SE457797B - Foerfarande foer framstaellning av poroest substrat innefattande paerlor som har metylolgrupper av sampolymer paa basis av tvaerbunden styren och anvaendni ng av substratet vid vaetskekromatografi - Google Patents

Description

457 7§7i i grund av denßvidhäftande polymerens viskositet och vissa därav förorsakade icke önskade reaktioner.' _ Däremot kan en relativt ren tvärbunden polymer av styren erhållas om man som suspendermedel insätter ett fosfat som är svårlösligt i vatten, t ex kalciumfosfat och magnesiumfosfat, ef- tersom fosfatet lätt kan avlägsnas genom tvättning av de resulte- rande minimala pärlorna med syra eller liknande. Den erhållna po- lymeren kan emellertid ej på ett tillfredsställande sätt disper- geras i vatten, olika buffertlösningar, serum, urin och dylikt, beroende på den hydrofoba ytan hos denna.

Ett syfte med föreliggande uppfinning är att anvisa ett förfarande för att åstadkomma ett substrat för analys av hydro- fila substanser med låg molekylvikt, varvid den yttre ytan av substratet är i hög grad hydrofil under det att den inre ytan hos porerna däri är mindre hydrofil än den yttre ytan.

Ett ytterligare syfte med uppfinningen är att anvisa en användning av ett sådant substrat vid vätskekromatografi.

Dessa syften uppnås med ett förfarande enligt krav 1 och en användning enligt krav 9.

Förfarandet enligt uppfinningen innebär sålunda att en blandning av en monomer från styrengruppen och ett tvärbindande medel, som är sampolymiserbart med monomeren, utsättes för sus- pensionspolymerisarion i vatten i närvaro av ett por-reglerande medel och en vattenlöslig polymer, torkning av den resulterande tvärbundna sampolymeren, vilken därefter förses med metylol- grupper.

Uppfinningen beskrives detaljerat nedan.

Den porösa tvärbundna sampolymeren framställes genom suspen- sionspolymerisation av en monomer från styrengruppen tillsammans med ett tvärbindande medel som är sampolymeriserbart med monomeren 1 en lösning av en vattenlöslig polymer i närvaro av ett por-reg- lerande medel. Med monomer från styrengruppen avses här styren, a-metylstyren, klormetylstyren och en blandning därav. Som tvär- bindande medel, sampolymeriserbart med monomeren, kan man insätta divinylbensen, trivinylbensen, triallylisocyanurat, ett dimetakry- lat av en polyhydroxialkohol, ett diakrylat av en polyhydroxialko- 457 797 hol eller diallylftalat. Av dessa medel är divinylbensen det mest föredragna eftersom metylolgrupperna lätt kan tillföras i detta fall. Mängden tvärbindande medel~ligger företrädesvis inom området 30-70 vikt% av den totala mängden monomer och tvärbindande medel; Den mest föredragna Sampolymeren enligt uppfinningen är en styren- divinylbensensampolymer.

Monomeren och det tvärbindande medlet radikalpolymeriseras i närvaro av en vattenlöslig polymer i hög koncentration, enligt uppfinningen. Exempel på vattenlösliga polymerer är polyetenoxid, polyvinylalkohol, förtvâlade polyvinylacetater med olika förtvål- ningsgrader, polyvinylpyrrolidon, metylcellulosa och liknande.

Mängden vattenlöslig polymer ligger företrädesvis inom omrâdet 5-60 viktdelar och i synnerhet lO-40 viktdelar per 100 viktdelar av blandningen av monomeren och det tvärbindande medlet för att den resulterande sampolymeren skall få god hydrofilicitet. Mindre än 5 viktdelar vattenlöslig polymer ger ej tillräcklig hydrofili- citet, och med mer än 60 viktdelar vattenlöslig polymer erhåller Imniejfullständigt sfäriska minimala pärlor och dessutom medför detta vissa besvär vid införandet av metylolgrupperna i de resul- terande pärlorna, eftersom systemets viskositet ökas. Till vatten- lösningen av den vattenlösliga polymeren kan sättas en liten mängd fosfat-suspendermedel, såsom hydroxiapatit och liknande, eller ett anjon-ytaktivt medel.

Sampolymerens diameter kan enligt uppfinningen regleras, beroende på typen och mängden av den vattenlösliga polymeren, för- hållandet mellan mängderna av monomer och vatten, omröringshastig- heten, mängden ytaktivt ämne och liknande. Det föredragna substra- tet enligt uppfinningen består av sfäriska pärlor med en diameter inom området l-30 u.

