SE430896B - Forfarande for polymerisation av vinylklorid i nervaro av en stabiliserande polymerlatex - Google Patents

Description

?9'š0Û79-f8 10. 15. 2 vilket medför att plastisoler av denna polymer uppvisar en alltför hög viskositet. För att undvika detta.blandas ofta polymerer från två olika polymerisationer. Denna metod kan modifieras genom att emulsionspolymerísationen sker i när- varo avgromflatex. polymeriseras till gæamflatæçaflfiklæxm polymerpartiklar undertryckes genom styrning av emulgerme- Härvid kommer huvuddelen av monomeren att och nybildning av delsmängden och satsvis tillförsel av monomer. Ett sådant förfarande beskrives t.ex. i amerikanska patentet 2 520 959.

Polymerer lämpade för plastisoltillverkning kan även framställas genom polymerisation i findisperst system med an- vändning av monomerlösliga initiatorer. Enligt detta förfa- rande homogeniseras en blandning av monomer, vatten och emul- germedel för framställning av monomerdroppar innehållande initiator med en droppstorlek inom intervallet 0,1 - 2;mL Då polymerisationen sker inom dropparna kommer även polymeren E att ligga inom detta intervall, och man kan således genom att 20. 25. 30. 35. välja homogeniseringsbetingelser även välja den slutliga kornstorleken hos polymeren.'Ett sådant förfarande beskrives i det amerikanska patentet 3 373 150. En nackdel med detta' förfarande är, att hela mängden monomer och vatten måste utsättas för homogeniseringsbetingelser. _Detta kan undvikas genom tillämpningen av ett polyme- risationsförfarande som beskrivs i det brittiska patentet 1 527 312. Enligt detta förfarande bildas först en pre-emul- sion av vatten, emulgermedel och ett ämne som dels är ett lösningsmedel för vinylkloriden och dels är mycket svårlös- ligt i vatten. Till denna pre-emulsion sättes därefter vi- nylkloriden som diffunderar genom vattenfasen och tas upp av det emulgerade svårlösliga ämnet. Dessa droppar sväller härvid och på grund av de svällda partiklarnas stora yta, och frånvaro av emulgermedel i vattenfasen, kommer polymeri- sationen att ske i partiklarna trots att en vattenlöslig ini- tiator användes. f Detta förfarande kan modifieras genom att det svårlösliga ämnet även bringas att svälla en grmmüatex, före- trädesvis genom att latexen i närvaro av ett lösningsmedel behandlas med det svårlösliga ämnet innan monomer tillsättes 10. 15. 20. 25. 30. 55. 7910079-8 3 och polymerisationen startas. Ett sådant förfarande beskrivas i den norskautläggningsskriften lü2082. Även genom dessa förfaranden kan således partikelstor- leken hos den färdiga polymeren regleras genom val av beting- elser för bildande av pre-emulsionen av vatten, emulgermedel och det i vatten svårlösliga ämnet. Emulsionen framställes lämpligen genom homogenisering på samma sätt som vid polyme- risation i findisperst system. Genom användande av dessa me- toder är det således tillräckligt att homogenisera endast en liten del av det vatten som skall ingå vid den slutliga poly- merisationen, och dessutom behöver monomeren överhuvudtaget inte homogeniseras.

Det har emellertid visat sig att man erhåller stabi- litetsproblem hos monomer-vattenemulsionen under själva poly- merisationssteget vid tillåmmnde av detta förfarande för poly- merisation av vinylklorid. Om droppstorleken hos det homogeni- serade svårlösliga ämnet inställes inom det intervall som är önskvärt för erhållande av ett polymerisat med goda plasti- solbildande egenskaper, blir emulsionen efter tillsats av monomer så instabil,att den koagulerar under polymerisations- steget. Detta medför, att man måste minska droppstorleken, vilket resulterar i att den erhållna polymerens partikel- storlek resulterar i plastisoler med för hög viskositet. iEnligt föreliggande uppfinning har det visat sig, att stabiliteten hos emulsionen av det monomersvällda svårlösli- ga ämnet förbättras genom att en stabiliserande latex sättes till systemet före eller under polymerisationen.

