SE440621B - Forfarande for framstellning av en trespanplatta - Google Patents

Description

7906191-7 Skivorna eller plattorna själva kan även ytterligare underklassificeras. I É en typ av skivor används en relativt homogen massa av spån för att framställa vad som benämns flerskiktsskivor, varvid i allmänhet tre skikt finns. De två yttre skikten i en dylik fler- skiktsskiva är i allmänhet av spån med hög kvalité som valts för sitt estetiska utseende och ytfinhetsegenskaper, medan mitt- skiktet i allmänhet är av grövre mindre regelbundna och ofta större spån. Detta mittskikt kan även innehålla en högre andel av fint material än ytskikten. Dessa flerskiktsskivor erhålls med användning av ett flertal träspånmaterial, antingen slump- artat eller orienterade skikt, varvid träspånen är lagda längs fibern med lämpliga medel.

Såsom ännu en variant är det vidare möjligt att framställa trä- spånskivor av laminatkaraktär, varvid en kontinuerlig hud an- vänds för den yttre ytan och en träspånskiva bildar mitten. I denna form av skiva är den yttre huden fogad vid träspånsmateri- alet med samma bindemedel som används för att sammanfoga materia- let i steget med framställning av skivan. En lämplig kontinuerlig hud är en fernissa, en tunn plywood eller även ett plastskikt, om ännu varaktigare ytfinhet erfordras.

Träspånskivor framställs i huvudsak genom matning av trä, stockar, timmer eller liknande genom en spânmaskin, att spånen tillsätts en önskad kvantitet av lim, harts eller annat bindemedel, att en lämplig kvantitet av denna blandning av spån och bindemedel formas till en sammansatt matta, att därefter den sammansatta mattan pressas och uppvärms för att åstadkomma en spånskiva.

För att erhålla de olika typer av skivor som nämnts ovan, va- rieras dessa steg på uppenbara sätt. För att framställa en fler- skiktsskiva erhålls sålunda mattan genom matning i följd av det första yttre skiktet av spån, därefter mittskiktet och därefter det andra ytterskiktet av spån. När en skiva av laminattyp er- fordras, läggs vanligtvis den sammansatta mattan på den yttre huden ifråga och, om så önskas, anbringas därefter en andra, yttre hud (vilken icke behöver vara densamma som den första) ovanpå mattan, innan det hela tillförs pressen för härdning. 7906191-7 Förflræmdetenligt uppfinningen är likaväl tillämpligtvid alla dessa kategorier av skivor. Det anpassas till det sätt på vil- ket det partikelformiga trämaterialet sammanfogas för att fram- ställa partikelskivan och härefter komer för enkelhetens skull att behandlas framställningen av en enskiktsskiva, som beretts av en relativt homogen massa av spån.

Det har sedan viss tid varit känt att de huvudegenskaper som be- stämmer kvalitên hos träspånskivor, som framställts, är följande, nämligen arten av det använda träet (exempelvis hårt trä mot mjukt trä), arten av det lim eller bindemedel som valts (exem- pelvis kan ett av vatten sönderdelbart bindemedel icke användas för skivor, som är avsedda för utomhusbruk), och den relativa fördelningen av limmet eller bindemedlet i eller pâ massan av träspån vid steget med sammansatt matta, innan skivan pressas.

Det inses att ju bättre denna fördelning av bindemedlet är pâ massan av träspån, innan den sammansatta mattan förs till pres- sen desto bättre kommer den foq att bli som erhålls mellan spå- nen och desto bättre blir kvalitén hos den skiva som slutligen erhålls.

Vissa andra praktiska svårigheter måste även beaktas vid fram- ställning av träspånskivor.

Det är önskvärt att minimera det antal hanteringssteg genom vil- ka spånen leds, speciellt vid framställning av skivor av spân.

Spånen är bräckliga och tenderar att brista längs kornlinjen. Eme- dan ett valfritt hanteringssystem medför en friktionsnivå, kom- mer varje behandlingssteg att reducera en andel av spånen till mindre partiklar och även till fint pulver. Dylika fina partik- lar tenderar att i förhållande till de större partiklarna och spånen absorbera alltför stora mängder av bindemedel. Åtgärder måste sålunda i allmänhet vidtagas för att separera bort dylika partiklar med en icke önskvärd dimension.

