SE1300485A1 - Engångs-inhalator för ämnen i pulverform - Google Patents

Abstract

Uppfinningen avser en engångs-inhalator för ämnen i pulverform innefattande en formkropp/- underdel (1) med minst två luftkanaler (2a,b), avsedda för minst två doser pulverformat ämne, att sagda luftkanaler (2a,b) täcks av minst en folie (3) som kan vara genomskinlig och har inloppshål (4a,b) samt utloppshål (5a,b) för genomströmmande luft genom luftkanalerna (2a,b), att nämnda inlopps, utloppshål och fördjupningen är tätade med minst en tejp (6). Inför inhalation avlägsnas tejpen (6) medelst ett grepp om den del (7) av nämnda tejp som inte är belagd med självhäftande material. Avlägsnandet av tejpen (6) frilägger inloppshål (4a,b) och utloppshål (5a,b) för genomströmning av luft genom luftkanalerna (2a,b) så att vid inhalation pulvret dras med i inandningsluften. Genom att folien (3) är genomskinlig kan användaren efter inhalation kontrollera att allt pulver använts. Inloppshålen (4a,b) kan alternativt utformas som ett klipp/stansning i exempelvis en halvcirkel bildande flik (9a,b) vilken hindrar att pulvret faller ut vid felaktig hantering av engångs-inhalatorn.

Description

plast inte längre behövs viket kraftigt reducerar tillverkningskostnaden samt att risken för kontaminering av dosen undviks.

Engångs-inhalatorer finns även patenterade (men ej ännu på marknaden) såsom exempelvis genom US6286507B1, US6105574, US20130025593A1 och WO2012/004485. De är alla förhållandevis dyra att tillverka och/eller svåra att hantera eller har en för slutanvändaren osäker konstruktion.

US6286507B1 och US6105574 visar på två olika engångs-inhalatorer där en överdel och en underdel är sammanfogade och däremellan bildar en luftkanal. l underdelen finns en fördjupning för placering av det medicinska pulvret. Pulvret innesluts i fördjupningen av en tejp. En del av tejpen sticker ut ur luftkanalens ena ända. Användaren kan greppa om den utstickande tejpdelen och dra loss tejpen från fördjupningen och därmed frilägga dosen för inhalation. US6286507B1 beskriver specifikt en alternativ utföringsform där en plan metalldel är anordnad med en fördjupning för pulvret. Fördjupningen har ett hål undertill och 2 tejpdelar innesluter pulvret, en tejp ovanifrån, och en annan tejp underifrån. De båda tejpdelarna är sammanfogade så att användaren kan greppa och avlägsna tejpdelarna i ett enda handgrepp varvid pulvret friläggs.

US6105574 beskriver specifikt att en formförändring i underdelen skall kontakta användarens underläpp vilket gör att luftkanalens utlopp placeras ca 30 mm in i munhålan. Det gör att luftkanalens utlopp i högre grad ligger ovanpå tungan istället för att luftstrålen träffar rakt mot tungan vilket är vanligt vid traditionella inhalatorer. Mängden pulver som fastnar på tungspetsen reduceras därmed. Det pulver som fastnar i munhålan sväljs i hög grad ner med saliven och dess medicinska effekt går förlorad. Metoden att innesluta pulvret i en fördjupning inne i luftkanalen har nackdelen att luftkanalen är öppen. Det innebär att främmande föremål, partiklar från innehållet i fickor eller handväskor där inhalatorn förvarats kommer in i luftkanalen. Det är medicinskt oacceptabelt att främmande partiklar andas in måste luftkanalen skyddas på lämpligt sätt. inhalatorer skall godkännas av myndigheter och en öppen luftkanal godkänns inte. Samtliga inhalatorer har därför en hatt eller liknade skydd för att hindra inträngning av främmande partiklar. Vissa inhalatorer, t.ex. sådana som beskrivs i US6286507B1 och US6105574, måste ha en hatt i varje ända av luftkanalen, eller en tätslutande påse som rivs upp när inhalation skall ske.

Hattarna alternativt påsen är en ytterligare kostnad som i det här sammanhanget är av viss betydelse. Det kräver dessutomett ytterligare handgrepp som användaren måste utföra.