Närvaron av den stabiliserande latexen medför att pre- -emulsionen av det i vatten svårlösliga ämnet kan framstäl- las med sådan droppstorlek, att den slutliga polymeren får en partikelstorlek som medger framställning av plastisoler med goda reologiska egenskaper, framförallt låg begynnelse- viskositet vid lagring.

Föreliggande uppfinning avser således ett sätt att po- lymerisera viny1klorid,e1ler en blandning av vinylklorid och upp till 20 viktprocent, räknat på vinylkloriden, sampolyme- riserbara monomerer,genom homogeñisering av ett i vatten svårlösligt ämne, emulgermedel och vatten och därefter till- al' 7910079-8 l0. 15. 20. 25. 30. 35.

H sats av monomer för bildande av en emulsion av monomer i vat- ten, varefter emulsionen underkastas polymerisation i närvaro av en.friradikalbildande initiator, varvid polymerisationen genomföres i närvaro.aven stabiliserande polymerlatex.

Det är väsentligt att den stabiliserande latexen utgöres av en polymer med en molekylvikt överstigande 15 000, lämpli- gen inom intervallet H0 000 - 300 000. Lägre molekylvikter medför att latexen sväller i alltför hög grad i närvaro av monomer, vilket ogynnsamt påverkar dess stabiliserande förmåga på de monomersvällda dropparna av svårlösligt material.

Det är likaledes väsentligt att polymerlatexen och pre- -emulsionen av det svârlösliga ämnet blandas under sådana betingelser att det svårlösliga ämnet ej ges möjlighet att i nämnvärd utsträckning svälla polymerlatexen. Lämpligen åstad- kommes detta genom att huvuddelen av vattenmängden är närva- rande vid tillsats av latex eller pre-emulsion till systemet.

Om latex och pre-emulsion blandas innan huvuddelen av vatten- mängden tillsättes bör inte uppehållstiden för denna bland- ning överstiga 60 minuter, företrädesvis 30 minuter.

Partikelsfior-leken hos den stabiliserande latexen bör ligga inom intervallet 0,01 - 0,5 pm. Bästa stabiliserande förmåga och plastisolviskositet erhålls hos polymerer framställda i när- varo av en stabiliserandelatex inom intervallet 0,02 - 0,2 pm, företrädesvis 0,03 - 0,08 pm. Latexen kan vara närvarande från polymerisationens start, men den kan även tillsättas efter en viss tids omsättning. Om latexen tillsättes efter en.omsättning av 80 %, företrädesvis 75 %, ernås sämre sta- nbiliserande egenskaper. Det har även visat sig, att till- sats av latex under senare delen av omsättningen kräver en större partikelstorlek¿ företrädesvis inom intervallet 0,03 - 0,H pm, företrädesvis 0,08 - 0,25 pm för att till- räcklig stabilitet skall ernås hos monomerdispersionen.

Mängden latex som används enligt föreliggande förfaran- de kan variera inom vida gränser, och ligger vanligtvis inom intervallet 0,03 - 30 viktprocent räknat som polymer i latexen på totala mängden monomer. Då latexen är närvarande från po- lymerisationens start är mängden latex, räknat på angivet sätt, lämpligen 0,05 - 10 viktprocent, företrädesvis 0,1 - v 10. 15. 20. 25. 30. 35. 791Û079~8 5 3 viktprocent. Då latexen tillsätts under polymerisationen bör mängden latex ligga inom intervallet 0,1 - 30 viktpro- cent, och större latexmängder insätts ju längre omsättning- en ägt rum.

Den stabiliserande latexen utgöres av en polymer el- ler sampolymer som är sampolymeriserbar med vinylklorid.

