dess fästände, kunna uppbära en vid denna fäst tandprotesbrygga (icke visad).

Fixturens 1 förankringsdel 7 är konventionellt utformad med ett gängat parti 4 som vid änden uppvisar ett koniskt parti 5 försett med slitsar 6. Förankringsdelen 7 som är gjord av titan är självgängande iskruvad i ett i käkbenet 2 förborrat hål. utgöres av en distansdel 8 som kan vara utförd i ett Fixturens övre ände, dess fäst- ände, stycke med förankringsdelen 7 eller, vanligare, utgöra en separat enhet som är iskruvad i en med innergängor försedd borrning (icke åskàdliggjord i fig. 2) i förankringsdelen 7.

Fäständen är försedd med en fästenhet för att i sam- verkan med en därtill anpassad fästenhet hos skenan 3 fästas vid denna. Fäständens fästenhet innefattar en stödyta 9 anordnad vinkelrät mot fixturens längdaxel A ett från stödytan 9 axiellt riktat utskott 10 med sexkäntig ytterkontur och en från ovansidan av utskottet axiellt riktad borrning 12 i fixturen, vilken borrning har inner- gänga. Skenans 3 motsvarande fästenhet innefattar ett parti av dess underyta som utgör bäryta 13 en genomgående borrning 14 en vid borrningens övre ände upptagen cylind- risk försänkning 15, en vid borrningens undre ände upp- tagen sexkantig försänkning 16 samt en fästskruv 17.

Skenan 3 definierar en riktning som är betingad av fixtur såsom beskri- riktningen hos en första (icke visad) vits i anslutning till fig. 1. Som nämnts eftersträvas att denna riktnings normalriktning B skall motsvara den visade fixturens 1 riktning A. Så är dock ej fallet i figuren utan det föreligger en riktningsavvikelse dem emellan på a°. Motsvarande riktningsavvikelse uppträder mellan stöd- ytan 9 och bärytan 13.

Fixturens bäryta 9 är försedd med ett deformations- organ i form av en fläns 18, som är anordnad vid bärytans 9 periferi och sträcker sig axiellt ut från denna. Flänsen 10 15 20 25 30 35 7 506 849 är förhållandevis tunn, ca 0,05 mm och har en höjd på ca 0,15 mm. Öå fixturen 1 dras fast vid skenan 3 genom àt- dragning av skruven 17 kommer den del av fixturens stödyta som utgöres av flänsen att komma i kontakt med skenans 3 bäryta 13. Eftersom ytorna ej är parallella uppstår kon- takten inledningsvis vid en punkt av flänsen 18. Fortsatt àtdragning av skruven deformerar flänsen 18 vid detta ställe, når allt större del av flänsen 18. vilken deformation när skruven dras åt ytterligare Deformationen är plastisk så att en bibehållen formförändring erhålles. I figurens vänstra sida visas flänsen deformerad 19 på detta sätt. Den deformerade flänsen kommer därvid att få en änd- yta som blir parallell med skenans 3 bäryta 13 och anligga mot denna längs hela sin utsträckning. Därigenom har kom- penserats för vinkelavvikelsen a så att en god anliggning mellan fixtur 1 och skena 3 erhållits och så att några spänningar ej uppstår i käkbenet 2.

I fig.

I denna åskådliggöres även hur fixturens distansde" 8 3 visas fixturens 1 övre ände i en pespektiv- vy. kan vara fäst vid dess förankringsdel 7 medelst en med streckade linjer representerad gängad borrning 20 för hos samverkan med en motsvarande gängad tapp (icke visad) distansdelen 8. Hur den vid distansdelens 8 övre ände anordnade axiella flänsen 18 vid stödytans 9 periferi är utformad framgår tydligt av figuren och av fig. 4 som visar ett snitt genom flänsen i förstorad skala. Flänsen 18 är vid detta utförande jämntjock och avslutas med ett mot axialriktningen vinkelrätt parti. 5 och 6 skiljer sig från det 18b ytterände 2lb på sin insida respektive utsida.

Utförandena i fig. enligt fig. 4 därigenom att flänsens 18a, har en fasning 21a, Fasningarna sträcker sig i båda fallen över hela flänsens vidd så att en spetsig kant bildas vid dess yttre ände.

Fasningen kan naturligtvis alternativt utföras så att den sträcker sig över endast en del av flänsvidden lämnande en plan kantyta vid flänsens ytterände. Likaså kan flänsen vara försedd med fasning på såväl inner- som yttersidan, Genom fasningen blir deformationsmotståndet förhållandevis 506 849 8 10 15 :o 25 30 35 ringa vid den initiala kontakten och tilltar allteftersom skruven dras åt.

I fig. 7 utgöres deformationsorganet av en fläns l8c som är radiellt riktad, varvid en runt om distansdelen 8 'radiellt riktad cirkulär slits 22 skiljer flänsen l8c axiellt från övriga delen av distansdelen 8. Flänsen l8c deformeras när tryck anbringas på en punkt längst ut på dess ovansida genom att den böjs snett nedåt mot slitsen 22 så som antyds med streckprickade linjer.

Vid utföringsformen enligt fig 8 är flänsen l8e försedd med slitsar 23 som underlättar deformationen av flänsen l8e. Dessa illustreras i förstorad skala i fig. 9.

Slitsarna 23 kan såsom i fig. 8 sträcka sig axiellt längs hela flänsen l8e eller såsom i fig. 9 endast över en del av dess axiella utsträckning. I det senare fallet erhålles ett lägre initialt deformationsmotstånd.

