SE439772B - Forfarande for framstellning av nya, substituerade fenylettiksyraamidforeningar och salter derav - Google Patents

Description

u.. 7ao5z17-o 2 substituerad làgalkyl med till och men H kolatomwr, ~ ~æ ':~n~ tuellt motsvarande substituerad metyl, wtyl, propyl, isoprtngl, n~buty1, isobutyl eller sek-butyl, och H, betevknnr hydr~xl, _) lägalkoxi med till och med H kolatomer, t ex metoxi «1ler ~toxš, eller eventuellt substituerad amino med formeln ~NH-CH(Rå)-CC=O)~Rš (Ib) vari RÅ och Rå har betydelserna av Ru respektive R5, och varvid en grupp med formeln -NH-CH(Ru)-C(=0)~R5 (Ic) består av en, två eller tre aminosyragrupper, samt av salter av sådana föreningar med saltbildande egenskaper.

De i sammanhang med föreliggande beskrivning med "låg" be- tecknade grupperna och föreningarna innehåller företrädesvis till och med 7 och i första hand till och med 4 kolatomer.

Gruppen med formeln (Ic) motsvarar en a-aminosyra-förening med formeln O H I” u H2N - CH - C - R (III) 5 eller en ester eller amid därav, resp. en ur motsvarande d-ami- nosyra-föreningar sammansatt peptid, såsom dipeptid eller tri- peptid. Lämpliga såsom rester av aminosyraföreníngar med for- mel III eller av aminosyror, så lämpar sig för bildning av en peptidförening med formeln III, är rester av sådan d-aminosyror, för vilka i den genetiska koden informationen för proteinbio- syntesen är närvarande, dvs av a-aminosyror, som förekommer i naturliga peptid~ eller proteinsubstanser, varvid sådana amino~ syror kan föreligga i DL-, men även i D- eller L-form, varvid företrädesvis minstden mot gruppen med formeln -NH-cn(nu)-u(=o)- (m) svarande aminosyran äger D-konfiguration.

I det föregående såsom i det efterföljande kan de allmänna begreppen har följande betydelse: 10 15 20 25 30 55 3 7805317-0 Lågalkyl är t ex metyl, etyl, n-propyl, isopropyl, n-butyl, isobutyl, 6-butyl eller tert-butyl, vidare n-pentyl, n-hexyl, isohexyl eller n-heptyl.

Lågalkoxi är t ex metoxi, etoxi, n-propyloxi, isopropyloxi eller n-butyloxi.

Halogen står för fluor eller brom, företrädesvis dock för klor.

Lågalkyltio är speciellt metyltio, vidare även etyltio.

Lågalkoxikarbonyl är t ex metoxikarbonyl eller etoxikarbo- nyl, vidare n-propyloxikarbonyl eller isopropyloxikarbonyl.

Lågalkylamino är t ex metylamino eller etylamíno, under det att dilågalkylamino betecknar t ex dimetylamino eller dietyl- amino.

Bland de substituerade lågalkylidengrupperna med formeln -CH~Ru (le) må speciellt nämnas: hydroxilâgalkyliden, i första hand 2-hyd- roxíetylíden eller 2-hydroxipropyliden, merkapto- eller lågal- kyltíolågalkyliden, företrädesvis 2-merkaptoetyliden resp 5- metyltiopropyliden, karboxilågalkyliden, i första hand 2-kar- boxietyliden eller 3-karboxi-propyliden, karbamoyl-lågalkyliden, speciellt 2-karbamoyletyliden eller 3-karbamoylpropyliden, ami- no-lågalkyliden, företrädesvis 3-aminopropyliden eller 5-amino- pentyliden eller guanídíno-lågalkyliden, i första hand Ä-gua- nidínobutyliden.

Föreningarna med formeln I med saltbildande egenskaper kan föreligga i fri form eller i form av salter därav, speciellt farmaceutiskt användbara, icke toxiska salter därav. Föreningar med formeln I med sura saltbildande grupper, speciellt med fria karboxylgrupper, kan bilda salter med baser, såsom alkalí- eller jordalkalimetall-, speciellt natrium-, kalium-, magnesium- eller kalciumsalter, vidare ammoniumsalter, samt salter med organiska baser, såsom med lämpliga aminer, t ex etylamin, tri- etylamin, etanolamin, dietanolamin, dietylaminoetanol, etylen- diamin, bensylamin, prokain, pyrrolidín, piperidín, morfolin, 1-etyl-piperidin eller 2-píperidinoetanol, föreningar med for- meln I med basiska saltbildande grupper, speciellt med amino- och guanidinogrupper, kan bilda syraadditionssalter, bland annat med oorganiska syror, såsom halogenvätesyror, t ex klor- 10 15 25 Hu 7805317-0 vätesyra eller bromvätesyra, svavelsyra :ller Fosfor: ra, eller med organiska syror, såsom alifatšska, ~;kloalifatlnku, 1r-ma- tiska eller hetenmykliska karbon- eJl»v syra, ättiksyra, propionsyra, bärnstenasyra, giykolayra, mjölk- syra, äppelsyra, vinsyra, citronsyra, askorbinsyra, nalein;yra, hydroximaleinsyra, fumarsyra, Ä-hydroxibensoesyra, salisylsyra, Ä-amino-salisylsyra, embonsyra, metansulfonsyra, etansulfonsyra, 2-hydroxietansulfonsyra, etylensulfonsyra eller toluensulfon- syra. Föreningar med formeln I med en sur och en basisk salt- bildande grupp kan även föreligga i form av inre salter.

De nya föreningarna enligt föreliggande uppfinning kan föreligga i form av blandningar av isomerer, såsom racemat eller av rena isomerer, t ex antipoder.

Föreliggande föreningar äger värdefulla farmakologiska, speciellt antiinflammatoriska och analgetiska egenskaper.

Av d-aminosyror avledda aminer är redan kända antiinflamma- toriskt verksamma fenylättiksyraföreningar. Så är i GB-patent- skriften nr 1 406 OSU N-[Ip-difenyl)-acetyl]-glycin och etyl- estern därav föreslagen såsom antíinflammatorika med speciellt låg toxicítet. Enligt flera angivelser i den amerikanska patent- skríften 3 876 683 över hämningsvärdena i experimentellt tass- ödem hos råttor torde den effektiva dosen ED50 för antiinflamma- torísk verkan ligga mellan 120 och 180 mg/kg p.o.

Den antiinflammatoriska verkan nos enligt föreliggande an- sökning iordningställda föreningar är jämfört därmed tydligt högre. Så utforskades exempelvis följande EDEO-värden: L-( )-N-{[É-(2,6-diklorfenylamino)-fenyl]-aoetyl}-glutaminzl-5; nL-1\1-{[2-(2ß-dikiorfenylamino)-fenyij-acetyihfenyiaianin; 30; N-{[É-(2,6-diklorfenylamino)-fenyl]-acetyl}-glycinziü; L-( )-N-{[É-(2,6-diklorfenylamino)-fenyl]~acetyl}-serin: 1,5-3,5; L-( )-N-{[É-(2,6-diklorfenylamíno)-fenyl]-acetyl}-aspargin- syra; 3; D-(-)-N-{[2-(2,6-diklorfenylamíno)-fenyl/-aceiyl}-glutaminsyra- dimetylester: 5; D-(-)-N-{Ä?-2,6-diklorfenylaminu)-funylf-acetyL}-nlufaminsyfflå 10; L-(+)-N-{[É-(2,6-diklorfenylamino)-fenyl?-acetyl}-glutaminsyra; 5; L-i )-N-{¿É-(2,6-diklorfenylamíno)-funy3]-uwutyl}-fyutuínz ÖU; L-( )-N-{¿É-(2,6-diklorfenylamino3-fenylf-acwiyli-uystínz 1; 10 20 \ L- 7805317-0 D-( )-N-{¿Ü-y2,Ö-diklorfenylamino)~fenyl;~auetyJ}-g;n'am n: 10~30; D-( )-N~{[Ä-Q3,6-diklorfenylamino)-fenylf-acetyiJ~ï-~;J¿¿¿»fL; SO och D-( )-N-{[É-(3,ü~diklorfenylamino)~fenylf-acetyll-as;urglnryraz 6.

Den antiinflammatoriska verkan kan vidare påvisas med hjälp av den inom doseringsområdet från va 10 till in mg/kn p.o. tydliga verkan i experimentelltAdjuvans-Arnhritla nos råtta enligt Pharmacology 2,288 (1969) samt in vítro med hjälp av hämningsverkan på prostaglandínsyntesen ur arakidonsyra ge- nom nödkreatur-sädesblåsenzym i koncentrationsområder från en 50 till 200 mg/l. Den analgetiska verkan visas exempelvis l *Ön l. > Wríthing-syndromet hos mus enligt Pharmaeol. exp. Thtrap. , 257 (1959) í doseringsområdet av ca 100 mg/kg p.o.

Det har dessutom visats, att de föreningar med fnrmeln I, i vilka minst en mot gruppen med formeln -NH-CH(Ru)-C(=O)- (Id) svarande amínosyran uppvisar d-konfiguration, utmärker sig ge- nom en relativt ringa toxicitet och speciellt en god gastrn~ intestinal fördragsamhet, vilket låter sig påvisas med hjälp av standardförsök.

De nya föreningarna kan därför användas såsom antiflegís- tika, t ex för behandling av reumatiska, artritiska och andra, med inflammationer förbundna sjukdomar eller såsom analgezika, t ex för behandling av smärttillstând.

Dessutom lämpar sig de nya föreningarna enligt föreliggan- de uppfinning såsom UV-absorptionsmedel för knnmetisku ändamål, D ex såsom beståndsdel av solskyddskrämer, som absorzerar år skadliga, rödfärgande strålarna från 290 till 500 nm, undra det att önskade brungörande strålar från over 51? nm genom- släl es.

I.

De till grund liggande difenylamín~3-ättikuyrflrLw FW: M» nya amino¿yra~ eller peptid-amidföreningarna med formeln 1 ä~ kända; de visar likaledes antiflogistiska samt unalw~ti kn 'fíflrw - verkningar. l jämförelse med dessa syror uppvisar 4” ny~ ningarna mwd formeln š analog antíflouiçtíska, dñ:m111v«nw~ twwwmwl , L 10 15 20 25 50 7805317-0 G\ mindre analgetiska verkningar. Speciellt de, i vilken 1~> mot gruppen med formeln -NH-CH(Ru)-C(=Ü)- (Id) svarande aminosyran uppvisar D-konfiguration, är dock tydligt mindre toxiska och tolererbara. Även enkla amider av angivna difenylamin-2-ättiksyra är kända; dessa är gentemot de nya före- ningarna med formeln I, speciellt de, i vilka minst en mot gruppen med formeln -NH-CH(Ru)-C(=O)-(Id) svarande aminosyran uppvisar D-konfiguration, väsentligt starkare antiflogistisk verksamma och uppvisar dessutom ett bättre terapeutiskt index.