Det por-reglerande medlet tillsättes för att modifiera sub- stratets porstorlek, och det kan bestå av ett inert organiskt lös- ningsmedel som är lösligt i monomeren. Exempel på por-reglerande medel är aromatiska kolväten såsom bensen, toluen, xylen och lik- nande, klorerade kolväten såsom trikloretylen, kloroform, koltetra- klorid och liknande, alifatiska kolväten såsom n-hexan, n-heptan, n-oktan, n-dodekan och liknande, eller en blandning därav. Enligt uppfinningen kan porstorleken lätt modereras genom användning av olika typer och/eller mängder av det por-reglerande medlet. Gene- rellt insättas företrädesvis 20-300 viktdelar por-reglerande medel per 100 viktdelar blandning av monomer och tvärbindande medel.

Porstorleken hos substratet kan variera beroende på an- ¿ vändningsområdet. För analys av hydrofila substanser med låg å molekylvikt utan adsorption av protein med hög molekylvikt är den speciella molekylvikten hos substratet enligt uppfinningen företrädesvis lägre än 30 000, dvs molekylvikten för serumprotein.

Om man, å andra sidan, önskar adsorbera protein med molekylvikten 30 000 eller mer under analys av de hydrofila substanserna med låg molekylvikt, så skall substratetsimolekylvikt företrädesvis vara minst 30 000. _ ' 7Polymerisationsinitiatorn kan vara-en konventionell initia- tor som användes\vid radikal-suspensionspolymerisation av vinyl- monomerer, exempelvis en organisk peroxid såsom bensoylperoxid och butylperbensoat, en azo-förening såsom azobisisobutyronitril och liknande. Företrädesvis användes bensoylperoxid eftersom den vattenlösliga polymeren lätt kan ympas.

I När den framställda porösa tvärbundna sampolymeren, med den vattenlösliga polymeren vidhäftande eller ympad på ytan därav, an- vändes såsom substrat är det svårt för en hydrofil substans att diffundera in i porerna eftersom hydrofiliciteten ännu ej är till- räcklig, även om sampolymeren kan dispergeras i vatten. Vidare är sampolymeren höggradigt viskös på grund av den vattenlösliga poly- mer som förefinnes på dess yta, och trycket stiger vid eluering vilket resulterar i låg strömningshastighet hos elueringsmedlet och dålig återgivning vid elueringen, när substratet packas i en kolonn. I Enligt uppfinningen införes därför metylolgrupper i sampo- lymeren för att undanröja denna nackdel. 0 Ett känt sätt att införa metylolgrupper är exempelvis klor- metylering av sampolymeren följt av hydrolys. Ett exempel på klor- metyleringsmetoden är ett förfarande vid vilket man använder form- aldehyd eller ett derivat därav och saltsyra samt zinkklorid som katalysator, eller ett förfarande vid vilket man använder klor- _. .m-e~F->flm,-,~.«,..i,,~,~..,.,,4_ ., . di. .. , . . _ Wï^"r.jïiffi«vz'.'w,'^' *'13;.W?¿í-s',~«;iïl_;' [fl ^'^."“«'~ ' '»'-“«:'\.'-=“i"'~«^f' . 457 797 5 metyl-metyleter i närvaro av aluminiumklorid eller tenntetraklo- rid som katalysator, eller liknande. Vid klormetyleringsreaktio- nen kan även den vattenlösliga polymeren på sampolymerens yta rea- gera, och sampolymeren får kraftigare färg än när ingen vattenlös- lig polymer finns närvarande, vilket resulterar i att substratet får en brun yta. Den kemiskt reagerade vattenlösiiga polymeren frigöres delvis från substratet, vilket medför att substratet får låg viskositet. _ När exempelvis klormetyl-metyleter användes tillsättes före trädesvis 2-20 viktdelar klormetyl-metyleter per viktdel tvärbun- den sampolymer. Ännu mer föredrages användningen av 3-l0 viktdelar klormetyl-metyleter med tanke på homogen omröring och förlust av klarmetyl-matyletar på grund av avdunstning under reaktionsförlop- pet. Det mest föredragna viktförhållandet mellan klormetyl-metyl- eter och tvärbunden sampolymer är ca 5:1. Den föredragna katalysa- torn är vattenfri SnCl4 med hänsyn till den katalyserande förmågan och den enkla behandlingen efter klormetyleringenf'Mängden kataly- sator ligger generellt inom området 0,5 - 30 viktdelar per 100 vikt- delar klormetyl-metyleter, och den väljes lämpligen i förhållande till den önskade graden av klormetylering. Reaktionen utföres van- ligen vid en temperatur inom området O-58°C (kokpunkten för klor- metyl-metyleter).