Då latexmängderna vanligen är relativt små påverkas den slutliga vinylpolymeren i ringa utsträckning av polymeren i latexen. Som exempel på lämpliga polymerer för gmfldkmexai kan nämnas homo- eller sampolymerer av styren, vinylklorid, vinylacetat, vinylidenklorid, lågakrylater eller -metakr1y- later innehållande upp till 6 kolatomer i alkyldelen. Före- trädesvis används en gromflatex av vinylklorid eller sampoly- merer av vinylklorid innehållande upp till 20 viktprocent, räknat på vinylkloriden, sampolymeriserbara monomerer. La- texen framställs lämpligen genom emulsionspolymerisation enligt kända recept, men den kan även framställas genom polymerisation i homogeniserat system med monomerlöslig initiator eller genom polymerisation av monomersvällt, homogeniserat,svårlösligt ämne.

Vid framställningen av pre-emulsionen av det svår- lösliga ämnet, emulgermedlet och vatten kan känd metodik och kända kemikalier användas, exempelvis såsom beskrivs i det brittiska patentet 1 527 312.

Således ska det i vatten svårlösliga ämnet ha en lös- iignet vid 25°c understigande 10"? g/i, lämpligen 1o'3 g/i och företrädesvis understigande l0_u g/l, och dessutom ut- göras av ett lösningsmedel för vinylkloriden och eventuel- la sammonomerer. Som exempel på lämpliga ämnen kan nämnas raka eller grenade alifatiska kolväten innehållande minst 10 kolatomer, företrädesvis 15 - 30 kolatomer t.ex. alkaner eller alkener, vilka eventuellt kan vara halogenerade.

Det kan även vara fördelaktigt att använda ett svårlös- ligt ämne, son1 kan påverka den färdiga polymerens egenska- per, t.ex.1wuhfingmmflel såsom fosfater, adipater eller ftala- ter med ovan angiven löslighet, exempelvis dioktylftalat.

Andra exempel på ämnen som påverkar den färdiga polymeren är sampolymeriserbara monomerer, såsom vinyletrar, vinyl- 'zefæroave-e 10. 15. áo. 25. 30- estrar eller akrylater eller blandningar av dessa.

Vid homogeniseringen av det svårlösliga ämnet, emulger- medel och vatten utsättes blandningen av dessa komponenter för skjuvkrafter i kända anordningar, exempelvis spalthomo- genisatorer, kolloidkvarnar eller ultraljudshomogenisatorer.

Genom reglering av homogeniseringsbetingelserna inställs droppstorleken hos det dispergerade svårlösliga ämnet så, att den slutliga polymeren erhåller en partikelstorlek inom ,det intervall som ger önskade egenskaper vid plastisolfram- ställning. I normalfallet kan partikelstorleken hos det dis- pergerade ämnet (d) beräknas enligt formeln: D-(1,u-v)1/5 P-O där D är den slutliga polymerlatexens medelpartikelstorlek, d: p är tillförd mängd monomer uttryckt i gram, o är omsätt- ningsgraden vid polymerisationen och v är volymen av det svårlösliga ämnet i milliliter.

Vid framställningen av pre-emulsionen bör minst 0,5 viktprocent av den totala vattenmängden som ska ingå i poly- merisationen_vara närvarande. Lämpligen användes 0,5 - 15 viktprocent, företrädesvis l - 5 viktprocent, av totala vat- tenmängden vid homogeniseringen. Förfarandet är inte begrän- sat till dessa vattenmängder och den övre gränsen utgöres av hela vattenmängden, vilket dock kräver onödigt stor di- mensionering av homogeniseringsutrustningen.