Föreliggande uppfinning har två förslutna luftkanaler, en tejp som förseglar inloppshål, utloppshål, luftkanaler och fördjupningarna för det medicinska pulvret. Allt förseglas med hjälp av en tejp. Främmande partiklar kan inte komma in i inhalatorn och följaktligen behövs inte skyddshattar eller skyddspåsar samtidigt som handhavandet av inhalatorn blir enklare.

US20130025593 beskriver en engångs-inhalator vari en kapsel ska placeras för att sedan punkteras före inandning. Konstruktionen består av flera delar och användaren måste utföra flera moment för att kunna inta avsedd dos. Kontaminering av dosen är också en uppenbar risk i denna konstruktion.

WO2012/004485 beskriver en engångs-inhalator där en dos läkemedel i bisterförpackning placeras i en formsprutad inhalator som därefter försluts. Blisterförpackningen öppnas genom att en remsa från densamma sticker ut en bit ur inhalatorn efter inhalatorn laddats med en dos.

Genom att dra i remsan friläggs dosen inuti blisterförpackningen i inhalatorn och kan därefter inhaleras. Denna lösning innebär en fördyring av tillverkningskostnaden jämfört med förerliggande uppfinning eftersom en formsprutad inhalator måste användas. Dessutom måste slutanvändaren utföra fler steg än vid användandet av föreliggande uppfinning innan patienten/användaren kan inta sin dos. Detta eftersom inhalatorn måste öppnas, en blisterkapsel läggas i, inhalatorn stängas, dosen friläggas genom att dra i den utstickande delen av blisterpacken för att därefter föras till munnen för inhalation.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Engångs-inhalatorn består enligt uppfinningen av en formkropp bestående av en underdel/formkropp innefattande två pulverkammare bestående av fördjupningar.

Fördjupningarna utgör engångs-inhalatorns luftkanaler och kan samtidigt utgöra inhalatorns pulverkammare. Luftkanalerna täcks av en folie försedd med två hål. Hålen medger att luften kan passera genom luftkanalen och det medicinska pulvret dras med när användaren inhalerar. Ett första hål utgör därmed inloppshål och ett andra hål utgör utloppshål. Folien kan vara företrädesvis vara transparent. Pulvret i luftkanalerna blir därmed synliga för användaren. Efter inhalation kan användaren okulärt kontrollera att allt pulver har förbrukats. Folien täcks av en tätande tejp. Tejpen är försedd med självhäftande eller värmehäftande material i området mellan hålen och runt dessa. En av tejpens ändar saknar häftande material. Användaren kan med fingrarna greppa om denna del av tejpen och dra av den i sin helhet varvid inlopp- och utloppshål friläggs. Användaren bör hålla engångs-inhalatorn väsentligen horisontellt när tejpen dras bort för att pulvret i pulverkamrarna inte skall riskera att spillas ut. lnhalatorns huvudsakligen horisontella position bör också användas vid inhalation. En instruktion om hur användaren skall hantera engångs-inhalatorn bifogas eller anges på inhalatorn. Användaren för in inhalatorns anvisade ände i munnen, tar ett djupt andetag genom inhalatorn och inhalationen är därmed klar och den förbrukade inhalatorn kan kastas.

Syftet med uppfinningen är att skapa en så billig engångs-inhalator som möjligt som också har minst två separerade pulverkammare. Två pulverkammare är en fördel då komponenter i det medicinska pulvret över tiden reagerar med varandra och förkortar lagringstiden. I allmänhet önskar branschen två års lagringstid på apotekets hylla plus 3 månader hos kund. Den uppfinníngsenliga inhalatorn är företrädesvis uppbyggd som en blisterpack, en teknik som är vanlig för att förpacka diverse produkter, leksaker etc. Det är också vanligt förekommande att medicinska tabletter förpackas i blisterpack. En blisterpack har en varmformad eller formpressad del, en underdel, som bildar utrymmet t.ex. för tabletter. Ovandelen är oftast helt plan och har i allmänhet beskrivande text tryckt på ytan. Det finns blisterpack där både under- och överdel är varmformad, dock innebär det att kostnaden ökar. Processen för att trycka text kompliceras och fördyras. Tekniken att producera blisterpack är beprövad sedan decennier, kostnaden är i sammanhanget mycket låg. Blisterpack med en varmformad eller formpressad underdel och en plan ovansida dominerar förpackningsmarknaden för föremål under 20 cm storlek. Den stora industribasen med gigantiska volymer och konkurrens mellan många leverantörer med vältrimmade produktionsprocesser ger mycket låga kostnader. Ytterligare ett syfte med uppfinningen är den skall vara så utformad att användaren bekvämt skall kunna förvara ett antal engångs-inhalatorer i sin handväska eller i sin ficka. Engångs-inhalatorn i form av blisterpack kan exempelvis ha bredden 18 mm och längden 75 mm. Det är vanligt att blisterpack sitter ihop och kan rivas isär i en perforering. På samma sätt kan engångs-inhalatorer enligt uppfinningen sitta ihop i en karta på t.ex. tre engångs-inhalatorer med de sammanlagda måtten 54 x 75 mm.