Det är även önskvärt att kunna styra mängden av vatten (och andra flyktiga vätskor) i systemet. Dylika material kan för- ångas, när den sammansatta mattan uppvärms och pressas i skiv- pressen, vid vilken tidpunkt även bindemedlet härdas. Behovet 1906191-7 ...en ._ . att avtappa stora volymer av vattenånga och annan ånga från pres- sen är icke önskvärt och även närvaron av den sammansatta mattan i pressen med sådana stora volymer av ånga kan leda till brister E hos den framställda skivan.

Förmodligen är det viktigaste problem som måste beaktas vid fram- ställning av träspånplattor den relativa fördelningen av limmet eller annat bindemedel på och i träspånmaterialet. Denna enda faktor framför allt har sannolikt mer verkan på egenskaperna hos den färdiga skivan, när en gång arten av det trä som används för att framställa träspånmaterialet och bindemedlet har fastställts.

Det är vanligt att använda ett torrt kornformigt bindemedel, exempelvis de vanligen använda fenolformaldehydhartserna och det blir sålunda nödvändigt att fördela detta bindemedel jämnt genom massan av träspån. I praktiken är emellertid detta extremt svårt För det Rusta fiflsömarmæxattsammmblanda två kornformiga material som både har helt olika kornstorlekar och helt olika egenskaper.

Att under dessa omständigheter uppnå en likformig blandning är antingen svårt elleri_pnædfiken omöjligt. För det andra måste varje blandningsprocess utföras under någon tid, om effektiv blandning av de två materialen skall uppnås. En dylik blandnings- process måste emellertid innebära friktion och däiför är dess fortsättning under en lång tidsperiod icke önskvärd. Såsom en § slutlig nackdel flyter eller sprids de vanligtvis använda bin- demedelsystemen icke starkt, medan träspånmaterialet är under tillstånd av både värme och tryck i skivpressen, även om jäm- I förelsevis höga presstryck kan användas. I de flesta skivor med- för denna brist på flytning eller spridning av ett kornformigt bindemedel följaktligen vad som kan betraktas såsom en slumpartad punktfog mellan de träspån som uppbygger skivan. Härav följer att hållfastheten hos den erhållna skivan i stor utsträckning bestäms både av antalet dylika slumpartade punktfogar och även i viss utsträckning av deras fördelning.

När bindemedelssystem, som innefattar ett bindemedel, vilket är löst, suspenderat eller dispergerat i ett lösningsmedel, används , är adekvat bindemedelsfördelning på likartat sätt fortfarande 7906191-7 5 mycket svår. Om ett relativt koncenüerat bindemedelssystem används, åstadkoms åter dålig fördelning, erredan dylika system tenderar att vara starkt viskösa.

Det är icke heller önskvärt att använda en relativt svag lösning, även om dylika lösningar har användbara viskositeter, emedan detta kräver avlägsnande på något sätt av det lösningsmedel som används i lösningen. Det har ovan framhållits att närvaron i pressen av stora volymer av ånga är icke När lösningar används, tenderar vidare fina partiklar att uppta väsentligt ner än sin rimliga andel av bindc-nedlet, vilket endast förvärrar svårigheterna med bindemedelsför- delningen.

Föreliggande uppfinning avser att anvisa ett förfarande för att framställa en träspånplatta, varvid dessa svårigheter har minskats och en väsentligt järmare fördelning av bindemedlet på träspånen kan erhållas samt utan användning av alltför stora kvantiteter av bindemedlet. Förfarandets särdrag framgår av de bifogade patentkraven.

Med fördel är det lösningsmedel som används i bindemedelssystenen vatten och _. lämpligen innehåller bindemedelssystexret från omkring 1 till ankrizxg 10 vikt- procent, helst omkring 5 viktprocent av bindemedel. Ett föredraget bindemedel är ett fenolfonnaldehydharts, speciellt de i vatten dispergerbara fasta hartser som beskrivs i den amerikanska patentskriften 4 098 770. Läirpligen kan vikten av det bindemedel som beläggs på materialet baserat på materialets torrvilct ligga så lågt som 0,1 viktprocent.

