SE463064B - Anordning vid huvudmikrotelefoner - Google Patents

Description

sl 6- 7I 463 064 2 De kräver två händer för att ta pà och av.

De trycker mot öronen vilket skapar obehag.

De gör att man kan känna sig avskärmad då normalt sterohörande av omgivningsljud förhindras.

De förstör frisyren.

De är skrymmande.

De skapar på grund av sitt utseende ett psykologiskt motstånd mot användning.

De som används till telefoner är dessutom ofta ömtàliga.

Tidigare kända anordningar för att hänga upp telefonlurar mot huvudet eller kroppen har ej fungerat på grund av att telefon- lurarna är tunga och systemen blir otympliga och medger inte den rörelsefrihet som är nödvändig för att ett normalt rörelsemönster ska kunna bibehâllas trots att man telefonerar eller i övrigt kommunicerar via tråd eller radio.

Föreliggande uppfinning har till ändamål att åstadkomma en huvud- mikrotelefon, vilken till skillnad från tidigare kända anord- ningar av detta slag uppvisar samtliga nedan nämnda fördelar.

Fördelar med uppfinningen Den kan lätt tas av och på med en hand.

Den trycker inte mot öronen.

Den gör inte att man känner sig avskärmad eller förlorar sterohörandet.

Den förstör inte frisyren.

Den är inte skrymmande och den väger väldigt lite.

Den skapar på grund av sitt utseende inget psykologiskt mot- stånd.

Den kan väl brukas även av den som bär glasögon.

Den kan integreras i ett par glasögonbàgar.

Den sitter kvar även när man rör sig.

Den kan användas utomhus även vid våldsam fysisk aktivitet s.s. segling och skidåkning.

Den kan av vem som helst utan instruktion formas för att passa till ansiktet.

.Its 064 (JJ 6 3 Den kan fungera med mycket små energimängder genom att den kan utföras med riktningsverkan på hörtelefonen.

Den är tack vare avsaknad av rörliga delar hållbar och billig att framställa.

Uppfinningens fördelar uppnås genom att anordna huvudmikrotele- fonen såsom anges i patentkravets 1 kännetecknande del.

Uppfinningen Uppfinningen.är en anordning som likt en halv glasögonbåge stöder pà ena örat och pà näsan strax nedom där eventuella glasögon stöder. Bågen som viker ned bakom örat kommer här att stödja mot skallbenet (proc.mastoideus) vilket leder till att anordningen sitter'mycket stabilt och inte rör sig i förhållande till huvudet ens när detta rör sig mycket kraftigt. På bifogade ritningar visas tre utföringsformer av uppfinningen.

Fig. 1 visar därvid anordningens principiella utförande med densamma placerad på en bärares huvud.

Fig. 2 visar ett något avvikande utförande och Fig. 3 ett ytterligare utförande, visat fristående.

Enligt fig. 1 innefattar anordningen tre huvudenheter: ett fast- hållningsorgan 1, en hörtelefon 2 och en mikrofon 3. Fasthåll- ningsorganet i sin tur uppvisar en öronbygel 4, vilken är anord- nad att anbringas, sà att den sträcker sig längs översidan av bärarens öra och ned vid.dess baksida i anliggning mot skallbenet (proc. mastoideus), en näsbygel 5, vilken är anordnad att anbringas över näsryggen, en i huvudsak rak mellandel 6, vars ena ände ansluter till öronbygeln 4 och vars andra, främre ände ansluter till näsbygeln 5 via en förbindelsedel 7, vilken sträcker sig i vinkel från mellandelen 6. Mellandelen 6 avses med sin främre del vila mot huden inom områden för okbensbàgen (arcus zygomaticus), där huden inte rör sig när'man artikulerar. 465 (164 4 Hörtelefonen 2 utgår från mellandelen 6 framför öronbygeln 4.

Placeringen av dess ljudavgivande, aktiva del bestämmer hör- telefonens utförande. Eftersom anordningen i första hand är av- sedd att användas av personer, som sysselsätter sig med andra uppgifter än att tala och svara i telefon, man för exempelvis alternerande direkta samtal med någon annan eller framför ett fordon, föredras, att den är så utfört, att bäraren ej till någon del avskärmas från omgivningen. Detta innebär att hörtelefonen företrädesvis befinner sig på något avstånd från hörselgångens mynning så att även ljud direkt från omgivningen kan upptas.

Hörtelefonen får därvid ha utförande som en miniatyrhögtalare och en sådan med stark riktverkan. Särskilt i fig. 2 och 3 an- tydes formen av ett expotentialhorn. Detta föredragna utförande utsluter emellertid ej att anordningen kan utföras med en direkt mot örat anliggande hörtelefon eller en i hörselgângen insättbar s.k. hörselsnäcka.