Graden av klormetylering av sampolymeren är företrädesvis 0,2 klormetylgrupper eller mer per aromatisk del.

Efter klormetyleringen omvandlas klormetylgrupperna till metylol-grupper (-CHZOH) genom hydrolys vid alkaliska betingelser, vid rumstemperatur eller högre temperatur. I H20-NaOH-systemet är reaktionshastigheten låg, men tillsats av metanol påskyndar reak- Alkalikoncentrationen; mängden metanol, temperaturen och tionen. reaktionstiden kan väljas i enlighet med det önskade införandet av metylolgrupper.

Hydrolysgraden för klormetylgrupperna är företrädesvis 50% eller mer. Antalet metylolgrupper som införes i substratet är så- lunda företrädesvis 0,1-0,5 grupp per aromatisk del.

I Det framställda substratet har en utvändig yta som är höggradigt hydrofil, och det kan följaktligen lätt dispergeras i ett vattenhaltigt medium. Även den inre ytan hos porerna i substratet är hydrofil, men i mindre grad än den l 457 797 utvändiga ytan, och följaktligen kan hydrofila substanser med lägg molekylvikt obehindrat inkomma i porerna. Porernas inre yta är enbart försedd med metylolgrupper och har ej någon vidhäftande vattenlöslig polymer, och den är mer hydrofob än den yttre ytan.

Viskositeten hos substratet enligt uppfinningen är så låg att en hög strömningshastighet kan erhållas genom en kolonn packad med substratet vid snabb-vätskekromatografi. Vidare är återgivningen vid snabb-vätskekromatografi god och hydrofila substanser med låg molekylvikt blir bra fraktionerade.

Substratet med en speciell molekylvikt lägre än 30 000 och en diameter av 1-30 p är det substrat som företrädesvis kan användas vid analys av hydrofila substanser med låg molekylvikt, och speciellt sådana som förekommer i ett prov vilket även inne- håller substanser med hög molekylvikt, t ex serumprotein, efter-- som det ej kan adsorbera sådana högmolekylära substanser, och substratet kan sålunda användas vid kontinuerlig analys av ett sådant prov. Å andra sidan kan ett substrat med en speciell molekyl- vikt av minst 30 000 användas inom olika områden, exempelvis som substrat för separation av hydrofila substanser med låg molekylvikt, som förkolonn för avlägsnande av protein, vid en antigen-antikroppreaktion eller liknande, eftersom detta kan adsorbera substanser med hög molekylvikt fullständigt, såsom hydrofila proteiner. I detta jall kan substratets diameter ligga inom området 1-300 n, även om denna företrädesvis ligger inom området 1-30 n när man önskar använda substratet i en kolonn för analys av hydrofila substanser med låg molekylvikt, För att analysera hydrofila substanser som har låg molekylvikt och sam- existerar med protein med hög molekylvikt, t ex serumprotein med en molekylvikt av 30 000, finns två metoder. (1) Användning av ett substrat med molekylvikten mindre än 30 000. I detta fall adsorberas de hydrofila substanserna på substratets yta och serumproteinet med molekylvikten 30 000 kan inte diffundera in i substratets porer och kan ej heller adsorberas på subtratets hydrofila yta. Den hydrofila substansen och serumproteinet kan följaktligen separareras och analyseras. (2) Användning av ett substrat med en molekylvikt av minst 30 000. I detta fall kan serumproteinet diffundera in i porerna och på grund av hydrofiliciteten 457 11797 inuti porerna adsorberas proteinet där och kan ej sköljas bort under förhållan- dena för bortsköljning av hydrofila substanser adsorberade på ytan. Som resultat separeras de hydrofila substanserna och proteinet och kan analyseras. (3) Med "uteslutande" molekylvikt hos substratet menas att på grund av storleken på substratets porer kan en substans med en molekylvikt som är högre än den uteslutande molekylvikten inte diffundera in i porerna. _ Vid föreliggande uppfinning kan följaktligen både substrat med en ute« slutande molekylvikt av mindre än 30 000 och med en uteslutande molekylvikt av minst 30 000 användas för att analysera hydrofila substanser, som samexisterar med protein med en molekylvikt av 30 000. Ett substrat enligt uppfinningen med en uteslutande molekylvikt av mindre än 30 000 används emellertid företrädesvis för analys av hydrofila substanser med låg molekylvikt som samexisterar med t ex serumprotein, ty proteinet kan inte adsorberas både på ytan och inuti substra- tets porer och substratet kan användas för kontinuerlig analys under lång tid.