Föreliggande uppfinning avser speciellt föreningar med formeln I, vari R1 och R2 vardera betecknar klor och H3 beteck- nar väte eller R1 betecknar klor, RE betecknar väte och H5 be- tecknar metyl i 3-ställning eller klor i H-ställning, Hu oeteck- nar väte eller eventuellt med hydroxi, merkapto, karboxyl, läg- alkoxikarbonyl med till och med Ä kolatomer i lågalkoxidelen, t ex metoxikarbonyl eller etoxikarbonyl, karbamoyl eller fenyl substituerad lâgalkyl med till och med H kolatomer, t ex metyl, isopropyl, n-butyl, isobutyl, sekëbutyl, hydroximetyl, 1-hyd- roxietyl, merkaptometyl, karboximetyl, karboxietyl, karbanoyl- metyl, karbamoyletyl eller bensyl, och R5 betecknar hydroxi, lågalkoxi, t ex metoxi eller etoxi, amino eller substituerad amino med formeln ~NH-CH(Rå)-(C=O)-Rš (Ib) vari RÅ och Rš har betydelsen av Ru resp R5, och varvid en grupp med formeln Ic består av en, tvâ eller tre aminosyra- grupper, samt salter, speciellt farmaceutiskt användbara salter av sådana föreningar, som uppvisar de saltbildande grupperna.

I de ovan angivna lämpliga föreningarna är de mot gruppen med formeln -NH-CH(Ru)-C(=O)-H5 (In) svarande aminosyraföreningarna i första hand sådana, för vilka i den genetiska koden informationen för prot»lnbiosyntecon är närvarande, dvs d-aminosyror, som förekommer l naturliga pep- 10 19 7805317-0 Y tid~ eller proteinsubstanser, varvid näulnu amïnouyr r kan förr- ligga i DL-, men även i D- eller L-form, varvšd ätnínavnn» ler mot gruppen med formeln -NH-CH(R,¿)-c(=o)- (Ju) svarande aminosyran uppvisar D-konfiguration.

Speciellt avser uppfinning de nya, i exemplen beskrivna föreningarna, företrädesvis de, i vilka minst den mot gruppen med formeln (Id) svarande aminosyran uppvisar D-konfiguration.

Förfarandet för framställning av de nya föreningarna med formeln I är karakteriserat därav, att man bringar en förening med formeln /o:o\ 0 I\\ //I--CH2 - C - OH ¿a (Il) eller ett reaktionsbenäget derivat därav, att reag~r1 med en förening med formeln 3 Fu* H H N - CH - C - R 2 5 (mi) eller ett derivat därav, varvid den sekundära aminogruppen med formeln ll resp. amino, hydroxi eller merkapto sasom substi- tuent av Ru kan föreligga i med aayl, ligalkoxíkarbonyl, ben- syloxikarbonyl eller aryllàgalkyl skyddad form own/eller kar- boxi -C(=U)-R5 resp. sådan såsom suhsrítuent av nu i med lüg~ alkyl eller aryllågalkyl skyddad form, och, om så är nödvåndiuï, överför i enligt förfarandet erhållna föreningar såsom nnfívwt skyddade grupper genom solvolys eller hvdrogenolyn till d« Vrid motsvarande grupperna, och/eller om en önskan, omvandlar en (10 15 20 25 30 M0 7805317 - 0 enligt förfarandet erhållen förening med formeln I pa de* ef- terföljande angivna sättet till en annan förening men furmflln I och/eller omvandlar ett enligt förfarandet erhållet salt till den fria föreningen eller till ett annat salt eller omvandlar en enligt förfarandet erhållen fri förening till ett salt.

Om så är nödvändigt kan vid reaktionen icke deltagande, eventuellt i föreningar med formeln III närvarande amino-, hydroxi-, merkapto- och/eller karboxigrupper övergående vara skyddade och samtidigt eller efteråt åter frigöras; lämpliga ifrågakommande skyddsgrupper för funktionella grupper beskrives ingående i de nedan angivna publikationerna. Så ifrågakommer såsom skyddsgrupper t ex för karboxylgrupper förutom speciellt lågalkyl, t ex metyl, etyl eller tert-butyl, eller fenyllâgal- kyl, t ex bensyl, även benshydryl, och för hydroxi- och merkap- togrupper såsom acylgrupper lågalkanoyl-, t ex acetyl, eller aroyl-, t ex bensoylgrupper, eller förutom bensoyloxikarbonyl framför allt lâgalkoxikarbonyl, t ex etoxikarbonyl eller tert- butyloxikarbonyl, vidare bensyl, som även kan vara substitue- rad exempelvis med nitro, lågalkoxi, såsom metoxi, eller halo- gen, t ex klor.

Reaktionen av en syraförening med formeln II med en amin- förening med formeln III kan ske enligt de exempelvis inom pep- tidkemin vanliga metoderna; man hänvisar i detta sammanhang exempelvis till Schröder och Lübke, The Peptides, band I och II (Academic Press; 1965), Lübke, Schröder och Kloss, Chemie und Biochemie der Aminosäuren, Peptide und Proteine, band I och II (Georg Thieme Verlag, Stuttgart; 197ü), och Wünsch, Synthese von Peptiden, band XV/1 av Houben-Weyl, Methoden der organischen Chemie (Georg Thieme Verlag, Stuttgart; 197H).

Så kan man framställa de nya föreningarna bland annat en- ligt den så kallade anhydridmetoden, medelst vilken man bringar en eventuellt in situ framställd anhydrid av en syra med formeln II att reagera med aminföreningen med formeln III. Anhydridme- toden genomföras speciellt under användning av blandade, även av symmetriska anhydrider, t ex av anhydrider med oorganíska syror, såsom av syrahalogenider, speciellt av syraklorider (som man kan erhålla exempelvis genom behandling av en syra med formeln II med tionylklorid, fosforpentakloríd eller oxylylklo- rid; syrakloridmetod), av azider (som man exempelvis kan erhålla ur en ester av en syra med formeln II över motsvarande hydrazíd 10 15 20 30 \.~: g* H0 9 7805317-0 och dess behandling med salpetersyrlíghet; azidmnLad«n), vv nn- hydrlder m«d koluyrahalvlnrivat, sasom k~lsyvu-lämaikylhwlu nl- rar (som man kan erhålla exempelvis genom behandlinç lv »n qyrn med formeln Il med halogen-, såsom klormyrsyra-lagalkylestrar; metoden för blandade O-alkylkolsyraanhydrider), eller av anhyd- rider med dihalogenerad, speciellt diklorerad fosfors/ra, resp. med diestrar av fosforsyrlighet, (som man kan erhålla exempelvis genom behandling av en syra med formeln II med fosforoxiklorid, diestrar av klorofosforsyrlignet, såsom 1,3-butylendíoxi-klor- fosfit, eller diestrar av difosforsyrlighet, såsom tetraetyles- tern av difosforsyrlighet; fosforoxikloridmetoden och kända mo- difikationer därav). Vidare kan man även använda anhydrider med organiska syror, såsom blandade karbonsyraanhydrider (som man exempelvis kan erhålla genom behandling av en syra med formeln II med fenylättiksyra-, pivalinsyra- eller trifluoroättiksyra- klorid; metoden för de blandade karbonsyraanhydriderna),eller symmetriska anhydrider som man kan erhålla exempelvis genom kon- densation av en syra med formeln Il i närvaro av en karbodiimid, såsom N,N'-dicyklohexylkarbodiimid eller av 1-dietylaminopropin; metoden för de symmetriska anbydriderna).

En ytterligare lämplig metod för framställning av före- ningarna med formeln II är metoden med de aktiverade estrarna, enligt vilken man bringar en, eventuellt in sítu framställd ak- tiverad ester av en syra med formeln II att reagera med amin- föreningen med formeln II. Därvid använder man såsom aktiverad ester t ex vid sammanbindningskolet i den förestrande gruppen omättade estrar, t ex av vínylestertyp, såsom egentliga vinyl- estrar (som man kan erhålla exempelvis genom omförestrlng av en ester av en syra med formeln II med vinylacetat; metoder med aktiverad vinylester), karbamoylvinylestrar, som man kan er- hålla exempelvis genom behandling av syran med formeln ll med ett isoxazoliumreagens, t ex 2-etyl-5-fenyl-isoxazoljum-5'-sul- fonat; 1,2-oxazolium- eller Woodward-metoden) eller 1-lñnalkoxí- vinylestrar (som man kan erhålla exempelvis gerom hwhandlíng 'C- 13 PI av syra med formeln II med en lågalkoxí-aeetylen, etoxi- acetylen; etoxiacetylen-metoden). Vidare kan man använda mmdbvs typestrar, såsom N,N'-disubstituerade amídinoestrar (som man kan erhålla exempelvis genom behandling av en syra mel formeln II, som man vid användning av ett syraadditíonssalt, t ex av hydrokloriden, av aminkomponenten med formeln ll, även kan an- Lro ofitflflmïfil 10 15 20 25 50 UÜ 7805317-0 30 vända i form av ett salt, såsom ett amoníum-, t ex bensyltri- etylammoniumsalt, med en lämplig N,N'-disubstituerad xarbodi- imid, t ex N,N-dicyklohexyl-karbodiimíd; karbodiimid-metoden) eller N,N-disubstituerad amidinoestrar (som man kan erhålla exempelvis genom behandling av en syra med formeln ll med en N,N-disubstituerad cyanamid, t ex N,N-dietylcyanamid, N,N-di- fenylcyanamid eller N,N-dibensylcyanamid; cyanamid-metoden).

Lämpliga såsom aktiverade estrar är arylestrar (som man kan erhålla exempelvis genom behandling av syra med formeln Il med en, genom elektronbortdragande substituenter lämpligt subs- tituerad fenol, t ex H-nitrofenol, 4-metylsulfonylfenol, 2,&,5- triklor-fenol, 2,3,H,5,6-pentaklor-fenol eller U-fenyldiazofe- nol, i närvaro av ett lämpligt kondensationsmedel, såsom 2-etyl- 5-fenyl-isoxazolium-3'-sulfonat eller genom omförestríng, t ex genom behandling av syra med formeln II med en, för omförestring lämplig arylester, t ex trifluorättiksyra-H-nitrofenylester, om så är nödvändigt i närvaro av en lämplig omförestringskataly- sator, t ex pyridin; metoden med de aktiverade arylestrarna).

Ytterligare aktiverade estrar är bland annat cyanmetyl- estrar (som man kan erhålla exempelvis genom behandling av en syra med formeln II med kloracetonitril i närvaro av en bas; cyanmetylester-metoden), tioestrar (som man kan erhålla exempel- vis genom behandling av en syra med formeln II med eventuellt, t ex med nitro, substituerad tiofenoler, bland annat med hjälp av 1,2-oxazolium- elh*Woodward-metoden; metoden med de aktive- rade tiolestrarna), eller aminoestrar (som man kan erhålla exem- pelvis genom behandling av syra med formeln II med en N-hydroxi- aminoförening, t ex N-hydroxi-succinimid, N-hydroxi-piperidin, N-hydroxiftalimid, 8-hydroxi-kinolin eller 1-karboxi-2-hydroxi- 1,2-dihydro-kinolin, t ex enligt 1,2-oxazolium- eller Woodward- metoden; metoden med de aktiverade N-hydroxi-estrarna).