Mikrofonen 3, som utgår från området där mellandelen 6 och för- bindelsedelen 7 möts sträcker sig fram till ett läge vid sidan om munnen, dock företrädesvis utanför den luftström, som alstras när man talar. Lämpligen har även mikrofonen en riktverkan. Med en riktad mikrofon kan avståndet till munnen ökas så mycket att den kan användas som distansmikrofon vid duplextelefoni. Man kan väsenligt öka ljudkvaliteten vid sådan telefoni och högtalar- telefoni med extremt riktade mikrofoner, som ej tar upp och transmitterar ekoljud utan endast originalljudet, till exempel interfernsmikrofoner.

Mikrofonens läge i förhållande till munnen kan bestämmas genom dess placering på fasthållningselementet 1. Den mera direkta anslutningen till mellandelen 6, som visas i figurerna kan er- sättas av en upphängning på en arm, som sträcker sig ut från mellandelens främre del eller alternativt från näsbygelns 5 yt- tersta del och till motsatt sida av munnen i förhållande till den sida, där den nu visas belägen.

De två övriga utföringsfórmerna fig. 2 och 3 uppvisar samma hu- vuddelar och hänvisningsbeteckningarna 1-7 användes även i dessa 463 G64 s figurer. Det som skiljer de olika utföringsformerna åt är i hu- vudsak hörtelefonens och mikrofonens anordning på fasthållnings- elementet .

Allmänt gäller för fasthållningselementet 1, att det är flexibelt med formstabilt så att man lätt böjer till det för optimal pass- form även vid mycket stora skillnader i huvudform och storlek.

Detta kan åstadkommas t.ex genom att den innehåller en metalltràd som går att forma, eller att den tillverkas av en polymer som går att forma då den är varm men blir formstabil i rumstempera- tur. Andra.möjliga lösningar är termoplaster som är flexibla ända tills de upphettas. Med sådana skulle man alltså kunna fixera önskad form genom bakning. Kombinationen flexibel med formstabil kan även åstadkommas genom att den förses med en eller flera leder, vilka går att justera vinkel och läge på.

En tänkt utförandeform bygger på principen att en metalltràd är inbakad i ett hölje av plast eller annan elastomer. Plasthöljet är liksom metalltråden böjligt men genom att det är av varierande tjocklek blir dess stabiliserande förmåga olika på olika ställen.

Härigenom uppkommer effekten att när man formar anordningen för att passa till olika ansikten böjer den sig i första hand och med mindre motstånd på vissa ställen där höljet eller tråden är tunnare.

Genom att plasthöljet dessutom inte har en rund utan en oval eller rektangulär tvärsnittsyta kan torsioner åstadkommas och de hamnar företrädesvis i de delar där plasthöljet eller tråden är tunnast.

Genom att tillverka anordningen så att den från början endast är böjd i tvenne plan men rakt i det tredje kan man välja om man vill böja till den för höger eller vânstersidigt bruk. Ett exem- pel på hur fasthållningselementet 1 kan vara arrangerat i ett leveranstillstånd för tillböjning enligt bärarens önskemål fram- går av fig. 3. 4-65 064- 6 Vid utförandet enligt fig. 2 och 3 håller anordningen hörtele- fonen 2 mycket nära hörselgångsöppningen utan att den är i kon- takt.med huden. Ljudet kan riktas mot hörselgångsöppningen t.ex. med hjälp av en liten tratt 8 eller ett expotentialhorn eller annan akustisk direktivitetsökande akustisk princip. En sådan anordning kan dessutom konstrueras så att man kan justera dess läge i förhållande till infästningen och därigenom variera av- ståndet och även läget i övrigt från trattöppningen till hörsel- gångsöppningen. Detta åstadkommes genom att hörtelefonen vid utförandet enligt fig. 2 och 3 uppbäres av ett, på fasthállnings- organets 1 mellandel 6 skjutbart fäste 9. Detta fäste är utfört som en kåpa, vilken innehåller hörtelefonens funktionsdelar, således den apparatur, som erfordras för överföring av tillförda elektriska eller optiska signaler till ljud, som kan stråla ut genom tratten eller hornet 8. Denna variation av avstånd.går att använda som ljudvolymkontroll. Det är även möjligt att åstadkomma vridning. Denna funktion kan även brukas för att ändra riktningen på ljudet då man anpassar anordningen för bruk på höger eller vänster öra.