Genom användning av förfarandet enligt uppfinningen uppkommer olika fördelar.

En väsentlig fördel är att en träspånskiva, speciellt en lanellskiva, kan fram- ställas, vilken ekvivalenta hâllfastegenslkaper med plywood ned ekvivalent tjocklek och sålunda kan anämdas som en byggnadsskiva, vilken är lämpligt för användning såsom undergolv eller såsom en takskiva, på vilken takspån eller liknande kan läggas. Alternativt kan en skiva framställas, ned egenskaperna hos tidigare kända skivor, särskilt lanellskivor nen ned användning av väsaitligt mindre bindemedel. Var och en av dessa fördelar uppkomner till följd av både den förbättrade fördelning av bindemedlet på materialet som detta förfarande tillåter och även genom möjligheten hos detta förfarande för styrning av den mängd av bindenedel som upptas av materialet. En üedje fördel är att väsentligt lägre nivåer av bindemedel kan utnyttjas för att framställa en användbar skiva genom detta förfarande än som är möjligt ned konventionella processer för framställ- ning av träspånskivor. Det är exempelvis nästan omöjligt att tillverka en trä- spånskiva enligt de konventionella processerna, som icke har starkt variabla egenskaper på grund av bristfällig fogning, om mindre än omkring 3 viktprocent av bindemedel används. Med förfarandet enligt uppfinningen har lamellskivor fram- ställts med framgång ned så litet som 0,16 viktprooent bindemedel. 7906191 -7 En fördelaktig egenskap hos föreliggande uppfinning är sålunda att den medger avsevärt förbilligande av den nängd bindenedel som används i fabrikationen av spånskivor.

De ovan nämnda ävensom andra fördelar hos uppfinningen förklaras bäst genm jäm- förelse av förfarandet enligt uppfinningen meddxkonventionella processen.under hänvisning till bifogade ritningsfigurer, på vilka fig. 1 representerar i form av ett blockschema ett flödesdiagram för den konventionella processen och fig. 2 på likartat sätt som fig. 1 representarar förfarandetenligt uppfinningen.

I den konventionella processen, som visas schematiskt i fig. 1, dras rundtinuer från våtförrâdet, eller annat förråd, och leds till en första barkare. Den av- lägsnade barken separeras och rundtinmet leds därefter till en flistugg. Flis- tuggen reducerar tinmet till spån och spånen passerar därefter till sikten.

Iypen av spån och följaktligen typen av sikt beror på den skiva scnlframställs.

För _ lanellskivor erfordras stora, tuna spån, vilka typiskt är flera cm breda och långa men några få nm tjocka. I detta fall separerar sikten såsom skrot- nauaiar partüdarnedlnkkmdfimrsion.

För spånskivor är de erforderliga spånen små även ned till di- mensionen för sågspån, och följaktligen används silen för att avlägsna material med överdimension. I detta fall kan även ma- terialet med överdimension âtercirkuleras och reduceras i dimen- , sion i stället för att kasseras, såsom fallet är med lamellskivor.

De siktade spånen passerar därefter till en eller flera förråds- bingar. Från förrådsbingarna leds spånen genom en tork, som av- lägsnar väsentligen allt vatten i spånen. Rutinmässigt kommer en fukthalt av omkring l till omkring 4% (på basis av den mängd av vatten som normalt finns i träspånen) att kvarlämnas i spå- nen. Vid utgången från torken genom.eventuellt en annan sikt, vilken fungerar på samma sätt som den första sikten, passerar spånen till blandaren. I blandaren blandas spånen både med det bindemedel som skall användas och även andra önskvärda tillsat- ser, exempelvis vattentätningsmedel, vaxer, pigment, branddäm- pande medel och liknande. Om så erfordras kan spånen äter torkas, beroende på det sätt på vilket de olika materialen påförts spå- nen i blandaren, före överföring till spridarenl I spridaren läggs en löst sammansatt duk av träspån på slumpartat eller orienterat sätt på en pressplatta. Denna platta leds därefter till pressen för det slutliga tillverkningssteget. I pressen 7906191-7 7 både uppvärms och pressas den lösa duken för att uppnå två ändamål. Värmen åstadkommer slutlig fogning av bindemedlet med träspånen och trycket komprimerar den sammansatta mattan för att åstadkomma en skiva med den erforderliga slutliga tjockleken. Uppenbarligen regleras den mängd av träspånmate- rial som matas till spridaren beroende på densiteten och den slutliga tjockleken hos den träspånskiva som framställs. De färdiga skivorna tas därefter från pressen för lagring, för- säljning eller annan användning.