Uppfinningen skall nu beskrivas mer detaljerat under hanvis- ning till följande icke begränsande exempel.

Exempel 1 I en autoklav infördes en lösning av 12,5 g metylcellulosa i 625 g vatten innehållande 0,125 g natriumlaurylsulfat, och efter tillsats av 21,8 g styren, 18,2 g divinylbensen och 60 g toluen så- som porreglerande medel till autoklaven initierades polymerisatio- nen genom tillsats av bensoylperoxid såsom initiator, varefter den fick fortgå vid 60°C under 17 timmar och under kraftig omröring.

Den erhållna polymeren.tvättades noggrant med vatten och därefter med aceton. Den tvättade polymeren torkades vid 40°C vid_reducerat tryck. Den torkade polymeren hade en diameter av 3-20u. vid sikt- ning av polymeren uppsamlades pärlor med en diameter av 10-20p.

Den speciella molekylvikten för polymeren var ca 7000, vilket be- stämdes under användning av polystyren med känd molekylvikt och tetrahydrofuran som elueringsmedel.

Till 35 ml klormetyl-metyleter sattes 5 g pärlor och 1,5 ml vattenfri tenntetraklorid, och blandningen värmdes under en åter- flödeskylare under 6 timmar vid ca 50-60°C. Pärlornas färg mörkna-_ de till svartbrun under reaktionens förlopp. Efter avslutad reak- tion tvättades pärlorna flera gånger med metanol innehållande salt- syra och sedan med aceton till dess färgen blev gulockra. Pärlor- n nas klormetyleringsgrad var ca 0,62 klormetylgrupper per aromatisk pdel,~och denna grad bestämdes genom att man jämförde infraröd- absorptionstopparna vid 1600 cm_l härrörande från den aromatiska delen och vid 1260 cm_l härrörande från klormetylgruppen med en kalibreringskurva erhâllen med hjälp av blandningar av kumen och p-isopropylbensylklorid i olika blandningsförhållanden. _ De klormetylerade pärlorna värmdes i en 10%-ig vattenlös- ning av natriumhydroxid vid 60°C under 9 timmar för hydrolys. Hos de hydrolyserade pärlorna var infraröd-absorptionstoppens styrka vid 1260 cm_l härrörande från klormetylgruppen reducerad, men där- emot uppträdde en absorptionstopp vid 1090-1100 cm- 'härrörande från C-O-gruppen. Av den omfattning med vilken styrkan hos toppen vid 1260 cmbl reducerats kunde man konstatera att ca 55% av klor- metylgrupperna omvandlats till metylolgrupper, dvs införandet av metylolgrupper i pärlorna var ca 0,34 per aromatisk del.

' De framställda pärlorna vid uppfinningen kunde ytterst lätt dispergeras i vatyen och olika buffertlösningar utan någon märkbar koagulering eller agglomerering.

Efter packning av ett rostfritt stålrör, med en diameter av 4 mm och en längd av S00 mm, med substratet enligt uppfinningen ut~ sattes en blandning av p-aminobensoesyra, kreatinin och urinsyra för kromatografi under användning av kolonnen och en vattenhaltig 1/20 M fosforsyra-buffertlösning som elueringsmedel. Betingelserna under kromatograferingen var följandëiwuv-detektor vid 250 nm, elu- eringshastighet 1 ml/min och ett tryck av 20 kg/cmz. Elueringstiden var 10,4 min för p-aminobensoesyra, 7,5 min för kreatinin och 5,5 min för urinsyra.

Vidare utsattes en blandning av bovint serumalbumin och de tre ovannämnda komponenterna för kromatografi på samma kolonn.

Albumin eluerades först och de fyra komponenterna separerades - fullständigt från varandra (se fig l som visar elueringskurvan).