Användaren kan riva av en inhalator i taget. De tre engångs-inhalatorerna får med de antagna dimensionerna 60 x 75 mm, en storlek som bekvämt kan förvaras till exempel i en bröstficka.

Tjockleken är bara 4-5 mm vilket är en fördel komfortmässigt. Längd och bredd är ungefär i kreditkortsstorlek, en komfortfaktor för kunderna.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att handhavandet av engångs-inhalatorn ska vara enkelt och användarvänligt. När användaren dragit av tejpen kan pulvret i pulverkamrarna vara synlig, givet att folien är genomsiktlig. Pulvret har i allmänhet ljus eller vit färg och företrädesvis kan underdelen utformas med en mörk färg för att skapa kontrast. Efter inhalationen kan användaren kontrollera att pulvret är förbrukat och att det alltså följt med inandningsluften. Användaren kan därmed visuellt konstatera att inhalation av allt pulver har lyckats. Konstruktionen medför också att användaren inte behöver öppna en skyddspåse kring engångs-inhalatorn. Andra konstruktioner har en öppen luftkanal vilket gör att kontaminering från handväskans eller fickans inre kan komma in i luftkanalen och vid inhalation följa med ner i lungorna. Detta är medicinskt oacceptabelt, en skyddspåse måste skydda luftkanalen från kontaminering. Skyddspåsen är ytterligare en kostnad och ytterligare ett handgrepp som användaren skall utföra. Den uppfinningsenliga engångsinhalatorn utgör sin egen skyddspåse. Tejpen tätar luftkanalernas båda ändar, ingen kontaminering kan ske och inga främmande partiklar kan komma in i luftkanalen.

Efter att dosen är inhalerad slängs engångs-inhalatorn.

Ett unikt särdrag är alltså att ingångsinhalatorn har två separerade pulverkammare vars innehåll inhaleras samtidigt.

Ytterligare ett unikt särdrag uppnås genom att inloppshål och utloppshål för genomströmmande luft samt luftkanalen som även utgör en pulverkammare och innehåller en förladdad dos pulver som försluts av tejpen. Således friläggs engångs-inhalatorns funktioner, luftkanalerna innehållande pulver, inloppshål och utloppshål vid avlägsnandet av tejpen. Eftersom friläggandet av luftkanalerna sker på detta unika sätt kan antal delar reduceras till ett minimum med bibehållen säkerhet och god användbarhet. Konstruktionen eliminerar risken för kontaminering av luftkanalerna och därmed behövs inte en skyddspåse eller liknande funktion kring varje engångsinhalator. Därigenom reduceras kostnaden samtidigt som användandet förenklas.

Ytterligare en fördel är de uppåtriktade utloppshålen. Användaren för in inhalatorn tills den når fram till, eller nära, tungan. Vid den positionen befinner sig utloppshålen korrekt för att den ur utloppshålet utströmmande luften inte träffar tungan utan passerar in i det utrymme som finns mellan tunga och gom. Luftströmmens riktning ur utloppshålen påverkas bl.a. av hålens placering med riktning uppåt kombinerat med att luften träffar snedställda ändväggar. Men genom luftens momentum riktas luftströmmen väsentligen horisontellt och strömmar in i munhålan. Luftens exakta vinkel ur utloppshålet är av mindre betydelse, det avgörande är att luften när den kommer ut ur inhalatorns munstycke inte träffar direkt på tungan. De uppåtriktade utloppshålen gör att den initiala luftstömmen alltså inte träffar tungan vilket annars händer med inhalatorer som har ett utlopp riktat rakt bakåt och in i användarens mun. Den luftkanal som bildas av tunga och gom i munhålan är väsentligen riktad ca 45 grader uppåt i den första delen som är ca 20 mm lång.

