SE441199B - Sett att driva in festelement i harda upptagningsmaterial samt festelement for genomforande av settet - Google Patents

Description

'?9Ü911e5-0 Enligt uppfinningen uppnås detta därigenom, att först framstäl- les ett bottenhâl i upptagningsmaterialet, och därefter drivs fästelementet via bottenhålet in i upptagningsmaterialet ett stycke som uppgår till 0,5 - 2,5 gånger bottenhålets längd.

Genom att fästelementet drives in i ett i förväg upptaget bot- tenhâl, kommer fästelementets inträngningszon i det upptagande materialet att förläggas längre innanför dettas ytteryta. Denna inträngningszon är även samtidigt området för de största av det undanträngda materialet förorsakade tryckspänningarna. Tryckspän- ningarna kan därigenom avtaga mot det upptagande materialets yt- teryta. Därigenom förhindras även att fördjupningar uppstår vid fästelementets ansättning. När fästelementet belastas, befinner sig zonen för de största spänningarna ej vid ytterytan utan i det upptagande materialets inre. Därigenom kommer detta ej att plöts- ligt brytas loss från ytterytan vid överbelastning. Fästelementet uppvisar snarare ett s.k. eftersläpningsförhållande,som t.ex är känt från expanderbultar. Detta innebär, att när en bestämd be- lastning uppnås, sjunker ej förankringsvärdet plötsligt till noll, utan avtar gradvis över en s.k. eftersläpningsväg.

För att uppnå en optimal verkan måste fästelementet trots borr- ningen drivas in tillräckligt djupt i det upptagande materialet och förankras i detta. I praktiken har det visat sig att detta indrivningsstycke bör ha en längd som är 0,5 - 2,5 gånger botten- hålets längd. Härigenom uppnås ett tillfredsställande förankrings- värde hos fästelementet, utan att det upptagande materialets yt- teryta därvid utsättes för tryckspänningarfi De hittills kända fästelementen uppvisar en relativt stor skaft- diameter. Detta är å ena sidan nödvändigt på grund av de böjspän- ningar, som uppstår vid tvärbelastning av fästelementet och är störst inom området för det upptagande materialets ytteryta. Å andra sidan får kanttrycket vid det upptagande materialets hål, som uppstår vid tvärbelastning, ej överskrida ett bestämt värde.

Den stora skaftdiametern medför emellertid ett högt motstånd mot fästelementets indrivning i det upptagande materialet.

För genomförande av sättet enligt uppfinningen är det därför lämp- ligt att det främre, i upptagningsmaterialet indrivbara skaftpar- tiet av fästelementet uppvisar reducerad diameter i förhållande 3 ?9o914s~o till det bakre skaftpartiet, som i den till indrivningsrikt- ningen motsatta riktningen ansluter tillnämnda främre parti.

Tack vare den reducerade skaftdiametern kräves en mindre in- drivningsellekr hos ansättningsverktyget.

För att förhindra kraftig nedböjning hos skaftet vid stora tvär- nelastningar på fästelementet är det lämpligt, att fästelement- tets större skaftdiameter i huvudsak motsvarar bottenhålets dia- meter. Därigenom kan fästelementet stödja sig mot det upptagan- de materialet inom omrâdet för bottenhålet. Ett bottenhåi med en diameter, som i huvudsak mtosvarar den största skaftdiametern, är således även lämpligast. För att underlätta en central indriv- ning av fästelementet inriktas det krutdrivna fästverktyget lämp- ligen medelst en centreringsanordning i förhållande till botten- hålet. En sådan centreringsanordning kan t.ex. bestå av utsprång, fingrar eller liknande, vilka griper in i bottenhålet och säker- ställer en centrering.

Dessutom är det även möjligt att loppet respektive den loppet om- slutande stödplattan hos fästverktyget utvisar motsvarande marke- ringar, vilka inriktas i förhållande till ett på det upptagande materialet anbringat axelkors.

Sättet och fästelementet enligt uppfinningen kommer i det föl- jande att åskådliggöras i detalj under hänvisning till bifogade ritningsfigurer, av vilka fig. 1 visar framställningen av ett bottenhål i det upptagande materialet, tig. 2 centreringen av ansättnings- eller fästverktyget i bottenhâlet och fig. 3 en fullbordad infästning med ett fästelement enligt uppfinningen ansatt medelst sättet enligt uppfinningen.