Som emulgermedel kan användas vilket som helst vid vi- nylkloridpolymerisation känt emulgermedel eller emulgerme- delsblandning. Som exempel på lämpliga emulgermedel kan näm- nas: ammonium- eller alkalimetallsalter av fettsyror, alkyl- eller alkylarylsulfonsyror, alkylsulfater, alkyletersulfater, alkylsulfosuccinater, där alkylkedjorna lämpligen innehåller 6 - 20 kolatomer. Även katjoniska eller nonjoniska emulger- medel kan användas, exempelvis etylærnddamfiumer av fettalko- holer eller alkylarylfenoler, t.ex. nonylfenol innehållande 6 - 20 etylenoxidaddukter. ligen inom intervallet 0,2 - 5 viktprocent, räknat på mono- Mängden emulgermedel ligger lämp- 35. meren, företrädesvis 0,5 - 2 viktprocent.

Som friradíkalbildande initiator användes vattenlös- 10. 15. 20. 25. 50. 35- 79109729-'8 liga föreningar, såsom oorganiska eller organiska peroxi- der, exempelvis ammoníum- eller alkalímetallpersulfat, väte- peroxid, butylhydroperoxid, cumylhydroperoxid, metyletylke- tonhydroperoxid eller cyklohexanonhydroperoxid. Givetvis kan även redoxsystem användas, såväl som initíatorer vilka är både monomer- och vattenlösliga, såsom lågalkylperoxidikar- bonat, t.ex. díetylperoxidikarbonat, diisopropylperoxidi- karbonat, di-sec. butylperoxidikarbonat, eller azo-bis-lâg- alkylnitril, t.ex. azo-bis-isobutylonitril. Speciellt låga viskositetsegenskaper erhålls hos plastísoler framställda av polymerer där organiska, vattenlösliga initiatorer an- vänds, varför dessa föredrages. Mängden initiator ligger inom intervallet 0,01 - l viktprocent, företrädesvis 0,02 - 0,2 viktprocent, räknat på monomermängden. Inítiatorn till- sättes lämpligen efter homogeniseringssteget, men kan även vara närvarande under homogeniseringen, om lämpliga skydds- åtgärder vidtages. Det är även tänkbart att genomföra poly- merísationen med ytterligare tillsats av en monomerlöslig initiator, exempelvis alkylperoxíder eller alkylperoxidi- karbonat innehållande 8 - 20 kolatomer i alkylkedjorna. Här- vid tillsättes den monomerlösliga initiatorn innan homogeni- seringen.

Som exempel på lämpliga sammonomerer som kan ingår vid polymerisationen i en mängd av upp till 20 viktprocent, räk- nat på vinylk1oriden,kan nämnas: vinylacetat, alkylakrylater eller -metakrylater, alkener innehållande 2 - 5 kolatomer, vínyletrar, vinylidenklorid, styren eller akrylnitril. Såda- na monomerer kan, om de uppfyller de ovan angivna kraven på svårlöslighet, vara närvarande vid homogeniseringen.

Vid polymerísationen arbetar man lämpligen med ett monomer-vattenförhållande av 1:2 - 110,5, företrädesvis l:l,3 - l:O,8. Polymerisationstemperaturen bör ligga inom intervallet 25 - 80%, lämpligen 110 - 75°c. Den erhållna po- lymerlatexen upparbetas på känt sätt genom exempelvis fäll- ning eller spraytorkning, eventuellt efter ett föregående monomeravdrivningssteg, t.ex. uppvärmning vid en temperatur av ca 60 - 9500 eventuellt vid reducerat tryck.

Uppfinningen beskrives närmare genom följande utfö- _.âl 10. 15. 20. 25. 30. 35- 7910079~8 ringsexempel, vilka dock ej avses begränsa densamma. I exemp- len anger delar och procent viktdelar respektive viktprocent, såvida inget annat anges.