Luftströmmens hastighet är som störst när den lämnar inhalatorns munstycke. Munstyckets trånga sektion ger hög lufthastighet under det att den mångfalt större tvärsektionen i munhålan sänker hastigheten. För inhalatorer med rakt utlopp ur munstycket möter alltså tungan luftströmmen när hastigheten är som störst. Vid inhalation av det medicinska pulvret, som har betydligt högre densitet än luften, kommer pulvret, på grund av masströgheten, att delvis fortsätta rakt fram och fastna på tungans slemhinna. Detta händer med inhalatorer som har ett utlopp riktat rakt bakåt och in i användarens mun. Det pulver som fastnar i munhålan följer med saliven ner till magen. Den terapeutiska effekten går därmed förlorad för den andel av pulvret som passerar ner i magen. I föreliggande uppfinning riktas luften ca 45 grader uppåt. De uppåtriktade utloppshålen minskar alltså därmed mängden pulver som fastnar på tungan. Två patent av de som nämnts under kapitlet ”teknikens bakgrund” visar andra sätt att adressera detta problem. T.ex. kan man öka mängden pulver. Drivkraften att undvika spill via tungan är att det medicinska pulvret är dyrt, om man kan minska mängden pulver blir produkten billigare.

En alternativ utföringsform är att utloppshålen är stansade eller klippta i form av en halvcirkel och bildar en flik som påverkar luftens riktning. När inhalationen pågår tvingar luftströmmen flikarna uppåt och foliens awägda kombination av tjocklek och styvhet kan väljas så att den påverkar luftströmmarnas vinkel uppåt vid normala inhalationsflöden. Fliken möjliggör att med större precision rikta luftströmmen i 30 till 60 graders vinkel, företrädesvis 45 grader, d.v.s. i en riktning som överensstämmer med den initiala spalt som bildas mellan tunga och gom.

Ytterligare en alternativ utföringsform är att flikar är anordnade vid inloppshålen. Syftet med flikarna är att hindra pulver från att falla ut om användaren håller engångs-inhalatorn ifel läge, t.ex. vertikalt eller upp och ned. Flikarna gör att pulvret förblir kvar i engångs-inhalatorns luftkanaler. När användaren inhalerar skapas ett undertryck i luftkanalerna och flikarna vid inloppshålen viks nedåt, och öppningar för luftströmmen skapas.

Ytterligare en möjlighet är att anordna en text på inhalatorns ovansida som instruerar användaren att ”placera pekfingret vid en viss punkt inför inhalationen". Det hjälper sedan användaren att föra in inhalatorn i munhålan till en korrekt och fördelaktig position. När pekfingret nuddar överläppen befinner sig utloppshålen i lämplig position för att de ur utloppshålen utströmmande luften skall passera in i det utrymme som finns mellan tunga och gom på ett optimalt sätt.

Ytterligare en alternativ utföringsform är att anordna en upphöjning eller urtagning på inhalatorns ovansida och instruera användaren att placera pekfingret vid sagda upphöjning/urtagning.

Upphöjningen/urtagningen kan exempelvis bestå av två delar anordnade så att det finns utrymme för ett pekfingers bredd mellan dessa. När pekfingret nuddar överläppen befinner sig utloppshålen i lämplig position för att de ur utloppshålen utströmmande luften skall passera optimalt in i det utrymme som finns mellan tunga och gom.

Ytterligare en alternativ utföringsform är att anordna en upphöjning/urtagning på inhalatorns ovansida alternativt undersida och instruera användaren att placera tänderna vid sagda form.

Tänderna har den fördelen att de är placerade i ett exakt läge i förhållande till det utrymme som finns mellan användarens tunga och gom. Upphöjningen/urtagningen kan exempelvis utgöras av två uppåtriktade åsar på inhalatorns ovansida med ett visst utrymme mellan dem för att passa mot överkäkens framtänder. När framtänderna befinner sig mellan de två upphöjningarna positionerar sig utloppshålen optimalt för att de, ur utloppshålen utströmmande luften, skall passera in i det utrymme som finns mellan tunga och gom.