Vidare kan man framställa föreningarna med formeln I en- ligt metoden med de cykliska amiderna, speciellt i det att man bringar amider av syror med formeln II med 5-ledade díazacykler _av aromatisk karaktär, såsom motsvarande imadazolider (som man exempelvis kan erhålla genom behandling av syran med N,N'-kar- bonyldiimidazol; imidazol-metoden), eller pyrnßolidnr (som man exempelvis kan erhålla över syrahydraziden genom behnndling med acetylaceton; pyrazolid-metoden), att reagera med en aminförfl- ning med formeln III. »-_g~_______“- *__-_.___! _ _ --~. mer 5 :ÅK [sä-kn ragg; QUALIW UT 10 20 25 35 7805317-'0 u I sammanhang med framställningen av föreningar med fofmrln I, vari gruppen med formeln -NH-(JPKRuf-C/flJY-RB (le) står för gruppen av en motsvarande peptidförening med formeln III, kan reaktionen av ett syrautgångsmaterial med formlen II med en aminförening med formeln III även ske stegvis. Det vill säga aminosyragrupperna, som bildar en peptidrest med formeln Ie, kan även ensamma eller i form av mindre peptidbryggstyeken införas enligt den ovan beskrivna metoden, i det att man bringar exempelvis en syraförening med formeln II eller ett reaktions- benäget derivat därav att reagera med en aminosyraförening, som motsvarar aminföreningen med formeln III, eller derivat därav eller med en mot aminföreningen med formeln III svarande mindre peptidförening eller med ett derivat därav och bringar en på så sätt erhållen amidförening eller ett reaktionsbenäget derivat därav att reagera med en ytterligare, mot aminföreningen med formeln III svarande aminosyraförening eller ett derivat därav eller med en ytterligare, mot aminoföreningen med formeln III svarande mindre derivat därav.

Såsom angavs genomföres reaktionen av en syraförening med formeln II eller ett reaktionsbenäget derivat därav med en amin- förening med formeln III eller med ett derivat därav på i och för sig känt sätt, varvid man, om så är nödvändigt eller önskas, arbetar i närvaro av ett lämpligt kondensationsmedel, såsom ett motsvarande basiskt medel, t ex en organisk oas, såsom en tri- lågalkylamin, t ex trietylamin eller diísopropyl-etyl-amln, eller en aromatisk eller heterocyklisk bas, t ex pyridin, eller en blandning av basiska medel, vanligtvis i närvaro av ett lämpligt lösningsmedel eller lösningsmedelsblandning, och, om så är nöd- vändigt, under kylning eller uppvärmning, t ex i inom ett tem- peraturomrâde från ca OOC till ca 12000, vidare, om så är nöd- vändigt, i ett slutet kärl (eventuellt under tryck dun/eller i en inertgas-, t ex kväveatmosfär).

Utgångsämnena är kända eller kan framställas pa i och för sig känt sätt,_eventuellt in situ. Så kan man exempelvis använ- da en aminförening med formel III i form av ett syraadditions- salt därav, såsom en hydroahlogenid, t ex hydroklorid och därur i närvaro av ett lämpligt basiskr medel, L ex en ocryanisk m~- “ '\ fm .fm . w,'~ u 10 20 7805317-0 12/ tallbas eller en organisk bas, såsom en lämplig amin, f ex fri- lägalkylamin, såsom trietylamin eller díisopropyl-etvlamín, fri- göra den fria aminföreningen med formel LI.

Ett ytterligare förfarande för framställning av föreningen med formeln I, t ex sådan, i vilken Hu betecknar karboxilägal- kyl och R5 rad amino med formeln Ib eller Ru betecknar väte eller eventuellt betecknar hdyroxi, lågalkoxi, amino eller substitue- med hydroxi, merkapto, lågalkyltio, karboxi, lågalkoxikarbonyl, karbamyl, amino, fenyl eller S1-substituerad ditio med formeln Ia substítuerad lågalkyl och R5 betecknar hydroxi, består däri, att man i en förening med formeln 0:0 0 II / \ v-cuz-c-ufl-cu-c-R" '\\// 5 Iím (tv) R*\_/'\\_/R* *I Ä X // RBU n" o 4 l Il vari Rfi betecknar bensyloxikarbonyllågalkyl och Rg betecknar bensyloxi, hydroxi, lågalkoxi, amino eller substituerad amíno med formeln lb eller Rä betecknar väte eller eventuellt med hyd- roxi, merkapto, lågalkyltio, lågalkoxíkarbonyl, karbamyl, amino, fenyl eller S'-disubstituerad ditio med formeln Ia aubstituerad lågalkyl och Rë betecknar bensyloxi, reducerar en bensyloxíkar- bonyllågalkylgy-upp RH till lcarboxilågalkgrl nwrh/zallefz en bensyloxignupy) till hydroxi, t ex genom behandling med väte i närvaro av en hydreringskatalysator, såsom en palladiumkatalysator, eller Solvolysy Och, Om så önskas, genmmör deaumivnaextra âtgärdena.

De nya föreningarna med formeln I kan vízare erhåller, i det att man kondenserar en förening med formeln DW 10 7eoss1v-o lb QIO o 0 / \ ll I II - ~-cu2-c-NH-cH-c-R5 (v) \\___// I Y1 eller ett salt därav med en förening med formeln //0-oXR2 0 /o-Yz R 0:0 3 (VI) eller med salt därav, varvid en av grupperna Y: och Y? betecknar en primär aminogrupp och den andra en halogenatom med atomnummer 17 till 53, varvid den sekundära amingruppen i formeln ll resp. amino, hydroxi eller merkapto såsom substituent av Hu kan före- ligga i med acyl, lâgalkoxikarbonyl, bensyloxikarbonyl eller aryllâgalkyl skyddad form och/eller karboxí -Cá=O)-RL resp så- dan sâsom substituent av Ru i med lågalkyl eller aryllågalkyl skyddad form, och om så är nödvändigt, i enligt förfarandet er- hållna föreningar såsom angivits överför skyddade grupper genom solvolys eller hydrogenolys till de fria motsvarande grupperna, och, om sä önskas, genomför de angivna extra âtgärdena.

Halogenatom med atomnummer 17 till 55 är därvid spec ellí jod.

Kondensationen av föreningar med formeln V ovn VI sker pä vanligt, speciellt det för analoga neuklofila substitnenter Kän- da sättet, exempelvis genom behandling med koppar eller men en förening av envärt Koppar, t ex med koppar-l-nxíd, k~ppar-l- klorid, koppar-I-bromid eller koppar-i-jodid, Vörd«|nkfïmL närvaro av ett basiskt kondensatíunsmwdwl, nasßm en wlku}¶m~- tall- eller jordalkalimetallnydroxíd eller-karbona1, ïör~flrüd~n~ vis av kaliumkarbonat, eller i det att man använder ~n kurhon- syra med formeln V, 1 vilken Rs h~L~~knur hydr xi ~lJ~r innehöll r .fÜÜIï QÜALIW LE 10 15 20 25 jfi 7805317-0 \V karboxi, i form av ett alkalimetallsalt, t ex såsom natriwn- eller kaliumsalt. Om så är erforderligt uppnettar man torv eller företrädesvis i ett inert, polärt organiskt lösninqrnaueí, såsom amylalkohol, dietylenglykolmonometyleter eller framför- allt dimetylformamid, dimetylacetamid eller N-metylpyrrolidon, till ca 80 11111 2oo°, framför all: 100-18000, f, ex min koka-am- peratur.

De såsom utgångsämnen använda föreningarna med formeln V kan exempelvis framställas, i det att man kondenserar en syra med formeln //"\\ ïï .\ /- -çflz -c -ou (vn) III x 1 vari en aminogrupp Y1 eventuellt kan föreligga i acetylerad form, eller ett reaktionsbenäget funktionellt derivat därav med en aminoförening med formeln H2N-CH(Ru)-C(=O)-R5 (III) i vilken funktionella grupper eventuellt kan föreligga i skyddad form, eller ett derivat därav, varvid man använder de ovan an- givna, inom peptidkemin vanliga metoderna. Syrorna med formeln VI kan exempelvis erhållas, i det att på vanligt sätt motsvaran- de o-Y1-bensylalkohol, halogeneras t ex med tionylklorid eller fosfortribromid, på så sätt erhâllen o-Yi-bensylhalogenid över- föres med kalíumcyanid till motsvarande o-Y1-fenylacetonitril och denna hydrolyceras exempelvis med svavelsyra eller natron- lut. Ur den på så sätt erhâllbara syran kan på vanligt sätt om så önskas funktionella derivaten därav framställas.

Utgângsämnena med formeln V är kända eller kan framsfiïlla: enligt i och för sig kända metoder.

Om i enligt förfarandet erhållna föreningar med form ln 1 föreligger grupper i skyddad form, så kan sådana grupper pa i och för sig känt sätt frigöras. Så kan avlägsna de hydr~g~nfl- lytiskt, L ex genom behandling med väte irärwn~>av f t ex palladíum- eller platínakatalysator, eller gvnwu ¿~!. -¿r, U- 15 2Û to 1805317-0 \S sasom t ex sur nydrolys. enligt förfarandet erhållna föreningar m=d t»rw~Jr * kan överföras till andra föreningar med formeln l, 1 d~1 url man ï föreningar med formeln l omvandlar lagalkoxi, amin~ wller :nhu~ títuerad amino R5 till hydroxi och/eller lågalkuxíkawbonyi resp. karbamyl såsom substituent i gruppen nu till karboxi. Så kan man exempelvis omvandla lâgalkoxikarbonyl -C(=O)-hä resp. sådan som beståndsdel av Ru medelst solvolys, såsom hydrolys eller al- kolys, t ex i närvaro av natríum- eller kalíumnydroxid till en fri karboxylgrupp.

Därefter är det på i och för sig känt sätt möjligt att genom oxidation, t ex med syre eller jod, överföra en förening med formeln I, vari gruppen Ru innehåller en merkaptogrupp, till en sådan, i vilken gruppen Ru innehåller en S'-substituerad di- tiogrupp med formeln Ia.

De ovanstående reaktionerna genomföres på vanligt sätt i näre eller frånvaro av spädnings-, kondensations- och/eller katalytiska medel, om så är nödvändigt vid sänkt eller höjd temperatur, i slutet kärl och/eller i en inertgasatmosfär.

Alltefter förfarandebetingelserna och utgångsämena er- håller man eventuellt saltbildande slutämnen i fri form eller i form av salter därav, som på vanligt sätt kan omvandlas till varandra eller till andra salter. Sá kan man erhålla föreningar med formeln I med en fri karboxylgrupp i form av salter därav med baser; dessa kan på vanligt sätt, t.ex. genom reaktion av den fria syran med ett motsvarande basiskt medel, såsom en alkali- eller jordalkalimetallhydroxid, -karbonat, -vätekarbo- nat, -amid eller -hydrid eller ett lämpligt alkalimetall-làg- alkanolat, eller med ammoniak eller en amin överföras till ett salt, framför allt till ett farmaceutiskt användbart salt. Ur motsvarande salter kan de fria syrorna med formeln I frigöras på vanligt sätt, t.ex. genom reaktion med sura medel. För- eningar med formeln I med basisk karaktär kan man eventuellt erhålla i form av syraadditionssalter. De senare kan genom reaktion av en fri basisk förening med formeln I med en orga- nisk eller oorganisk syra, speciellt sådana, som är lämpliga för bildning av farmaceutiskt användbara salter, omvandlas till salter. Erhállna.syraadditionssalter av basiska föreningar med formeln I kan på i och för sig känt sätt, t.ex. genom be- handling med alkaliska medel, t.ex. alkalimetallhydroxider eller basiska jonbytare, överföras till de fria baserna. Inre i 'i _ Q; 10 15 20 BO NO 7805317-0 lb salter av föreningar med formel I, som uppvisar såväl en sur så- som en basisk saltbildande grupp, kan man exempelvis erhålla ge- nom utfällning vid den isoelektriska.punkten.