Förflyttning av hörtelefon i förhållande i till örat kan, om den lätt kan utföras, användas för anpassning av styrkan hos det ljud, som träffar örat. Den kan därvid användas för att åstad- komma lagom balans mellan uppfattning av ljud från omgivningen och från hörtelefonen. I huvudsak åstadkommas detta således genom antingen ändring av avståndet mellan örat och hörtelefonen och/ eller vridning av densamma i olika riktningar.

Mikrofonen 3 visas i fig. 2 även den ha ett fäste 10, som även det kan vara skjutbart på mellandelen 6 för anpassning av läget för mikrofonens ingångsöppning. I fig. 3 visas mikrofonen som utgående från en rund dosa ll, till vilken mellandelen 6 och förbindelsedelen 7 till fasthållningselementet 1 ansluter. Mik- rofonens läge anpassas här genom tillböjning av nämnda delar 6 och 7.

Anordningens huvuduppgift, är såsom framgår, att som ljudsignaler utsända signaler, som mottagits via kabel som elektriska eller .uy .Fa Cx C>l CD O\ -Ps 7 optiska signaler eller genom trådlös överföring. Den senare kan ske genom radiosignaler, som uppfàngas av en mottagare i anord- ningen via en antenn. Antennen kan antingen integreras i fast- hållningsanordningen 1 eller utgöras av en från anordningen ut- gående trádantenn. Det är även möjligt att överföra signalerna trådlöst via infrarött ljus. Anordningens andra huvuduppgift är att motta ljudsignaler från bäraren, när denna talar, och över- föra dem till ett telefonnät. Detta kan ske på motsvarande sätt som vid mottagningen av signaler, således via kabel eller medelst trådlös överföring.

En trolig utförandeform är försedd med elektronisk nivåstyrning av ljudstyrkan i ena eller båda riktningarna, dvs. effekt på hörtelefonen och känslighet hos mikrofonen.

Med modern elektronik kan hela anordningen väga väsentligt mindre än vad ett par glasögon väger. Det är även möjligt att integrera anordningen i ett par glasögonbågar.

Ledningen för anslutning till telefonnätet eller annan kommuni- kationsutrustning kan anslutas antingen bakom eller framför örat.

Den kan via specialla kontaktdon med eller utan strömställare anslutas till moderna telefoner inklusive mobiltelefoner och bärbara dito.

Man kan via elektroniska kretsar åstadkomma att den kopplas in först då man börjar tala i den. Den kan även förses med manuellt kontrollerad brytare för av och pàslagning. Sådan brytare kan placerad på själva anordningen. Den kan även placeras i anslut- ning till telefonapparat eller på instrumentbrädan i en bil och utformas som en hållare för anordningen så den senare aktiveras när den avlägnas från sin hållare.

Anordningen kan förses med en mekanisk brytare som gör att den aktiverar/öppnar telefonen då man sätter den på sig. Exempelvis kan kontaktdon byggas in i nässtöden så att när dessa pressas isär eller kortsluts öppnas telefonen pà samma sätt, som när man -Fß LN! CD CN -F> 8 lyfter en vanlig lur ur sitt viloläge på brytarknapparna. Denna funktion kan finnas parallell med eller istället för en tradi- tionell lur.

De ovan beskrivna brytarna kan även kopplas så att en högtalar- telefon eller en fordonsmonterad mobiltelefon med "handsfree" funktion välj er att koppla ur högtalar/distansmikrofon funktionen och istället kopplar in anordningen då den senare aktiveras.

Försedd med elektroniska kretsar för s.k. VAD (voice adminstered dialling) ger uppfinningen möjligheter att telefonera helt utan bruk av händerna.

Ifall man skulle vilja placera hörtelefonen och mikrofonen mycket nära varandra och leda ljudet i rör till mikrofon och för hög- talare kan det bli aktuellt att förse anordningen med s.k. semi- duplexautomatik för att förhindra rundgáng.

Dessa arrangemang av elektrisk och elektronisk natur är tidigare kända från andra sammanhang och denna kända teknik kan alltså tillämpas av fackmannen. Någon närmare beskrivning av något så- dant arrangemang kommer därför ej att ges här emedan tillräckliga uppgifter för genomförande av uppfinningen kan hämtas från den kända tekniken.

Ett väsentligt problem vid en anordningen av detta slag, som skall tillåta alternerande telefonering och andra sysselsätt- ningar, även direkt samtal med andra personer, är att göra fast- hållningsanordningen så smidig, att de inledningsvis efter- strävade fördelarna uppnås. Detta uppnås genom anordningen me- delst en upphängning med tre stödjepunkter: nämligen stödet me- delst öronbygeln 4 och dess stöd mot skallbenet med sin nedåt- gående del, stödet mot näsryggen via nâsbygeln 5 och däremellan mellandelens 6 stöd mot okbenet.