Det är naturligtvis även möjligt att anordna endast en upphöjning som indikering på var framtänderna skall placeras. lnhalatorn förs då in i munnen så långt att upphöjningen når fram till framtänderna varefter användaren kan inhalera pulverdoserna.

Alternativt kan upphöjningarna, eller endast en upphöjning anordnas på inhalatorns undersida för att indikera var undertänderna skall placeras vid inhalation.

Det är också möjligt att istället för upphöjningar anordna nedsänkningar i lnhalatorn för att indikera var pekfinger, tumme, framtänder eller undertänder skall placeras vid inhalation.

Ytterligare en alternativ utförningsform är att den täckande folien anordnas med ett inloppshål och ett utloppshål per luftkanal istället för ett större hål som täcker båda luftkanalerna.

Det medicinska pulvret måste skyddas för fukt. Fuktabsorbtion gör att pulvret klibbar ihop i klumpar som kan ge hostattacker. Pulvret kan klibba ihop så att inhalation försvåras eller omöjliggörs. Föreliggande uppfinning är uppbyggd som en blisterpack. Ett flertal multidos- inhalatorer bygger på principen att en blisterpack i form av ett band med till exempel 60 doser matas fram en och en varvid en mekanism river isär eller punkterar fördjupningar som innehåller pulver.

Förliggande uppfinnings fuktskydd utgörs av varmformad formkropp i plastfolie, 0,3 mm tjock med ett aluminiumlager, 6-8 mikrometer eller en pressad underdel helt i aluminium med materialtjocklek ca 0,15 mm. Formkroppen kan alternativt tillverkas som en solid enhet där luftkanalerna bildas av en kavitet, till exempel genom mekanisk bearbetning, formsprutning, kallpressning, varmpressning eller pressgjutning.

Formkroppen täcks i området för fördjupningarna av en folie med inlopps och utloppshål.

Materialet väljs företrädesvis med avseende på låg permeation, COC (Cyclic Olefin Copolymer) är ett material med god prestanda. Folien täcks av en tejp i området för luftkanalen. Tejpen består av en plastfolie med ett aluminiumlager, 6-8 mikrometer. Aluminium utgör den huvudsakliga fuktbarriären i konstruktionen. De tre delarna sammanfogas med värme. Bindemedel är PVC och fogen bör inte vara tjockare än 30 mikrometer, fogens längd bör vara minst 3 mm. Tejpen kan vara självhäftande som alternativ till värmehäftande. Med dessa förutsättningar uppfylls de regulatoriska kraven för fuktskydd. Det är en fördel att den uppfinningsenliga engångs-inhalatorn kan konstrueras på detta sätt då fuktskyddets effektivitet alltid är den svåra frågan när det gäller inhalatorer. Den nämnda uppbyggnaden är en väl beprövad teknologi för fuktskydd vilket reducerar utvecklings och provningskostnader.

I föreliggande uppfinning är formkroppen placerad på undersidan men det är naturligtvis även möjligt att anordna formkroppen på inhalatorns ovansida.

Den beskrivna engånginhalatorn är alltså avsevärt billigare, mindre, och tunnare än kända engångs-inhalatorer samtidigt som den har minst två separerade pulverkammare. Föreliggande uppfinning består av billigare delar än kända engångs-inhalatorer och åstadkommer detta med bibehållen säkerhet kombinerat med ett enkelt handhavande samtidigt som två olika medicinska pulver kan förvaras separerade fram tills inhalation sker.

De ovan nämnda och ytterligare ändamål och fördelar uppnås enligt uppfinningen med hjälp av en engångs-inhalator i enlighet med de i patentkravets 1 kännetecknande del angivna särdragen.

KORTFATTAD RITNINGSFÖRTECKNING Uppfinningen beskrivs närmare nedan i några föredragna utföringsexempel med ledning av bifogade ritningar.

Fig 1 visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator i exploderad vy.

Fig ZA-B visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator, och hur en tejp dras bort samt hur det frilägger inlopps och utloppshål.

Fig 3A-B visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator och hur luftströmmen transporterar ämnet i pulverform via luftkanalen.

Fig 4 visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator och att inloppshålet är utformat som en flik Fig 5A visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator och två upphöjningar för placering av pekfinger vid inhalation.