Nyckelegenskapen i denna process har visat sig vara torkningen av spånen. Hittills har det ansetts att styrningen av skivans kvalité endast kan ernâs om blandningsstegen utförts på likfor- miga material. Emedan trä från olika källor kommer att uppvisa olika nivåer av fukthalt, följer det att torkningen av spånen är väsentlig om en reproducerbar skiva skall erhållas. I den en- da process som visat sig lämplig har det föreslagits att otor- kade spån används, varvid en mycket hög bindemedelshalt erford- ras. Det område som ges är från 15 till 13 viktprocent av binde- medel, på basis av träets torrvikt. Det har nu visat sig att trä- spånsskivor med hög kvalité kan framställas utan förtorkning av träspånen och även med användning av väsentligt mindre bindeme- del än 15%.

Såsom visas i fig. 2, är begynnelsestegen i förfarandet enligt uppfinningen fram till den första sikten desamma som i den kon- ventionella processen. Efter sikten finns en tork, som visas i figuren med streckade linjer. Denna användning av streckade lin- jer i stället för heldragna linjer avses anvisa att förekomsten eller användningen av denna tork är valfri. Dess användning be- skrivs i detalj nedan. Det är tillräckligt att notera att vid användning den icke skulle användas för att torka träspånen till den nivå som används i den konventionella processen utan endast för att avlägsna en andel av det vatten som finns i trä- spånen.

Från antingen sikten eller torken leds spånen till beläggnings- anordningen.I befiggningsanordningen, som kan vara av valfri, lämplig konstruktion, bringas träspånen i kontakt med ett över- 7906191-7 i skott av en lösning, suspension eller dispersion av bindemed- let i ett lösningsmedel. Medan vattenfria system kan användas är vattensystem att föredra av flera skäl. Det icke minst vä- sentliga av skälen är det faktum att, om ett vattenfritt system används, lösningsmedlet vanligtvis måste av både kostnads- och föroreningsskäl återvinnas. För enkelhetens skull avser åter- É stoden av föreliggande beskrivning den situation, när ett vat- tensystem för bindemedel används. I beläggningsanordningen kom- mer vattenhaltigt bindemedel och spån i intim och grundlig kon- takt.

Tre faktorer visar sig bestämrna den mängd av bindemedel, som trä- spånen kommer att uppta under tiden i beläggningsanordningen.

Alla dessa tre faktorer är lämpade för styrning. Den första fak- torn är uppehållstiden av spånen i beläggningsanordningen. ök- ning av uppehållstiden ökar den mängd av bindemedel som upptas, men endast upp till ett maximum. Den andra faktorn är den rela- É tiva koncentrationen av bindemedlet i vattensystemet för binde- medel. Medan mängden av bindemedel ökas i vattensystemet även kommer att öka den mängd av bindemedel som upptas av spânen, måste det ihâgkommas att ökning av kvantiteten av bindemedel i . Uvßv... bindemedelssystemet även ökar systemets viskositet. System som innefattar ett höggradigt visköst bindemedel är uppenbarligen mycket svåra att hantera. Följaktligen har det i praktiken vi- sat sig att en lösningsstyrka av bindemedel av från 5 till 10 viktprocent av fasta bindemedel syns vara tillfredsställande men något högre och särskilt lägre nivåer kan användas. Den tredje faktor som kan styras är spånens vattenhalt.

