SE438186B - Skruvforankring som er avsedd att inforas genom hal i plattor, veggar, halstenar och liknande byggnadsdetaljer med halrum, och som forankras genom att gripa in bakom dessa - Google Patents

Description

7903337-9 mellan stagen och de isärförbara armarna. Sedan ett neutralt medel- läge överskridits, vid vilket stagen och de isärförbara armarna vardera står under en vinkel av 180? mot varandra, uppnås ett själv- låsande läge. De isärförbara armarna kvarstannar i sina utvidgade förankringslägen på grund av de mot varandra stödjande stagen och detta är även fallet sedan den isärförande skruven eller hjälpverk- tyget avlägsnats.

För att uppnå en säker förankring vid de ovannämnda skruvförank- ringarna är det nödvändigt, att de isärförbara armarna, stagen och skaftpartiet är avstämda till varandra. Detta har till följd, att en bestämd typ av skruvförankring endast lämpar sig för bestämda byggnadsdetaljer. Vid fästning i byggnadsdetaljer med hålrum måste därvid hålrummets djup vara känt i förväg och likaledes plattjock- leken vara anpassad till den använda typen av skruvförankring.

Om hålrummet ligger för djupt eller plattjockleken är för stor, kan de isärförbara armarna ej svängas ut tillräckligt långt, så att det neutrala mittläget överskrides. Förankringen blir därigenom otill- räcklig. Vid för liten plattjocklek eller för litet djup hos hål- rummen kan skruvförankringen efter utsvängningen av armarna röra sig i axiell riktning och utvidga borrhålet på så sätt, att för- ankringens kvalitet avsevärt minskas. Om skruvförankringen inte träffar hålrummet i byggnadsdetaljen och därigenom kommer att ligga i helgjutet material, kan inte ens den minsta förankring åstadkommas, eftersom de utsvängbara armarna inte kan föras isär medelst den isärförande skruven eller med ett hjälpverktyg, som har denna funktion.

Vid en förankring av dessa skruvförankringar i en byggnadsdetalj under överskridande av det neutrala medelläget hos stagen och de isärförbara armarna, kan de sistnämnda.inte åter föras mot varandra.

Därigenom uppstår den nackdelen, att skruvförankringen inte längre kan avlägsnas ur byggnadsdetaljen och detta är oberoende av om en isärförande skruv förefinnes eller ej.

Föreliggande uppfinning har till uppgift att åstadkomma en skruv- förankring, som är lämplig för fästning i plattor med godtycklig tjocklek, för insättning i byggnadsdetaljer med godtyckligt djupt belägna hålrum, för förankring i helgjutet material, varvid skruv- förankringen eventuellt åter skall kunna avlägsnas, och för att 7903337-9 uppnå ett lämpligt stöd av de isärförbara armarna vid alla använd- ningstillfällen.

Enligt uppfinningen löses denna uppgift därigenom att i utgångsläget befinner sig lederna på ett största avstånd från varandra, och i ett införingsläge är lederna förda närmare varandra under öppnande, dvs. ökande, av nämnda vinklar till ungefär l80°, och att lederna mellan stagen och de isärförbara armarna är belägna i områden vid mitten av de isärförbara armarnas längder.

Vid en skruvförankring enligt uppfinningen sträcker sig de isärför- bara armarna i utgångsläget i.en vinkel av l80° relativt varandra.

De med armarna svängbart förbundna stagen bildar tillsammans med de isärförbara armarna i detta läge mot varandra öppna, spetsiga vink- lar. För införing i den upptagande borrningen hos byggnadsdetaljen förs de isärförbara armarna mot varandra, varigenom också stagen och lederna, som bildar förbindningen med de isärförbara armarna, förs mot varandra. De båda stagens förbindningsställe förskjuts därvid i skruvförankringens införingsriktning.

Så snart som skruvförankringen, när införingsförloppet i byggnads- detaljen avslutats, har uppnått sitt slutliga läge, svängs de isär- förbara armarna åter bort från varandra, på grund av elasticiteten hos det använda plastmaterialet, och närmar sig utgångsläget, så långt detta nu är möjligt på grund av det i den aktuella byggnads- detaljen förefintliga hålrummet. Om byggnadsdetaljen utgöres av en platta eller en detalj med ett tillräckligt stort hålrum, och hálrummets djup resp. plattans tjocklek ungefärligen motsvarar skaft- partiets längd, kan de isärförbara armarna helt fjädra tillbaka till utgångsläget. Om plattans tjocklek resp. hálrummets djup är större än skaftpartiets längd, fjädrar de isärförbara armarna delvis till- baka. Om hâlrum saknas, så att den upptagande borrningen utgöres av en obruten borrning, kvarstannar de isärförbara armarna i in- föringsläget.