Exempel 1 En blandning av alifatiska kolväten med en medelkolked- jelängd av 16 kolatomer homogeniserades med vatten och emul- germedel i en ventilhomogenisator till en pre-emulsion med en medeldroppstorlek av 0,5 pm. Följande recept användes: Kolväteblandning 10 delar Vatten 19,5 delar Natrium-laurylsulfat 0,5 delar Till en polymerisationsreaktor tillfördes följande kom- ponenter: Vatten l000 delar Pre-emulsion enligt ovan 50 delar Natrium-laurylsulfat 6 delar Vinylklorid 900 delar Kaliumpersulfat 1,6 delar Ammoniak tillsattes till pH 8-9.

Vatten, emulgator och emulsion tillfördes till reaktorn och värmdes till 5000. Luften i reaktorn avlägsnades genom ievakuering, varefter vinylklorid och persulfat i form av en vattenlösning tillfördes. Omrörningen fortsatte vid 50°C 'tills trycket hade sjunkit till 0,5 MPA. Ej reagerad mono- mer avlägsnades genom avblåsning. Vid öppnande av autokla- ven visade det sig att latexen hade koagulerat till en visp- gräddeliknande massa. När produkten har denna konsistens kan den ej torkas på ett rationellt sätt utan representerar en förlust.

Exempel 2 Försöket enligt exempel l upprepades med den skillna- den att en latex av polyvinylklorid tillsattes innan vinyl- kloriden satsades. Latexen hade en medelpartíkelstorlek av 0,06;nn och tillsattes i en mängd motsvarande 3 g polyvinyl- klorid per liter vattenfas vid polymerisationen. I detta fall erhölls vid polymerisationen en normal latex med en torrhalt av H5 % som kunde upparbetas på känt sätt genom spraytorkning. Den spraytorkade produkten maldes 1 en stift- 10. 15! 20. 25.

BO. 35. 79100794 kvarn och av den malda produkten bereddes en plastisol av 100 delar polymer och 50 delar dioktylftalat. Plastisolen hade en viskositet av 30 Pas vid 300 sul, mätt enligt Hake.

Exempel 3 Förfarandet enligt exempel 2 upprepades med den skill- naden att kaliumpersulfat utbyttes mot 0,33 delar metyl- etylketonhydroperoxid. Även här erhölls en stabil latex efter slutförd polymerisation, vüken torkades genom spray- torkning. Plastisolviskositeten erhållen enligt de betingel- ser som angivits i exempel 2, uppgick till 20 Pas.

Exempel M En pre-emulsion framställdes enligt de betingelser som angivits i exempel l men med användning av vinylstearat som svårlösligt ämne och natriumdodecylbensensulfonsyra som emulgermedel, Till H0 delar av denna pre-emulsion sattes 1000 delar vatten, 6 delar natríumdodecylbensensulfonat, 900 delar vi- nylklorid, 0,H5 delar cyklohexanonperoxid samt en polyvinyl- kloridlatex med en partikelstorlek av 0,060 pm i en mängd motsvarande 3 g polymer per liter vattenfas. Efter slutförd polymerisation tillsattes 2 viktdelar etoxylerad nonylfenol (ca 9 etoxígrupper) varefter latexen värmdes till 8500 för avdrivning av restmonomer under 30 minuter. Efter avkylning och spraytorkning ernölls ett harts som efter malning blan- dades med 50 viktprocent dioktylftalat. Plastisolviskosi- teten, uppmätt enligt ovan angiven metod, uppgick till 17 Pas. ' Samma försök upprepades men lO viktdelar vinylstearat utbyttes mot a) 8 viktdelar dioktyladipat, 2 viktdelar hexadekan b) 10 0 " didecyladipat c) 7 " dioktyladipat, 3 " stearylvinyleter d) 10 " stearylmetakrylat e) 10 " cetylvinyleter f) 10 " klorerad hexadekan med en klorhalt av 20 % g) lO " isodecylftalat h) 10 " dioktylsebacat i) l0 " tridecylfosfat j) 10 " epoxiderad sojaolja i» 7910079-8 10. 15. 20. 25. 30. 35. 10 k) l0 viktdelar stearylmetyleter 1) 10 “ stearylacetat m) 10 “ cetylmetylketon n) 10 “ 2-etylhexyllaurat o) 10 " stearylformiat p) 10 " dodecylbensen Samtliga polymerisationer resulterade i en stabil latex, och i inget fall inträffade koagulering under polymerisa- tionen.