Det har överraskande visat sig att, äverom spånens vattenhalt kan styras,(torkade spån upptar harts mycket snabbare än våta spån,) det inte alls är nödvändigt att torka spånen. Det visar sig att kvarlämnande av allt vatten i spånen och styrning av binde- medelsupptagningen genom styrning av kontakttid och bindemedels- lösningens styrka är både helt adekvat och särskilt i praktiken utförbart. Det visar sig att en viss förtorkning före belägg- ningssteget endast erfordras, när spånen verkligen är mycket våta.Dessutom har det upptäckts att förfarandet enligt uppfin- 7906191-7 ningen fungerar väl med spån, som antingen är våta genom utsträckt kontakt med vatten, exempelvis genom att ha lagrats i ett timmer- vattenmagasin, eller fortfarande innehåller sin naturliga sav (och sålunda är i det tillstånd som normalt beskrivs såsom rått).

Spån, som framställts av rått timmer, visar sig fungera särskilt väl i förfarandet enligt uppfinningen.

Exakt varför träspån, som innehåller så mycket vatten, är så lämpliga för plattillverkning med förfarandet enligt uppfinningen är alls icke klarlagt. Ett möjligt skäl är att vattenhalten hos träspån hindrar absorption utan att på något vis hindra absorp- tion av bindemedel på ytan av träspånen. Om detta är det verkliga förhållandet är det alls icke klart varför någon upptagning av bindemedlet inträffar alls. Vad som synes vara uppenbart är emeli lertid att användningen av detta beläggningsförfarande väsentligen jämnt belägger hela flisens yta. Till följd härav kommer en väsent- ligt bättre och mer fullständig fog att erhållas i skivpressen när skivan slutligen formas, uttryckt i fogad skivarea. Detta har i sin tur fundamental effekt på den framställda skivans hållfast- hetsegenskaper.

Efter att ha belagts med bindemedel separeras spånen och binde- medlet. Det är fördelaktigt att belägga träspån genom doppning av dessa i ett vattenhaltigt bindemedel. I detta fall är det nöd- vändigt att tillåta de doppade träspånen att avrinna adekvat.

Det separerade bindemedlet kan återföras till massan av beläggningsb lösningen men det är även nödvändigt att övervaka beläggningslös- ningen, emedan både bindemedel och vatten (eller eventuellt andra lösningsmedel) förloras från systemet men icke med nödvändighet jämnt. Både bindemedel och eventuellt något vatten kommer att upp- tas av träspånen. Emedan kvalitén hos den färdiga skivan i stor utsträckning bestäms genom styrning av detta beläggningssteg, är det nödvändigt att den styrka av bindemedelslösningen som används för beläggningen förblir approximativt konstant, om skivkvalitén även skall bibehållas konstant. Härav följer att en viss nivå av övervakning av bindemedlets styrka är nödvändig. Kontinuerlig över- vakning medelst något lämpligt förfarande är idealet men periodisk övervakning kommer att vara tillräcklig, förutsatt att den utförs tillräckligt ofta för att undvika stora fluktuationer i styrkan av beläggningslösningen av bindemedel i beläggningsanordningen. 7906191-7 10 Av fig. 2 framgår vidare att efter doppbeläggningssteget förfar- andet i huvudsak följer konventionell praktik men med ett till- lägg. De våta spånen lagras temporärt och torkas därefter till omkring 50% maximal vattenhalt i den visade torken. De formas därefter av en spridare till en sammansatt matta på en platta och mattan leds därefter till en lämplig press för värmning och pressning till slutligen färdiga skivor. De färdiga skivorna lagras därefter åter för senare försäljning eller användning för annat ändamål.

En ytterligare fördel med förfarandet enligt uppfinningen är att belagda torkade spån kan lagras och hanteras utan förlust av binde- medel. I den konventionella processen gäller att, när en gång l spânen och bindemedlet har blandats, förvaring icke längre är utförbar.

I förfarandet enligt uppfinningen gäller även att vissa begräns- ningar finns för det bindemedel som skall användas. Det är för- delaktigt men icke obligatoriskt att ett bindemedel med en enda komponent används, så att det kompletta bindemedlet upptas av träspånen i beläggningssteget. Medan hartser såsom ureaformalde- hyder kan användas såsom bindemedel är det emellertid olämpligt att behöva till de belagda träspånen vid ett senare stadium sätta något härdmedel eller någon andra komponent, vilket erfordras för att bringa det harts som används såsom bindemedel att härdas, när den sammansatta mattan placeras i pressen. Fördelningen av ett dylikt härdmedel lider av alla de nackdelar som behandlats tidigare med avseende på fördelning av material i träspån. Dålig fördel- ning av ett dylikt härdmedel över träspånen skulle uppenbarligen icke leda till uppnående av god fogning mellan spânen och skulle i själva verket tjäna till att hota de fördelar som vunnits med förfarandet enligt uppfinningen.