Vid upprepad kromatografering observerades endast en ringa adsorp- tion av albumin den första och andra gången, och därefter icke alls. Följaktligen erhölls därefter så gott som samma resultat.

V_Det visade sig sålunda att substratet framställt med förfarandet enligt uppfinningen var synnerligen lämpligt att använda vid analys av vattenlösliga substanser med låg molekyl- ' d.vikt, och att det ej adsorberade protein med hög molekylvikt. f hä,Vä,55:;...)\:\.._:.t,-,,=;__.¶.,_.~_¿.:Twh_ Aiflïy' Wv: .i ,. _. \ y 457 797 dämförelseexempel l Q Efter packning av samma rostfria stålrör med den i exem- pel l framställda polymeren men innan klormetyleringen, utsattes samma substanser som i exempel l för kromatografi. Trycket visade ett värde högre än 80 kg/cmz vid en strömningshastighet av l ml/ min, vilket bekräftar att den metylcellulosa som häftar fast vid den inre ytan hos porerna 1 polymeren har stor inverkan på viskosi- teten. De fyra komponenterna i provet var knappast separerade från varandra och eluerade mycket snabbt.

Jämförelseexempel 2 _ V5 g av polymeren.framställd i exempel l klormetylerades på samma sätt som i exempel l, med undantag av att reaktionstiden var 24 timmar i stället för 6 timmar i exempel l, för att få pärlor med en klormetyleringsgrad av ca 64%. Pärlorna hydrolyserades i en lösning av 25 g natriumhydroxid i 100 g metanol vid 60°C under 15 timmar, så att man fick ett substrat med (i medeltal) ca 0,58 metylolgrupper per aromatisk del.

Efter'packning av samma rostfria stålrör som i exempel l med substratet utsattes en blandning av bovint serumalbumin, p-aminobensoesyra, kreatinin och urinsyra för kromatografi under användning av kolonnen med en strömningshastighet hos samma elue- ringsmedel av 1 ml/min, varvid elueringstiderna var följande: p-aminobensoesyra 6,4 min, kreatinin 5,9 min och urinsyra 4,8 min.

Det visade sig sålunda att elueringstiden var kortare än i exempel l och p-aminobensoesyra och kreatinin kunde ej separe- ras från varandra. Elueringskurvan för detta kromatograferings- försök framgår av fig 2. Resultaten visar att det var större sam- verkan mellan de hydrofila substanserna med låg molekylvikt och den inre ytan hos porerna i substratet enligt uppfinningen än 1 snbstratet enligt detta jämförelseexempel 2.

Exempel 2 På samma sätt som i-exempel l polymeriserades 21,8 g styren och 18,2 g divinylbensen-i närvaro\av~56,4 g toluen och 3,6 g n- V/dodekan såsom porreglerandepmedel, för framställning av en styren- .divinylbensensampolymer med en specifik molekylvikt av ca 16 000. dampolymeren utsattes för klormetylering vid samma betingelser som, ».f-s-»~,«w~_f »f-»aw-af ' , ' 10* 1 exempel l, med undantag av att reaktionstiden var 2 timmar i stället för 6 timmar som i exempel l, så att man fick en klormety- lerad sampolymer med en klormetyleringsgrad av ca 0.42 klormetyl- grupper per aromatisk del. Genom ett utsätta-šampolymeren för hyd- rolys i en l0%-ig vattenlösning av natriumhydroxid vid 60°C under ca 5 timmar erhölls ett substrat innehållande metylolgrupper i en (genomsnittlig) mängd av ca 0,2 per aromatisk del." -En kolonn, erhållen genom att samma rostfria stålrör som i exempel l packades med det framställda substratet enligt uppfin~ ningen,.visade ett tryck av 25 kg/cmz vid en strömningshastighet av 1 ml/min för en vattenhaltig l/20 M fosforsyrabuffertlösning.

Samma mängd, 20 pl, av en blandning av urinsyra, kreatinin och p-aminobensoesyra utsattes för kromatografi under användning av kolonnen. De tre komponenterna separerades fullständigt. Försök med en blandning av bovint serumalbumin och de tre nämnda kompo- nenterna enligt ovan visade att albumin över huvud taget ej adsor- berades på kolonnen.

