FI126400B - Förfarande för serieläggning av lås - Google Patents

Description

FÖRFARANDE FÖR SERIELÄGGNING AV LÅS LUKKOJEN SARJOITTAMISMENETELMÄ

Uppfinningen avser ett förfarande för serieläggning av lås och lås speciellt lämpade för omfattande serieläggning samt nycklar eller nyckelämnen till sådana lås.

Cylinderlåset utgör den i särklass vanligaste typen av lås i dörrar, portar och liknande, i vilka man med rimliga kostnader eftersträvar hög säkerhet. Cylinderlåset är speciellt lämpligt i större och mindre byggnadskomplex, därför att de flesta cylinderlåstyper kan serieläggas, varmed avses, att man bygger upp ett hierarkisk selektivt system, där vissa nycklar kan öppna flera lås, men är obrukbara i andra. De nycklar som kan öppna ett flertal lås kallas överordnade nycklar, medan de nycklar som endast är brukbara i ett fatal lås kallas underordnade nycklar.

Patentskriften US 5419168 beskriver hur man kan bygga upp ett serielagt låssystem (a hiearchical lock system). Där tas inte ställning till hur olika serielagda system kan anpassas till varandra, så att man kan dra fördel av likheter i systemens uppbyggnad. Inte heller beskrivs hur man kan säkerställa att olika serielagda system med säkerhet hålls helt separerade från varandra, så att i inget fall en nyckel som hör till ett serielagt system kan ha en oavsiktlig funktion i ett annat låssystem.

Ett centralt problem vid serieläggning utgörs av att även ett serieläggningssystem av mindre omfattning lägger beslag på ett stort antal nyckelkombinationer. De nyckelkombinationer som måste reserveras för ett serielagt låssystem är vanligen mångdubbelt flera än antalet i systemet ingående olika nycklar. Vidare måste en låstillverkare beakta, att serielagda låssystem levereras till ett stort antal kunder och att det under inga omständigheter kan tillåtas, att nycklarna i ett levererat system kan tänkas ha någon funktion i ett annat levererat system. Härigenom ökar antalet ”förbrukade” nyckelkombinationer snabbt och låstillverkaren kan snart stå inför problemet att antalet fria användbara nyckelkombinationer tar slut.

En annan svårighet vid serieläggning består däri, att i många cylinderlåstyper måste ett stort antal teoretiskt tänkbara nyckelkombinationer uteslutas av konstruktiva skäl eller av säkerhetsskäl. Detta medför en avsevärd ytterligare reducering av antalet användbara nyckelkombinationer. Förutom serielagda låssystem levererar en låstillverkare normalt även ett stort antal individuellt olika lås, s.k. lagerlås, varmed avses för enskilda kunder avsedda lås. En kund kan beställa flera sådana lås med samma låskombination, för att därigenom kunna använda samma nyckel i flera av sina lås. Lagerlås som levereras till olika kunder eller som kunden själv köper i en butik måste alla ha en unik låskombination för att olika låsinnehavares nycklar med säkerhet inte skall ha någon funktion i andra låsinnehavares lås. För alla dessa lagerlås måste låstillverkaren tillse att någon funktionell sammanblandning med nycklar som tillhör serielagda lås inte kan äga rum. Härigenom kompliceras övervakningen av förbrukade och fria oförbrukade nyckelkombinationer ytterligare.

Uppfinningens ändamål är att, inom ramen för vad som är praktiskt genomförbart, utveckla serieläggningstekniken till en universell metod med anvisningar för hur säkerhetsproblem kan bemästras och undvikas. Uppfinningens ändamål är också att åstadkomma ett cylinderlås med nycklar som är speciellt lämpligt för serieläggning och som anvisar möjligheter att även vid kontinuerlig produktion av omfattande serielagda låssystem undvika problem med bristande tillgång på fritt användbara nyckelkombinationer. Uppfinningens kännetecken framgår av patentkraven, speciellt av patentkraven 1,10 och 11. Genom dessa kännetecken uppfylls uppfinningens ändamål. Förfarandet enligt uppfinningen avser framställning och/eller marknadsföring av ett flertal lika eller likartat utformade system för serieläggning av cylinderlås. Låsfunktionen bestäms av ett antal i låset anordnade spärrelement, vilka normalt håller låset låst, men vilka med låsets nyckel kan ställas i ett läge som öppnar låset. Vaqe spärrelement har ett eller flera fiinktionslägen (= kombinationsvärden) som i samverkan med övriga spärrelement möjliggör att låset kan öppnas. För att åstadkomma serieläggning måste ett antal av låsens spärrelement utformas så, att de omfattar flera än ett kombinationsvärde, vilket innebär att de har en låset öppnande funktion i mera än ett läge. Dessa s.k. serielagda spärrelement skapar i samverkan med varandra det system med överordnade och underordnade nycklar, som eftersträvas med serieläggningen. De övriga icke-serielagda spärrelementen, vilka vanligen är betydligt flera än de serielagda, har normalt endast ett kombinationsvärde, men kan i undantagsfall ha flera för att därigenom öka tillgången på fria nyckelkombinationer.

Olika typer av spärrelement är kända. I stiftcylinderlås utgörs spärrelementen av delade förskjutbara och i vissa fall också vridbara stift. I andra låstyper är spärrelement i form av vridbara, svängbara eller förskjutbara skivor vanliga. Även andra former av spärrelement är kända.

Spärrelementen i ett lås kan teoretiskt ställas in på ett stort antal olika sätt. Varje sådan inställning kan kallas låskombination. Låsets allmänna konstruktion medför att långt ifrån alla tänkbara låskombinationer kan inställas med för låset tillverkade eller tillverkningsbara nycklar. Detta beror huvudsakligen på tekniska orsaker, men även på andra begränsningar som låstillverkaren önskar beakta. Därför använder man hellre begreppet nyckelkombinationer, när man vill tala om hur många olika nycklar ett låssystem kan omfatta. Vaije nyckelkombination motsvaras av en likadan låskombination, men detta gäller inte omvänt.

Enligt uppfinningen anordnas och utformas de serielagda spärrelementen så långt det är möjligt enligt samma eller liknande mönster i alla serielagda system, medan skillnaden mellan systemen säkerställs med tillhjälp av de unika kombinationer som i riklig mängd finns att tillgå genom att anlita de icke-serielagda spärrelementens kombinationsmöjligheter. Detta medför den stora fördelen att själva serieläggningen, som kräver en betydande arbetsinsats, men som ofta till stora delar är snarlik eller helt lika i olika system, kan kopieras från fall till fall helt eller delvis. Trots detta kan sammanblandning eller överlappande funktioner hos nycklarna i olika system med säkerhet undvikas genom att den icke-serielagda delen av varje system uppvisar en unik kombination. För att ytterligare utvidga möjligheterna att utnyttja ett redan utfört serieläggningsarbete kan man tillgripa s.k. funktionsbaserade åtgärder, vilka garanterar att de nycklar som tillhör en stor grupp av separata serielagda system inte på något sätt kan användas i en annan motsvarande grupp. Exempel på funktionsbaserade åtgärder kommer att framläggas längre fram. En funktionsbaserad åtgärd är oftast mycket enkel att genomföra och medför oftast att antalet möjligheter att utnyttja ett redan utfört serieläggningsarbete fördubblas.

