SE441391B - Anordning for sekring av en bojkraftgivare mot overbelastning - Google Patents

Description

10 15 20 30 35 sooaoon-7 JS: 2 på grund av det därigenom uppnåbara, förhållandevis stora töj- ningsområdet möjligt att anordna ett med tillräcklig noggrann- het inställbart överbelastningsanslag, som tillåter ett till- räckligt stort spelrum för att störningar ej skall uppträda till följdznznedsmutsning, elastisk deformation eller dylika förändringar. Den av en vek fjäder betingade, ytterligare vägen medför emellertid vâgtekniska nackdelar och omintetgör i många fall den egentliga fördelen med i det närmaste väglösa mät- ningar medelst böjkraftgivare. Dessutom kräver inbyggnaden av en vek tillsatsfjäder ytterligare utrymme i en våg, varför en av böjstavens fördelar, nämligen uppnåendet av en kompakt konstruktion, går förlorad.

Syftet med uppfinningen är att åstadkomma en överbelastnings- skyddsanordning av det inledningsvis angivna slaget, som å ena sidan möjliggör ett tillräckligt stort spelrum relativt ett stationärt anslag och å andra sidan ej förstorar anord- ~ningens inbyggnädsutrymme, såsom är fallet med konventionellt insatta relativt veka, elastiska element.

Detta syfte uppnås enligt uppfinningen genom följande särdrag: a)_Böjkraftgivarens bärare är ensidigt inspänd och är vid sin fria ände förspänd mot verkan av den pålagda mätkraften mot ett stationärt anslag; bl Storleken på förspänningen är så vald, att bäraren vid överbelastning av böjkraftgivaren mot förspänningens verkan förflyttas vilken mätkraften inledes och vilken är utformad som våg- från anslaget, varvid den konstruktionsdel, genom .balk, slår an mot överlastanslaget.

Uppfinningen förklaras närmare nedan med hänvisning till bi- fogade ritningar, som åskådliggör föredragna utföringsformer av uppfinningen.

Fig. 1 visar schematiskt en hävstång i en våganordning för på- läggning av en mätkraft på en böjstav, delvis i snitt längs 10 15 20 25 30 35 80060 00-7 linjen 1-1 i fig. 2; Fig. 2 visar anordningen i fig. 1 i planvy enligt pilen A; och Fig. 3 visar ett snitt längs linjen 3-3 i fig. l.

En gaffelformig vågbalk 1 (fig. 1 och 2) är svängbart lagrat medelst eggar 2 och lagerskålar 3 på ett stationärt stativ 4.

Vid den i fig. l och 2 vänstra änden av vâgbalken 1 pâföres på känt sätt medelst en egg och en lagerskâl en kraft P, som skall mätas. På en konsol 5 på stativet 4 är en bärare 7 fri- bärande fästad (fig. 3) medelst en skruv 6. Bäraren 7 omfattar två genom ett inskuret parti 8 med varandra förbundna delar 9 och 10, av vilka delen 9 tjänar till stationär lagring av bäraren 7, medan delen 10 uppbär en nedan närmare beskriven böjkraftgivare i form av'enböjstav 14. På grund av det inskur- na partiet 8 kan bärardelen 10 vid viss belastning svängas re- lativt bärardelen 9. Bärardelen lO verkar på detta sätt såsom hävarm.

I en tvärborrning, vilken är belägen på den fria änden av den såsom hävarm tjänande bärardelen 10, är en dragfjäder ll fästad.

Fjädern ll är inskruvbar i ett gängat hål i stativet 4 för vari- ation av dess förspänning och utövar en dragkraft på bärardelen 10 med inställbar förspänning i riktning mot ett inställbart anslag l2 i form av en skruv, som är iskruvad i ett gängat hål i stativet 4.

Den ovannämnda böjstaven 14 är medelst en skruv 13 fästad på bärarens 7 del 10 med ena änden fribärande. På det vid belast- ning sig böjande området 15 av böjstaven 14 är på konventionellt sätt en töjningsgivare 16 pålimmad, vilken på känt sätt är anslut- bar till en elektronisk utvärderingsanordning via anslutnings- ledningar.

I den med 17 betecknade ifrån den via vågbalken 1 överförda kraften. Kraftpåläqgningen fria änden på böjstaven 14 inledas under- _ ______.~__-.__.__.___._.. 10 15 20 25 30 35 8006000-7 sker via ett stelt kopplingsstyoke 18, som vid ändarna anligger mot små kultappar l9,2l i böjstavens 14 fria ände 17 resp. vågbalkens l fria ände och som sträcker sig genom en urtag- ning i bäraren 7Ä Elastiska hylsor 22, 23 tjänar till att fixera kopplingsstycket 18 relativt böjstaven resp. vågbalken.

På stativet är (jfr fig. l) slutligen anslag 24 anordnade, vilka begränsar vågbalkens 1 svängningsområde.