Systemets tyngdpunkt hamnar på eller nära linjen mellan de två yttersta stödpunkterna. Vid de visade anordningarna är utrust- ningen, som är anbringad på fastsättningsorganet så belägen, att .Il n -fï C\ C: l CI) CÉN $> 9 systemets tyngdpunkt även hamnar på utsidan om fastsättnings- organet. Härigenom får man en vridkraft, som strävar att trycka öronbygelns 4 yttersta del in mot skallbenet och mellan delen mot okbenet. Anordningen kommer att sitta helt stabilt, varför man nätt och jämnt kommer behöva vara medveten om att man bär den. Vidare kan anordningen tas på och av med endast en hand, vilket gör den lika enkel att använda som en traditionell tele- fonlur även vid korta samtal. Teoretiskt kan man betrakta stöd- punkten på näsan som flera stödpunkter eftersom man kan utforma den som tvenne delar vilka stödja på ömse sidor om medellinjen.

Vidare kan man som nämnts utan olägenhet låta en del av anord- ningen vila mot huden i området för okbensbàgen (Arcus zygoma- ticus) eftersom huden här inte rör sig av att man artikulerar.

Härigenom ástadkommes ökat stabilitet med lägre tryck mellan anordningen och huden vid respektive kontaktområde.

Genom kombination av sin ringa vikt och de förhållandevis starka krafter som sträva att hålla anordning på sin avsedda plats kommer den att sitta stadigt även vid våldsamma huvudrörelser.

Tröghetskrafterna kommer ej att förmå övervinna de krafter som strävar att bevara det avsedda läget i ansiktet. Att de senare krafterna blir så förhållandevis starka ha sin förklaring dels däri att den del 4 av bågen som omsluter övre/bakre omfånget av ytterörats mest skallnära del är bågformad och ligger i en lika- ledes bågformad skära, varigenom den är fixerad i alla tre planen, dels att de delar 4 som ligger an mot näsan, dels kunna bringas att trycka i riktning mot örat, dels mot varandra. På detta sätt är det fullt möjligt att göra anordningen så att den sitter kvar på sin avsedda plats helt eller delvis oberoende av tyngdkraften och normala tröghetskrafter.

Ett ytterligare organ, som kan uppbäras av fastsättningsanord- ningen är en lysindikator, exempelvis i form av en lysdiod. Den kan vara anbragt exempelvis på något av höljena 9 eller 11 i fig. 3 för den elektroniska.utrustningen. Denna 1ysindikator'är'anord- nad att lysa när telefonsamtal pågår. Särskilt fördelaktigt är det att så koppla den till elektroniken, att när en ljudsignal kommer in till anordningen och återutsändes genom hörtelefonen -!\ C* OJ C3- CN .Iis 10 lysindikatorn är tänd så snart en viss signalstyrka överskrides.

Härigenom kan den, som talar med en person vilken bär anordningen ifråga se om ett samtal verkligen pågår. Om lysindikatorn därvid skulle lysa hela tiden som en förbindelse var inkopplad kunde man få uppfattningen att ett samtal verkligen pågick även under sådana perioder, vilka ofta uppträder vid telefonsamtal, då man väntar på besked, vidare koppling eller dylikt. Genom att låta lysdioden lysa endast när en signal inkommer kan den.person, som önskar kontakta den som telefonerar, veta när så är möjligt.

Givetvis kan man även låta lysdioden i ett sådant fall lysa vid utgående signal. Emellertid märker man ju direkt utan någon sådan indikering om personen, som bär anordningen, själv talar.

I sammanhang, där häftigare kroppsrörelser förekommer kan anord- ningen utrustas med en andra öronbygel för särskilt stadig fast- sättning.

Ett typiskt användningsområde för anordningen torde vara i en reception, exempelvis en hotellreception. Receptionisten har där i allmänhet till uppgift att besvara frekvent inkommande samtal och samtidigt betjäna personer i lokalen, svara på direkta anrop osv. Om anordningen därvid är utförd på det föredragna sättet, att hörtelefonen befinner sig på avstånd från örat och mikrofonen ej ligger framför munnen samtidigt som anordningen har ett mycket diskret utseende med fastsättningsorganet utfört trådliknande, kan receptionisten utföra bägge de nämnda uppgifterna utan att direkta samtal störs av att anordningen är anbringad hela tiden och redo för besvarande av telefonsamtal resp egen uppringning.