Ett serielagt låssystem omfattar såsom högsta överordnade nyckel en general-huvudnyckel. Enligt uppfinningen styrs produktionen och/eller marknadsföringen av varje tillverkad eller marknadsförd generalhuvudnyckel så, att varje enskild generalhuvudnyckel med avseende på sin nyckelkombination skiljer sig från varje annan generalhuvudnyckel. Man kan då enkelt göra en successivt växande general-huvudnyckelförteckning som bildar stommen för hela produktionen av serielagda system och som säkerställer att två för olika system avsedda generalhuvudnycklar aldrig kan ha samma kombination, såvida de inte genom en funktionsbaserad åtgärd är funktionsmässigt separerade från varandra.

Enligt en föredragen utföringsform av uppfinningen anordnas serieläggningen utgående från en låskonstruktion, vars spärrelement utgörs av vridbara skivor och vars nyckel omfattar två kurvspår anordnade att separat var för sig tvångsmässigt styra spärrskivoma i var sin spärrskiveuppsättning, varvid serieläggningen företrädesvis anordnas att omfatta minst en spärrskiva i vardera spärrskiveuppsättningen. Härigenom får man den fördelen, att det för en utomstående blir svårt att fastställa hur många de serielagda spärrskivoma är och var i låset de befinner sig. För att undvika att antalet serielagda spärrskivor blir större än nödvändigt, är det fördelaktigt att först välja vilka spärrskivor som skall ingå i serieläggningen och därefter beräkna vilka olika kombinationer dessa spärrskivor kan bilda. Sedan kan man, utgående från att spärrskivomas samtliga kombinationsvärden står till förfogande, välja ut de kombinationer som skall ingå i serieläggningssystemet och kan därigenom säkerställa att de i serieläggningen ingående spärrskivoma blir så fä som möjligt. Genom att man utnyttjar samtliga kombinationsvärden, alltså även varandra närliggande värden, uppnår man en effektiv serieläggning, som ger det största möjliga antalet kombinationer. Att utan restriktioner använda varandra närliggande kombinationsvärden vid serieläggningen innebär en risk för felöppningar. Därför måste den låstyp som används väljas med omsorg. Det uppfinningsenliga låset enligt patentkravet 10 är ett lås som passar för den här nämnda tillämpningen av det uppfinningsenliga förfarandet. För att på ett enkelt sätt bygga upp ett serielagt system kan man med fördel tillämpa två alternativa regler. Antingen utgår man från att inget av de kombinationsvärden som omfattas av det serielagda systemets överordnade nyckel skall återfinnas i de underordnade nycklarnas kombinationer, eller också utgår man från att exakt ett av de kombinationsvärden som omfattas av det serielagda systemets överordnade nyckel skall återfinnas i de underordnade nycklamas kombinationer. Båda dessa regler är tillämpbara, men beroende på det serielagda systemets omfattning och uppbyggnad kan tillämpning av den ena regeln ge ett fördelaktigare resultat (större antal fria kombinationer) än tillämpning av den andra regeln.

Som närliggande spärrskiva till de i serieläggningen ingående spärrskivoma kan man välja att sätta in en spärrskiva som, avvikande från normal praxis, har två kombinationsvärden, trots att den inte utgör en del av själva serieläggningen. (Begreppet närliggande spärr skiva förklaras närmare i anslutning till beskrivningen av ritningsfigurema 1 och 2.) Därigenom kan man maximera antalet olika kombinationer som kan uppnås med de icke-serielagda spärrskivoma. Förutsatt att låsets spärrskivor har sju olika kombinationsvärden kan man därvid välja den ena av två lösningsmodeller. Enligt den ena lösningsmodellen har den spärrskiva som följer närmast efter den sista serielagda spärrskivan kombinationsvärdena 1 och 7, alternativt 2 och 5, alternativt 3 och 6. Enligt den andra lösningsmodellen väljs för denna spärrskiva kombinationsvärdena 1 och 6, alternativt 3 och 5, alternativt 2 och 7. Dessa båda lösningsmodeller kompletteras var för sig med att som ett tredje alternativ närmast efter den sista serielagda spärrskivan sätta in en normal spärrskiva med bara ett kombinationsvärde, företrädesvis kombinationsvärdet 4. Dessa lösningsmodeller utgår från att i ett lås, vars spärrelement utgörs av vridbara skivor och vars nyckel omfattar kurvspår anordnade att tvångsmässigt styra spärrskivoma, kan skillnaden i kombinationsvärde mellan två närliggande spärrskivor normalt inte vara större än 3. Man kan alltså från exempelvis kombinationsvärdet 6 inte gå till ett lägre kombinationsvärde än 3 i en närliggande spärrskiva. För att definiera den funktion som eftersträvas genom serieläggning är det lämpligt att utgå från en serieläggningsmatris, i vilken företrädesvis de i systemet ingående låsen bestämmer kolumner och de i systemet ingående nycklarna bestämmer kolumnerna korsande rader. Önskad samfunktion mellan en nyckel och ett eller flera lås utmärks med en markering i nyckelns matrisrad där denna korsar kolumnen för ett lås, med vilket nyckeln skall kunna samverka. På detta sätt skapas serieläggningens huvudmatris, som ger en översikt över systemets uppbyggnad och i vilken förändringar lätt kan göras om man önskar modifiera systemets funktion.

De intentioner som huvudmatrisen ger uttryck för skall realiseras i de enskilda låsen och för varje lås måste därför skapas en dokumentation, som visar vilka typer av spärrskivor som skall sättas in i låsets cylinder och i vilken ordning de skall komma. Denna dokumentation utgör grunden för det praktiska arbetet att fylla låscylindrama med rätt valda och rätt insatta spärrskivor. Arbetet kan utföras manuellt eller automatiseras, men i vartdera fallet utgår man från den nämnda dokumentationen. Ett lämpligt förfarande för att skapa den önskade dokumentationen består i att separat för varje i systemet ingående lås kopiera hela nyckelförteckningen med tillfogande av nycklarnas kombinationer och de markerade och omarkerade matrisrutor som i huvudmatrisen gäller ifrågavarande lås. Utgående från markeringarna och avsaknaden av sådana kan man lätt fastställa vilka kombinationsvärden som i vart och ett av låsets spärrskivor behövs för att tillåta öppning av ifrågavarande lås och vilka som kommer att spärra låsets öppning. Om ett enda spärrande kombinationsvärde förekommer i en nyckel, så kan denna nyckel inte öppna låset. För varje lås kontrolleras att de nycklar som är avsedda att kunna öppna låset verkligen kan göra det och att ingen av de andra nycklarna på grund av misstag i serieläggningen kan öppna lås som de inte är avsedda för. För att på ett enkelt sätt skapa utvidgade möjligheter att med samma eller liknande serieläggning åstadkomma olika, varandra helt uteslutande system, kan man enligt uppfinningen tillämpa en funktionsbaserad åtgärd, som ger två alternativ. Man kan välja att låta låsets första spärrskiva styras av styrspåret på nyckelns ena (högra) sida, eller välja att låta låsets första spärrskiva styras av styrspåret på nyckelns motsatta (vänstra) sida. Dessa båda alternativ är tekniskt likvärdiga och ger även med exakt samma serieläggning två helt separata system.

