SE469368B - Ny anvaendning av linomide foer tillverkning av laekemedel foer behandling av multiple sclerosis (ms) - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 469 368 2 Den slutgiltiga behandlingen av MS skulle vara reparation av skadat CNS- myelin. Även om det inte finns några tecken på att detta mål kan uppnås inom en nära framtid tyder nyare framsteg, när det gäller förståelsen av bio- login i glialcellema (som tillverkar och upprätthåller myelin), att en sådan behandling så småningom kan bli möjlig. Nuvarande behandling av MS faller inom tre kategorier: behandling av akuta fórsärnringar, modifiering av pro- gressiv sjukdom och terapi fór specifika symptom.

Corticosteroider och ACTH har visat sig vara användbara när det gäller att förkorta den tidsperiod, som krävs fór att man skall återhämta sig från exacerbafion av MS. Mekanismen fór denna effekt är okänd. Denna medicine- ring ökar inte graden av återhämtning och förhindrar inte heller de efter- följande exacerbationerna. Det har nyligen visat sig att corticosteroider är lika användbara som ACTH-I för behandling av akuta exacerbationer. Ingen- dera medicinering har visat sig gynnsam vid kronisk administration. Använd- ning av corticosteroider bör reserveras för behandling av klara neurologiska symptom, som är invalidiserande. För behandling av livhotande exacerba- tioner, som vanligen involverar hjärnstarnrnen, har metylprednisolon i stora doser (1 g IV dagligen under tre dagar) använts.

Användning av övertryck av syrgas som behandling fór alla former av MS har nyligen visat sig vara fullständigt irieffektiv i flera välkontrollerade prövnin- gar. Den antivirala substansen transferfaktor har visat sig vara ineffektiv i en begränsad prövning.

Eftersom immunsystemet anses vara involverat vid utveckling av den pato- logiska processen i MS har användning av immunosuppressiv terapi på senare tid fått en vittorrifattande användning. Cyklofosfarnid, som administreras i en regim, som är tillräcklig för att framkalla lyrnfopeni, har visat sig stabilisera symptomen hos patienter med kronisk progressiv MS. Olyckligtvis är denna effekt övergående och behandlade patienter och kontrollpatienter kan inte skiljas åt tre år efter behandlingen (6). Annan allmän immunosuppressiv behandling, såsom total lymfoid bestrålning eller behandling med azatioprin, .af 10 15 20 25 30 4-69 368 3 har endast lett till svaga effekter på symptomen (7, 8). Nyligen har en stor multicenterprövníng av cyklosporin A visat att denna behandling dämpar sjukdomens progression (9). Mera specifik immunosuppressiv behandling av MS utvärderas för närvarande i kliniska prövningar och dessa inbegriper monoldonala antikroppar till T-cellpopulationer, vaccination mot T-celler och administrering av låga doser heparin för att förhindra migrering av T-celler in i det centrala nervsystemet (5). En gemensam nämnare för alla dessa be- handlingar är att de är immunosuppressiva och rationalen för deras använd- ning är att supprimera itnmurireaktiviteten i förhållande till nervös vävnad.

Sammanfattning av uppfinningen I motsats till de ovan angivna behandlingsstrategiema, som är baserade på immunosuppression, har det nu enligt föreliggande uppfinning överraskande visat sig att immunostimulatom N-fenyl-N-metyl-1,2-dihydro-4-hydroxi-1- metyl-Z-oxo-kinolin-S-karboxarnid har egenskaper, som skulle kunna göra den användbar för behandling av MS. N-fenyl-N-metyl-1,2-dihydro-4-hydroxi- 1-metyl-Z-oxo-kinolin-S-karboxamid är också känd under namnet Linomide®, det generiska namnet roquinimex och LS 2616. Uppfinningen avser också användningen av Linomidew eller ett farmaceutiskt godtagbart salt därav, såsom Na- eller Ca-saltet för tillverkning av ett läkemedel för behandling av multiple sclerosis och av patienter, som lider av multiple sclerosis. Linomide® beskrevs först i det amerikanska patentet 4,547,511 som ett immunostimu- lerande medel, som kunde vara av potentiell användning för behandling av neoplastiska sjukdomar, rheumatoida arthritis och systemik lupus erythema- IOSUS.