Exempel 5 En pre-emulsion framställdes genom homogenisering av 10 delar dioktylftalat, 39 delar vatten och l del ammoníum- laurat, så att en emulsion med en droppstorlek av 0,33 pm erhölls. 50 viktdelar av denna pre-emulsion sattes till 1000 delar vatten, U delar ammoniumlaurat, 1,6 delar kaliumper- sulfat, 900 delar vinylklorid samt en polyvinylkloridlatex med en medelpartikelstorlek av 0,032/um i en mängd motsva- rande 3 g polymer per liter vattenfas. En stabil latex er- hölls efter slutförd polymerisation.

Exempel 6 , En pre-emulsion framställdes på samma sätt som beskri- vits i exempel 1 och en serie polymerisationer utfördes så- som líkaledes anges i exemplet och dessutom i närvaro av en stabiliserande polyvinylkloridlatex med en medelpartikel- storlek av 0,057 pm. Vid försöken tillfördes latexen i en mängd av 0,3, l,0 30 respektive 60 g polymer per liter vat- tenfas. Samtliga polymerisationer resulterade i en stabil latex utan tendens till koagulering.

Exempel 7 Till 30 delar av en pre-emulsion framställd enligt exempel l, men med natriumalkylsulfonat som emulgermedel, där alkylgruppen har en medelkedjelängd av 15 kolatomer, sattes 1000 delar vatten, 6 delar natriumlaurylsulfat, 900 viktdelar vínylklorid, 0,33 delar metyletylketonhydro- peroxid samt en polystyrenlatex med en partikelstorlek av 0,050 Pm i en mängd av 5 g polymer per liter vattenfas. 10. 20. 25. . e) 7910079-8 11 Den efter slutförd polymerisation erhållna polymerlatexen, vilken ej visade tendenser till koagulering, spraytorka- des och en plastisol beredd av det erhållna polymerisa- tet (på samma sätt som ovan angivits) uppvisade en vis- kositet av 22 Pas.

Förfarandet upprepades men i stället för polystyren- latexen användes följande latexar: a) _ Polyvinylacetatlatex, 5 g polymer/1 vatten, 0,055/pm b) Sampolymerlatex av eten och vínylacetat med 70 vikt- procent vinylacetat, 5 g polymer/l vatten, 0,055 pm c) Butylakrylatlatex, tillsats 5 g polymer/1 vatten, - 0,058 pm d) Polyvinylidenkloridmetylakrylatlatex (70:30), till- sats 5 g polymer/1 vatten, partikelstorlek = 0,0ü9 pm Polymetylmetakrylatlatex, tillsats 5 E Polymer/l vatten, partikelstorlek 0,057 pm Även med dessa groddlatexar erhölls en stabil slutlatex utan tendens till koagulering.

Exempel 8 Förfarandet enligt exempel 3 upprepades med den skill- naden att som monomer insattes i stället för vinylklorid en blandning av vinylklorid och vinylacetat i förhållandet 9:1. Efter slutförd polymerisation erhölls en stabil la- tex, och plastisol framställd av isolerat polymerisat upp- visade en viskositet av 30 Pas.