Fig SB visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator och två upphöjningar för placering av framtänderna vid inhalation. ßEsKRwNmG Av FÖREDRAGNA uTFöRANoEFoRMER Fig 1 visar en exploderad vy av en uppfinningsenlig engångs-inhalator bestående av en formkropp 1 tillverkad i ett styvt eller halvstyvt material anordnat med fördjupningar som bildar en första och en andra luftkanal 2a,b innehållande exempelvis en första och en andra förladdad mängd medicinskt ämne i pulverform. Formkroppen 1 är täckt av en folie 3 som kan vara transparent. Folien 3 är försedd med inloppshål 4a,b och utloppshål 5a,b vid vardera änden av luftkanalerna 2a,b. En tejp 6 tätar in- och utloppshålen och förseglar därmed luftkanalerna 2a,b.

Tejpens ena ända 7 saknar häftmedel i syfte att underlätta att användaren kan greppa tejpen när den skall avlägsnas.

Formkroppen kan alternativt tillverkas som en solid enhet där luftkanalerna är kaviteter, till exempel genom formsprutning, kallpressning, varmpressning eller pressgjutning.

Fig 2A och ZB visar hur tejpen 6 kan avlägsnas och hur inlopps- 4a,b och utloppshålen 5a,b är frilagda när tejpen är fullständigt avlägsnad. Luftkanalerna 2a,b är skyddade från främmande partiklar så länge tejpen ej avlägsnats. Luftkanalerna 2a,b är även fuktsäkert förseglade tills tejpen avlägsnas.

Fig 3A och ett tvärsnitt från sidan av en luftkanal 2a och visar hur luftströmmen passerar in genom inloppshålet 4a, genom fördjupningen som vid inhalation bildar luftkanalen Za och ut genom utloppshålet 5a. Luftströmmen drivs av det undertryck som bildas av användarens inandning/inhalation. Luftströmmens riktning ut ur utloppshålet Sa är en kombination av hålets placering och dess riktning uppåt, med en snedställd ändvägg 8 i luftkanalen 2a och kombinerat med luftens momentum/strömriktning som är riktad horisontellt inåt munhålan.

Fig 3B visar hur utloppshålen 5a,b bildar flikar 9a,b som påverkar luftströmmens riktning. När inhalationen startas tvingar luftströmmen flikarna att öppna uppåt och foliens egenskap, en kombination av tjocklek och styvhet, är valda så att luftströmmarnas vinkel uppåt påverkas vid normala inhalationsflöden. Flikarna 9a,b möjliggör att med större precision rikta luftströmmarna företrädesvis i 30 till 60 graders vinkel, särskilt ca 45 grader, en riktning som väl överensstämmer med den initiala spalt som bildas mellan tunga och gom hos en användare.

FIG 4 visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator och att inloppshålen 4a,b är utformade som flikar 10a,b i syfte att hindra att pulvret faller ut om användaren håller engångs-inhalatorn felaktigt. När användaren andas in skapas ett undertryck och flikarna 10a,b vid inloppshålen 4a,b viks nedåt, och en öppning för luftströmmarna skapas.

Fig 5A visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator och att två upphöjningar 11a,b på inhalatorns ovansida. Upphöjningarna 11a,b indikerar var ett pekfinger skall placeras vid inhalation. lnhalatorn förs sedan in i munnen med pekfingret placerat mellan de två upphöjningarna 11a,b.

När pekfingret 12 nuddar överläppen 13 befinner sig utloppshålen 5a,b i en optimal position för 10 att den ur utloppshålen 5a,b utströmmande luften med pulver skall passera in i det utrymme som finns mellan tunga 14 och gom 15.

Det är naturligtvis även möjligt att anordna en eller flera upphöjningar på inhalatorns undersida (ej visat). Upphöjningarna indikerar exempelvis var en tumme skall placeras vid inhalation.

Tummen placeras naturligt på inhalatorns undersida i höjd med pekfingret på ovansidan. lnhaltorn förs sedan in i munnen så långt att tummen når fram till underläppen varefter användaren kan inhalera pulverdosen.

Fig 5B visar en uppfinningsenlig engångs-inhalator och att två upphöjningar 16a,b indikerar var framtänderna 17 skall placeras vid inhalation. lnhalatorn förs in i munnen tills framtänderna är placerade mellan de två upphöjningarna. l detta läge befinner sig utloppshålen 5a,b i en optimal position för att den utströmmande luften skall passera in i det utrymme som finns mellan tunga 14 och gom 15.