Ett annat enkelt sätt att skapa utvidgade möjligheter att med samma eller liknande serieläggning åstadkomma olika, varandra uteslutande system består däri, att i en kombinationsvärdesmatris placera de serielagda nycklarnas kombinationsvärden såsom en spegelbild av ett tidigare använt system, vilket, om vaije spärrskiva har sju kombinationsvärden, innebär att värdet 1 omvandlas till 7, värdet 2 till 6, värdet 3 till 5 osv. Detta förfarande kan kombineras med det i föregående stycke nämnda förfarandet. För att avsevärt försvåra för utomstående att lista ut hur ett serielagt system är uppbyggt, är det lämpligt att slumpvis (utan systematik) placera de serielagda spärrskivoma i den ena eller i den andra eller i vardera av de spärrskivegrupper som styrs av var sitt kurvspår. Serieskrivaren kan fritt välja hur denna slumpvisa placering av spärrskivoma utförs. Resultatet av hans val framgår av det serielagda systemets kombinationsförteckning och behöver inte speciellt registreras på något annat sätt.

Ett cylinderlås, som är speciellt lämpligt för tillämpning av förfarandet enligt uppfinningen, omfattar spärrelement i form av vridbara skivor. Styrningen av dessa skivor vid låsets manövrering sker via låsets nyckel, som omfattar två kurvspår anordnade att separat var för sig tvångsmässigt styra spärrskivoma i var sin spärrskiveuppsättning. Speciellt viktigt vid serieläggning är att spärrskivoma är anordnade att blockeras i sitt funktionsläge av sidobommar, som bestämmer ett tillräckligt stort blockerat läge mellan två närliggande kombinationslägen. Därigenom förhindras effektivt felöppningar som har sin grund i att serieläggningen av spärrskivoma kan omfatta två närliggande kombinationslägen, dvs. utan något mellanliggande icke-aktiverat kombinationsläge. Denna typ av felöppningar uppfattas av de flesta tillverkare av serielagda låssystem såsom ett stort problem. För ett cylinderlås lämpligt för tillämpning av förfarandet enligt uppfinningen är det fördelaktigt att tillverka nyckelämnen med en för inskjutning i låset avsedda stomme, som är framställd utgående från en osymmetrisk profilstång. Man kan då genom funktionsbaserade åtgärder skapa ett flertal separata grupper av nyckelämnen. I en grupp kan den osymmetriska profilstången vara sammanfogad med nyckelgreppet vid sin ena ände och i en annan grupp vid sin motsatta ände. Man kan skapa ytterligare en separat grupp genom att i de båda beskrivna fallen vrida profilstången 180°. På detta sätt skapas två eller flera icke förväxlingsbara nyckelgrupper och samma serieläggning kan användas i varje grupp utan risk för att nycklar tillhörande den ena gruppen skulle kunna ha någon funktion i lås utformade för den andra nyckelgruppen. Det kan vara lämpligt att reservera en av dessa grupper för nycklar till lagerlås för att därigenom helt eliminera risken för att icke-serielagda nycklar skulle kunna ha någon funktion i serielagda lås.

Av nyckelämnena görs nycklar genom att i nyckelstommens mantelyta fräsa in för varje lås individuellt anpassade kurvspår. Nyckelämnena kan även fräsas eller bearbetas på annat sätt för att få fram utformningsdetaljer som är viktiga för nyckelns funktion eller som funktionellt särskiljer olika nyckelgrupper från varandra.

Uppfinningens praktiska tillämpning skall i det följande förklaras närmare med hänvisning till olika exempel och till bifogade schematiska ritningar, i vilka • figur 1 visar en huvudmatris för ett serielagt låssystem, • figur 2 visar, utgående från figur 1, de olika hierarkiska nivåerna i ett serielagt låssystem, • figur 3a åskådliggör serieläggning med två spärrskivor för att skapa ett låssystem med tre olika nivåer, • figur 3b illustrerar en variant av det i figur 3a visade systemet, • figur 4a åskådliggör serieläggning med fyra spärrskivor för att skapa ett låssystem med fyra olika nivåer, • figur 4b illustrerar en variant av det i figur 4a visade systemet, • figurerna 5 a, 5b och 5 c illustrerar samverkan mellan serielagda och icke-serielagda spärrskivor, • figurerna 6a och 6b visar två exempel på hur man bestämmer låsmekanismens uppbyggnad för lås tillhörande det i fig. 1 åskådliggjorda systemet, • figurerna 7a och 7b visar ett tvärsnitt av ett lås enligt uppfinningen, • figurerna 8a, 8b, 8c och 8d visar exempel på nyckelämnen för ett lås enligt uppfinningen.

Fig. 1 är uppbyggd såsom en matris 31 med kolumner och kolumnerna korsande rader. Vid matrisens övre kant är matrisens kolumner namngivna i en ”Lock” benämnd rad som anger beteckningar för systemets samtliga 28 låsningsobjekt. Vid matrisens vänstra kant finns en med ”Key” betecknad kolumn, som visar systemets samtliga nycklar och bestämmer vilken matrisrad som gäller för varje nyckel.

Det serielagda låssystemet enligt fig. 1 avser ett bostadshus med femton lägenheter A1...C5 fördelade fem och fem på tre trapphus A, B och C, vilka alla har låsbara ytterdörrar. Här och nedan hänvisas till beteckningarna i den med ”Lock” betecknade raden. Fastigheten är inhägnad och tillträde till fastigheten sker via en låst port 10. Vidare omfattar fastigheten ett antal gemensamma utrymmen i form av en tvättstuga 11, ett torkrum 12, ett mangelrum 13, en bastu 14, en kallkällare 17 och en gillestuga 18. Vidare finns ett städrum 15, i vilket utrustning för fastighetens skötsel förvaras, och en värmecentral 16. För kommande behov har reserverats ett extra reservlås E med en motsvarande nyckel KE utan specificerad användning. De beteckningar som ovan anger olika låsta utrymmen avser även själva låset för dessa utrymmen. Sålunda betecknar t.ex. 10 inte bara fastighetens port utan även låset i denna port. Såsom framgår av kolumnen ”Key” omfattar systemet 24 olika nycklar (nyckeltyper) inklusive en generalhuvudnyckel GM. Antalet nycklar är alltså färre än antalet låsningsobjekt. I de rutor, där matrisens kolumner och rader korsar varandra, markerar ett x vilka nycklar som skall kunna öppna det lås som kolumnen anger. En matris av detta slag ger en potentiell köpare ett ganska klart begrepp om systemets uppbyggnad, men åskådliggör även för leverantören vilka problem som kan uppstå, om kunden ställer ytterligare krav på serieläggningens utformning. Om kunden och leverantören är eniga om att låssystemet skall byggas upp såsom matrisen visar, kan matrisen även utgöra grunden för ett leveranskontrakt.