Dessa och andra salter kan användas för rening av de nya föreningarna, t.ex. i det att man överför de fria föreningarna till salter därav, isolerar dessa och åter överför till de fria föreningarna. Pa grund av den snäva relationen mellan de nya föreningarna. i fri form och i form av salter därav mä i det föregående och i det efterföljande med de fria föreningarna, när så kan tillämpas, eventuellt även de motsvarande salterna förstås.

Föreliggande uppfinning avser även de utföringsformer av förfarandet vid vilka man bildar ett utgångsämne under reaktions- betingelserna, eller vid vilka man använder en reaktionskompo- nent eventuellt i form av derivat därav, såsom salter därav och/eller i form av ísomerblandningar eller rena isomerer.

Lämpligen använder man för genomförandet av föreliggande reaktioner sådana utgångsämnen, som leder till de inlednings- vis speciellt angivna grupperna av slutämnen och framför allt till de speciellt beskrivna eller framhållna slutämnena.

Farmaceutiska preparat, som innehåller föreningar med for- mel I eller farmaceutiskt användbara salter av sådana föreningar med saltbildande grupper, är sådana för enteral, såsom oral eller rektal, samt parenteral tillförsel till varmblodiga djur, vilka preparat innehåller det farmakologiskt verksamma ämnet ensamt eller tillsammans med ett farmaceutiskt användbart bärarmaterial.

De Earmaceutiska preparaten innehåller från cirka 10% till cirka 95%, företrädesvis från cirka 20% till cirka 90% av det verksamma ämnet. Farmaceutiska preparat enligt föreliggande uppfinning i doseringsenhetsform, såsom dragéer, tabletter, kapslar, suppositorier eller ampuller.

De farmaceutiska preparaten enligt föreliggande uppfin- ning framställes på i och för sig känt sätt, t.ex. medelst kon- ventionella.blandnings-, granulerings-, dragérings-, lösnings- eller lyofiliseringsförfaranden. Så kan man erhålla.farmaceu- tiska.preparat för oral användning, i det att man kombinerar det verksamma ämet med fasta.bärarämnen, eventuellt granulerar en erhållen blandning och bearbetar blandningen respektive granu- latet, om så önskas eller är nödvändigt efter tillsats av lämp- liga hjälpämen, till tabletter eller dragé-kärnor. 7805317-0 lï Lämpliga bärarämnen är speciellt fyllmedel, såsom socker, t.ex. laktos, saekaros, mannitol eller sorbitol, cellulosapre- parat och/eller kalciumfosfater, t.ex. trikalciumfosfat eller kalciumvätefosfat, vidare bindemedel, såsom stärkelseklister, t.ex. majs-, vete-, ris- eller potatisstärkelseklister, gela~ tin, dragant, metvloellulosa, hydroxipropyl-metylcellulosa, natriumkarboxylmetylcellulosa.och/eller polyvinylpyrrolidon, och/eller, om så önskas, sönderfallsmedel, såsom de ovan nämnda stärkelserna, vidare karboximetylstärkelse, tvärförnätad poly- lo vinylpyrrolidon, agar, alginsyra eller ett salt därav, såsom natriumalginat, hjälpmedel är i första hand flytregulerande medel och smörjmedel, t.ex. kiselsyra, talk, stearinsyra eller salter därav, såsom magnesium- eller kalciumstearat, och/eller polyetylenglykol. Dragé-kärnor förses med lämpliga, eventuellt 15 magsafts-resistenta överdrag, varvid man bl.a. använder koncen- trerade sockerlösningar, som eventuellt innehåller arabiskt gummi, talk, polyvinylpyrrolidon, polyetylenglykol och/eller titandioxid, lacklösningar i lämpliga organiska lösningsmedel i lösningsmedelsblandningar eller, för framställning av mag- ao safts-resistenta överdrag, lösningar av lämpliga cellulosapre- paret, såsom etylcellulosaftalat eller hydroxipropylmetylcellu- losaftalat. Till tabletterna eller dragé~överdragen kan till- fogas färgämne eller pigment, t.ex. för identifiering eller kännetecknande av olika verksamma ämnen.

Ytterligare oralt användbara farmaceutiska preparat är L? 2 5 I operkulatkapslar av gelatin, samt mjuka, slutna kapslar av. gelatin och en mjukgörare, såsom glycerol eller sorbitol. UPUMQP latkapslarna kan innehålla det verksamma ämnet i form av ett granulat, t.ex.i en blandning med fyllmedel, såsom laktos, binde- medel, sâsom stärkelse, och/eller smörjmedel, såsom talk eller magnesiumstearat, och eventuellt stabilisatorer. I mjuka kapslar är det verksamma ämnet företrädesvis löst eller suspenderat i lämpliga vätskor, sàsom feta oljor, paraffinolja.eller vätske- formiga polyetylenglykoler, varvid likaledes stabilisatorer kan vara tillfogade.

För parenteral tillförsel lämpar sig i första.hand vatten- haltiga lösningar av ett verksamt ämne i vattenlöslig form, t.ex. ett vattenlösligt salt, vidare suspensioner av det verksamma \_~.' \ . ämnet, såsom motsvarande oljiga injektionssuspensioner, varvid HU man använder lämpliga lipofila lösningsmedel eller vehiklar, Püílšï a;*:1ïi'1 ïfiffï 7805317-0 av såsom feta oljor, t.ex. sesamolja, eller syntetiska fettsyra- estrar, t.ex. etyloleat eller triglycerider, eller vattenhaltiga injektionssuspensioner, som innehåller viskositetshöjande ämen, t.ex. natrium-karboximetylcellulosa, sorbitol och/eller dextran och eventuellt även stabilisatorer.

Föreliggande uppfinning omfattar likaledes användningen av föreningarna med formeln I eller av farmaceutiskt användbara salter av sådana föreningar med saltbildande grupper, såsom far- makologiskt verksamma ämnen, speciellt såsom antiflogistika, samt såsom analgetika, företrädesvis i form av farmaceutiska preparat. Doseringen av det verksamma ämet beror på arten av varmblodigt djur, kroppsvikten och åldern och av det individu- ella tillståndet, samt av applikationssättet. Genomsnittligt tillföras ett varmblodigt djur av cirka 70 kg kroppsvikt en daglig dos från cirka 50 till cirka 200 mg, företrädesvis cirka 75 till cirka l50 mg verksamt äme.

De efterföljande exemplen belyser den ovan beskrivna upp- finningen; det skall dock på intet sätt inskränka denna i om- fattningen därav. Temperaturer angives i °C.

Exempel l. En lösning av 50,5 g 2-(2,6-diklorofenylamino)-fenyl- ättiksyrae4-nitrofenylester (smältpunkt 105-l06°) och 21,1 g L-glutaminetylester i 400 ml kloroform försättes vid rumstempe- ratur under omröring med 24,5 ml trietylamin. Därefter omröres lösningen i 5 timmar vid rumstemperatur och spädes med l000 ml ättiksyraetylester. Den organiska lösningen tvättas tre gånger med va gång 200 ml vatten, två gånger med var gång 100 ml 2 N vattenhaltig natriumkarbonatlösning och med 200 ml vatten, tor- kas över magnesiumsulfat och indunstas under förminskat tryck vid 40°. Återstoden kromatograferar man på 1000 g silikagel.

Fraktionerna.l-7, eluerade med vardera 600 ml metylenklorid, innehåller utgångsmaterial. Fraktionerna 8-12, eluerade med var- dera 600 ml av en 3:1 blandning av metylenklorid och metanol, förenas och indunstas under förminskat tryck vid 400. återstoden utkristalliserar man ur etanol och erhåller på så sätt L-(~)- N-%l2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-glutaminetylester, emältpunkt 178-l8l°, IaJD = -13 ”i 1° (e = 1,0 1 metanol).

På analogt sätt kan man framställa DL-Ne{[2-(2,6-dikloro- fenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-glutaminetylester, som kan förtvålas till syra enligt den 1 exempel 2 beskrivna metoden.

Exempel 2. Till en lösning av 9,1 g L-(-)-N-} le-(zß-dlklore- \__'ï 1D 20 HU 7805317-0 m fenyl-amino)-fenyll-acetyl}-glutaminetylester i 800 ml etanol låter man under 30 minuter vid 55-600 20 ml lN vattenhaltig natriumhydroxidlösning droppvis tillsättas. Sedan låter man lösningen avkylas till rumstemperatur och stå i 23 timmar. Det utkristalliserade natriumsaltet av L-(-)-N-å[2-(2,6-diklorofenyl- amino)-fenyl]-acetyli-glutamin avfiltreras, smältpunkt l74-1780, [a]D = +5 Él° (c = l,0 i vatten).

Exémgel 3. En suspension av 20,9 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)- fenylättiksyra-4-nitrofenylester och 10,8 g av hydrokloriden av DL-fenylalaninmetylestern i 125 ml kloroform försattes under om- röring med ll,0 ml trietylamin och omröres i 15 timmar vid rums- temperatur. Man späder med 150 ml ättiksyraetylester och tvättar två gånger med var gäng 50 ml 2N saltsyra, tva gånger med 50 ml av en 2N vattenhaltig natriumkarbonatlösning och två gånger med 50 ml vatten. Sedan torkas den organiska fasen över magnesium- sulfat och indunstas under förminskat tryck till torrhet. Den oljiga återstoden kromatograferas på 250 g silikagel. Fraktio- nerna 3-16, eluerade med var gång 300 ml metylenklorid, inne- håller ren DL-N-{l2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyll-acetyl&- fenylalaninmetylester; de.förenas och indunstas under förmins- kat tryck. Återstoden kristalliserar man ur etanol, smält- punkt 148-15o°.

Pa analogt sätt erhåller man N-{[2-(2,6-a11<1or<>feny1- amino)-fenyl]-acetyà}-glycinetylester, smältpunkt 161-1620 (efter omkristallisering ur ättiksyraetylester), utgående från 16,6 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl-ättiksyra-4-nitrofenyl- ester och 7,6 g hydroklorid av glycinetylester.