Det är naturligtvis även möjligt att anordna endast en upphöjning 11a. lnhaltorn förs då in i munnen så långt att upphöjningen 11a når fram till exempelvis framtänderna varefter användaren kan inhalera pulverdosen.

Det är också möjligt att istället för upphöjningar anordna en eller flera nedsänkningar/urtagningar i lnhalatorn för att indikera var pekfinger, tumme, framtänder eller undertänder skall placeras på lnhalatorn vid inhalation (ej visat).

Beskrivningen ovan är í första hand avsedd att underlätta förståelsen för uppfinningen och är naturligtvis inte begränsad till de angivna utföringsformerna utan även andra varianter av uppfinningen är möjliga och tänkbara inom ramen för uppfinningstanken och efterföljande patentkravs skyddsomfång. Således kan inhalatorn förses med fler än två luftkanaler med tillhörande inlopps- och utloppshål.

Claims (12)

11(14) PATENT KRAV

1. lnhalator avsedd för engångsbruk och för ämnen i pulverform innefattande en företrädesvis avlång formkropp (1) anordnad att åtminstone delvis föras in i användarens mun, kännetecknad av - att minst en första och en andra luftkanal (2a,b) är anordnade i formkroppen (1), - att minst ett inloppshål (4a,b) och minst ett utloppshål (Sa,b) är anordnade i anslutning tili respektive luftkanal (2a,b), - att ämnen i pulverform är placerade i luftkanalerna (2a,b), - att ett skyddande skikt (3) är anordnat att i inhalatorns förvaríngsläge täcka in- och utloppshålen (4a,b,5a,b) och därmed hindra ämnena i pulverform att lämna inhalatorns luftkanaler (2a,b), och - att det skyddande skiktet (3) inför inhalatorns användning är borttagbart och när det avlägsnats är anordnat att frilägga både inhalatorns in- och utloppshål (4a,b,5a,b) och därmed möjliggöra att ämnena i pulverform, placerade i luftkanalerna (2a,b), kan lämna luftkanalerna (2a,b) med hjälp av den luftström som uppstår då användaren andas in, inhalerar, genom inhalatorn.

2. lnhalator enligt patentkrav 1, kännetecknad av - att den första luftkanalen (2a,b) är anordnad att innehålla ett första ämne i pulverform och att den andra luftkanalen (2a,b) är anordnad att innehålla ett andra ämne i pulverform, och där det första ämnet skiljer sig från det andra ämnet.

3. lnhalator enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknad av - att det bortagbara skyddande skiktet (3) består av en åtminstone delvis självhäftande tejp (6).

4. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att inhalatorn utgörs av minst tre skikt.

5. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att ett första skikt är utformat att innefatta minst två luftkanaler (2a,b) som samtidigt utgör pulverkammare. 12(14)

6. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att ett andra skikt (3) är anordnat att försluta luftkanalerna (2a,b) och innefatta minst ett inloppshål (4a,b) och minst ett utloppshål (5a,b).

7. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att inloppshålen (4a,b) och/eller utloppshålen (5a,b) täcks av ett öppningsbart element t.ex. med anordnade böjbara flikar (9a,b, 10a,b).

8. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att ett tredje skikt utgörs av sagda tejp (6).

9. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att vardera luftkanal (2a,b) är anordnade med en sned ändyta (8) vid eller nära utloppshålen (5a,b), vilken sneda yta bidrar till att vinkla luftströmmen genom luftkanalerna snett uppåt vid deras utlopp, företrädesvis i en vinkel mellan 30 och 60 grader, särskilt ca 45 grader.

10. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att de böjliga flikarna (9a,b) är anordnad så att de i öppnat läge bildar en sned vinkel för att rikta luftströmmen i en vinkel av mellan 30 och 60 grader i förhållande till luftkanalens huvudsakliga riktning in i användarens mun, särskilt ca 45 grader.

11. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att inhalatorn är försedd med minst en upphöjning (11a,b, 16a,b) som indikerar hur långt användaren skall föra in inhalatorn i munnen. 13(14)

12. lnhalator enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av - att inhalatorn är försedd med minst en nedsänkning som indikerar hur långt användaren skall föra in inhalatorn i munnen.