De med x markerade matrisrutorna visar, att varje enskild lägenhet A1...C5 har ett lås som endast kan öppnas med lägenhetens egen nyckel (kolumnerna 14...28, raderna 5...19) och med generalhuvudnyckeln GM. Dessa s.k. individuella nycklar skall också kunna låsa upp fastighetens port 10, dörren till det trapphus, där nyckelinnehavaren bor, samt tvättstugans 11 lås och kallkällarens 17 lås. Tillgång till de övriga gemensamma utrymmena torkrummet 12, mangelrummet 13, bastun 14 och gillestugan 18 far de i fastigheten boende genom tidsreservering. Motsvarande nycklar K12, Kl3, K14 och Kl8 finns att tillgå på lämplig plats, varvid den som har bokat något av dessa utrymmen tar hand om nyckeln och kan därmed hålla utrymmet stängt för obehöriga under den reserverade tiden. Det innebär ingen egentlig säkerhetsrisk att de fritt tillgängliga nycklarna kan stjälas, eftersom icke bokade utrymmen sannolikt är tomma på personlig egendom. De ifrågavarande nycklarna ger inte heller tillgång till något annat utrymme. Låssystemet omfattar en generalhuvudnyckel GM (Grand Master) och tre huvudnycklar Hl, H2 och H3. Generalhuvudnyckeln GM kan öppna fastighetens alla lås. Den används om någon har låst sig ute från sin bostad och i s.k. paniksituationer, då snabb öppning av alla lås skall kunna ske. Vidare har fastighetsskötaren huvudnyckeln Hl, som öppnar låsen till alla allmänna utrymmen och till de utrymmen om avser fastighetens skötsel och övervakning. Med nyckeln Hl kan fastighetsskötaren även låsa upp dörren till sin egen lägenhet Al, men hans familjemedlemmar får nöja sig med en normal bostadsnyckel KAI för detta ändamål. För städpersonal finns en huvudnyckel H2, som öppnar fastighetens port 10 och ger tillgång till städrummet 15 och till alla de utrymmen, där städpersonalen skall utföra sitt arbete. Vidare finns en huvudnyckel H3, som ger postutbärare och utdelare av tidningar och reklam möjlighet att komma in genom fastighetens port 10 och in i de tre trapphusen A, B och C.

Av fig. 1 framgår att generalhuvudnyckeln skall fungera i 22 av de 28 låsen. Den behöver inte ha någon funktion i de fem lås 11...14 och 17, som kan öppnas med fastighetsskötarens huvudnyckel Hl och inte heller det ospecificerade reservlåset E. Vidare bör beaktas, att huvudnycklama Hl och H2 skall kunna öppna tretton, respektive nio lås och huvudnyckeln H3 skall kunna öppna fyra lås. Låsen till trapphusen A, B, C, till tvättstugan 11 och till kallkällaren 17 bildar ett delsystem med centrallåsning. Dessa lås kan öppnas med de individuella lägenhetsnycklama KA1...KC5, såsom framgår av matrisradema 5 till 19.

Ett serielagt låssystem är hierarkiskt uppbyggt i nivåer med överordnade och underordnade nycklar och lås. Varje överordnad nyckel öppnar de underordnade lås som hör till denna nyckels domän. Vid de lägsta nivåerna av underordnade lås finns det många grupper, i vilka låsen endast kan öppnas med sin egen individuella nyckel och därutöver endast med generalhuvudnyckeln eller med någon annan av de nycklar som hierarkiskt ligger nära generalhuvudnyckeln. Man försöker begränsa antalet nivåer, eftersom alltför många nivåer äventyrar säkerheten. Flera än nedan nämnda fem nivåer behövs i allmänhet inte. 1. Generalhuvudnyckel 2. Huvudnycklar 3. Överordnade gruppnycklar 4. Gruppnycklar 5. Individuella nycklar I de flesta fall kan ett tillräckligt diversifierat system byggas upp med endast tre eller fyra nivåer.

Man kan av säkerhetsskäl göra undantag från regeln att generalhuvudnyckeln kan öppna alla lås. Ett eller flera speciellt viktiga lås kan bilda en egen grupp i den meningen, att endast ett fåtal personer har nycklar som öppnar just dessa lås. I vissa fall krävs att en nyckel under en given huvudnyckel skall öppna ett lås som ligger under en annan huvudnyckel. Sådana fall är problematiska, eftersom de lägger beslag på ett stort antal nyckelkombinationer.

Figur 2 visar i förenklad form de hierarkiska nivåerna i låssystemet enligt fig.l. Överst på den högsta nivån finns generalhuvudnyckeln GM. På följande lägre nivå återfinns huvudnycklama Hl, H2 och H3 och därunder tjugo individuella nycklar A1...C5 och K12, K13, K14, K18 och KE. Längst ned visas ett exempel på en s.k. centrallåsning som i detta fall gäller fastighetens port 10. Även andra centrallåsningar ingår i systemet enligt fig.l, men visas inte i fig. 2.

Begreppet centrallåsning innebär att flera individuella nycklar kan öppna ett och samma lås. I dessa lås passar även vissa överordnade nycklar, exempelvis sådana som behövs för att ge servicepersonal tillträde till de utrymmen, där de uträttar en del av sitt arbete. Låsen i trapphusdörrar och portar är typiska exempel på fall där centrallåsning behövs för att möjliggöra passage för både de i byggnaden boende som för utomstående servicepersonal.

Korskoppling innebär att en nyckel kan öppna ett lås som tillhör en främmande grupp och då normalt inte skall kunna öppnas med den nyckeln. En korskoppling behövs om en person med låghierarkisk nyckel skall kunna öppna sådana låsta dörrar som ingen annan på samma nyckelnivå skall kunna öppna. Korskopplingar skall om möjligt undvikas, eftersom de lägger beslag på en så stor mängd nyckelkombinationer att de därav förorsakade nackdelarna sällan står i rimlig proportion till vad som uppnås. Systemet enligt fig. 1 omfattar inga korskopplingar.

Vid serieläggning bör man eftersträva att så fa spärrelement som möjligt omfattas av själv serieläggningen, dvs. är av sådan beskaffenhet, att de har flera än ett kombinationsvärde. Dessa spärrelement bildar då en mindre grupp, i vilken företrädesvis ingår högst fyra spärrelement. De övriga spärrelementen bildar en kombinationspool som ger möjlighet att leverera flera likadana serielagda system, vilka dock alla är individuella genom att en specifik av poolens fria kombinationer väljs för dem av låsets spärrelement som inte omfattas av serieläggningen.

