SE424177B - Biglinjeforsett forpackningslaminat - Google Patents

Description

7809268- 1' så att en förseglingsfena uppkommer, vilken är belägen på förpacknings- behållarens utsida och innefattar två laminatlager. För att ej vara till hinder vikes förseglingsfenan ofta ned mot förpackningsbehållarens utsida, vilket innebär att det ena laminatlagret genomgår en l80° vikning och att förpackningsbehållarväggen i själva förseglingsområdet består av tre laminatlager, d.v.s. har trefaldig tjocklek.

En försegling av ovan beskriven typ löper ofta utmed en eller flera av förpackningsbehållarens sidoytor och eftersom dessa sidoytor vid t.ex. formning av parallellepipediska förpackningar från kuddformiga förpackningar utsättes för en l80° vikning utmed en vikningslinje som löper i 900 vinkel mot förseglingen (beskrives närmare i det följande) kommer materialtjockleken i vissa begränsade områden av förpackningsbehållaren att uppgå till 6 ggr laminattjockleken.

'Vid denna l80° vikning tvärs förseglingsområdet kommer de materialj skikt som efter vikningen är belägna på vikningens utsida (d.v.s. de utanför det uppkommande neutrala planet belägna materialskikten) att utsättas för mycket kraftiga dragpåkänningar med åtföljande töjningar och sprickbildningar. Dessa dragpâkänningar är så stora att ofta icke blott eventuella i laminatet ingående skikt av aluminiumfolie utan även det termoplastiska skiktet spricker med följd att läckage uppkommer.

För att undanröja ovan beskrivna olägenheter har man hittills bl.a. försökt öka de ingående materialens elasticitet i så hög grad som möjligt, vilket gett förhållandevis goda resultat vad beträffar termoplastsklkten men ej löst problement med eventuella i laminatet ingående aluminiumskikt.

O En annan känd lösning föreslår att delar av laminatets bärarskikt bortstansas just i den kritiska vikningspunkten för att på så sätt göra det möjligt för de återstående plast- och aluminium- skikten att närma sig vikningens neutralplan och mer eller mindre noggrant följa detta runt vikningen. Denna lösning ger viss positiv effekt men komplicerar samtidigt materialtillverkningen. _ Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att ombesörja ett förpackningslaminat som gör ovan beskrivna vikningar möjliga att företaga utan risk för sprickbildning och läckage, samt utan de nack- delar som tidigare föreslagna metoder varit behäftade med.

Ett ytterligare ändamål med föreliggande uppfinning är att ombesörja ett sätt att möjliggöra_vikning av flera lager förpack- ningslaminat innehållande skikt av aluminiumfolie eller andra föga tänjbara material utan att riskera sprickbildning utmed viknings- línjen i de yttre lagren. 7869268-1 Dessa och andra ändamål har enligt uppfinningen uppnåtts genom att ett biglinjeförsett förpackningslaminat av den inlednings- vis beskrivna typen getts känneteckmn1att vid områden av förpacknings- laminatet där två biglinjer sammanlöper eller korsar varandra den biglinje som vid omformningen utnyttjas sist är ersatt av eller kom- pletterad med hjälpbiglinjer, vilka är belägna intill biglinjen och sträcker sig i dennas huvudriktning.

En föredragen utföringsform av laminatet enligt upp- finningen har vidare getts kännetecknet att en hjälpbiglinje är an- ordnad på varje sida om nämnda biglinje eller dennas tänkta förlängning.

En föredragen utföringsform av anordningen enligt upp- finningen komer nu att beskrivas närmare under hänvisning till bi- fogade schematiska ritningsfigurer.

Fig. 1 visar i perspektiv en del av en förpackningsbehållar- vägg med en förseglingsfena, vilken vikts till anllggnlng mot för- packningsbehållarlaminatets utsida.