Vetenskaplig experimentering med linomide® har visat att Linomide® har multipla immunologiska aktiviteter. Det har sålunda visat sig att Linomide® ökar det proliferativa svaret till T- och B-cellmitogener, ökar antikroppspro- duktionen (11) och ökar NK-cellaktiviteten (12). Vidare kan dess irnmunosti- mulerande egenskaper vara användbara vid behandling av tumörer (14), och 10 15 20 25 30 4 6 9 _ 5 6 8 4 systemik lupus erythematosus (15) såsom föreslagits i det amerikanska pa- Ientet.

Linomidew kan användas som sådant eller som ett salt av en farmaceutiskt godtagbar kation. En lämplig I..inomide-dos kan i denna behandling variera från ca 0,1 till ca 100 mg per dag beroende på det specifika tillstånd, som skall behandlas, patientens ålder och vikt, och den specifika patientens svar på medicineringen. Nonnalt är den effektiva dosen från ca 0,01 till 10, före- trädesvis 0,05 till 1 mg/kg kroppsvikt. Den exakta individuella dosen, likaväl som den dagliga doseringen, bestäms enligt medicinska standardregler under ledning av en läkare.

Beredningar, som kan användas enligt föreliggande uppfinning, visas i det amerikanska patentet 4,547,511 spalt 11, som införlivas genom denna refe- rens.

Uppfinningen belyses ytterligare av följande experiment: Experimentell modell Kronisk recidivierande experimentell autoirnmun encephalomyelitis (CR-EAE) hos SJL/J-möss är en sjukdom i det centrala 'nervsystemet (CNS), som kli- niskt utmärkes av vågor av paralytiska attacker och remissionsperioder och patologiskt av demyelineringsskador av vit substans och lyrnfocytisk infiltra- tion i hjärnan och ryggmärgen. CR-EAE har använts i stor utsträckning som en modell för experimentell demyelinering, som i många avseenden liknar human multiple sclerosis (MS). Denna sjukdom kan induceras genom två subkutana injektioner av homogenisat (MSCI-l) av ryggmärg från mus, som emulgerats i Freunds kompletta adjuvans.

Flera immunomodulerade medel har tidigare använts för behandling av CR- EAE (och av MS jfr ovan), innefattande steroider, cyldofosfarnid, cyklosporin- 10 15 20 25 30 5 A, copolymer 1 (COP-1), TLI och monoklonala antikroppar varvid det icke något medel givit fullt tillfredsställande resultat.

Föreliggande studier utfonnades i syfte att evaluera effekten av Linomide på förloppet av CR-EAE.

Material och metoder Möss: 6-12 veckor gamla SJL/J-möss av honkön köptes från Jackson Labora- tory, Bar Harbor, ME, USA och hölls i burar vars överdel försetts med filter och utfordrades med surt vatten (pH:4) utan antibiotika och vanlig diet.

Anfigener: Homogenisat av ryggmärg från mus (MSCI-I) erhölls från 3 till 10 månader gamla möss (olika stammar) genom insufflation och lyofilisering vid -20°C.

Linomide-administration: Linorníde (Kabi Pharmacia Therapeutics AB, Hel- singborg, Sverige) löstes i dricksvatten i en koncentration av 0,5 mg/ml. Den påverkade endast i ringa utsträckning (minskade) vattenförbrukningen. Varje mus fick en uppskattad mängd på 1,5-2,5 mg/dag (60-100 mg/kg). Lino- mide-admirristreringen påbörjades dag 7 eller dag 14 efter immuniseringen med avseende på CR-EAE och avbröts 3-4 veckor senare. En ny spädning av läkemedlet bereddes var tionde dag. Kontrolldjuren fick endast vanligt sur- gjort vatten.

Immunisering för CR-EAE: CR-EAE inducerades enligt Browns immuniserings- protokoll med lätt modifikation. I korthet injicerades mössen subkutant på en plats över den vänstra flanken med en blandning av 1 mg MSCH i 0,15 ml fosfatbuffrad koksaltlösning (PBS) och 0,03 mg Mycobacterium tuberculosis horninis H37Ra i 0,15 ml inkomplett Freunds adjuvans /ICFA, Difco Labora- tories, MI). Varje mus fick en andra inockulering i motsatt flank med samma antigen-adjuvansblandning, 7 dagar senare. Vid första kliniska symptomen på 10 15 20 25 30 469 568 6 sjukdom sågs 12-14 dagar efter immunisering och en kronisk sjukdom med återfall och remissioner följde den första attacken. En tredje injektion med samma encefalitogena yrnpmedel framkallade flera återfall 6-7 dagar senare.