Till höger om huvudmatrisen 31 i fig. 1 finns en kombinationsmatris 32, som anger kombinationerna för de i systemet ingående nycklarna. Huvudmatrisens 31 vågräta matrisrader, som avser systemets nycklar har sålunda en fortsättning i kombinationsmatrisen 32. Varje rad i kombinationsmatrisen 32 visar kombinationen för den specifika nyckel som anges i nyckelförteckningen ”Key” vid huvudmatrisens vänstra kant. Spärrskivoma har i det visade exemplet sju olika kombinationslägen, i kombinationsmatrisen 32 betecknade med siffrorna 1...7. I det visade exemplet utgår man från att de i systemet ingående låsen har spärrelement i form av nio vridbara skivor uppdelade i två separata satser α och β. Styrningen av spärrskivoma i satsen α sker via ett kurvspår på den ena sidan av låsets nyckel och styrningen av spärrskivoma i satsen β via ett kurvspår på den motsatta sidan av låsets nyckel. Satsen α omfattar i detta fall fem spärrskivor och satsen β fyra spärrskivor.

Spärrskivoma är i figuren betecknade med romerska siffror I...IX som markerar kolumner i kombinationsmatrisen 32. Spärrskivomas kolumner motsvarar inte spärrskivomas inbördes läge, eftersom spärrskivorna i låset är placerade så, att varannan skiva tillhör satsen α och varannan satsen β. Den i fig. 1 tillämpade grupperingen av spärrskivoma visar däremot vilka spärrskivor som i förhållande till varandra anses vara närliggande, vilket har betydelse med avseende på vilka nyckelkombinationer som kan accepteras. Spärrskivan III är t.ex. närliggande i förhållande till spärrskivoma I och V, men är inte närliggande i förhållande till spärrskivoma VII och IX. I kombinationsmatrisen 32 är endast spärrskivoma I och II serielagda, dvs. de kan ha flera än ett fungerande kombinationsvärde. Det för varje nyckel gällande kombinationsvärdet visas i kombinationsmatrisen 32, för de serielagda spärrskivoma I och II med fet stil. Det är på intet sätt nödvändigt att, såsom i exemplet, göra just spärrskivoma I och II serielagda. Serieskrivaren kan med fa undantag välja vilka spärrskivor som helst och förlägga dem i den ena av spärrskivesatsema α eller β eller i båda satserna såsom i exemplet. Antalet serielagda spärrskivor behöver inte vara två. De kan t.ex. vara fyra till antalet. Det visade exemplet avser serieläggning av endast två spärrskivor, därför att man i allmänhet eftersträvar att de serielagda spärrskivoma skall vara så få som möjligt.

Normalt rekommenderas att serielagda lås skall omfatta elva eller tolv spärrskivor, men i exemplet enligt fig. 1 används endast nio spärrskivor. Detta antal har valts för att visa, att man enligt uppfinningen kan bygga upp ett relativt omfattande serielagt system med endast nio spärrskivor.

Figur 3 a åskådliggör serieläggning med endast två spärrskivor. I figuren är spärrskivoma betecknade med I och II och spärrskivomas sju kombinationslägen med siffrorna 1...7. Systemets generalhuvudnyckel GM kan exempelvis ha kombinationsvärdet 1 för vardera av de två serielagda spärrskivoma. Om man väljer att låta ett av de kombinationsvärden, som omfattas av den överordnade nyckeln GM, ingå även i de närmast underordnade nycklarnas kombinationer, ser man ur fig. 3a, att tre huvudnycklar M på en lägre nivå kan ha kombinationsvärdena 21,31 eller 12. För systemets individuella nycklar CK väljer man företrädesvis att inget av generalhuvudnyckelns kombinationsvärden skall återfinnas i dem. Då återstår för dessa nycklar kombinationsvärdena 4...7 för spärrskivan I och kombinationsvärdena 3...7 för spärrskivan II. Med dessa värden kan man bilda fyra grupper med fem individuella CK-nycklar. I dessa grupper har spärrskivan I kombinationsvärdet 4, 5, 6, respektive 7 och spärrskivan II har i varje grupp värdena 3...7. Härvid måste likväl beaktas att skillnaden i kombinationsläge för två närliggande spärrskivor av konstruktiva orsaker far vara högst 3. Kombinationen 73 för spärrskivoma I och II är därför möjlig endast under förutsättning att dessa spärrskivor inte är närliggande, utan befinner sig i var sin av spärrskivesatsema α och β.

De i föregående stycke nämnda fyra nyckelgrupperna, som vardera omfattar fem individuella CK-nycklar, kan tillämpas på modellhuset enligt fig. 1. Tre av grupperna kan användas såsom nycklar till de femton lägenheterna A1...C5 och den fjärde nyckelgruppen till nycklarna K12, K13, K14, K18 och KE. De tre huvudnycklama M med kombinationsvärdena 21, 31 eller 12 kan användas som modellhusets nycklar Hl, H2 och H3. Därmed är hela serieläggningssystemet för modellhuset färdigt. För serieläggningen har endast två spärrskivor använts. Nyckelkombinationen för låsets återstående sju spärrskivor är densamma för systemets samtliga nycklar. Detta innebär att själva serieläggningsarbetet direkt kopierat eller något modifierat kan återanvändas i andra liknande system. Skillnaden mellan de olika systemen bestäms i första hand av att de icke-serielagda spärrskivoma har en annan kombination. Det finns dämtöver rikligt med andra möjligheter att särskilja olika serielagda system från varandra. De viktigaste av dem förklaras nedan.

Den ovan beskrivna serieläggningen kan utföras på i princip samma sätt, om man, istället för att utgå från fig. 3a, utgår från fig. 3b, där kombinationsfälten för de tre nyckelnivåema GM, M och CK utgör en spegelbild av motsvarande fält i fig. 3a. Av symmetriskäl kommer tankegången i serieläggningen att vara densamma som för utförandet enligt fig. 3a. Slutresultaten i de båda fallen är likvärdiga. Man får emellertid två helt olika system utan extra arbete. Idén med spegling kan tillämpas generellt också för större serielagda system, vilket beskrivs med hänvisning till fig. 4a och 4b.

Ett annat sätt att åstadkomma olika serielagda system utgående från en grundmodell är att på olika sätt förlägga de serielagda spärrskivorna i de båda spärrskivesatsema α och β. Utöver detta finns även möjligheten att vidta en sådan funktionsbaserad åtgärd som att antingen låta låsets fösta spärrskiva vara styrd av kurvspåret på nyckelns ena (högra) sida eller vara styrd av kurvspåret på nyckelns motsatta (vänstra) sida. Ytterligare kan beaktas, att om låset har elva spärrskivor, vilket är normalt, kan man låta spärrskivesatsen α omfatta sex spärrskivor och spärrskivesatsen β omfatta fem spärrskivor eller omvänt. Många av de i vissa avseenden begränsande standardregler som avser cylinderlås gäller endast sex av låsets spärrskivor. Man behöver då beakta reglerna endast i en enda spärrskivesats med sex spärrskivor. I den andra spärrskivesatsen, oberoende av hur många spärrskivor den omfattar, har man möjlighet att avvika från reglerna och vidta åtgärder som ytterligare ökar tillgången på fria nyckelkombinationer.