Med hjälp av den nämnda lysdioden kan dessutom indikeras när receptionisten kan föra direkta samtal utan att vara hindrad av telefonsamtal. Genom anordningens enkla utförande med fastsätt- ningsorganet utfört böjligt kan anordningen lätt anpassas till personer, som avbyter varandra i receptionen. År telefonsamtalen mindre frekventa kan man lägga ifrån sig anordningen och sedan vid behov lätt sätta på den med den enda.handen. Särskilt fördel- aktigt blir utförandet om anordningen utföres för trådlös kom- munikation, så att uppgifter, som fordrar förflyttning även kan utföras.

*II f; 463 064 ll Inom ramen för efterföljande patentkrav kan anordningen även utföras pá andra sätt och.därvid anpassa.densamma till det förut- sedda användningsområdet och till den aktuella, gällande tekniken för telefonkommunikation.

Claims (10)

12 Patentkrav

1. Anordning vid huvudmikrotelefoner, vilka innefattar ett fastsättningsorgan (1) , som är anordnat att uppbära en hörtelefon (2) och en mikrofon (3) och anordnat att anbringas pà en bärares huvud, så att hörtelefonen anbragt vid bärarens öra och mikro- fonen vid bärarens mun, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att fastsättningsorganet (1) vid sin ena ände uppvisar en öron- bygel (4), vilken är anordnad att sträcka sig över bärarens öra och ned efter dess baksida och därvid anordnad att anligga mot skallbenet bakom örat, och vid den andra änden en nâsbygel (5), vilken är anordnad att med en yttre del vila.mot bärarens näsrygg och att med en förbindelsedel (7) sträcka sig till en mellandel (6) av fastsättningsorganet, vilken mellandel förenar öronbygeln och näsbygelns förbindelsedel och vilken mellandel vid sitt främre, mot näsbygeln vända parti är anordnad att anligga mot bärarens okben, så att fastsättningsanordningen uppbäres i an- liggning mot bärarens huvud vid tre ställen: vid örat, på näs- ryggen och i området för okbenet.

2. Anordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att fastsättningsorganet (1) utgöres av ett tràdlik- nande element, som bildar sagda mellandel (6) och som vid ena änden övergår till sagda öronbygel (4) och vars andra ände över- gàr i sagda förbindelsedel (7) till näsbygeln (5).

3. Anordning enligt patentkrav 2, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att det trádliknande fastsättningsorganet (1) är anordnat att kunna böjas med fíngerkraft upprepade gånger för anpassning till bärarens huvud.

4. -4. Anordning enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a d d å r a v, att fastsättningsorganet (1) är försett med försvag+ ningar, vilka underlättar böjning pà avsedda ställen. fr: f/ .Fx Q\ Cr! CD ON 472» '13

5. Anordning enligt patentkrav 4, k ä n n e t e c k n a d d ä r a V, att fastsättningsorganet (1) utgöres av en mjuk, böjlig metallstomme omgiven av ett hölje av en mjuk elastomer.

6. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n- n e t e c k n a d d ä r a v, att hörtelefonen (2) har formen av direktivitetsökande anordning såsom en tratt eller ett horn exempelvis ett expotentialhorn, vilken med sin ljudavgivnings- mynning är riktad mot hörselgàngen men befinner sig på avstånd från densamma.

7. Anordning enligt patentkrav 6, k ä n n e t e c k n a d d ä r a V, att hörtelefonen (2) utgår från ett fäste (9), vilket är anbragt på fastsättningsorganets (1) mellandel (6) och för- flyttningsbart i förhållande till densamma för anpassning av hörtelefonens läge i förhållande till bärarens öra genom för- flyttning och/eller vridning.

8. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n- n e t e c k n a d d ä r a v, att mikrofonen (3) är med sin mot- tagningsöppning anbragt invid bärarens mun, men så vid sidan av densamma att inte träffas av utandningsluftströmmen samt uppvisar riktningsverkan för uppfångning huvudsakligen av talet med be- gränsad påverkan av andra ljud.

9. Anordning enligt något av föregående patentkrav, k ä n- n e t e c k n a d d ä r a v, att den är försedd med en lys- indikator, som genom anslutning till organ, som är aktiva vid anordningens funktion under telefonförbindelse, är därvid.anord- nad att indikera när telefonsamtal pågår.

10. Anordning enligt patentkrav 9, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att lysindikatorn är anordnad att aktivera indikering under perioder, när signaler förekommer i sagda anordning, men att vid en uppkopplad telefonförbindelse under perioder, när någon signalaktivitet ej förekommer hålla indikeringen passiv.