Vid alla ovannämnda användningstillfällen drivs en isärförande skruv, t.ex. i form av en vanlig träskruv, in i skruvförankringen för dennas slutliga förankring, varvid denna skruv sedan den förts genom skaftpartiet träder i ingrepp med stagens förbindningsställe. För detta ändamål är lämpligen en genomgående borrning anordnad vid detta 79033374 förbindningsställe, i vilken den isärförande skruven själv skär en gänga. Genom den isärförande skruvens ingrepp i stagens förbind- ningsställe pressas de isärförbara armarna mot byggnadsdetaljens baksida, varigenom den slutliga förankringen av skruvförankringen åstadkommas. För denna förankring är det oväsentligt, om de isär- förbara armarna fullständigt eller endast delvis kan áterföras till sina utgångslägen. Likaledes uppnås en tillfredsställande förank- ring, om de isärförbara armarna medelst den isärförande skruven svänges förbi sina utgångslägen, t.ex. vid användningstillfällen, när plattjockleken resp. djupet hos hålrumet är mindre än skaft- partiets längd. Förutom detta har skruvförankringen enligt uppfin- ningen den fördelen, att en tillfredsställande förankring även upp- nås i en obruten borrning, varvid den isärförande skruven i så fall utvidgar de mitt för varandra belägna, isärförbara armarna och sta- gen på samma sätt som sker vid en konventionell expanderhylsa av plastmaterial.

Eftersom den egentliga förankringen sker först genom indrivningen av den isärförande skruven enligt vad ovan angivits, uppvisar skruv- förankringen enligt uppfinningen dessutom den fördelen, att den utan vidare åter kan avlägsnas ur byggnadsdetaljen, sedan skruven av- lägsnats. För detta ändamål fälls de isärförbara armarna ihop till införingsläget vid inverkan av krafter på skruvförankringen mot införingsriktningen. , Enligt ytterligare ett förslag enligt uppfinningen är en med skruv- förankringens skaftparti koaxiellt anordnad styrbussning anordnad vid förbindningsstället mellan de båda stagen. Denna styrhylsa eller -bussning har till uppgift att förbättra styrningen av den isärförande skruven, och att möjliggöra en bättre kraftöverföring, genom att det blir möjligt för den isärförande skruven att träda i ingrepp med stagens förbindningsställe över flera gängvarv. För att ytterligare förbättra den isärförande skruvens styrning, spe- ciellt vid sådana användningstillfällen då de isärförbara armarna inte alls eller endast i obetydlig grad, svänger ut till sina ut- gångslägen, är en i längdriktningen förlöpande förstyvningsfläns anordnad utefter motsatta sidokanter vid varje stag. I skruvför- ankringens införingsläge bildar därvid stagen en i huvudsak sluten profil, som motverkar en sidoriktad förskjutning av den isärförande skruven. 7903337-9 Ett lämpligen vid skaftpartiet anordnat, mot de båda stagens för- bindningsställe riktat anslagsstycke bildar en begränsning, för att förhindra en överdriven utsvängning av de isärförbara armarna, för- bi dessas utgångsläge. Detta är av betydelse speciellt i sådana fall, då plattjockleken eller hålrummets djup är avsevärt mindre än längden på skaftpartiet. Anslagsstycket har den ytterligare fördelen, att den isärförande skruvens styrborrning förlänges, och därigenom kan överskrida skaftpartiets längd.

En utföringsform av uppfinningen kommer i det följande att såsom exempel beskrivas under hänvisning till bifogade ritningsfigurer, där fig. l är en sidovy av skruvförankringen enligt uppfinningen i utgångsläge och delvis i snitt, fig. 2 är en ändvy av skruvför- ankringen enligt fig. l, och fig. 3 är en sidovy av skruvförank- ringen i införingsläge och delvis i snitt.

Enligt ritningsfigurerna består skruvförankringen i huvudsak av ett flänsparti l, ett skaftparti 2, isärförbara armar 3 och 4 samt stag 5, 6. styrbussning 7 anordnad koaxiellt med skaftpartiet.

Vid förbindningsstället mellan de båda stagen 5, 6 är en Under det att en borrning 8 sträcker sig genom skaftpartiet 2, är styrbussningen 7 försedd med en borrning 9. Skaftpartiet 2 uppvisar dessutom ett mot styrbussningen 7 riktat anslagsstycke 10, genom vilket borr- ningen 8 sträcker sig. Av fig. 2 framgår speciellt, att ett antal, t.ex. fyra vridningsförhindrande vingar ll är anordnade vid skaft- partiets 2 omkrets och förbundna med flänspartiet 1. Stagen 5, 6 är ledbart förbundna med varandra över styrbussningen 7. 5, 6 är förbundna med de isärförbara armarna 3, 4 över leder 12, l3. På motsatta sidor av stagen 5, 6 vid dessas sidor är vardera en förstyvningsfläns Sa, 6a anordnad.