Fig. 2 visar i perspektiv ett parti av förpackningsbehâllar- väggen enligt figur l efter vikning l80° utmed en vikningslinje, som sträcker sig i rät vinkel mot förseglingsfenans längdaxel.

Fig. 3 visar schematiskt ett biglinjemönster enligt upp- finningen vid två rätvinkligt korsande biglinjer.

Fig. 4 visar schematiskt en andra utföringsform av ett biglinjemönster enligt uppfinningen.

Det i figur 1 schematiskt visade förpackningslaminatet är av känd typ och innefattar ett förhållandevis tjockt, centralt bärar- skikt av t.ex. papper, vilket skikt ger materialet den önskade styv- heten. För att förhindra att det fibrösa bärarskiktet tar upp fuktighet från omgivningen och från det förpackade godset är bärarskiktet på ömse sidor försett med tunna skikt av ett homogent plastmaterial, som företrädesvis är av termoplastisk typ. Beroende på vilket fyllgods som skall förvaras i den av förpackningslaminatet tillverkade förpack- ningsbehållaren kan förpackningslaminatet även innefatta ytterligare skikt med skilda ändamål, t.ex. ett ljustätt aluminiumskikt för att förhindra att fyllgodset nås av och påverkas av dagsljuset. Även ytterligare skikt med speciella uppgifter är tänkbara. Eftersom den beskrivna laminattypen är välkänd för fackmannen har de olika skikten ej inritatsi det i figurerna visade laminatet, utan för att öka åskåd- ligheten har detta istället ritats såsom bestående av ett enda skikt.

I fig. l visas ett parti av en förapckningsbehållarvägg l med en försegllng av typen materlalinslda mot materialinsida. Denna 7809268-1 försegling åstadkommes genom att man utmed de kantzoner som skall förenas uppvärmer materialets mot förpackningsbehållarens insida vända termoplastiska skikt, varefter skikten sammanpressas mot varandra så att en försegling uppkommer med en på förpackningens utsida belägen förseglingsfena 2. För att ej vara till hinder och fastna i intil- liggande förpackningar eller dvlikt vikes förseglingsfenan 2 därefter till anliggning mot förpackningsbehållarens utsida. I förseglings- området erhâller'sâledes förpackningsbehållaren trefaldig väggtjock- lek och innefattar närmare bestämt ett inre materiallager 3, vilket utgör den egentliga förpackningsbehâllarväggen i förseglingsområdet, samt två förseglingsfenan 2 bildande materiallager 4 och 5. Material- lagret 4 utgör en 1800 omvikt del av materiallagret 3 och material- lagret 5 utgör en fortsättning av den motsatta av de båda i förseglings- fenan förseglade väggpartierna.

Ovan beskrivna förseglingstyp är vanlig och förekommer vid ett stort antal förpackningsbehâllare av engångstyp. Vid en känd engångsförpackning som användes för t.ex. flytande mejeriprodukter och tillverkas genom omformning av en materialbana till en med längs- gående skarv försedd tub, vilken fylles med fyllgods samt avförseglas medelst med jämna mellanrum belägna, transversella förseglingar an- vändes denna förseglingstyp. Dessa förpackningar, som efter fyllning och avförsegling erhåller en närmast kuddhknanåè form, omformas där- efter med hjälp av formningsbackar till huvudsakligen parallellepipedisk form, varvid bl.a. kuddhörnen flatpressas och invikes samt förseglas mot förpackningsbehållarens sidor. Härigenom kommer de sidor på vilka förseglingsfenorna är belägna att vikas 1800 längs en biglinje som är belägen i rät vinkel mot förseglingsfenan.