Det är även fördelaktigt men icke nödvändigt att det bindemedel som används skall vara lösligt eller dispergerbart i vatten. Även om ett annat lösningsmedel än vatten kan användas vid doppbelägg- ningen, kommer dess närvaro att komplicera torkstegen, emedan det måste återvinnas av föroreningsskäl, om icke av kostnadsskäl.

Med hänsyn härtill är det fördelaktigt att använda fenol-formalde- hydbindemedel, särskilt de i vatten dispergerbara, spruttorkade, fasta bindemedel som beskrivs i den amerikanska patentskriften 4 098 770. 7906191-7 11 Den återstående ovanliga egenskap som bindemedlet måste motsvara är att det icke skall orsaka svårigheter i torken efter beläggnings- anordningen. Om en uppvärmd tork används, får bindemedlet icke vara ett sådant som medför alltför tidig sammanfogning av spânen.

Sålunda måste en adekvat säkerhetsmarginal finnas mellan den härdningstemperatur som används i pressen, vid vilken bindemedel bringar träspånen att sammanfogas och den temperatur som används i torken.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas genom följande exempel.

Exempel 1 och 2.

En fenol-formaldehydhartslösning, innehållande approximativt 5 viktprocent fasta ämnen bereddes av följande ingredienser: Flytande IB-286 harts (en produkt från Reichold Chemical Ltd) 1000 g Hexametylentetramin 50 g Vatten till 8000 g Två exempel av lamellskivan bereddes med användning av detta harts.

Exempel 1. 4009 av torkade spån med en fukthalt av approximativt 6% doppades i hartslösningen under approximativt 15 s och tork- tumlades därefter till en fukthalt av approximativt 10%. Den totala upptagningen av hartslösning var 5660 g, som sålunda för- såg spânen med omkring 7,1% halt av fast harts. Skivor pressades därefter av dessa spån, såsom anges nedan i tabell 1.

Exempel 2. 4000 g torkade spån, som används i exempel 1 dränktes över natten i vatten. Nästföljande dag utan någon torkning doppa- des även dessa i hartslösningen under 15 s. Total hartslösnings- upptagning var 485 g vilket sålunda försåg spânen med omkring 0,61% hartshalt. Efter torktumlig till 8-9% fukthalt pressades skivor av dess spån, såsom visas i detalj nedanki tabell 1. 79h6191-7 12 Tabell l.

Exempel l Exempel 2 Skivtjocklek nominell mm 7,9 ll,l 7,9 ll,l Verklig mm 7,2 10,3 7,3 10,3 Skivdensitet kg/m3 626 ' 628 686 676 Halt av fast hans % 7,1 7,1 0,61 0,61 Press: Slutningstid s 80 80 00 80 Totaltid s - 240 360 240 360 Provresultat: M.o.1>.'. *kp/mz 3,22 2,46 2,29 1,79 M.o.R. âmrad kp/mmz 1,17 1,20 0,82 0,76 M.o.T. kp/mmz 452 359 336 307 I.B. medelvärde av 5 prov % 85 86 55 56 Ytbrott inga inga inga inga M.O.R. åldrad: En accelererad åldringsprocedur användes.

Exempel 3-14.

Med användning av den procedur som skisserats ovan bereddes ett flertal skivprover. I dessa experiment varierades både träspå- nens vattenhalt, hartslösningens styrka och upptagningen av fast harts av spânen. Det använda hartset var av flytande fenol- formaldehydtyp, levererad av Reichold, Chemicals, Ltd. under be- teckningen I B-305, såsom ett vattensystem,innehållande 40-42% fasta ämnen. Denna baslösning späddes ytterligare med vatten för att ge den önskade styrkan av hartslösning.

Resultaten av dessa experiment är sammanförda i tabell II.