Exempel 4. En lösning av Ä,4 8 DL-N*äšz'(236'dikl°r°fenyl'amin°)' fenyl]-acetyl}-fenylalaninmetylester i 250 ml metanol värmes till 500 och försättes droppvis under omröring med l2 ml av en lN vattenhaltig natriumhydroxidlösning. lösningen omröres i 2 timmar vid 5Ö3,avkyles och indunstas till torrhet under förminskat tryck. Återstoden löser man 1 300 ml vatten. Den vattenhaltigâ lösningen extraheras med 100 ml dietyleter och surgöres vid 0 med 2N saltsyra. Den utskilda oljan extraheras med 100 ml ättik- syraetylester. Man tvättar den organiska fasen med 30 ml vatten, torkar den över magnesiumsulfat och indunstar den under förmins- kat tryck till torrhet. Återstoden löser man 1 96 ml êfl en 0»lN vattenhaltig natriumhydroxidlösning- Den klara Vatteflhëlïigfi lösningen (pg 7,0) lyofiliseras vid högvakuum, varvid natrium- 10 15 20 25 30 55 7805317-0 ZO saltet av DL-N-%l2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-fenyl- analin erhålles såsom vita kristaller.> Exempel 5. En suspension av 10,0 g N-{l2-(2,6-diklorofenyl- amino)-fenyl]-acetyg,-glycinetylester i 100 ml etanol försattes vid rumstemperatur droppvis med en lösning av 1,55 g kaliumhyd- roxid i 20 ml etanol. Därefter omröres suspensionen i l timma vid rumstemperatur och den nu klara lösningen indunstas under förminskat tryck till torrhet. Man löser återstoden i 100 ml vatten, tvättar lösningen med 40 ml dietyleter och surgör den med 2N saltsyra. De utfällda kristallerna extraheras med 500 ml ättiksyraetylester. Den organiska fasen extraheras tre gånger med var gång 50 ml av en 0,5N vattenhaltig natriumvätekarbonat- lösning. De vattenhaltigt-alkaliska extrakten förenas och sur- göres med 2N saltsyra. De utfällda kristallerna löses i 200 ml ättiksyraetylester; lösningen tvättas med 30 ml vatten, torkas över ma esiumsulfat och indunstas under förminskat tryck, var- vid N-íïg-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyä--glycin ut- kristalliserar, smältpunkt 200-20l°. I Exemgel 6. En lösning av 25,0 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)- fenylättiksyra-4-nitrofenylättiksyra-4-nitrofenylester och 9,4 g av hydrokloriden av L-serinmetylester i 125 ml pyridin och l5,5 ml diisopropyl-etyl-amin omröres i l timma vid rums- temperatur och hälles på en blandning av is och 2N saltsyra.

Utskilda kristaller extraheras med 400 ml ättiksyraetylester; den organiska fasen tvättas tre gånger med var gång 40 ml av en lN vattenhaltig kaliumvätekarbonatlösning och två gånger med 50 ml vatten, torkas över magnesiumsulfat och indunstas under förminskat tryck till torrhet. Ãterstoden kristalliserar man ur en blandning av ättiksyraetylester och petroleumeter; L-(+)-N- íl2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl“-serinmetylester smälter vid 159-161°; í«]D = + 26° ï1° (e = 0,78 1 kiorofnrm).

Exemgei 7. En lösning av 15,0 g L-(+)-N-{l2-(2,6-a1k1orofeny1- amino)-fenyl]-acetyl}-serinmetylester i l500 ml etanol försätter man vid rumstemperatur under omröring i l50 ml 2N vattenhaltig natriumhydroxidlösning. Lösningen omröres i 16 timmar vid rums- temperatur och indunstas därefter under förminskat tryck till torrhet. Återstoden löser man i 700 ml vatten; den vattenhal- tiga fasen filtreras genom ett skikt av ett diatomêjordpreparat ("Hyf1o") och filtratet tvättas två gånger med ioo miaietyiecer, kyles till 0° och surgöres med koncentrerad saltsyra. Utskilda '7805317-'0 _ Zl kristaller avfiltreras, tvättas grundligt med vatten och torkas vid 5000 under l,4ö kPa. L-(+)-N-%i2~(2,6-diklorofenylv-amino)~ fenyll-acetylr-serin smälter under sönderdelning vid 190-2000.

För omvandlingen till det motsvarande natriumsaltet sus- penderas 140 g av ovanstående syra 1 200 ml vatten. Under om- röring tillsätter man 36,1 ml av en lN vattennaltig natrium- hydroxidlösning och rör blandningen i 30 minuter vid rumstempe- ratur, varvid en klar lösning bildas. Därefter indunstas denna under förminskat tryck till torrhet. Återstoden löser man i 300 ml etanol; den etanoliska lösningen indunstas under för- minskat tryck till cirka 50 ml. Man späder med 50 ml dietyleter och avfiltrerar Htfiflldä kristaller. Det på så sätt erhållna natriumsaltet av L-(+)-N-{l2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]- aoetyl&~serin smälter vid 175-1900 (med sönderdelning); 15 MD L +11° “ïi° (c = 1,18 1 vatten).

Exemgel 8. En lösning av 20,0 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)- fenylättiksyra-4-nitrofenylester och 9,47 g av hydrokloriden av L-asparaginsyradimetylestern i 100 ml pyridin försattes med l2,4 ml diisopropyl-etyl-amin och omröres under 2,5 timmar vid ¿Û rumstemperatur. Sedan häller man blandningen på en blandning av EN saltsyra och is. Utskild olja extraheras med 400 ml kloro- form; man tvättar kloroformlösningen med 100 ml 2N saltsyra, tre gånger med var gång 40 ml av en 2N vattenhaltig natriumkar- bonatlösning och 50 ml vatten, torkar den över magnesiumsulfat E och indunstar den under förminskat tryck till torrhet. Den olji- ga återstoden löser man i ättiksyraetylester. Efter tillsats av dietyleter utkristalliserar L-(+)-N-å[2-(2,6-diklorofenyl- amino)-fenyl]-acetyl}-asparaginsyradimetylestern. Man avfiltre- rar och torkar de vita kristallerna under förminskat tryck, ïq smältpunkt l35-1360 {a]D = +58° :lo (c = l,O7 i kl0P0f0Tm)- Exemnel 2. En lösning av 12,0 g L-(+)-N-{l2-(2,ó-diklorofenyl- amino)-fenyll-acetyll-asmaraginsyradimetylester i 5000 ml etaf nol försattes med 150 ml av en 2N vattenhaltig natriumhydroxid- lösning och omröres i 15 timmar vid rumstemperatur. Den bildade vita suspensionen indunstas under förminskat tryck vid rums- temperatur till torrhet. Återstoden löser man i 500 ml vatten och surgör den vattenhaltiga lösningen med koncentrerad salt- syra. De utskilda kristallerna.avfiltreras, tvättas med vatten och torkas under 1,33 Pa. L-(+)-N-ÅI2-(2,o-diklorofenyl-amino)- lH~ fenyll-acetyll-asparaginsyra smälter vid lo9-1710; ldlb = -El w- 15 30 5) H0 '78405317-0 Zl Élo (c = 0,5Ä i etanol). _ För framställning av natriumsaltet löser man 10,7 g av ovan nämnda syra i 250 ml etanol. Lösningen försattes droppvis med 26 ml av en lN vattenhaltig natriumhydroxidlösning, varvid vita kristaller utfaller. Suspensionen omröres i 30 minuter vid rumstemperatur och filtreras. Filteràterstoden tvättas med ringa.ka1l etanol och torkas under 13,3 Pa. Mononatriumsaltet av L-(+)-N-ffl2~(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyli-acetyl}-aspara- ginsyra. smälter vid 15o-152° (under eönderaeinineh *MD = +45 “ï1° (e = 1,03 i vatten).

Exemgel 10. En lösning av 33,4 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)- fenylättiksyra-Ä-nitro-fenylester och 16,96 g av hydrokloriden av D-glutaminsyradimetylester i 320 ml kloroform försättes med 27,0 ml diisopropyl-etyl-amin och omröres i 15 timmar vid rums- temperatur. Sedan tvättas lösningen två gånger med var gång 50 ml 2N saltsyra, två gånger med var gång 50 ml av en EN vattenhaltig natriumkarbonatlösning och 50 ml vatten, torkas över magnesiumsulfat och indunstas under förminskat tryck till torrhet. Ãterstoden pulveriserar man med 50 ml kall dietyl- eter och avfiltrerar bildade kristaller. Dessa omkristalliseras ur en blandning av ättiksyraetylester och metylenklorid. D-(-)- N-{[2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyll-acetyšï-glutaminsyradi- metyieetem smälte:- via 118-12o°; MD = -17 “51° (e = 0,53 1 kloroform). ' , På analoga; sam: erhåller men: L-(+)-N-{[2-(2,6-<1i1<1ere- fenyl-amino)-fenyl]-acetyi;-glutaminsyradibensylester, smält- punkt 74-760 efter omkristallisering ur dietyleter [a]D = +Ä° flo (c = 0,53 i kloroform), utgående från 4,17 g 2-(2,6- diklorofenyleamino)-fenylättiksyrae4-nitrofenylester och 3,63 g av hydrokloriden av L-glutaminsyradibensylestern.

Exemgel ll. En suspension av 10,0 g D-(-)~N-ïi2-(2,6-dikloro- fenyl-amino)-fenyl]-acetylï-glutaminsyradimetylester i lOOO ml etanol omröres i 20 minuter vid rumstemperatur, varvid lösning inträder. Sedan tillsätter man droppvis vid rumstemperatur under omröring 125 ml av en 2N vattenhaltig natriumhydroxid~ lösning, låter lösningen stå i 15 timmar vid rumstemperatur och indunstar den under förminskat tryck vid 20°C till torrhet. Man löser den oljiga återstoden 1 500 ml vatten och surgör den klara.vattenhaltiga.lösningen vid Oo med 2N saltsyra. De ut~ skilda kristallerna avfiltreras, tvättas med 40 ml vatten och ß__..... ..._ e ,:\u-:=az-1»-|fl-'”fi.~ "' lf? 0 JF ÉC 7805317- ¿3 torkas under 1,33 Pa vid rumstemperatur; D-(-)-N- [2-(2,o-di- klorofenyl-amino)-fenyli~acety1}-glutaminsyra smälter vid 95-137° (med lång s1ntr1ne); íaip = -30 ål” (C = För framställning av mononatriumsaltet av ovanstående \ 1,50 i 'štâïmn ;.

G syra löser man 8,43 g D-(-)-N-åi2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyli~ acety1Ä-glutaminsyra i 150 ml etanol och försätter lösningen under omröring droppvis med 19,82 ml av en 1N vattenhaltig natriumhydroxidlösning. Efter 10 minuters omröring utkristalli- serar natriumsaltet ur lösningen. Suspensionen filtreras; den kristallina filteråterstoden tvättas med kall etanol och torkas under förminskat tryck. Mononatriumsaltet av D-(-)- N-§i2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyll-acety¥--glutaminsyra smä¶xn*vnil7O-1850 (under sinbr1ng); [din = -43 flo ( c = 0,97 i vatten). Å.

Exemgel 12. En lösning av 14,0 g L-(+)-N-fJ2-(2,6-dikloro- fenyl-amino)-fenyli~acety -glutaminsyradibensylester i 300 ml ättiksyraetylester nydreras i närvaro av l,# g palladium-pà- kol-katalysator (5%) vid 10-15° under 3 timmar. Man avfiltrerar katalysatorn och indunstar filtratet under förminskat tryck vid 250 till en volym av cirka 30 ml. Efter tillsats av 150 ml dietyleter utkristalliserar L-(+)-N-{i2-(2,6-diklorofeny1-ami- no)-fenyl]-acety1}-glutaminsyra. Man avfiltrerar kristallerna och torkar dem under 13,3 Pa vid 250, smältpunkt.l38-1410; {alD = +29 flø (c = 0,61 i etanol).

Mononatriumsaltet av den ovanstående syran kan man fram- ställa, i det att man försätter en lösning av 8,5 g L-(+)-N- f \§2*(2,@-díkl0P0f@nYl-amino)-fenyl]-acetyl}-glutaminsyra.i 100 ml etanol droppvis under omröring med 16,57 ml av en lN vat~ tenhaltig natriumhydroxidlösning; den erhà1lna.suspensionen kyles till OO och filtreras. Det kristallina mononatriumsaltet av L- (+)-N-\[2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyll-acetyl;-glutaminsyrn smä1tef'v1d 18o-185°; [a1D = +42° +i° (C = 1,o'1 vatten).