Exempel 3 2 9 metylcellulosa löstes i 125 g vatten och 0,025 g nat- riumlaurylsulfat tillsattes. Blandningen infördes därefter 1 en 300 ml ampull, till ampullen sattes 3,27 g styren, 2,73 g divinyl- bensen samt 6,75 g toluen och 2,25 g n-dodekan som por-reglerande medel, och därefter omrördes blandningen vid 60°C under 17 timmar för reaktion, varvid bensoylperoxid användes som initiator. De re- , sulterande pärlorna tvättades med vatten och aceton, varefter de torkades vid rumstemperatur under reducerat tryck. be sfäriska'pär- i lornas diametrar var huvudsakligen desamma och ca 20u.

Pärlornas specifika molekylvikt var ca 100 000, vilket vär- de bestämdes genom eluering av polystyren med olika förutbestämda molekylvikter under användning av en kolonn packad med pärlorna.

I ett reaktionskärl infördes S'g pärlor varefter tillsattes 35 ml klormetyl-metyleter och 1,5 ml vattenfri tenntetraklorid.

Blandningen värmdes under återflöde vid 50-60°C under 6 timmar för 'aklormetylering av pärlorna. Pärlorna blev alltmer mörkbruna under ,reaktionens förlopp. Efter reaktionen tvättades pärlorna upprepade * gånger med metanol innehållande saltsyra och slutligen med aceton.

Pärlornas slutliga färg var gulbrun. De nya absorptionstopparna -uppträdde vid 1260 och 670 cm_l i pärlornas infraröd-absorptions- dspektrum efter klormetyleringen. Klormetyleringsgraden var ca 0,5 klormetylgrupper per aromatisk del. _ dC~§,Deïklormetylerade pärlorna sattes till en lösning av 25 g naciiumhyaroxia 1 ioo 9 menanøl, och lösningen hölls vid so°c un- der 15 timmar för reaktion. De nya IR-absorptionstopparna uppträd- 'de vid 1090 cm_1 på grund av införandet av -CHZOH-grupper. Antalet metylolgrupper var 0,3 per aromatisk del. _0e erhållna pärlorna var mycket lätta att dispergera i vat- ten, olika buffertlösningar, urin och liknande, utan aggregation. 0 Pärlorna packades i en kolonn av rostfritt stål, med en dia- meter av 4 mm och en längd av 500 mm, för snabb-vätskekromatografi.

En lösning av bovint serumalbumin i en 1/20 M fosforsyrabuffert utsattes för snabb-vätskekromatografi, varvid fosforsyrabuffert- lösningen användes som elueringsmedel med en strömningshastighet av 1 ml/min. Inget albumin eluerades. Dessutom eluerades inget al- bumin ej-ens efter 50 gånger upprepad genomgång av 50 ul 10%-igt bovint serumalbumin. A 20 ul prov av en lösning av urinsyra, kreatinin, p-amino- bensoesyra och albumin i l/20 M fosforsyrabuffertlösning bringades passera genom kolonnen. Urinsyra, kreatinin_och p-aminobensoesyra separerades fullständigt från varandra, medan däremot inget albu- min eluerades. Se fig 3 som visar en kurva av elueringstoppar vid en hastighet av l cm/3 min enligt diagrammet och mätt vid en våg- längd av 250 nm. Trycket var 25 kg/cm2 vid en strömningshastighet av 1 mlßmin.

Exempel 4 En styren-divinylbensensampolymer framställdes på samma sätt som i exempel 1, med undantag av att man använde 45 g toluen ' och 15 g n-dodekan som por-reglerande medel i stället för 60 g toluen. Den specifika molekylvikten hos den framställda polymeren 'var ca 100 000. Metylolgrupper infördes sedan i polymeren på sam- ma sätt som i exempel 1 i en mängd av ca 0,4 metylolgrupper per V' {,;§fçnac1;x dei. Ü,_Därefter packades det erhållna substratet i samma kolonn som i exempel 1 och albumin kromatograferades. Albuminet adsorbe- rades emellertid på kolonnen och eluerades ej.

Jämförelseexempel 3 En styren-divinylbensensampolymer framställdes på samma sätt som i exempel 3, varvid man använde l3,9 g kalciumfosfat och 4,07 mg natrium-n-dodekylbensensulfonat i stället för metyl- cellulosa och natriumlaurylsulfat som i exempel 3. Efter tvätt- ning med vatten siktades sampolymeren så att man fick pärlor med en diameter av 10-20u. Fördelningen av pärldiametrarna var emel- lertid bred. Den specifika molekylvikten var ca 100 000.