Exempel 9 50 delar av en pre-emulsion framställd såsom beskri- vits i exempel l sattes till en reaktor innehållande 1000 delar vatten och 6 delar natriumlauryletersulfat. Tempera- turen höjdes till 50°C och luften i reaktorn avlägsnades genom evakuering. Därefter tillsattes 900 delar vinylklo- rid och 0,05 delar cyklohexanonhydroperoxid varefter polv- merisationen startades. Efter ca 6 timmar, vilket motsvara- de en omsättning av ca 70 %, tillsattes en latex av poly- . vinylklorid med en medelpartikelstorlek av 0,12'pm i en mängd av 100 g polymer per liter. Efter slutförd polymeri- sation erhölls en stabil latex. 10. 15. i7910079*8 12 Exempel 10 En pre-emulsion framställdes på samma sätt som be- skrivits i exempel 1 och en serie polymerisationer utför- des enligt det där beskrivna förfarandet och dessutom i närvaro av 3 g, räknat som polymer per liter vattenfas, av olika stabiliserande polyvinylkloridlatexar med medelpar- tikelstorlekar av 0,020 hm, 0,052/um, 0,043 ym, 0,055 }un 0,098 }nn, 0,15 )nn och 0,33/mm respektive- Samt- liga polymerisationer resulterade i en stabil latex utan tendens till koagulering.

Exempel ll En pre-emulsion tillverkades på följande Sätti 5,2 víktdelar díoktyladipat, 2 viktdelar hexadekan och 2,8 víktdelar dioktanoylperoxid. (monomerlöslig initiator), 19,5 viktdelar vatten och 0,5 víktdelar Na-laurylsulfat homogeniserades till en medeldroppstorlek av O,É0/um.

Polymerisation enligt exempel 2. En latex med torrhalt H6 % erhölls.

Claims (3)

10. 15. 20. 25. 7910079-8 '13 Patentkrav

1. Sätt att polymerisera vinylklorid eller vinyl- klorid och upp till 20 viktprocent, räknat på vinylklo- riden, sampolymeriserbara monomerer, varvid ett i vatten svåšlösligt ämne med en löslighet vid 2500 understigande 10 vinylkloriden och eventuella sammonomerer, emulgermedel g/1, vilket ämne dessutom är ett lösningsmedel för och vatten homogeniseras för bildande av en pre-emulsion, monomer tillsättes för bildande av en emulsion av mono- mer i vatten och denna emulsion underkastas polymerísa- tion i närvaro av en friradikalbildande initiator, k ä n n e t e c k n a t därav, att polymerisationen genomföres i närvaro av en stabiliserande polymerlatex, varvid den stabiliserande polymerlatexen kan vara närva- rande från polymerisationens start eller tillsättas efter en viss, företrädesvis högst 80-procentig, omsättning, varvid polymerlatexen och pre-emulsionen blandas under sådana betingelser att det svårlösliga ämnet ej ges möj- lighet att svälla polymerlatexen samt varvid mängden tillsatt latex varierar mellan 0,03 och 30 viktprocent räknat som polymer i latexen på totala mängden monomer.

2. Sätt enligt krav l, k ä n n e t e c k n a t därav, att den stabiliserande latexen har en partikel- storlek inom intervallet 0,03 - 0,08 }mL

3. Sätt enligt krav l eller 2, k ä n n e t e c k - n a t därav, att friradikalinitiatorn utgöres av en vattenlöslig, organisk initiator. vøfiønvsëe Sammandrag Föreliggande uppfinning avser ett förfarande för fram- ställning av vinylkloridpolymerer eller vinylkloridsampoly~ merer lämpadeför plastisolframställning. Förfarandet är tillämpbart vid polymerisationer där en pre-emulsion av ett i vatten svårlösligt ämne bringas att svälla av vinylklorid- monomeren, varefter den så erhållna monomeremulsionen under- kastas polymerisationsbetingelser. Enligt uppfinningen sta- biliseras emulsionen och undvikes att den erhållna latexen blir instabil genom att polymerisationen genomföras i när- varo av en stabilíserande polymerlatex. Härigenom kan poly- merer framställas med en partíkelstorlek och partikelstor- leksfördelning som vid plastisolberediaing ger en produkt med låg viskositet.