SE2130365A1 - Flythjälp för skridskoåkare för att komma upp ur vak - Google Patents

Abstract

Flythjälp i form av uppblåsbara bläsor som gör att en skridskoåkare som plurrat och som har en ryggsäck med flytkraft ligger tillräckligt högt i vattnet för att inte behöva häva sig upp på isen, utan kan dra sig ur vaken på armbågarna och med hjälp av isdubbar. Fastsättningen av vardera blåsa på en punkt vid höften och med remmar i grenremmen ger högsta flytkraft och ger tillsammans med ryggsäcken balanserad flytkraft runt kroppen, samt gör att blåsorna viker undan och inte utgör ett hinder mot iskanten vid förflyttningen upp på isen.

Description

Flythjälp för skridskoåkare för att komma upp ur vak Tekniskt område Uppfinningen avser flythjälp för skridskoåkare som gör det lättare att komma upp på isen efter att ha hamnat i vattnet.

Teknikens ståndpunkt Till långfärdsskridskoåkarens säkerhetsutrustning hör isdubbar, kastlina och ryggsäck med klädombyte i vattentät påse och grenremmar. Ryggsäcken ger flythj älp om man harnnari vattnet och grenremmama förhindrar att ryggsäcken glider upp över huvudet. Flytkraften är tillräcklig för att hålla huvudet ovanför vattenytan men inte så mycket mer. För att komma upp ur en vak krävs att man kan häva sig upp med överkroppen på isen, vilket kräver styrka, färdighet och sinnesnärvaro, och sedan dra sig fram på armbågarna med hjälp isdubbama. Många klarar inte detta och måste dras upp ur vaken med hjälp av lina. Utan snabb hjälp kan utgången bli fatal på grund av nedkylning.

Det finns flythjälpmedel i form av ett bälte som när man hanmat i vattnet kan blåsas upp med hjälp av en kolsyrepatron så att flythjälpmedlet antar formen av en badring kring midjan. Fastsättningen vid midjan gör dock att flythjälpmedlen stöter mot iskanten och blir ett hinder när man försöker ta sig upp på isen. Dessa flythjälpmedel är konstruerade för att användas utan ryggsäck. Det saknas ett flythjälpmedel som 1) kan kombineras med ryggsäck, 2) inte utgör ett hinder för att komma upp på isen och 3) ger tillräcklig flytkraft för att man inte ska behöva häva sig upp.

Problemlösning Uppfinningen löser problemet genom att genom att 1) ryggsäcken och två separata blåsor (flytkuddar) bildar ett flythjälpmedel kring kroppen vid midjan, 2) kuddarna viker undan från framsidan av kroppen när man tar sig upp på isen och 3) kuddarna dimensioneras så att vattnet inte når högre än bröstbenets nederkant för en skridskoåkare som väger 100 kg eller mindre med kläder och utrustning.

Figurförteckning Figur 1 visar flytkuddes läge i förhållande till vattenytan och kroppen från sidan.

Figur 2 visar ovanifrån hur flytkuddama och ryggsäckens omger kroppen.

Figur 3 visar flytkuddes läge mot iskant sedan dess framdel vridits nedåt och bakåt runt fllstpunkten vid midjan.

Figur 4 visar flytkuddamas läge i förhållande till vattenytan och kroppen framifrån. Sidan mot kroppen på flytkuddama är fästa vid ryggsäcksbältet på en punkt vid höftema. Ett band löper från kuddarnas frarnkant till främre delen av grenbanden vid en punkt ca 10 cm nedanför midjan. Ett annat 'bank löper från kuddamas utsida från kroppen till bakre delen av grenbanden vid en punkt ca 10 cm nedanför midjan. Bandens längd och fastsättning samt flytkraften som pressar kuddama uppåt gör att kuddama ligger horisontellt i vattnet, förutsatt att grenbanden är åtdragna till ca 1 cm nedanför grenen i utgångsläget.

Detaljbeskrivning av uppfinningen Två fodral som vardera innesluter en uppblåsbar flytkudde fästs på ryggsäckens bälte mellan höger respektive vänster höft och bältets lås på magen. Fodralen är i fram- och bakkant även fästa i höger respektive vänster grenrem. Grenremmarna löper från ryggsäcksbältet vid höften via grenen till ryggsäcksbältet på ömse sidor av bälteslåset. Flytkuddarna kan blåsas upp av kolsyrepatroner. Detta sker genom att man drar två bollar bort från kroppen. Bollama är förbundna med var sin tåt till utlösningsmekanismer av samma slag som används till flytvästar. Flytkuddarna omger kroppen vid sidoma och magen och ger, om de är lämpligt dimensionerade, tillsammans med ryggsäcken flytkraft som är jämnt fördelad runt kroppen (figur 2).

Flytkuddarna är fästa så att de ligger horisontellt i vattnet i höjd med midjan på en person som flyter vertikalt. Detta åstadkoms genom fastsättningen av kuddarna och genom att de pressas uppåt av lyftkraften i vattnet. Fastsättningen görs så att 1) respektive kuddes framkant är fäst med ett band till grenbandet på framsidan av kroppen ca 10 cm nedanför ryggsäcksbältet, 2) kuddens bakdel är på insidan mot kroppen fäst vid höften, 3) kuddens bakdel är på utsidan fäst med ett band till grenbandet på sidan av kroppen ca 10 cm nedanför bältet (figur 1 och figur 4). Banden måste ha en bestämd längd och grenbanden måste vara åtdragna till ca 1 cm från skrevet i utgångsläget.

Vid förlyttningen ur vaken tar kuddama emot iskanten. Samtidigt minskar flytkraften. F ramdelen av kuddarna roterar då nedåt och bakåt i förhållande till midjan och med kuddamas fästpunkt vid midjan som axel (figur 3). F lytkuddarna hindrar därmed inte förflyttningen upp på isen.

Flytkuddarna dimensioneras så att de tillsammans med ryggsäcken ger tillräcklig flytkraft för att vattnet inte ska nå högre än bröstbenets nederkant för en skridskoåkare som flyter vertikalt i vattnet givet att skridskoåkaren väger 100 kg eller mindre med kläder och utrustning. Flytkuddar som vardera har en volym på 17,5 liter kan tillsammans med en ryggsäck med en volym på 15 liter i vattnet ge en sammanlagd flytkraft på 500 N eller ca 50 kg. Jämnt fördelad runt kroppen är flytkraften tillräcklig för att en person som väger 100 kg med kläder och utrustning eller mindre inte behöver häva sig upp, utan kan dra sig upp och fram på isen på armbågarna och med hjälp av isdubbama.

Claims (2)

1. Flytblåsor som kännetecknas av tillräcklig flytkraft för att tillsammans med ryggsäcken lyfta en person i vattnet så att det inte när högre än bröstbenets nederkant.

2. Fastsättning av vardera flytblåsa vid en punkt på höften och med remmar till grenrem. Fastsättningen kännetecknas av att a. flytblåsan ligger nära men under vattenytan för att ge maximal flytkraft och, givet detta, bästa vertikala stabilitet, b. flytkraften runt kroppen är balanserad, och flytblåsans främre del vrids medsols runt fästpunkten vid midjan när flytblåsan tar emot iskanten och hindrar därmed inte förflyttningen upp på isen.