Detta illustreras i fig. 2, där förseglingsfenan liksom i fig. 1 indikeras med hänvisningsbeteckningen 2 under det att den punkt vid vilken de båda 1800 vikningarna korsar varandra indikeras med hänvisningsbeteckningen 6. I denna punkt sker alltså en l80° vikning av den av tre laminatlager bestående förseglingsfenan 2 utmed en parallellt med förseglingsfenan löpande biglinje, vilket resulterar i en sexfaldig materialtjocklek. Vid l80°_vikningen av det trefaldiga materialet kommer det neutrala planet d.v.s. det plan i vilken varken drag- eller tryckpåkänningar förekommer, att hamna i huvudsak mellan de båda ingående materiallagren 4 och 5. Med andra ord kommer det innanför neutralplanet belägna materiallagret 5 att vid viknings- stället sammanpressas och'komprimeras, under det att de båda utanför neutralplanet belägna materiallagren 3 och 4 kommer att utsättas för dragpåkänningar, vilket vanligen leder till sprickbildning i material- 7809268-1 lagrets 3 bärarskikt och ofta även till sprickbildning i det innanför belägna materiallagrets 4 bärarskikt. Denna sprickbildning är emellertid av ringa betydelse. På grund av de stora dragpäkänningarna i det ytterst belägna materiallagret 3 uppkommer emellertid ofta sprickbildning även i detta laminatlagers termoplastiska materialskikt, vilket menligt inverkar på förpackningsbehållarens täthet. Då förpackningsbehâllar- laminatet är av den typ som innefattar skikt av aluminiumfolie leder den beskrivna dubbelvikningen av laminatet ofelbart till sprickbildning i aluminiumfolien vilken spriokbildning ofta förekommer i de båda yttre materiallagren 3 och 4.

Vikningen av förpackningslaminatet sker vanligen utmed biglinjer, vilka styr vikningen och tillser att denna hamnar på rätt plats och får rätt riktning. Biglinjerna utgör linjeformiga för- svagningar av materialet och består vanligen av en linjeformig samman- pressning eller ås, som åstadkommas genom att materialet bearbetas mellan två med motsvarande åsar respektive åsar och urtag försedda valsar. Eftersom biglinjerna nödvändigtvis innebär en försvagning av materialet koncentreras också eventuella sprickbildningar till det i eller invid biglinjerna belägna materialet och en särskilt kritisk punkt utgör de ställen på förpackningslaminatet där två eller flera biglinjer sammanlöper eller korsar varandra.

Enligt uppfinningen undanröjes risken för sprickbildning genom att förpackningslaminatet vid de ställen där biglinjer samman- löper eller korsar varandra ges ett nytt biglinjemönster, vilket minskar och fördelar påkänningarna vid den kritiska punkten 6. Två utföringsformer av ett dylikt biglinjemönster visar i figurerna 3 och 4, i vilka två biglinjer 7 respektive 8 skär varandra under räta vinklar. Såsom framgår av dessa figurer ersätter eller kompletteras den ena av de varandra korsande biglinjerna i skärningsområdet med en eller flera hjälpbiglinjer, vilka sträcker sig i denna biglinjes huvudsakliga riktning. Hjälpbiglinjerna indikeras i figur 3 med hän- visningsbeteckningen 9 och i figur 4 med hänvisningsbeteckningen 10.

Hjälpbiglinjerna 9 respektive 10 är såsom framgår av ritningen före- trädesvis anordnade på varje sida av huvudbiglinjen 8 eller, såsom är fallet i figur 4, på vardera sidan om huvudbiglinjens 8 tänkta förlängning. Hjälpbiglinjerna är belägna tätt intill huvudbiglinjen eller dennas föïlängning, vilket leder till att materialet i samband med bigningen mjukas upp så att det bättre kan motstå de vid den efterföljande vikningen uppkommande påkänningarna. Placeringen medför också att materialet vid bigningen sträckes i två respektive tre intill 7809268-1 varandra liggande linjer, varigenom ett visst materialöverskott uppkommer som sedan utnyttjas för att minska påkänningarna vid vik- ningen. Slutligen medför dessutom de parellella biglinjerna att vik- ningen ej sker koncentrerat utmed en vikningslinje utan fördelas över sâdäl huvudbiglinjen som hjälpbiglinjerna. Hjälpbiglinjerna är huvud- sakligen parallella med huvudbiglinjen, men även andra utföranden kan förekomma, och hjälpblglinjerna kan också vara bågformiga eller vink- lade. Vid de fall då de båda biglinjerna 7 respektive 8 ej korsar varandra i räta vinklar kan ytterligare former förekomma, och huvud- principen är alltså blott att hjälpbiglinjerna utformas och placeras på ett sådant sätt att i materialet uppkommande dragpåkänningar redu- ceras och fördelas i optimal utsträckning.