Klinisk utvärdering av CR-EAE: Djuren undersöktes dagligen med avseende på sjukdomssymptom och graderades på en 0- till 6-skala med ökande svårig- hetsgrad såsom följer: (0): inga sjukdomssymptom; (1): lätt svaghet i svansen (slak svans) ; (2): svansparalys med ringa svaghet i bakbenen; (3): pares i bakbenen; (4): para- lys i bakbenen och ringa svaghet i frambenen; (5): kvadriplegi eller döende tillstånd; (6): död.

Histologisk utvärdering: För rutinhistologí avlivades mössen under använd- ning av eteranestesi och de perfuserades sedan noggrant med PBS-buffrat for-malin. Hjärnan och ryggmärgen avlägsnades och behandlades för inbädd- ning i paraffin. Vävnadssektionema flâckades med hematoxylin och eosin liksom med Luxol-blått (Luxol fast blue).

Resultat -' 1. Ijnomíde-a dag 7 efter immtmisering Såsom visas i figur 1 och tabell 1 förhindrar kontinuerlig administration av Linomid oralt, som påbörjades dag 7 efter immuniseringen med encephalito- gent antigen, fullständigt kliniska symptom på CR-EAE i alla de 16 behand- lade mössen i två separata försök, medan däremot 19/20 kontrollmöss ut- vecklade kroniskt återkommande paralys. Två av de behandlade mössen ut- vecklade en mycket mild svaghet (grad 1) 2-7 dagar efter utsättandet av läkemedlet. Resten förblev fria från sjukdom under en period på mer än 60 dagar. Boosterinjektion av MSCI-l orsakade flera återkommande attacker med hög mortalitet (60 %) i 10/10 av de obehandlade mössen men lämnade alla 8 Linomide-behandlade djuren totalt opåverkade (figur 1, tabell 1). 10 15 20 25 30 469 368 2. Iinomid-administreting dag 14 efter immunisering (dag 1 efter påbörjad sjukdom) Linomide påverkade inte sígnifikant förloppet av CR-EAE då det gavs efter uppdykandet av de kliniska symptomen (figur 2). Icke desto mindre visade sig Linomide-behandlade möss resistenta mot booster-injektion av MSCH; endast 2/8 möss utvecklade återfall (milt) medan 8/8 obehandlade möss hade svåra återfall med 65 % mortalitet (tabell 2, figur 2). 3. Patologisk undersökning Ett stort antal infiltreringsskador i vit substans i hjäma och ryggmärg (peri- vaskulärt och perventrikulårt) liksom demyeleringsområden nmt ventríkel och vit substans i cerebellum var framträdande i alla snitt av obehandlade möss.

Kliniskt friska Linomide-behandlade möss visade ingen CNS-patologi; infiltre- rande eller demyelinerande skador återfanns inte i någon av de hjärnsnitt och ryggmärgssnitt som undersökts. ' Våra resultat visar att Linomide kan förhindra uppkomst och markant för- bättra begynnande paralytiska attacker även då Linomide administreras efter påbörjad sjukdom. Framgångsríkt behandlade möss utan tecken på sjukdom visade inga tecken på patologiska symptom av CR-EAE ens efter booster in- jektion av MSCH, som framkallade allvarliga attacker hos alla obehandlade djur. Typiska histologiska fynd hos obehandlade kontrolldjur var stora, de- myelinerade områden i vit substans i hjärna och ryggrnärg och inkluderade ett stort antal infiltreringsskador. 10 15 20 25 4s9_3ss 8 TABELL 1 Linomíde administration dag 7 ' obehanmaae unomiae. konIIoller behandlade kontroller incidens av paralys 19/20 0/16 incidens av återfall efter MSCH-ínjektíon 10/10 2/8 mortalitet 6/10 0/8 TABELL 2 Línomide administrering dag 14 obehandlade Línomíde- n kontroller behandlade kontroller incidens av paralys 6/8 4/8 incidens av återfall efter MSCH-injektion 8/8 2/8 mortalitet 5/8 O/ 8 10 15 20 25 30 -ß Ox \O (N O\ OO Referenser 1.

Prineas, J.W.: The neuropathology of multiple sclerosis. In: Koetsier, J .C. (ed.) Handbook of Clinical Neurology, pp. 213-257. Elsevier Science Publ., Amsterdam, 1985.