Stagen Fig. l och 2 visar den av plastmaterial bestående skruvförankringen enligt uppfinningen i dess utgångsläge. Detta utgångsläge intar skruvförankringen, sedan den införts i ett sådant byggnadselement, där ett tillräckligt hålrum finns och hålrummets djupläge resp. plattjockleken är lika stort eller mindre än.skaftpartiets 2 längd.

För att utvidga skruvförankringen, sedan denna införts i byggnads- detaljen, drivs en i och för sig känd och därför ej visad, isär- förande skruv in i skaftpartiets 2 borrning 8. Den utanför borr- ningen 8 utskjutande delen hos den isärförande skruven sträcker sig !?(>(§§1 Cåïšfxläfiñí l- 7903337-9 efter ytterligare indrivning även in i styrbussningens 7 borrning 9 och får axiellt orörligt grepp i denna på grund av det uppstående gängingreppet. Vidare indrivning av den isärförande skruven har ftill följd, att styrbussningen 7 förskjuter sig i motsatt riktning mot införingsriktningen och över stagen 5, 6 driver de isärförbara armarna 3, 4 mot byggnadsdetaljens baksida, tills armarna kommer till kraftig anliggning mot denna. En för stor isärföring, t.ex. vid för liten plattjocklek eller vid obetydlig böjning av de isär- förbara armarna 3, 4, förhindras därigenom att styrbussningen 7 vid ett sådant extremt fall kommer till anliggning mot ansatsstycket 10.

Om plattjockleken eller hálrummets djupläge är större än skaftpar- tiets 2 längd, kan den i byggnadsdetaljen införda skruvförankringen endast ofullständigt utvidgas till sitt utgångsläge. I detta fall bildar de isärförbara armarna 3, 4 en mot styrbussningen 7 riktad vinkel, som är mindre än l80°. Den slutgiltiga isärföringen sker likaledes på ovannämnda sätt, varvid den ovannämnda vinkeln bibe- hålles även efter de isärförbara armarnas 3,4 anpressning mot bygg- nadsdetaljens baksida.

Fig. 3 visar skruvförankringen i införingsläge. skruvförankringen fälls från det i fig. 1 och 2 visade utgångsläget till detta in- föringsläge för hand. Från införingsläget fjädrar skruvförankringen enligt vad ovan angivits i beroende av byggnadsdetaljen mer eller mindre tillbaka till sitt utgångsläge. Om det upptagande byggnads- elementet ej uppvisar något hålrum och den upptagande borrningen sålunda utgöres av en obruten borrning, kvarstannar skruvförank- ringen i det i fig. 3 visade läget. Även i detta läge kan skruv- förankringen utvidgas medelst en känd isärförande skruv, varvid såväl de isärförbara armarna 3, 4 som även stagen 5, 6 verkar som väggen hos en konventionell expanderhylsa av plastmaterial och ut- sätts för en rent radiell utvidgning. De vid stagens 5, 6 motsatta sidor anordnade förstyvnadsflänsarna 5a, 6a hindrar den isärförande skruven att vika undan i tvärriktningen relativt de isärförbara armarna 3, 4 resp. stagen 5, 6. Denna sidoriktade avvikning hos den isärförbara skruven förhindras emellertid senast, när denna ingriper i styrbussningens 7 borrning 9.

Claims (4)

4 7903337-9 Patehtkrav

1. Skruvförankring, som är avsedd att införas genom häl i plattor, väggar, hålstenar och liknande byggnadsdetaljer med hålrum, och som förankras genom att gripa in bakom dessa, vilken skruvför- ankring innefattar ett flänsparti (1), ett skaftparti (2) samt böjbara, isärförbara armar (3,4), varvid med varandra böjbart förbundna stag (5,6) är medelst leder (12,13) anordnade vid de isärförbara armarna (3,4), och i ett utgångsläge bildar stagen (5,6) vid sina leder (12,13) mot varandra öppna, spetsiga vinklar med de isärförbara armarna (3,4), k ä n n e t e c k n a d av att i utgångsläget befinner sig lederna (12,13) på ett största avstånd från varandra, och i ett införingsläge är lederna (12,13) förda närmare varandra under öppnande, dvs. ökande, av nämnda vinklar till ungefär 1800, och att lederna (12,13) mellan stagen (5,6) och de isärförbara armarna (3,4) är belägna i områden vid mitten av de isärförbara armarnas (3,4) längder.

2. Skruvförankring enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att en med skaftpartiet (2) koaxiell styrbussning (7) är anordnad vid förbindningsstället mellan de båda stagen (5,6).

3. Skruvförankring enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av att en i längdriktningen förlöpande förstyvningsfläns (Sa, 6a) är anordnad vid varje stag (5,6), längs motsatta sidokanter hos stagen.

4. Skruvförankring enligt något av föregående krav, k ä n n e- t e c k n a d av att skaftpartiet (2) är försett med ett mot de båda stagens (5,6) förbindningsställe riktat anslagsstycke (10). I