Eftersom såväl påkänningarna på materialet som risken för sprickbildning är störst längs den biglinje utmed vilken den andra eller sista vikningen sker (i figurerna 3 och 4 biglinjen 8) bör hjälp- biglinjen vid två varandra korsande biglinjer anordnas utmed den av de två biglinjerna som vid laminatets omformning till förpackningsbehållare utnyttjas sist. Anordnandet av hjälpbiglinjer utmed såväl biglinjen 7 som biglinjen 8 är vanligen ej lämpligt, eftersom materialet då för- svagas i alltför hög utsträckning, varvid risken för sprickbildning åter ökar och vikningen dessutom på grund av den dåliga styrningen blir oprecis.

Förpackningsmaterialet förses lämpligen ej med såväl huvudbiglinjer som hjälpbiglinjer samtidigt utan hjälpbíglinjerna bör formas efter formandet av de övriga biglinjerna. Denna tidsmässiga separation är särskilt önskvärd vid den utföringsform av uppfinningen som visas i figur 3, eftersom sträckningen av materialet vid åstad- kommandet av tre parallella biglinjer 9, 8, 9 blir avsevärd, i synner- het om biglinjerna åstadkommas samtidigt och är av den gängse typen, d.v.s. åsformiga uppressningar av materialet. Genom att i stället applicera biglinjerna 9 i ett senare arbetsmoment utnyttjas vid for- mandet av blglinjerna 9 delvis det i den mellanliggande biglinjen 8 ackumulerade materialet, varigenom risken för alltför kraftig för- svagning av laminatet undvikes. _ Det i figur 4 visade biglinjemönstret skiljer sig från det i figur 3 visade mönstret endast därigenom att huvudbiglinjen 8 avbrutits på en sträcka som huvudsakligen svarar mot hjälpbiglinjernas 10 längd. Härigenom.förekomer maximalt två parallella biglinjer bredvid varandra, vilket avsevärt minskar risken för sprickbildning vid bigningen, och vid detta biglinjemönster kan därför vanligen 7809268-1 såväl huvudbiglinjerna som hjälpbiglinjerna stansas samtidigt, vilket givetvis kan vara fordsiaktigt i praktiken.

Enligt uppfinningen ombesörjes ett sätt och ett förpack- ningalaminat vid vilka hittillsvarande problem vid dubbla, varandra korsande eller sammanlöpande l80° vikningar verksamt undanröjts.

Arrangemzxnqet är enkelt, föga koatnadskrävande och möjliggör be~ sparingar, eftersom materialkvaliteten kan sänkas och anpassas till de avsevärt mindre påkänningar som förekommer över resterande del av förpackningsbehållarens yta.

Claims (2)

7eo92ca=1 PATENTKRAV

1. l. Biglinjeförsett förpackningslaminat för omformning till förpacknings- behållare, k ä n n e t e c k n a t d å r a v, att vid områden av förpackningslaminatet där två biglinjer sammanlöper eller korsar varandra den biglinje som vid omformningen utnyttjas sist är ersatt av eller kompletterad med hjälpbiglinjer, vilka är belägna intill biglinjen och sträcker sig i dennas huvudriktning.

2. Förpackningslaminat enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att en hjälpbiglinje är anordnad på varje sida om nämnda biglinje eller dennas tänkta förlängning.