Exemgel 13. En lösning av 4,2 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)~ fenylättiksyra-4-nitrofenylester och 3,6 g L-leucyl-L-serin~ metylester-hydroklorid i 30 ml dimetylformamid försattes mec 1,5 ml trietylamin och får reagera.under 1 timma vídgrumstempe- ratur. Sedan surgör man med lN saltsyra.till pH = 5 och fördelar mellan kloroform och vatten. Den organiska fasen torkas efter tvättning med vatten och indunstas. Återstodcn pulveriseras med dietyleter. Efter omkristallisering ur en blandning av ättin. 10 15 20 25 50 F40 7805317-0 ZX syraetylester och petroleumeter erhåller man N-{[2-(2,b-di- klorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-L-leucyl-L-serin-metylester 1 färglösa kristaller, smältpunkt 216-2180; ÉQJD = -300 (c = 0,635 i kloroform).

Exemgel 14. En blandning av 1,45 g L-cystein och 4,17 g 2- (2,6-diklorofenyl-amino)-fenylättiksyra-4-nitrofenylester i 40 ml dimetylacetamid försattes under en kväveatmosfär med 1,67 ml trietylamin och omröres i 4 timmar vid rumstemperatur, Man surgör reaktionslösningen med lN saltsyra.och indunstar under förminskat tryck till en sirapsartad återstod och fördelar denna mellan kloroform och vatten. Den organiska fasen tvättas med vatten; man inställer dess pH-värde med trietylamin på cirka 5, torkar den över natriumsulfat och indunstar. Ãterstoden filt- reras i kloroform genom 300 g silikagel (Merck). De snabba åt- följande produkterna avskiljes på detta sätt; L-(+)-N-ÃE2-(2,6- diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyšæ-cystein erhålles genom elue- ring med en 9:1-blandning av kloroform och etanol. Efter kristal- lisation ur en blandning av etanol och vatten utfaller produkten 1 form av färglösa kristaller; [a]D = +37° (c = 0,97 i metanol).

Exemgel 15. Genom luftoxidation av en lösning av L-(+)-N-{I2- (2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-cystein i dikloroetan vid 30-40° erhåller man L-(-)-bis-N-([2-(2,6-diklorofenyl-amino)- fenyl]-acetyÉ}-cystin förutom utgångsmaterial. Genom kristalli- sation ur dietyleter erhåller man den rena.föreningen med smält- punkten 178-181°. [a]D = -52° (c = 0,93 1 metanol).

Exemgel l6. Till en lösning av 3,9 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)- fenylättiksyra-p-nitrofenylester och 2,6 g D-alanyl-D-glutamin- syra-m-amid-Y-tert-butylester-hydroklorid i 20 ml N,N-dimetyl- formamid sätter man vid rumstemperatur 1,4 ml trietylamin och låter stå i 15 timmar under omröring. Sedan indunstar man under förminskat tryck till torrhet, pulveriserar återstoden flera gånger med eter och avsuger de färglösa kristallerna. Detta kristallisat pulveriseras med 0,2N saltsyra, avsuges och tvät- tas först med utspädd natriumbikarbonatlösning och sedan med vatten. Sedan omkristalliserar man ur metanol-vatten. Man er- håller N-ålä-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyll-acetyà@-D-alanyl- D-glutaminsyrafa-amid-"Û-tert-butylester i form av färglösa kristaller med smältpunkten 230-2350; [dJD = +lO° (c = 1,0 i kloroform).

Exemgel l7. Till en lösning av 3 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)~ \_,\ CJ '7805317-0 r' r fenylättiksyra-p-nitrofenylester och 3 g L-é-tert-butyl-aspara- ginyl-L~fenylalanyl-metylester-hydroklorid i 15 ml klorororm sätter man 2 ml trietylamin och låter stå i 15 timmar vid rums- temperatur. Sedan indunstar man under förminskat tryck till torrhet, upptager med eter och avfiltrerar olöst material.

Eterfiltratet urskakas flera gånger med 10-procentig sodalös- ning, tills eterfasen inte längre är färgad gul, sedan tvättar man med vatten, torkar eterfasen över natriumsulfat och in- dunstar till torrhet. På så sätt erhållna ~ kristaller fil- treras i kloroform över 100 g kiselgel för att avlägsna lipo- fila föroreningar. Efter indunstning av de genom tunnskikts- kromatografi (RW cirka 0,5 i kloroform) utforskade fraktioner- na, som innehåller den önskade substansen (identifierad i UV- ljus som genom hesprutning med svavelsyra och uppvärmning) ei-nàiier man N-*Llz-(eß-dikiorofenyi-ammoyfenyl]-acetyå -L- ß~tert-hutyl-asparaginyl-L-fenylalanyl-metylester i form av färglösa.kristaller med smältpunkten 61-650; Iain = +24° (c = l,0 i kloroform).

Exem el 18. En blandning av 20,0 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)- fenylättiksyra-R-nitro-fenylester och 9,47 g av hydrokloriden av D-asparaginsyradimetylester i 9,4 ml diisopropyl-etyl-amin och 100 ml pyridin omröres i 1,5 timmar vid rumstemperatur.

Den bildade gula lösningen hälles under omröring på is och suspensionen ställes med 2N saltsyra på pH 6,0. Utskild olja extraheras med 200 ml kloroform. Man tvättar kloroformlösningen med 20 ml 2N saltsyra, två gånger med var gång 20 ml vatten, tvâ gånger med var gång 200 ml 2N natriumkarbonatlösning och 50 ml vatten. Härpå torkas den organiska fasen över magnesium- sulïat och indunstas under förminskat tryck till torrhet. Åter- stoden kristalliserar man ur en blandning av ättiksyraetylester och eter. D-(-)-É[2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetvl§- asparaginsyradimetylester smälter vid 134-l36°;[aiD = -600 ï1° (c = 0,5 1 Kloroform).

Pa analogt sätt erhåller man: n-(-)-N§[2-(2,6-<11k1@r<>- fenyl-amino)-fenyll-acetylt-serinmetylesterrismältpunkt 161- l63O efter omkristallisation ur ättiksyraetylester; {a]D = -25° ï1° (c = 1,0 1 Kloroform), utgående från 4,17 g 2-(2,<>- diklorofenyl-amino)-fenylättiksyra-4-nitrofenylester och 1,55 g av hydrokloriden av D-serinmetylester, och D-(-)-N-êi2~(2,6- diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-metioninmetylester, smält- ]Pc)c)Iz Qptbäjlïïq 15 20 25 50 35 150 , -...>.=..- 'ln-lea .. .. . J.. ?80S317-0 26 punkt 135-1370 efter omla-istallišlation ur eter-petroleumeter; [aln -39° ïlo (c = 1,0 i kloroform), utgående från 4,17 g 2- (2, ö-diklorofenyl-amino )-fenylättiksyra-lt-nitrofenylester och 2,0 g D-metionirnnetylester. _, - Exemgel 12. Išn lösning av 10,7 g D-(-)-N-å/[2-(2ß-diklorofenyl- aminohfenyll-acetylš -asparaginsyradimetylester i 3 l etanol försättes med 250 ml ZN-natronlut och 50 ml vatten. Blandningen omröres i 20 tinzmar vid rumstemperatur och indunstas därefter under förminskat tryck vid 20-25° till torrhet. återstoden löser man i_400 ml vatten. Man extraherar den klara, blåaktiga lösningen med 50 ml eter och surg-ör den vid 0° med koncentrerad saltsyra.. Utskild olJa. lfristalliserar då man låter den stå.. kristallerna avfiltreras, tvättas med vatten och torkas under 13,3 Pa vid rumstemperatur över fosforpentoxid. D-(-)-N-{[2- (2, ö-diklorofenyl-amino ) -fenyl-acetyš; -asparaginsyra smälter vid 17o-176°. [eln -23° “ï1° (e = 0,5 1 etanol).

För framställning av natriumsaltet löser man 9,2 g av ovan näumda syra i l00 ml etanol. Lösningen försattes under omr-öring droppvis vid 0-50 med 22,3 mli. Njjnåtronlutf . Efter avslutad dropp- vis tillsats (20 minuter) avfiltreras utskilda kristaller, efter- tvättas med 50 ml eter och torkas under 13,3 Pa vid rumstempera- tur övezvfosforpentoxid i 20 timmar. D-(-)-N- [2-(2,6-dikloro- fenyl-amino ) -fenyll -acetyl -asparaginsyra-natriumsalt-monohydrat smälter vid 153-155°. MD -46° ”S1° (e = 1,0 1 vatten).

På analogt sam: ernaller mant-(+)-N-§:[2-(2,6-a11<1erefeny1- anxincfl-fenyll-acetylš-rnetonin, smältpünkt l1'f6-l52°C. _ gggrjggàgg. 'En lösning av 4,17 g 2-(2¿6-diklo¿rofen;_y:l:amino)- fenylättiksyra-lê-nitro-fenylester i 50 ml pyridm försattes vid rumstemperatur (under -omröring med .l,g47_ g D-glutaminsyra.. Sedan ffííleattes aí-efifišfïe ' ef: 'ïiíändiíäng 'avi 5o”ïi11*pyr1a1n Å 'een 1,7 m1 diisopropyl-etylamin. Man omrör blandningen :L 20 timmar vid rwns- temperatur och häller på. is. Suspensionen surgöres med koncentre- rad saltsyra och utskild olja extraheras tre gånger med var gång 50 ml ättiksyraetylester. De förenade organiska extrakten extra.- heras vid 50 fyra gånger med var gång 80 ml 2N natriumkarbonat- lösning. De förenade natriumkarbonatlösningarna. surgöres vid 00 med koncentrerad saltsyra. Den bildade suspensionen extraheras två gånger med var gång 60 ml ättiksyraetylester. Dessa. båda extrakt förenas, torkas över magnesiumsulfat och indunstas under förminskat tryck till torrhet. återstoden, gulaktiga kristaller, la-omatograferar man på silikagel. Man eluerar först med eter en 10 M0 780531?~~0 27 ' förfraktion och med metanol huvudfraktionen. De metanoliska elu- aten förenas och indunstas under förminskat tryck till torrhet. Återstoden löser man i lO ml 2N natriumkarbonatlösning, surgör med 2N saltsyra och extraherar med ättiksyraetylester. Den organiska fasen torkas över magnesiumsulfat och indunstas under förminskat tryck till torrhet. D-(-)-N-í!2-(2,6-diklorofenyl- amino)-fenyll-acetyl}-glutaminsyra, gulaktiga kristaller, 1 smälter vid 95-l37° under sönderdelning. [a]D = -30°"il° (o = 0,5 i etanol). ' ' Exemgel 21. På analogt sätt såsom beskrivits i exempel l-15 kan man erhålla följande föreningar: g L-Na-{l2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetvšß-lysine metylester, som man kan erhålla genom behandling av 2-(2,6-di- klorofenyl-amino)-fenylattiksyra-4-nitrofenylester med L-N§} M-metoxibensyloxikarbonyl-lysinmetylester-hydroklorid i närvaro av en lämplig bas, t.ex. diisopropyl-etyl-amin, och avspjälkning av 4»metoxibensyloxikarbonylgruppen genom hydrogenolys med väte i närvaro av en palladiumkatalysator; L-N“- I2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyš}-lysin och natriumsaltet därav, som man kan erhålla genom solvolys av L-Na- ila-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-lysinmetylester med en vattenhaltig eller alkoholisk alkalimetallhydroxid, t.ex. natriumhydroxid, varvid den fria syran kan erhållas ur ett alka- limetallsalt t.ex. genom behandling med en syra, t.ex. saltsyra, och natriumsaltet ur den fria syran, t.ex. genom behandling med natrinmhydrokid; _ , 7 L-NÉ-%!2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl}-acetyl}-lysin- metylester, som man kan erhålla genom behandling av 2-(2,6-di- klorofenyl-amino)-fenylättiksyrafä-nitrofenylester med L-Na-4- lmetoxibensyloxikarbonylålysinmetylester-hydrokloridvi närvaro av en lämplig bas, t.ex. diisopropyl-etylamin, och avspjälkning av Ä-metoxibensyloxikarbonylgruppen genom hydrogenolys med väte i närvaro av en palladiumkatalysator; L-NE-ílz-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetvf -lysin och natriumsaltet därav, som man kan erhålla genom solvolys av L-NE,ÅÉE-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyli-lysinmetylester med en vattenhaltig eller alkoholisk alkalimetallhydroxid, t.ex. natriumhydroxid, varvid den fria syran kan erhållas ur ett alka- limetallsalt t.ex. genom behandling med en syra, t»ex§ saltsyra, och natriumsaltet ur den fria syran t.ex. genom behandling med 10 15 20 25 30 35 110 ~\ 7805317-0 28 netrlumhydroxid; N-ÜB- (2, ö-diklorofenyl-amino )-fenyl] -acetyljv -L-asparagyl- L-fenylalanin; N- ÃIQ- (2, G-diklorofenyl-amino )-í'enyl] -acetyl} -L-alanyl-D- glutamirxsyrai-u-amid; N- {[2- (2, ö-diklorofenyl-aznino ) -fenyll treonin-metylester; N- [2-(2, S-diklorofenyl-amino )-fenyl] -a.cetyf} -L-:Lsoleuoyl- L-glyoin-metylester; och n N- íla-(a, ó-diklorofenyl-ammo )-feny1] -aceuyàß -umetionyl- L-leucyl-L-fènylalanm.