Figur 4a åskådliggör analogt med fig. 3a hur man med fyra spärrskivor kan åstadkomma fyra hierarkiska nivåer genom att serielägga tre av skivorna. Spärrskivoma är betecknade med II, IV, VI och VIII. De har sju kombinationslägen 1...7. Systemets generalhuvudnyckel kallas nu GGM (Grand Grand Master). Under den finns en GM-nivå (Grand Master) och under den en MK-nivå (Master Key). De individuella nycklarna i den lägsta nivån betecknas med CK (Change Key). Figurens med cirklar omslutna siffror visar kombinationen 2312, som är reserverad för GGM-nyckeln. För GM-nycklama har reserverats ett kombinationsområde som omsluts av en ram med rundade höm. Inom denna ram finns kombinationerna 1 och 3 för spärrskivan II, kombinationerna 1 och 2 för spärrskivan IV och kombinationerna 2 och 3 för spärrskivan VI. Dessa kombinationsvärden kan utnyttjas på olika sätt för att åstadkomma önskat antal GM-nycklar. För att fastställa hur man far fram största antalet användbara kombinationer för GM-nycklama, prövar man två olika metoder. Man kan antingen utgå från att inget av de kombinationsvärden, som omfattas av en överordnad nyckel (GGM), återfinns i de underordnade nycklarnas (GM) kombinationer, eller alternativt att exakt ett av de kombinationsvärden, som omfattas av en överordnad nyckel, återfinns i de underordnade nycklarnas kombinationer. Man finner då att det förstnämnda alternativet ger endast åtta kombinationer för GM-nycklama, medan det andra alternativet i detta exempel är fördelaktigare och ger tolv kombinationer, nämligen kombinationerna: 2122, 2132, 2222, 2232, 1332, 1322, 3322, 3332, 1112, 1212, 3112 och 3212. Av dessa kan kombinationerna 2222, 3332 och 1112 inte användas på grund av gällande regler för kvalitetslås. Tre lika kombinationsvärden hos tre varandra närliggande spärrskivor är inte acceptabelt. Dessa tre kombinationer måste alltså förkastas och då återstår nio användbara kombinationer, vilket innebär, att nio olika GM-nycklar kan skapas med kombinationerna: 2122, 2132, 2232,1332, 1322, 3322,1212, 3112 och 3212. I MK-nycklamas kombinationer ingår alla de nio GM-nycklamas tre första siffror. Dessa gäller för spärrskivoma II, IV och VI. För spärrskivan VIII kan väljas de i fig. 4a med kvadrater omgivna kombinationsvärdena, alltså värdena 1, 3, 4, 5 och 6. En GM-nyckel med kombinationen 2132 kan följaktligen ha fem underordnade MK-nycklar med kombinationerna 2131, 2133, 2134, 2135 och 2136. Alla GM-nycklama kan dock inte ha fem underordnade MK-nycklar. Flera tänkbara kombinationer måste förkastas, eftersom tre likadana kombinationsvärden hos tre varandra närliggande spärrskivor inte är acceptabelt. Dessutom måste av konstruktiva skäl beaktas, att skillnaden i kombinationsvärde mellan två närliggande spärrskivor inte kan vara större än 3. Exempelvis en GM-nyckel med kombinationen 3112 kan endast ha två underliggande MK-nycklar med kombinationerna 3113 och 3114, därför att de tänkbara kombinationerna 3111, 3115 och 3116 av ovannämnda skäl måste förkastas. De i exemplet nämnda nio GM-nycklama kan sammanlagt ha 34 st underordnade MK-nycklar.

De kombinationsvärden som fritt kan utnyttjas i CK-nycklama omges med en streckad ram. Kombinationsvärdena kan följaktligen byggas upp med siffrorna 4, 5, 6 och 7. Dessa värden gäller för spärrskivoma II, IV och VI. För spärrskivan VIII väljs sista siffran i den MK-nyckel som man vill ha som överordnad nyckel. MK-nycklama kan indelas i fem grupper med siffrorna 1, 3, 4, 5, respektive 6 som sista kombinationsvärde. För MK-nycklar med 1 som sista siffra kan de underordnade CK-nycklama inte ha ett högre värde för spärrskivan VI än 4, därför att skillnaden i kombinationsvärde mellan två närliggande spärrskivor inte kan vara större än 3. Det finns endast 16 kombinationer som uppfyller detta villkor, men av dem måste kombinationen 4441 förkastas, eftersom tre lika värden i följd inte kan accepteras. Då återstår 15 användbara nyckelkombinationer för de CK-nycklar som underordnas en MK-nyckel med kombinationsvärdet 1 för spärrskivan VIII. För MK-nycklar med 3 som sista siffra kan de underordnade CK-nycklama inte ha ett högre värde för spärrskivan VI än 6, därför att skillnaden i kombinationsvärde mellan två närliggande spärrskivor inte kan vara större än 3. Det finns endast 48 kombinationer som uppfyller detta villkor, men av dem måste kombinationerna 4443, 5553 och 6663 förkastas, eftersom tre lika värden i följd inte kan accepteras. Då återstår 45 användbara nyckelkombinationer för de CK-nycklar som underordnas en MK-nyckel med kombinationsvärdet 3 för spärrskivan VIII. För MK-nycklar med 4, 5 eller 6 som sista siffra kan de underordnade CK-nycklamas kombinationsvärden utan begränsningar byggas upp med siffrorna 4, 5, 6 och 7. Man får då 64 tänkbara kombinationer, av vilka de med tre lika siffror i följd måste förkastas. Då återstår 57 st användbara nyckelkombinationer för vardera av de tre grupperna av överordnade MK-nycklar. Det totala antalet CK-nycklar som är underställda någon av de 34 MK-nycklama som ingår i systemet enligt fig. 4a blir då 15+45+57+57+57=231. Såsom av fig. 4a framgår kan man även göra CK-nycklar med kombinationsvärdet 7 för spärrskivan VIII. Dessa CK-nycklar har ingen överordnad MK-nyckel, eftersom ingen MK-nyckel har kombinationsvärdet 7 för spärrskivan VIII. Dessa CK-nycklar är likväl underordnade till GM-nycklama och GGM-nyckeln. Antalet acceptabla sådana CK-nycklar är 57 av samma orsaker som gäller för CK-nycklama med 4, 5 eller 6 som sista kombinationssiffra. Det totala antalet CK-nycklar som kan ingå i systemet enligt fig. 4a är således 231+57=288.