Fig. 1 visar framställningen av ett bottenhål 1 i ett upptagande material 2 medelst en stenborr 3. Bottenhâlets 1 diameter D mot- svarar ungefär den största skaftdiametern hos det fästelement, som skall drivas in. Bottenhålets 1 länge L bör unqefärligen mot- svara den avsedda inträngningslängden hos fästelementet. För att kunna åstadkomma bottenhålets 1 längd L utan speciella medel vid indrivningsverktyget, såsom djupanslag eller liknande, är det lämpligt att använda en stegborr. En sådan stegborr kan även ha till uppgift att samtidigt åstadkomma en centrerande försänkning för ansättningsverktyget. låüwáïzšd) I fig. 2 visas en del av ett generellt med 4 betecknat ansätt- ningsverktyg, vars lopp 4a pressas mot det upptagande materia- let 2. Vid sin främre ände är loppet êa försett med en som en hylsa utformad centreringsanordning 4b, som sträcker sig in i bottenhâlet 1. Centreringsanordningen 4b har till uppgift att rikta in ansättningsverktyget 4 i förhållande till bottenhâlet 1. I stället för en hylsa kan centreringsanordningen 4b bestå av separata stift, som sträcker sig in i bottenhålet 1. Dess- utom är det möjligt att rikta in loppet 4a i förhållande till bottenhâlet 1 med hjälp av markeringar på loppet 4a samt ett axelkors, som markerar bottenhålets 1 centrum. Ett generellt med 5 betecknat fästelement, som skall drivas in, är infört i loppet 4a. w..

Fig. 3 åskådliggör en färdig rastning med ett enligt förelig- gande sätt ansatt fästelemnet 5. Inträngningsdjupet E motsva- rar ungefär bottenhålets 1 längd L. Fästelementets 5 främre skaftparti 5a har reducerad.diameter i förhållande till det ut- âtvända, därtill mot indrivningsriktningen anslutande skaftpar- tiet 5b. Tack vare den reducerade skaftdiametern minskas även den indrivningsenergi, som är nödvändig för ansättning av fäst- elementet 5. Genom den reducerade skaftdiametern minskas dess- utom de tryckspänningar, som alstras i det upptagande materia- let 2 genom undan trängning av material. Dessutom avtar dessa tryckspänningar mot det upptagande materialets 2 ytteryta tack vare bottenhålet 1. Fästelementets 5 utåtvända ände är försedd med en gänga 5c. En skena 8 är fäst mot det upptagande materia- let 2 medelst en på gängan 5c anbringad mutter 6 och en mellan- läggsbricka 7. Genom att det främre skaftpartiet 5a, som tjänar för förankring, är ansatt djupare in i det upptagande materia- let 2 från dettas ytteryta, åstadkommes en töjningszon mellan den som lasten fästande ansats tjänande muttern 6 och det i det upptagande materialet indrivna, främre skaftpartiet 5a, vilken zon möjliggör en förspänning av fästelementet 5. Vid extremt stora Lvärbelastningar kan det utåtvända skaftpartiet 5b stöd- jas mot bottenhålet 1, så att böjningslängden ej ökas genom den djupare placeringen av förankringszonen.

Claims (4)

'7809145-0 gatentkrav

1. l. Sätt att medelst ett krutdrivet fästverktyg (4) driva in fästelement (5), såsom bultar och spikar, i hårda upptagníngsw material (2), k ä n n e t e c k n a t av att först framstälm les ett bottennâl (1) i upptagníngsmaterialet (2), och där~ efter drivs fästelementet (5) via bottennâlet (1) in i upptag níngsmaterialet (2) ett stycke (E) som uppgår till 0,5 A 2.5 gånger bottennålets längd (L).

2. Sätt enligt krav 1. k ä n n e t e c K n a t av att fäst- verktyget (4) inriktas i förhållande till bottenhålet (1) medelst en centreringsanordninq (4b).

3. Fästelement som används för genomförande av sättet enligt föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att det främre, i upptagningsmateríalet (2) índrivbara skaftpartiet (Sa) av fästelementet (5) uppvisar reducerad diameter i förhållande till det bakre skaftpartiet (5b). som i den till indrivninge- riktningen motsatta riktningen ansluter till nämnda främre parti.

4. Fästelement enligt krav 3. k ä n n e t e c k n a t av att fästelementets (5) större skaftdíameter í huvudsak motsvarar bottenhâlets (1) diameter (D).