Exemgel 22. På. analogt sätt 'såsom beskrivits i exemplen l-2l kan man vidare framställa: D- ( - ) -N-ß' [2-(2, ö-diklorofenyl-ammo ) -fenyll och natriumfsaltet därav; _ _ I \ Dlxfl- (Ee- (2, é-diklorofenyl-amino )-feny1] -aeetyg -lysln samt natriumsaltet oéh hydrokloriden därav och D-Na- ï2-(2, ö-diklorofenyl-aznino )-fenyl] -acetyå -arginila samt natriumsaltet och hydrokloriden därav, _ _ Exemgel 23. En lösning av 38,5 S 2-(2,6-diklorofenyl~amino)- fenylättiksyra-lë-nitro-fenylester och 16,8 g D-glutaminetylester i 277 ml vattenfri pyridin försättes vid mnnstemperatur med 23,9 s ILN-diisopropyl-etyl-amm. Lösningen omröres vid xurnstem- peratur i 90 minuter under genomledande av kväve. Därefter hälles lösningen på 1000 ml isvatten och sur-göres med koncentrerad kall saltsyra till pH 2. Mm extraherar 'med 3000 ml ättiksyraetyl- ester, tvättar ättiksyraetylesterfasen i följd med 400 ml vatten, tvâ. gånger med var gång 300 ml 2N natriwnkarbonatlösning och fyra. gånger medejfarlgångfišäO ml vatten, torkar över magnesium- sulfat och indunscar under förminska: tryèk vid 4o° till torrnet. återstoden suspenderas i 50 ml dietyleter och avfiltreras. Kris- tallerna. suspenderas 'alnnu en gång i 50 ml metylenklorid och av- filtreras på nytt. Man erhåller på. så sätt D-(+)-N-{[2-(2,6-di- klorofenyl-smizzo )-fenyl] -acetyl -glutaminetylestem smältpunkt 180-1859; [sin = +11 fi1° (c = 1,o8 1 metanol). Ur diameter- samt metylenkloridmoderlutenl kan på följande sätt extra. ren produkt utvinnas; rnoderluterna :Indunstas under förminstat tryck till torr-het. återstoden löses i 700 ml metylenklorid. Metylen- kloridlösningen påföres på. en separersyra. innehållande 400 g kiselgel. Fraktionerna. l-10, eluerade med var gång 300 ml mety- -acetyå -L-seryl-L- :acetyâ -serin :===-.=--,_ ß* få ,_ L_| 10 15 20 s __._1 CD H0 780531741 29 lenklorid, innehåller föroreningar. Fraktionerna ll-13, eluerade med var gång 300 ml metylenklorid-dietyleter (3:1), förenas och indunstas under förminskat tryck vid 406 till torrhet. Åter- stoden suspenderar man i 60 ml eter och avfiltrerar. Man erhåller på så sätt extra D-(+)-N-{i2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]- acetyš;-glutaminetylester, smältpunkt 181-1850; [a]D = +11 Élc (c = 1,0 i kloroform). ' Exemgel 24. På analogt sätt såsom beskrivits i exempel 2 er- håller man utgående från 21,6 g D-(+)-N-áE2-(2,6-dik1orofeny1- amino)-fenyl]-acetyá}-glutaminetylester natriumsaltet av D-(-)- N-{I2-(2,6-dikloroamino1-fenyl}¿acetyl}-glutamin, smältpunkt 198-2o1° (ur etanci), IaJD = 43Üi1° (c = 1,0 1 vatten).

Exemgel 2§. Pâ analogt sätt såsom beskrivits i exempel 6 er- håller man utgående från 2S;0 g 2-(2,öediklorofenyllamin)Éfenyl- attiksyra-4-nitrofenylester och 12,0 g D4metionin-metylester- hydroklorid D-(-)-N- I2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}~ metioninmetylester, smältpunkt 13Ä-1350 (ur ättiksyraetylester), [a]D = -H0 :lo (c = 1,0 i kloroform) och utgående från 20,9 g 2-(2,6-diklorofenyl-amino)-feny1ättdk- syra-4-nitrofenylester och 10,1 g D-fenylglycinmetylester-hydro- klorid D-(-)-N-{f2ê(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-fenyl- glycinmetvlester; smältpunkt 158-l60° (ur ättiksyraetylešter), MD = -1o9 *-'1° (o. = 1,0 1 kloroform).

Exemgel 26. En suspension av 30,4 g D-(-)-N-{i2,6-diklorcfenyl- amino)-fenyl]-acetyëš-serinmetylester 1 1000 ml etanol försättes under omröring och inledande av kväve med 76,5 mli;Nrtn»nnhnl.

Bildad lösning omröres i 19 timmar vid rumstemperatur. Utskilda kristaller avfiltreras och eftertvättas med 30 ml etanol-dietyl- eter (l:l). Filtratet indunstas under förminskat tryck vid 300 till en volym av cirka 200 ml och utskilda kristaller avfiltreras.

Denna kristallfraktion består av rent natriumsalt av D-(-)-N- [2- (2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-serin, smältpunkt 200- 2o5°; MD = -17 ”S1° (c = 1,0 1 vatten).

Exemgel 27. En suspensicn av 21,1 g D-(-)-N-{i2-(2,6-dik1oro- fenyl-aminc)-fenyl]-acetylæ-metioninmetylester i 600 ml metanol försättes under omröring och inledande av kväve med 47,8 ml 1 N natronlut. Suspensionen omröres i 20 timmar vid rumstemperatur, varvid en klar lösning bildas, Denna indunstas under förminskat tryck vid 300. Återstoden löser man 1 40 ml metanol. Efter till- sats av eter utskiljes gula kristaller. De avfiltreras, efter- tšïfäfl cum e- ~ --.-.._L__ 10 15 20 30 kw) U? 7805317-0 3G tvättas med 20 ml eter-etanol (9zl) och suspenderas därefter 1 50 ml dietyleter-metanol, avfiltreras och torkas i 10 timmar vid rumstemperatur över fosforpentoxid. Natriumsaltet av D- (- ) -N- [2- (2, ó-dilclorofenyl-axnmo ) -fenyll -aoetvàfl -rnetionm (mononydret) smälter vid 186-188°; [dn = -40 'ï1° (c = 1,0 1 va.tten). ' Exempel 28. Analogt såsom beskrivas i exempel 27 erhåller man natriumsaltet av D- ( - ) -N -{[2- (2, ö-diklorofenyl-arn ino ) -fenyll -ace- tyl -fenylglycin-moñolïydrat, šmältpmxkt 238-27450 (efter omkristal- lisation ur metanol-dietyleterh [zflD = -S 'ïl° (c = 1,0 i vatten), utgående från 19,65 g D-(q-N-ge-(é,óeaäklønl-ofenyl-alnmo»fenyll- acetyQ,-fenylglycirnnetyléster. ' ^ ' Exemgel 22 - Tabletter irmehàllande 25 mg av natriumsaltet av L- ( - ) -N- 82- (2, ö-dilclorofenylamino ) -fenyll -acetyå -glutemin kan erhàllasexempelvis på. följande sätt: Sanamansättning (för 10 000 tabletter) Natr-.Lumsalt av L-í-)-N-{í2-(e,6-a1k1or°- fenylammfl-fenyl -acetyß-glutamin 250 g laktos 460 g Idajsstärlcelse 1450 g .Polyvzlnylpyrrolidon 20 g mgnesiumstearat 10 g Kolloidal kiseldioxid 10 g Vatten :L tillräcklig mängd Natriumsaltet av L-(-)-N- íle-(enå-ciulorofenylammo)- fenylLacetyåï-glutarain, laktosen och 450 g av majsstärkelsen blandas och befuktas med en vattenhaltig lösning av polyvinyl- pyrrolidon. Blandningen granuleras och torkas och försattes med magneslumstearatet, den kolloidala. kiseldioxiden och resten av majsstärkelsen. Blandningen drives genom en sikt, blandas och pressas till tabletter med 140 mg vikt (diameter: 7 mm)..

(Exemgel 20 . På analogt sätt såsom beskrives i exempel 39 kan man likaledes framställa tabletter innehållande 25 mg av natrium- saltet av D- (- )-N-{[2- (2, ö-diklorofenyl ) -amino-fenyll -acetyllï - glutaminsyra. t* Exem el 33.. På. analogt sätt såsom beskrivas i exempel iii* kan man vidare framställa. tabletter innehållande vid varje tillfälle 25 mp; av en andra. màlförening enligt ett av exemplen 1-10 och 12- 30- Exemgel å2.. På analogt sätt såsom beskrives i exempel 10 er- \_;1 9-4 kïl 50 7805317-0 31 haller man utgående från 2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl-ätt1k- syra-Ä-nitrofenylester och L-glutaminsyradimetylester L-(+)- N-(É2-(2,6-diklorofenyl-amino)-fenyl]-acetyl -glutaminsyrad1~ metyie star, smalcpunxc 119-1210 . i Exempel 35. En blandning av H,35 g DL-N-[(o-jodfenyl)-acetyl]- glutaminsyradimetylester, 5,03 g 2,6-dikloranilin, 1,62 g vatten- fritt kaliumkarbonat, 0,2 g koppar-1-jodid och 0,5 g aktiverat kopparpulver (enligt Org. Synth. Vol. III, 539) i 60 ml vatten- fri toluen upphettas under omröring och inledande av kvävgas i 70 timmar till 130-1ü0O, varvid bildat vatten bindes i en mole- kylsikt (H Å) fylld vattenavskiljare. Reaktionsblandningen avky- les till 800 och filtreras genom ett skikt "hyflo". Man efter- fettar med 45 ml het (700) toluen och indunstar filtratet under förminskat tryck vid 500. Återstoden kromatograferar man på 250 g silikagel. Fraktionerna 1-12, eluerade med vardera 100 ml toluen, bortkastas. Från fraktionerna 13-20, eluerade med toluen-etylace- tat (vardera 100 ml) förenas fnfldüonenæx 18-20, indunstas under förminskat tryck och kristalliseras ur eter. DL-N-{¿É-(2,6-di- klorfenylamino)-fenyl]-acetyl}-glutaminsyradimetylester smälter vid 116-118°.