De framställda pärlorna tvättades noggrant med saltsyra'för att avlägsna kalciumfosfatet. Pärlorna dispergerade över huvud ta- get ej i vatten utan agglutinerade.

Efter torkning av pärlorna utfördes klormetylering såsom i exempel 3. Pärlorna färgades endast något till en slutligen ljus- gul färg. Klormetylgrupperna omvandlades till metylolgrupper såsom i exempel 3. De erhållna pärlorna var mindre hydrofila än de en- ligt exempel 3 och vatten- eller urindispersionerna var ej till- fredställande. I en kolonn packad med pärlorna adsorberades albu- minet ej fullständigt och en mycket bred albumintopp erhölls. Skä- let härtill ansågs vara att pärlorna var mindre hydrofila än de enligt exempel 3, och proteinet kunde ej tränga in i porerna.

Exempel 5 den specifika molekylvikten 300 000 framställdes på samma sätt som i exempel 3, med användning av 4,5 g toluen och 4,5 g n-dodekan som por-reglerande medel. Pärlorna behandlades på samma sätt som i exempel 3 så att man fick ett substrat med metylolgrupper. Det er- hållna substratet dispergerades lätt i serum och urin. I en ko- lonn packad med substratet eluerades ej albumin, ejens efter det att 50 ul 10%-ig lösning av bovint serumalbumin 50 gånger bringats passera genom kolonnen.

Porösa minimala pärlor av styren-divinylbensensampolymer med

Claims (9)

Patentkrav. »_

1. Förfarande för framställning av poröst substrat innefattande pärlor som har metylolgrupper av sampolymer på basis av tvärbunden styren, varvid den yttre ytan av pärlorna är hydrofil och substratets poryta hydrofob eller mindre hydrofil än den yttre ytan, k ä n n e t e_c k n a t av att ~ a) för suspensionspolymerisation i vatten utsätts åtminstone en styren- lg monomer vald ur gruppen bestående av styren,0f-metylstyren och klormetylstyren,, :Å samt ett tvärbindande medel valt ur gruppen bestående av divinylbensen, tri- vinylbensen, triallylisocyanurat, ett dimetakrylat av en polyhydroxialkohol ett diakrylat av en polyhydroxialkohol och diallylftalat i närvaro av metylcellylo- sa, polyetenoxid, polyvinylalkohol, förtvålad polyv'nylacetat eller polyvinyl- pyrrolidon såsom vattenlöslig polymer och ett porr glerande medel, varvid mäng- den vattenlöslig polymer är 5-60 viktdelar och mängden porreglerande medel 20-300 viktdelar per 100 viktdelar av blandningen av monomer och tvärbindande medel, b) därefter sker torkning, ' _, c) de framställda pärlorna utsätts för klormetylering genom användning av ¿É 2-20 viktdelar klormetyl-metyleter per viktdel tvärbunden sampolymer och vatten- fri SnCl4 som katalysator i en mängd av 0,5-30 viktdelar per 100 viktdelar klormetyl-metyleter vid en temperatur av 0-58°C, samt d) de klormetylerade pärlorna utsätts för hydrolys vid alkaliska beting- elser, varvid hydrolysgraden för metylkloridgrupperna är 50% eller mer och antalet metylolgrupper, införda i substratet, är 0,1 till 0,5 per aromatisk del.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att det por- reglerande medlet valts från gruppen bestående av aromatiska kolväten, alifatis- i¿ ka kolväten, klorerade kolväten, samt en blandning därav. ÜÉ

3. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att sampolymeren är en styren-divinylbensensampolymer.

4. Förfarande enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k n a t av att substratet innefattar sfäriska pärlor med en diameter inom omrâdet 1-30;L

5. S. Förfarande enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k n a t av att det har en specifik molekylvikt lägre än 30 000.

6. Förfarande enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k n a t det har en specifik molekylvikt av minst 30 000 och har förmåga att adsorbera av att protein. 457 797 M

7. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att den vatten- lösliga poïymeren är metyïceïluïosa. _ yï _

8. Fdrfarande enïigt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att mängen tvär- ffi bindande medel är 30-70 vikt-% av den tota1a mängden bïandníng av monomer och ɧ :värbfnaanae medan f A

9. Användning av substratet framstä11t med förfarandet enïigt krav 1 vid É vätskek romatogra f i . m.