Oksenbergi, J .R., Stuart, S., Begivich, A.B., Bell, R.B., Erlích, H.A., Steinman, L. and Bernard, C.A.: Limited heterogeneity of rearranged T- cell receptor Va transcripts in brains of multiple sclerosis patients. Nature 345z344-347, 1990.

Myrianthopoulos, N.C.: Genetic aspects of multiple sclerosís. In: Koetsier, J .C. (ed.) Handbook of Clinical Neurology, pp 289-317. Elsevier Science Publ., Amsterdam, 1985.

Mehta, P.J .,¿ Miller, J .A. and Tourtelotte, W.W.: Olígoclonal IgG bands in plaques from multiple sclerosis brains. Neurol. 32:372-77, 1982.

Dhib-Jalbut, S. and McFarlin, D.E.: Immunology of multiple sclerosis.

Annal. Allergy 64:433-444, 1990.

Hauser, S.L., Dawson, DM. and Lehrich, J.R.: Intensive immuno- suppression in multiple sclerosis. N. Eng. J. Med. 308:173-183, 1983.

Cook, S.D., Devereux, C., Troiano, R., Zito, G., Hafstein, M., Lavenhar, M., Hemandez, E. and Dowling, P.C.: Total lymphoid irradiation in multiple sclerosis: blood lymphocytes and clinical course. Ann. Neurol. 222634-6158, 1987.

Patzold, U., Hecker, H., Pocklington, P.: Azathioprine in the treatment of multiple sclerosis: final results in a 41/2 year controlled study of its effectiveness coveñng 115 patients, J. Neurolog. Sci. 541377-394, 1982. 10 15 20 25 30 469 568- 10. 11. 12. 13. 14. 15. 10 Kappos, L., Patzold, U., Dommasch, D., Poser, S., Haas, J., Krauseneck, P., Malin, J.-P., Frierz, W., Graffenríed, B.U. and Gugerli, U.S.: Cyclosporine versus axatltioprine in the long-term treatment of multiple sclerosis, - Results of the German multicenter study. Ann. Neurol. 23:56- 63, 1988.

Larsson, E.L., Joiki, A.L. and Stålhandske, T.: Mechanism of action of the new irnrnunomodulator LS 2616, Int. J. Immunopharmacol. 91425, 1987.

Carlsten, H., Tarkowskí, A., and Nilsson, L-Ã: The effect of irnmuno- modulating treatment on cutaneous delayed hypersensitívity in MRL (1pr/ lpr) mice, APMIS 97:728, 1989.

Kalland, T., Alm, G., and Stålhandske, T.: Augmentation of mouse natural killer 'cell activity by LS 2616, a new irnmunomodulator, J.

Irnmunol. 1343956, 1985.

Kalland, T.: Regulation of NK progenitors: Studies with a novel immunmodulator with distinct effects at the precursor level, J. Immunol. 14424472-6, 1990. f' Kalland, T.: Effects of the irnmunomodulator LS 2616 on growth and metastatis of the murinne B16-F10 melanoma. Cancer Res. 46:3018, 1986.

Tarkowskí, A., Gunnarsson. K., Nilsson, L-Ã, Lindholm, L., and Stålhandske, T.: Successful treatment of autoírnmunity in MRL/lpr mice with LS 2626, a new immunomodulator. Arthr. Rheum. 29:1405-1409, 1986.

Claims (1)

10 15 20 25 30 35 O\ \O U! O\ OO II KRAV Användning av Linomide, d.v.s. N-fenyl-N-metyl-1,2-dihydro-4- hydroxi-l-metyl-Z-oxo-kinolin-B-karboxarrxid, eller ett farmaceutiskt godtagbart salt därav för tillverkning av ett läkemedel för behandling av Multiple Sclerosis (MS). Användningenligtkravl,kännetecknar därav att läkemedlet är avsett för oral administration. Användningenligtkravl,kännetecknat därav att läkemedlet är avsett för parenteral administration. Användningenligtkravl,kännetecknat därav att läkemedlet är avsett att administreras genom injektion. Användning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v att läkemedlet är avsett att administreras i en verksam mängd av från cirka 0,01 till 10, företrädesvis 0,05 till 1 mg/kg kroppsvikt, från en gång dagligen till en gång var fjortonde dag.