Utgångsmaterialet kan exempelvis framställas på följande sätt: DL-N-/(o-jodfenyl)-acetyl7-glutaminsyradimetylester En suspension av 22,15 g av hydrokloriden av DL~glutamin- syradimetylester i 260 ml eter försattes med 35,Ä ml diisopropyl- etylamin. Blandningen omröres under omröring under 15 minuter vid rumstemperatur och försättes därefter droppvis under 35 minu- ter vid 20o med en lösning av 29,25 g o-jod-fenylättiksyraklorid i 50 ml vattenfri eter. Man omrör blandningen under 2 timmar vid rumstemperatur, extraherar med 100 ml vatten, 100 ml 2-n natríum~ karbonatlösning och 100 ml vatten, över magnesiumsulfat och indunstar den under förminskat tryck. torkar den organiska fasen återstoden kristalliserar man ur etylacetat-eter. DL-N-[(o-jod- fenyl)-acetylf-glutaminsyradimetylestern smälter vid 67-700. 0-jod-fenylättiksyrakloria En blandning av 30,0 g o-jod-fenylättíksyra och 50 ml tio- nylklorid omröres i en timme vid ÄOG under inledande av kväve.

Tionylkloriden avdestilleras under förminskat tryck. Återstoden försätter man med 50 ml bensen och indunstar under förminskat tryck ännu en gång till torrhet. o-jod-fenylättiksyrakloriden 7805317-0 52 föreligger såsom grumlíg olja och bríngas med fördel afi1 genast reagera vidare.

På analogt sätt kan man vidare framställa de övriga före- ningarna enligt exempel 1-28.

Claims (10)

1. -knrbumoyl, amino, guunidino eller 5'-substitucrld di';u mf 7805317-0 53 Qgtentkrav I. Anulugiiörfarundc för framställning n\ nya, ~uh>zi:uu- rade fcnylättíksyaamidföreníngar med formeln 0:0 0 R H 0 I I' I! I I--CH-'C-NH-CH-C-RS 9 <1) vari R] betecknar lâgalkyl med till och med 4 lwlutwmlr vllur E förfita hand halogen med ända till ínkhßív0;m0nnmmm¶~¿i,;L,nu~ tecknar välu, lågulkyl med till och med 4 kolulomcr vilar hwïu- gen ända till inklusive atomnummer 35 och R, beleuknur vätv ellur, L J savida W; Qetecknur en av de angivna huiogcnutomernu flch in hc» tecknar väte, även kan beteckna Iågalkyl med till »ah med Ä kol- urømcr i stäílwing 3 eller halogen ända will inx1u:š\= atnmnummvr ST Å 4~ställning, R4 betecknar väte elle: cventlclïr med hydroxl, mcrkapto, lagulkyltío med ända till 4 košutomcr. knrhoxi, 'ug- nšloxikarbonyl med till och med 4 kulntwmcr E !ugn¿k~x§dfl«n, »j fu y* - mcln 0 0-0 li // \\ -s-s-cz12-cn-Nfl-c-cn2-~\ /~ COOH II' NH (Ia) z Käg/VR* x n \\X 0R3 7805317-0 sv substituerad lágalkyl med till och med 4 kolatumcr och R, hc- tecknar hydroxi, lågalkoxi med till och med 4 kolatomcr eller eventuellt substituerad amino med formeln -NH-CH(R¿)-(C=ÛJ-Rš (Ib), vari RÅ och Rš har betydelserna av R4 resp. R5, och var- vid en grupp med formeln Ic -NH-CHCR4)-(C=O)-RS (Ic) ßestär av en, två eller tre aminosyragrupper, samt av salter av sådana föreningar med saltbíldande egenskaper, k ä n n e t e c k - n a t därav, att man a) bringar en förening med formeln un (n) eller ett reaktionsbenäget derivat, speciellt p-nitrofenylestern, därav att reagera med en förening med formeln R O 14 u H,N - CH - c - RS (III) eller ett derivat därav, varvid den sekundära aminogruppen i for- mel Il resp. amino, hydroxi eller merkapto såsom substituent av R4 kan föreligga i med acyl, lâgalkoxikarhonyl, bensyloxikarbo- nyl eller aryllågalkyl skyddad form och/eller kurboxi -C(=O)-RS resp. sådan som substituent av R4 i med lågulkyl eller aryllågalkyl skyddad form, och, om så är nödvändigt, i enligt förfarandet erhållna föreningar överför såsom angivet skyddade grupper genom solvolys eller hydrogenolys till grupperna eller b) i en förening med formeln 7805317-0 35 0:0 O R: 0 / \ u | u u 0 0--CH2 ~ C ~ NH - CH - C ~ RS \\ // 0-0 ¿fl (IV) 1 “*\_/°\\_/R* 'l l x // R3° vari RX betecknar bensyloxíkarbonyllågalkyl och RE betecknar bensyloxí, hydroxi, lågalkoxi, amino eller substituerad amino med formeln Ib eller RX betecknar hydroxí, väte eller eventuellt med merkapto, lågalkyltio, lågalkoxikarbonyl, karbamyl, amino, fenyl eller S'-dísubstituerad dítio med formeln Ia suhstitucrad lågalkyl och Rg betecknar bensyloxí, reducerar en bensoyloxí- karbonyllågalkylgrupp RX till karboxílàgalkyl och/eller en ben- soyloxigrupp till hydroxi , c) kondenserar en förening med formeln 0:0 O Ra Û -/ \~-cn2-Ic':-ua~!:n-!|:-a5 (v) \\__// l 1 eller ett salt därav med en förening med formeln 0-Y (VI) 7805317-0 Bb eller med ett salt därav, varvid en av grupperna Y] och Y: hc- tecknar en primär amínogrupp och dena andra en halogenutom med atomnummer 17 till 35, varvid den sekundära amingruppvn i lor- meln II resp. amino, hydroxi eller merkapto såsom substitucnt av R4 föreligger i med acyl, lågalkoxikarbonyl, bensyloxikarbo- nyl eller aryllågalkyl skyddad form och/eller karboxi -C(=0)-R5 resp. sådan såsom substituent av R4 i med lågalkyl eller aryl- lågalkyl skyddad form, och, om så.är nödvändigt, i enligt för- farandet erhållna föreningar överför såsom angivet skyddade grupper genom solvolys eller hydrogenolys till de fria motsva- rande grupperna, och, om så önskas, i en enligt förfarandet er- hållen förening med formeln I solvolyserar lågalkoxi, amino eller substituerad amino RS till hydroxi och/eller lågalkyloxi- karbonyl resp. karbamyl såsom beståndsdel av R4 till karboxi resp. oxiderar en grupp RÅ, som innehåller en merkaptogrupp, till en motsvarande grupp, som uppvisar en S'-substituerade ditiogrupp med formeln Ia, och/eller, om så önskas, omvandlar ett enligt förfarandet erhållet salt till den fria föreningen eller till ett annat salt eller omvandlar en enligt förfarandet erhållen fri förening till ett salt.

2. Förfarande enligt krav 1 för framställning av föreningar med formeln I, vari RI och Rz vardera betecknar klor och RS betecknar väte, eller R1 betecknar klor, R2 betecknar väte och R3 betecknar metyl i 3-ställning eller klor i 4-ställning, R4 betecknar väte eller eventuellt med hydroxí, morkuptu, kurbøxyl, lâgalkoxíkarbonyl med till och med 4 kolutomer i lägnlkoxidelen, karbamoyl eller fenyl substituerad lågalkyl med till och med 4 kolatomer och RS betecknar hydroxi, lågalkoxi, amino eller subs- tiuerad amino, varvid substituerad amino betecknar en grupp med formeln Ib, vari RÅ och Rš har betydelserna av R4 resp. RS, och varvid gruppen med formeln Ic består w en, två eller tre amino- syraestrar, k ä n n e t e c k n a t därav, att man utgår från motsvarande urgångsämnen med formlerna Il och III, IV eller V och VI. '

3. Förfarande enligt ett av kraven l och 2 för framställ- ning av föreningar med formeln I, vari minst den mot gruppen med formeln -NH-CH(R4)-C(=0)- (Id) motsvarande aminosyran upp- visar D-konfiguration.

4. Förfarande enligt ett av kraven 1 till 3 för ning av D-(-)-N-{[É-(2,6-diklorfcnyl-amino)lvuyl]-nrvlyli~ylu1n- frzzms tiil l - “För _ -.,1g_ övning 7805317-"0 'n minsyradimetylester, k ä n n e t e C k n a t därav, att man utgår från motsvarande utgàngsämnen med formlernn II och III, IV eller V och VI.

5. Förfarande enligt ett av kraven I till 3 för framställ- ning av D-(-)-N-{[É-(2,6-diklorfenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-glu- tamínsyra, k ä n n e t e c k n a t därav, att man utgår från motsvarande utgångsämnen med formlerna ll och lll, IV eller V och VI.

6. Förfarande enligt ett av kraven I till 3 för framställ- ning av D-(-)-{¿É-(2,6~diklorfenyl-amino)-fenyl]-acetyl}-aspar- gínsyra, k ä n n e t e c k n a t därav, att man utgår från motsvarande utgångsämnen med formlerna II och Ill, 1V eller V och VI.

7. Förfarande enligt ett av kraven I till 3 för framställ- ning av L-(-)-N-{¿É-(2,6-diklorfenyl-amino)-fenyl]-acetyll-glu- tamin, k ä n n e t e c k n a t därav, att man utgår från mot- svarande utgångsämnen med formlerna ll och Ill, IV eller V och VI.

8. S. Förfarande enligt ett av kraven I till 3, för framställ- ning av L-(-)-bis-N-{[É-(Z,6-diklorfenyl-amino)-fenyl]~acetyl}- cystin, k ä n n e t e c k n a t därav, att man utgår från mot- svarande utgângsämnen med formlerna II och III, IV eller V och VI.

9. Förfarande enligt ett av kraven I till 3 för framställ- ning av D- (-) -N°°-{[2-(2,6- diklorfenyl-anlino) -fenylj-acetyl }-glu- tamin, k ä n n e t e c k n a t därav, att man utgår från mot- svarande utgångsämnen med formlerna II och III, IV eller V och VI.

10. Förfarande enligt ett av kraven I till 9, k ä n n e t e c k n a t därav, att man överför erhållna fria föreningar med saltbildande egenskaper till salter därav.