SE448043B - Krets for anslutning mellan ledarna hos en abonnentledning via klykkontakten och parallellt med den ovriga delen av en abonnentapparat - Google Patents

Description

448 043 2 Syftet med uppfinningen är att mildra ovannämnda nackdelar. Genom uppfin- ningen åstadkoms en krets i enlighet med vad som angivits i första stycket, kännetecknad av att kretsen innefattar i serie en fälteffekttransistors huvud- strömbana och en resistor, varvid fälteffekttransistorns styrelektrod är anslu- ten till den ände på resistorn som är belägen längst bort från fälteffekttran- si storns huvudströmbana, och varvid resistorn har ett sådant värde att under nonnala driftförhâllanden kretsen leder en ström som är låg jämfört med minimi- ledningsströmmen föreskriven av förvaltningen. Om kretsen är ansluten med rätt polari tet, orsakar stängningen av klykkontakten ett strömfl öde genom transis- torns huvudströmbana. För en liten spänningsskillnad mellan elektroderna hos huvudströmbanan, vilka elektroder vanligen benämns kollektor och emitter, har denna transistors huvudströmbana en låg resistans. I detta fall bestäms kret- sens resistans i huvudsak av serieresistansen. När spänningsskillnaden mellan kollektor och emitter ökar ytterligare, kommer storleken på strömmen genom huvudströmbanan att anta ett approximativt konstant värde.

En ytterligare nackdel med kretsen enligt ovannämnda patentskrift är att denna krets funktion 1 sig är polaritetsberoende. Kretsens användningsområde begränsas härav. För att undvika denna nackdel kan kretsen av det slag som beskrivits i föregående stycke kännetecknas av att kretsen vidare innefattar i serie huvudströmbanan hos en andra fälteffekttransistor och en andra resistor, att den ände hos den första och andra transistorn som är belägen längst bort från huvudströmbanan hos den första och andra fälteffekttransistorn är förenade och att styrelektroderna hos den första och andra fälteffekttransistorn är anslutna till förenigspunkten mellan den första och den andra resistorn. Denna mycket enkla åtgärd åstadkommer en krets vars funktion inte beror av polarite- ten och vilken följaktligen har ett stort användningsområdet. Den transistor som är ansluten till den ledare hos abonnentslingan som har en positiv poten- tial relativt den andra ledaren, fungerar som en strömbegränsare över ett visst värde på strömmen genom kretsen. Vid den antagna spänningspolariteten över kretsen drivs den andra transistorn till fullt ledande tillstånd, varigenom transistorn inte utgör något västenligt hinder för strömen i kretsen. När spänningspolariteten över kretsen är reverserad, byter transistorerna inbördes funktioner. Med inbördes lika resistorer och transistorer har denna krets en likströmsresistans som inte beror av riktningen pâ strömmen som flyter genom den.

Uppfinningen innefattar vidare en krets som är kännetecknad av att kretsen innefattar i serie den första fälteffekttransistorns huvudströmbana, resistorn, L.) 448 043 1 a och en andra fälteffekttransistors huvudströmbana anslutna 1 nämnd ordning, varvid den första fälteffekttransistorns styrelektrod är ansluten till före- ningspunkten mellan den andra fälteffekttransistorns huvudströmbana och resis- torn och den andra fälteffekttransistorns styrelektrod är ansluten till före- ningspunkten mellan den första fälteffekttransistorns huvudströmbana och resis- torn. Denna åtgärd gör det möjligt att framställa en polaritetsoberoende krets med ett minimalt antal komponenter utan att påverka symmetrin i ström-spän- ningsbeteendet. Vid lämpligt val av resistor och transistorer, får föreliggande krets samma ström-spänningskaraktäristik som den sist beskrivna kretsen mellan i sina uttag. * Utföringsfonmer av uppfinningen kommer nu att beskrivas medelst exempel med hänvisning till bifogade ritningar i vilka Fig 1 visar en abonnentapparat enligt uppfinningen innefattande en första utföringsfonn av en slingledningskrets vars funktion är polaritetsberoende, Fig 2 visar en andra utföringsfonn av en slingledningskrets vars funktion är pol ari tetsoberoende , Fig 3 visar en tredje utföringsform av en slingledningskrets, som är polaritetsoberoende och innefattar ett minimiantal av komponenter.