M.O.R:-och I.B.-provet utfördes i enlighet med National Standards för lamellskivor: CSA3-01-88-2-M78.

V! 7906191-7 I3 1&U»flx ~@_@ @w_w w~.w o«.w «~.N wm_m mm.m wm.« v>.~ mm.~ mw_« >@.~ mxuæummmnflnwow wwcfl _ M www N~« www www Qom »mv »mm wßm www mmm wov www ~se\mx 1 m.o.z_ _ W EE\mx _ m«.H m«.H @~_H ~«_fl o«_H -H.H @~_~ wm_o wm\o «w.o w«~H @m.o Awmpwflwv I ~m.o.z C\mv“ @@.~ >@_~ Hm_~ @«.~ Hm.~ Hw.~ w«.~ m«_~ wm.H ~w.H mw\~ mm.H Ahpouv- ß¿ M m.@mw @_w@@ o_mw@ m_mw@ m.ow@ w.o.> @_Fo> F.mmw ~.mo> m.f@@ Q~@>@ «_>m@ »@pHm=@m>flxw ^EEv wHHxuw> @m~.ß m@H.ß «H~.> m~N.> «@~.> vfi~.> °m~.> wwH.> @m~.> mH~.> «w~.> mHm.> xmHxUofi»>««w.

AEEV Mflwuflüøc «@.ß «@_~ «m.> «@.> «m.> ~m.» «@.ß vm.ß vm.> «m.> «m.~ «m.~ xw~¥uofiu>flxw. _ W Awv Hämfiuxzw, N~.@ «w.Q~ m@.@ o«.ofl -.NH ww.oH «~.oH w.~fi w.« om.æ ow.mH om.m~ wpmw umxuoß Qi mficmflmouw oß.~M w>.m om.> Hfi.> ««.w Um.w @~.m .o.« w.m ßm.~ ~@.H «@.H mugg: Uwmh Twv CUGEW fluwwum @@.O~ @O.@H o@.@H oo.O~ Q@.m U@.m o@.m uo.m ,o.m o~.~ Qo.OH Qø.m wcflcmßflmuumm A å Oß~@H O~.@« QQ.@@ Q«.>« om.QH ~.HH °H.>@ v@~w« vH.@m ø@.oH o@.~> o~.o> pflmßflxsw wcwqwmwmhv vd ma NH HA ofl m w > w m v m .HG flmmšmxm HH flawflmß >hI<=d¶ :Qom

Claims (4)

7906191-7 14 Patentkrav

1. Förfarande för framställning av en träspânplatta, vid vilket förfarande ett partikelformigt träspånmaterial blandas med ett bindemedel, så att partiklarna i träspânmaterialet beläggs över en väsentlig del av sin ytarea med bindemedel för att binda samman träspânmaterialet under inverkan av värme øch tryck, varpå halten av vatten och annat flyktigt lösningsmedel hos det belagda partikel- formiga materialet justeras genom torkning till en önskad nivå, som är lägre än 15 vikt-%, samt att det sålunda behandlade materialet formas till en slumpartad eller orienterad matta till bildande av en träspânplatta under inverkan av värme och tryck, k ä n n e - t e c k n a t av att en sats av partikelformigt träspånmaterial åstadkoms av rått virke eller otorkat virke från ett timmervatten- magasin, samt att partiklarna i träspânmaterialet beläggs med binde- medel genom doppbeläggning av satsen av träspånmaterial i en lös- ning, suspension eller dispersion av bindemedel i ett lösningsmedel sâ att mindre än 15 vikt-% av bindemedel på basis av träspånmateria- lets torrvikt beläggs på träspânmaterialet.

2. Förfarande enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att tillfört virke omvandlas till partikelformigt träspånmaterial av i första hand önskad dimension, samt att från det partikelformiga träspânmaterialet separeras partiklar med icke önskad dimension.

3. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att bindemedlet är ett fenolformaldehydharts. 7 '

4. Förfarande enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t av att det belagda partikelformiga träspånmaterialet formas till en laminerad träspånplatta med åtminstone en ythud av annat material och med förmåga att av bindemedlet fogas vid det partikelformiga materialet.