Den beskrivna anordningen arbetar på följande sätt: Vid inled- ning av en kraft P, som skall mätas, svänges vågbalken l och 14 fria ände 17 uppåt (fig. l och 3). Den därigenom uppkomna deformationen av böjstaven 14 åstadkommer på känt sätt en motståndsförändring trycker via kopplíngsstycket 18 böjstavens hos töjningsgivaren 16, vilken på känt sätt utnyttjas för be- stämning av kraften P. Fjädern ll är så kraftigt förspänd, att vid belastning av böjstaven 14 inom det tillåtna belastnings- området vilar bäraren 7 stelt och orörligt mot det stationära anslaget 12. Om kraften P emellertid blir större än vad som är tillåtet, ger den på lämpligt sätt inställda fjädern ll efter och den som hävarm tjänande delen 10 av bäraren 7 upp- lyftes så långt från anslaget 12 att vågbalken l slår an mot det stationära anslaget 24. Därefter kan någon ytterligare kraft ej längre överföras till bäraren 7 eller böjstaven 14.

Påläggningen av mätkraften på böjstaven 14 och dennas utböjning uppåt når därvid en gräns, då böjstavens märklast uppnås och den i motsvarighet härtill inställda fjädern ll börjar töja sig.

Med hjälp av den beskrivna anordningen uppnås jämfört med de kända överbelastningsskyddsanordningarna den väsentliga för- delen, att först efter överskridande av märklasten uppkommer en extra rörelse hos bäraren 7, som kan uppfångas medelst ett stationärt anslag (anslaget 24). I motsats till de kända över- belastningsskyddsanordningarna, vid vilka den kraft som skall mätas ständigt pålägges via en vek fjäder på böjstaven, verkar vid utförandet enligt uppfinningen endast den ytterst ringa - utböjningen av böjstaven 14, vilken medför förskjutningar av storleksordningen 0,2 - 0,5 mm. Avståndet mellan vågbalken l lO 15 20 25 BÛOÖÛÛÛ-V 5 och anslaget 4 är vid uppnående av överbelastningsområdet ändå tillräckligt stort för att möjliggöra lämpliga justeringar och att förhindra störningar genom nedsmutsning elknfliknande. Så- ledes kräver överbelastningsskyddsanordning enligt uppfin- ningen praktiskt taget ej något extra inbyggnadsutrymme.

Hos fjädern ll är i motsats till böjstaven l4 förhållandet mellan pålagd kraft och förskjutning lägre, d.v.s. fjädern ll har en flackare karakteristik, varför den vid överskridande av den tillåtliga maximilasten ger efter så långt med stor fjäderförskjutning, att vâgbalken l slår an mot anslagen 24.

Vid en modifierad utföringsform av uppfinningen kan bäraren 7 dessutom vara utförd som fjäderelement, exempelvis såsom blad- fjäder och vara så förspänd, att den med erforderlig förspänning vilar mot anslaget 12. Vid vissa betingelser kan detta uppnås enbart genom den elasticitet, som den stavformiga bäraren 7 erhåller genom utformningen av det inskurna partiet 8. vid en dylik egenelasticitet hos bäraren 7 kan fjädern ll utelämnas.

Upplyftningen av bäraren 7 från anslaget 12 bestämmes i alla dessa fall av en motsvarande inställning av den detta anslag bildande skruven.

Vid den visade utföringsformen av uppfinningen pålägges kraften på böjstaven 14 underifrån, och fjädern ll drar bäraren 7 nedåt. Vid andra utföringsformer kan dessa riktningar vara omvända.

Claims (6)

sooßooo-7 6 PATENTKRAV,

1. Anordning för säkring av en böjkraftgivare (14) mot över- belastning, i synnerhet i vâganordningar, varvid böjkraft- givaren är ensidigt fribärande fästad på en bärare (7) och böj- eller mätkraften pålägges på böjkraftgivarens fribä- rande ände, och varvid för förhindrande av ytterligare kraft- påverkan på böjkraftgivaren vid överlast ett överlastanslag (24) är anordnat i rörelseområdet för den konstruktionsdel (1) genom vilken mätkraften inledes, så att denna konstruktions- del (1) slår an mot överlastanslaget vid överlast under övervinnande av en förspänning, k ä n n e t e c k n a d a v att: a) böjkraftsgivarens (14) bärare (7) är ensidigt inspänd och är vid sin fria ände förspänd mot verkan av den på- lagda mätkraften mot ett stationärt anslag (12); och att b) storleken på förspänningen är så vald, att bäraren (7) vid överbelastning av böjkraftgivaren (14) mot förspän- ningens verkan förflyttas från anslaget (12), varvid nämnda konstruktionsdel, genom vilken mätkraften inledes och vilken är utformad som vågbalk (1), slår an mot nämnda överlastanslag (24).

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a V att bäraren (7) är utformad som hävarm och tryckes mot anslaget (12) medelst en fjäder (11).

3. Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d a v att fjäderns (11) förspänning är inställbar.

4. Anordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d a v att anslagets (12) läge är inställbart.

5. Anordning enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k n a d a v att bäraren (7) omfattar två medelst ett inskuret parti (8) svängbart med varandra förbundna delar (9,10), av vilka > L sooaooo-7 den ena är stationär, medan den andra uppbär böjkraftgivaren (14) och anligger under förspänning mot anslaget (12).

6. Anordning enligt något av kraven 1-4, k ä n n e t e c k - n a d a v att bäraren (7) är utformad såsom fjäderelement, vilket under därigenom uppkommen förspänning anligger mot anslaget (12).