Motsvarande element i figurerna har givits samma hänvisningsbeteckningar. 1 Fig 1 visar en abonnentapparat som innefattar en'första utföringsfonn av slingledningskretsen. Kretsen 12 är ansluten via klykkontakten 10 mellan två ledare 8 och 9 hos en abonnentledning till vilken en abonnentapparat är anslu- ten. Sedd från växeln, är kretsen 12 anordnad efter klykkontakten 10 och paral- Q lellt med annan abonnentapparatutrustning 11.

Kretsen 12 är bildad av en första anslutningsklämma 1, huvudströmbanan hos en fälteffekttransistor (FET) 2, en resistor 3 och slutligen en andra anslut- ningsklämma 4 i serie. Klämman 4 är även ansluten till transistorns 2 styr- elektrod. Om anslutningsklämman 1 höjs till en spänning som är högre än spän- ningen på anslutningsklämman 4 kommer en ström att flyta genom kretsen och alstra ett spänningsfall över resistorn 3. Detta spänningsfall är lika med det värde som spänningen över styrelektroden (vanligtvis benämnd styre) är lägre än spänningen hos den elektrod som är ansluten till resistorn 3. För att kretsen ska kunna arbeta på önskat sätt är det nödvändigt att tillse att transistorn kan leda ström när styrelektroden har en negativ spänning relativt huvudström- banans bådâ elektroder. Det är dessutom nödvändigt för huvudströmbanan för den här typen av transistor att ha en jämförelsevis låg resistans vid små negativa styrspänningar och en jämförelsevis hög resistans vid större negativa styr- 448 043 spänningar. Eftersom fälteffekttransistorer av utarmningstyp har detta önskade beteende, används sådana fälteffekttransistorer i alla beskrivna utföringsfor- mer. Där det i fortsättningen i beskrivningen talas om transistorer avses ovan- nämnda fälteffekttransistorer. Vid en given kretsspänning bestäms strömmen genom kretsen av summan av värdena hos resistorn 3 och resistansen i huvud- strömbanan hos transistorn 2. En liten ström alstrar ett litet spänningsfall över resistorn 3, varigenom även transistorns 2 styre erhåller en liten (nega- tiv) spänning. För låga spänningar har transistorns 2 huvudströmbana en resis- tans som är så liten att den inte behöver beaktas relativt resistorns 3 värde, varför ström-spänningsbeteendet i fallet med liten kretsström i huvudsak bestäms av resistorn 3. Om spänningsskillnaden mellan anslutningsklämmorna ökas kommer kretsströmmen att öka proportionellt mot spänningsskillnaden tills spän- ningen över resistorn 3 har uppnått ett sådant värde att transistorn 2 börjar begränsa strömmen. En ytterligare spänningsöknings alstrar sedan endast en mycket liten förändring i strömmen, varför kretsen i detta fall har erhållit en mycket hög skillnadsresistans. Kretsen är så dimensionerad att kretsströmmen i huvudsak uppnår ett förutbestämt maximivärde när kretsspänningen överskrider ett förutbestämt värde. Detta spänningsvärde bestäms av transistorns 2 karaktä- ristik. Den maximala kretsströmmen bestäms av förhållandet mellan detta spän- ningsvärde och resistorns 3 värde. Resistorn 3 väljs så att maximikretsströmmen blir låg relativt den ström som går genom abonnentslingan under taltillstånd.

När spänningen har en polaritet som är motsatt ovannämnda polaritet, blir resistansen hos kretsen antingen väsentligen lika med resistorns 3 värde eller lika med resistansen hos transistorns 2 ledande styre-emitterdiod, i beroende av kretsspänningen och karaktäristiken hos använda transistorer.

I sådana fall där något av de två ovan beskrivna fallen icke är önskvärda, kan kretsens 12 andra utföringsfonm visad i fig 2 användas. Kretsen 12 visad i fig 2 innefattar i serie anslutningsklämman 1, transistorns 2 huvudströmbana, resistorn 3, en resistor 5, en transistors 6 huvudströmbana och slutligen anslutningsklämman 4. Transistorernas 2 och 6 styrelektroder är inbördes för- bundna och anslutna till föreningspunkten mellan de två transistorerna 3 och 5.