Fig. 10 illustrerar ett tandprotessystem vid vilket uppfinningens fördelar är speciellt betydelsefulla. Tand- protessystemet innefattar en superstruktur med en med tandproteser försedd brygga 30 och en skena 4 vid vilken bryggan 30 fästes medelst ett antal skruvar 31 i gängade hål 32 i skenan 4. Skenan 4 är förankrad i en persons käk- ben via tre fixturer 1 vid vilken skenan 4 fästes medelst ett antal skruvar 17 som är förd genom hål 14 i skenan och iskruvade i en gängad borrning i respektive fixtur 1. Var- dera fixturs stödyta 9 kommer därvid att anligga mot en motsvarande bäryta 13 pà skenan 4 och eventuella vinkel- avvikelser tas upp av den i fig. 11 visade flänsen 18 på det sätt som tidigare beskrivits.

Pig. 12 är en sidovy av en skena 4' av liknande slag som tidigare beskrivits men visar ett alternativt ut- förande av uppfinningen. Intill vardera fästhål 14' på skenans undersida är var och en av dess bärytor 13' belä- gen. Vardera bäryta 13' är försedd med en med fästhålet 14 koncentrisk axiellt riktad fläns l8'. Fig. 13 illustrerar i en förstorad ändvy hur denna fläns 18' är anordnad.

Flänsen 18' vid detta utförande ersätter motsvarande fläns vid de tidigare beskrivna utföringsformerna. Deformationen 10 9 506 849 upptas här således av deformationsorgan på skenans 4' bär- yta 13' i stället för dylikt på fixturens stödyta. I övrigt fungerar anordningen enligt denna utföringsform pà samma sätt som tidigare beskrivits, varför det torde vara överflödigt att närmare gå in på detta även här. Det torde förstås att det som flänsen 18' utformade deformations- organet vid detta utförande kan modifieras på de olika sätt som beskrivits i anslutning till de tidigare åskåd- liggjorda utföringsformerna med deformationsorganen på fixturerna.

Claims (14)

10 15 20 25 30 5.06 849 10 PATENTKRAV

1. För implantation i och osseointegration med ben- vävnad (2) avsedd fixtur (1) för uppbärande av en protes, vilken fixtur (1) uppvisar en förankringsdel (7) för (2) och en fästdel (8), vilken protesen är avsedd att fästas, vilken fästdel (8) förankring i benvävnaden vid är försedd med en stödyta (9) anordnad att samverkan med en bäryta (13) stödyta (9) hos en protes kännetecknad av att nämnda är försedd med ett i ett stycke med fixturen utformat deformationsorgan (19), plastiskt deformerbart åtminstone i en mot nämnda stödyta (9) vinkelrät riktning.

2. Fixtur enligt patentkravet 1, vid vilken nämnda fixtur (1) åtminstone delvis är utformad som en rota- tionssymmetrisk kropp, definierande en centrumaxel (A) hos är vinkelrät mot fixturen (1) varvid nämnda stödyta (9) centrumaxeln.

3. Fixtur enligt patentkravet 2, vid vilken nämnda deformationsorgan (18) utgöres av en axiellt riktad fläns.

4. Fixtur enligt patentkravet 3, vid vilken nämnda fläns (18) är cylindrisk och koaxiell med centrumaxeln.

5. Fixtur enligt patentkravet 4, vid vilken nämnda stödyta (9) (18) vid nämnda stödytas periferi. är cirkulär och nämnda fläns är anordnad

6. Fixtur enligt något av patentkraven 3-5, vid vilken nämnda fläns (18e) uppvisar slitsar (23).

7. Fixtur enligt något av patentkraven 3-6, vid vilken (l8a, l8b) fasad på åtminstone endera av flänsens radiellt yttre och nämnda fläns vid sin axiellt yttre ände är inre sida. 10 15 20 25 30 11 506 849

8. Fixtur enligt patentkravet 7, vid vilken den axiellt yttre änden av nämnda fläns (18a, 18b) är utförd med en axiellt riktad spetsig kant.

9. Fixtur enligt patentkravet 1 eller 2, vid vilken nämnda fästdel (8) uppvisar en radiellt runt om gående slits (22) på kort avstånd innanför nämnda stödyta (9), bildande en ringformad fläns (18c) mellan nämnda stödyta (9) och nämnda slits (22).

10. Fixtur enligt något av patentkraven 1 - 9 anordnad att uppbära en tandprotes (30).

11. ll. Protesförankringsanordning innefattande minst två fixturer, kännetecknad av att åtminstone någon fixtur (1) är utförd enligt något av patentkraven 1 - 10, och att protesförankringsanordningen ytterligare innefattar en med nämnda fixturer samverkande protesbas (4) anordnad att (30), mot nämnda deformationsorgan vilken protesbas (4) (18) uppvisar (13). fästas vid en protes anliggande bärytor

12. Protesförankringsanordning enligt patentkravet 11, vid vilken nämnda bärytor (13) är belägna i ett gemensamt plan.

13. Protesförankringsanordning enligt patentkravet ll eller 13, en människas käkben anpassad bågform och är anordnad att (30). vid vilken nämnda protesbas (4) uppvisar en mot fästas vid en tandprotes (l4') anordnade direkt på protesen eller på en separat protesbas (4'), (14') en persons benvävnad förankrad fixtur, och innefattande en (l3') nämnda fixturer anligga mot en stödyta hos respektive

14. Protes innefattande ett flertal fästenheter anordnad att fästas vid en i vardera fästenhet bäryta anordnad att vid fastsättning av protesen vid fixtur, kännetecknad av att åtminstone en av nämnda bärytor (13') är försedd med deformationsorgan (18'), deformerbart åtminstone i en mot bärytan (13') vinkelrät riktning.