Figur 4b åskådliggör hur man enkelt, i ett nytt fall, kan tillgodogöra sig den tankemöda som har tillämpats i exemplet enligt fig. 4a. Fig. 4b visar samma spärrskiveuppsättning som fig. 4a. Nu har emellertid kombinationsfältens ramar omplacerats i form av en spegelbild av ramsystemet i fig. 4a. Därmed skapas utan extra arbete ett parallellfall, som är likvärdigt med det som illustreras av fig. 4a, men som ger en helt nytt serielagt system, som inte kan sammanblandas med systemet enligt fig. 4a. Båda systemen är uppbyggda på exakt samma sätt, men alla kombinationsvärden har ersatts av sina motpoler, dvs. 1 har blivit 7, 2 har blivit 6, 3 har blivit 5 och 4 är fortfarande 4. Förfarandet är analogt med det som åskådliggörs i fig. 3a och fig. 3b. I fig. 5a ... 5c visas övergången från serielagda spärrskivor till övriga spärrskivor. Här förutsätts att låsets spärrskivor har sju olika kombinationsvärden och att skillnaden i kombinationsvärde mellan två närliggande spärrskivor inte kan vara större än 3. Den sista serielagda spärrskivan är betecknad med II och följande närliggande spärrskiva med IV. Denna spärrskiva ingår inte i serieläggningen, men kan trots detta ha två kombinationsvärden för att därigenom maximera antalet olika kombinationer som kan uppnås med de icke-serielagda spärrskivoma. Enligt det första exemplet i fig. 5a kan spärrskivan IV ha kombinationsvärdena 1 och 7. Man far då åtta möjliga övergångar mellan spärrskivoma II och IV. Av dessa är övergångarna 1-1 och 7-7 mindre fördelaktiga, eftersom man vid övergången till följande närliggande spärrskiva inte kan gå vidare till kombinationsvärdet 1 respektive 7 på grund av att tre lika kombinationsvärden efter varandra enligt gällande regler måste undvikas. Enligt det andra exemplet i fig. 5a kan spärrskivan IV ha kombinationsvärdena 2 och 5. Man får då elva möjliga övergångar, men av dessa är övergångarna 2-2 och 5-5 av ovannämnda orsaker mindre fördelaktiga. Enligt det tredje exemplet i fig. 5a kan spärrskivan IV ha kombinationsvärdena 3 och 6. Man får då också elva möjliga övergångar, av vilka övergångarna 3-3 och 6-6 av ovannämnda orsaker är mindre fördelaktiga.

Fig. 5b visar ett alternativ till förfarandet enligt fig. 5a. Om spärrskivan IV ha kombinationsvärdena 1 och 6, får man nio möjliga övergångar, av vilka två är mindre fördelaktiga. Väljer man i stället kombinationsvärdena 3 och 5, far man tolv möjliga övergångar, av vilka två är mindre fördelaktiga. Det tredje alternativet med kombinationsvärdena 2 och 7 ger nio övergångar med två mindre fördelaktiga. Nu återstår möjligheten enligt fig. 5c, där spärrskivan IV är en vanlig spärrskiva med bara ett kombinationsvärde. Man väljer då företrädesvis kombinationsvärdet 4, som ger sju övergångar med endast en mindre fördelaktig. Andra kombinationsvärden än 4 ger färre övergångar på grund av att skillnaden i kombinationsvärde mellan två närliggande spärrskivor inte kan vara större än 3.

Av de beskrivna exemplen är förfarandet enligt fig. 5a likvärdigt med förfarandet enligt fig. 5b. Man kan alltså välja det ena eller det andra och komplettera med förfarandet enligt fig. 5c. Därigenom uppnås ett i huvudsak optimalt antal kombinationer för de spärrskivor som inte ingår i serieläggningen. Därigenom höjs serieläggningens värde genom att den i samma eller likartad form kan användas så många gånger som anges av antalet möjliga nyckelkombinationer med de spärrskivor som inte ingår i serieläggningen.

Figurerna 6a och 6b visar två exempel på hur man skriver ut koden för den s.k. cylinderfyllningen, dvs. bestämmer och dokumenterar inte bara vilken typ av spärrskivor som skall ingå i ett serielagt låssystems olika lås, utan även hur de skall placeras i låset. Exemplen utgår den i fig.l visade serieläggningsplanen 31. Fig. 6a hänför sig till det med 10 betecknade låset i fastighetens port. Man kopierar kombinationsmatrisen 32 från fig.l och låsets 10 alla x-markeringar, vilka sätts in i spalten mellan spärrskivesatsema α och β. Ovanför varje spärrskiva skriver man de kombinationsvärden som i spärrskivans kolumn finns på någon med x markerad rad. Ovanför spärrskivan I bildas då en stapel med kombinationsvärdena 1, 2, 3, 4, 5, och 6, eftersom alla dessa värden återfinns i x-markerade rader. Siffran 7 har ingen x-markering och utelämnas därför. Spärrskivan I skall alltså ha en öppnande funktion för kombinationsvärdena 1...6, men en spärrande funktion för kombinationsvärdet 7. De följande spärrskivoma III, V, VII och IX har vardera bara ett x-markerat kombinations-värde som antecknas ovanför respektive spärrskiva. Låset 10 skall alltså i spärrskive-satsen α ha en första spärrskiva med kombinationsvärdena 1, 2, 3, 4, 5, och 6 och de följande spärrskivoma i satsen α skall ha kombinationsvärdena 4, 3, 2, respektive 1.

Ovanför spärrskivan II i spärrskivesatsen β kan samtliga kombinationsvärden 1...7 noteras, eftersom alla dessa värden har en x-markering. För de övriga spärrskivoma IV, VI och VIII kan direkt noteras värdena 4, 5, respektive 6.1 och med detta har samtliga spärrskivor i portlåset 10 bestämts med avseende på typ och läge. Återstår att beakta bokstaven R som har noterats mellan rutorna α och β. Markeringen R (right) betecknar att den första spärrskivan i låset skall styras av kurvspåret på nyckelns högra sida. Om serieläggaren i stället väljer att markera med bokstaven L (left), betyder det att den första spärrskivan i låset skall styras av kurvspåret på nyckelns vänstra sida. Den i exemplet valda markeringen R gäller givetvis för systemets samtliga lås, men måste likväl antecknas separat för varje lås, för att man skall fa en entydig dokumentation för varje lås.

Fig. 6b hänför sig till bastuns lås 14. För spärrskivan I har endast kombinationsvärdena 2, 3 och 7 en x-markering och motsvarande siffror antecknas därför ovanför spärrskivans I kolumn. Spärrskivan II får enligt samma princip noteringarna 1 och 6. Övriga spärrskivor far samma noteringar som i fig. 6a. Spärrskivan I skall alltså ha en öppnande funktion för kombinationsvärdena 2, 3 och 7 och en spärrande funktion för alla andra kombinationsvärden. Spärrskivan II skall ha en öppnande funktion för kombinationsvärdena 1 och 6 och en spärrande funktion för alla andra kombinationsvärden. Övriga spärrskivor har sina givna kombinationsvärden och beteckningen R införs på avsedd plats. Därmed har samtliga spärrskivor i bastulåset 14 bestämts med avseende på typ och läge.