Om potentialen på anslutningsklämman 1 är högre än potentialen på anslutnings- klämman 4 fungerar kombinationen av transistorn 2 och resistorn 3 på det sätt som beskrivits med hänvisning till fig 1. Strömmen genom resistorn 5 får tran- sistorns 6 styrspänning att bli positiv relativt transistorns kollektorspän- ning. Som resultat härav blir resistansen hos transistorns 6 huvudströmbana så låg att den kan försummas jämfört med summan av resistorerna 3 och 5, varigenom -ïi 448 043 resistansen mellan anslutningsklämman hos den i fig 2 visade kretsen i själva verket utgöres av summan av resistorerna 3 och 5 och transistorns 2 resistans i huvudströmbanan. Detta betyder att för kretsströmmar vid vilka transistorn 2 fortfarande är i fullt ledande tillstånd kretsen har en resistans som i huvud- sak är lika med summan av resistorerna 3 och 5. Eftersom transistorn börjar arbeta såsom en strömbegränsare vid större kretsspänningar, alstrar sådana kretsspänningar endast små strömfluktuationer varför kretsen därefter har en 5 hög skillnadsresistans. Om spänningen över kretsen växlar polaritet, växlar i transistorerna 2 och 6 sina respektiva funktioner, varigenom kretsens funktion § inte längre beror av polariteten. Om både transistorerna och resistorerna har 5. samma karaktäristik, har kretsen samma resistans vid lika stora men motsatta kretsströmmar. Den i fig 2 visade kretsen kan förenklas utan att försämra dess funktion. Detta låter sig göras genom att kombinera funktionerna hos resisto- rerna 3 och 5 i en enda resistor som har ett värde lika med det kombinerade värdet hos resistorerna 3 eller 5. Fig 3 visar den resulterande utföringsformen för kretsen 12. Utföringsformen visad i fig 3 innefattar i serie anslutnings- klänman 1, transistorns 2 huvudströmbana, en serieresistor 7, transistorns 6 huvudströmbana och slutligen anslutningsklämman 4. Styrelektroderna hos båda transistorerna är anslutna till den elektrod hos den andra transistorns huvud- Q strömbana som är ansluten till resistorn 7. Funktionen hos denna krets är liknande den som är visad i fig 2, med den skillnaden att i icke strömbegrän- sande fasen resistansen hos kretsen i fig 3 är hälften så stor som resistansen hos kretsen i fig 2. Funktionen hos den i fig 3 visade kretsen är polaritets- oberoende.

Claims (4)

448 043 6 Patentkrav.

1. Krets för anslutning mellan ledarna hos en abonnentiedning via klykkontak- ten och parallellt med den övriga delen av en abonnentapparat, varvid kretsen uppvisar en relativt låg resistans för strömmar som är mindre än ett förut- bestämt värde och en relativt hög resistans för strömmar som är större än det förutbestämda värdet, k ä n n e t e c k n a d av att kretsen innefattar i serie en fälteffekttransistors huvudströmbana och en resistor, varvid fält- effekttransistorns styrelektrod är ansluten till den ände på resistorn som är belägen längst bort från huvudströmbanan hos fälteffekttransistorn, och varvid resistorn har ett sådant värde att kretsen under nonnala arbetsförhållanden leder en ström som är låg jämfört med den minimiledningsström som föreskrivs av förvaltningarna.

2. Krets enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att kretsen dessutom innefattar en andra fälteffekttransistors huvudströmbana och en andra resistor i serie, att den ände hos den första och andra resistorn som är be- lägen längst bort från den första och andra fälteffekttransistorns huvudström- banor är förenade och att den första och anda fälteffekttransistorns styr- elektroder är anslutna till föreningspunkten mellan den första och den andra resistorn.

3. Krets enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att kretsen innefattar den första fälteffekttransistorns huvudströmbana, resistorn, och en andra fälteffekttransistors huvudströmbana i serie i nämnd ordning, varvid den första fälteffekttransistorns styrelektrod är ansluten till föreningspunkten mellan den andra fälteffekttransistorns huvudströmbana och resistorn och den andra fälteffekttransistorns styrelektrod är ansluten till föreningspunkten mellan den första fälteffekttransistorns huvudströmbana och resistorn.

4. Användning av en krets enligt något av föregående patentkrav i en telefon- abonnentapparat. -