En uppställning av den typ som visas i fig. 6a och 6b skall göras för låssystemets samtliga tjugoåtta lås. Större delen av uppställningen kan kopieras direkt från matriserna 31 och 32 i fig.l. Det som står ovanför och mellan rutorna α och β innehåller den för varje lås viktiga dokumentationen. Den utskrivs ofta manuellt, men det är givetvis även möjligt att utveckla program som skriver ut dokumentationen automatiskt. Under arbetets gång kan det hända att man märker att felöppningar för vissa lås kan uppstå på grund av tankefel i serieläggningen. Man måste då revidera serieläggningen genom att ändra en del kombinationsvärden eller eventuellt utöka antalet serielagda spärrskivor, vilket man dock i det längsta försöker undvika. I fig. 6a och 6b har i systemets samtliga lås de icke-serielagda spärrskivoma i satsen α kombinationen 4321 och de icke-serielagda spärrskivoma i satsen β kombinationen 456. För dessa sju spärrskivor kan även andra kombinationer väljas. Man kan då, utan att på nytt bekymra sig om serieläggningens detaljer, skapa ett mycket stort antal serielagda system av samma typ, vilka helt skiljer sig från varandra och inte på något sätt kan sammanblandas, genom att för varje system välja en annan av de talrika kombinationer som kan bildas med tillhjälp av de sju icke-serielagda spärrskivoma. Denna redan i och för sig stora mängd kan ytterligare fördubblas genom att man i stället för att markera låsen med R väljer att markera dem med L, vilket utgör en funktionsbaserad åtgärd, som medför den ändring som ovan har beskrivits. Lås markerade med R respektive L är tekniskt likvärdiga och kan inte på något sätt funktionsmässigt sammanblandas med varandra.

De serielagda spärrskivoma behöver inte såsom i fig. 1 och i fig. 6a och 6b vara den första spärrskivan i satserna α och β. De kan valbart placeras var som helst i var sin spärrskivesats. De kan också båda placeras i samma spärrskivesats α eller β. Systematik i utplaceringen av de serielagda spärrskivoma bör helst undvikas. En vedertagen systematik gör det lättare för utomstående att lista ut hur ett serielagt system är uppbyggt. Det är därför bättre att utplaceringen sker slumpvis och varierande. För att konstruera en låstyp och ett låssystem som speciellt lämpar sig för en omfattande produktion av serielagda låssystem måste följande omständigheter beaktas. Antalet spärrelement i låset skall vara tillräckligt stort. Antalet kombinationsbestämmande inställningspositioner hos de enskilda spärrelementen skall också vara stort. Vidare är det synnerligen viktigt att felöppning av lås inte kan ske i sådana situationer då ett spärrelement i låset på grund av serieläggningen har två kombinationsvärden som ligger direkt invid varandra. Sådana felöppningar kan uppstå om låset eller nyckeln genom flitigt bruk har förslitits eller om låsmekanismens precision är bristfällig eller nyckelns bearbetning till önskat kombinationsvärde icke har skett med tillräcklig noggrannhet eller av andra orsaker. Många låstillverkare undviker av säkerhetsskäl sådan serieläggning, där ett spärrelement har två kombinationsvärden direkt invid varandra, men därigenom ökar antalet restriktioner och serieläggningen bli svårare att behärska.

En cylinderlåstyp som är speciellt lämpligt för tillämpning av förfarandet enligt uppfinningen har spärrelement i form av vridbara skivor och en låsnyckel, som omfattar två kurvspår anordnade att separat var för sig tvångsmässigt styra spärrskivoma i var sin spärrskiveuppsättning, se exempelvis finska patentansökningama 20120051, 20120052 och 20120053. Speciellt viktigt därvid är att spärrskivoma är anordnade att blockeras i sitt funktionsläge av sidobommar, som bestämmer ett blockerat läge mellan två närliggande kombinationslägen.

Figur 7a visar ett tvärsnitt av ett lås enligt uppfinningen. Låset är uppbyggt på ett sätt som är vanligt för cylinderlås och omfattar ett cylinderhus 20, som omsluter låsets vridbara trumma 22. I trumman finns låsets spärrskivor 21 och mellan dem mellanskivor 23. Då låset öppnas med sin nyckel 25, kan trumman 22 vridas i förhållande till cylinderhuset 20.

Mellanskivoma 23 är ovridbart fixerade i förhållande till trumman 22 med hjälp av från mellanskivoma radiellt utskjutande tungor 24, som passar in i symmetriskt anordnade axiella spalter 35 i trumman 22. I mitten av tungorna 24 finns ett urtag 29 för en sidobom 19, vars radiellt yttre del upptas av ett bospår 26 i cylinderhusets 20 inre cylindriska yta. Bospåren 26 har sneda sidoytor 27, som redan vid en initial omvridning av trumman 22 tvingar de symmetriskt mitt emot varandra anordnade sidobommama 19 att röra sig radiellt inåt mot spärrskivoma 21. Därvid kommer sidobommamas 19 kilformade inre kant 28 att tryckas in i ett av spärrskivomas 21 på motsvarande sätt utformade urtag 39, vilket medför en centrisk fixering av spärrskivoma 21 i trumman 22. Denna fixering av spärrskivoma 21 har speciellt stor betydelse för att garantera felfri funktion i serielagda låssystem. I ett lås enligt uppfinningen kommer sidobommama 19 normalt att rätta till inställningsfel som har sin grund i t.ex. slitage eller onogrannhet i låsmekanismen. Fig. 7a illustrerar en sådan korrigering. Låsets nyckel 25 har två separata styrspår (kurvspår) 41 och 41b, vilka vardera styr var sin grupp av spärrskivor. Figurens snittplan visar att spärrskivan 21 på låsets högra sida har en styrtapp 37, som upptas av nyckelns högra kurvspår 41. Samverkan mellan nyckelns kurvspår 41 och spärrskivans styrtapp 37 har vridit spärrskivan 21 till det i figuren visade läget. Därvid har uppstått ett mindre vinkelfel. Spärrskivan 21 borde inta ett läge, i vilket den vänstra kanten av spärrskivans breda urtag 36 kommer närmare den vänstra sidan av låsets låsbom 34. Urtaget 36 representerar två närliggande kombinationsvärden. Det är därför av största vikt, att urtaget 36 intar rätt läge i förhållande till låsbommen 34. Vid omvridning av nyckeln 25 kommer låsbommen 34 att tvingas röra sig inåt mot urtaget 36. Samtidigt kommer även sidobommama 19 att tvingas röra sig inåt mot spärrskivan 21, varvid en av de sneda ytorna i sidobommamas inre kant 28 kommer att rätta till det i figuren visade vinkelfelet och spärrskivan 21 kommer att med stor noggrannhet inta ett korrekt inställningsläge, som motsvarar nyckelns kombinationsvärde för denna spärrskiva.

Fig. 7b illustrerar ett fall, där vinkelfelet i spärrskivans 21 inställning är så stort, att sidobommama 19 inte förmår korrigera felet. De styrs in mot fel spärrskiveurtag 39, vilket ger spärrskivan en motsols vridande kraftpåverkan, som, om den kunde fortsätta, skulle resultera i en felöppning av låset. Den vridande kraften stoppas upp av anliggningen 40 mellan nyckeln 25 och spärrskivans styrtapp 37. Resultatet blir en blockering av låsets funktion, men en felaktig öppningsfunktion uppstår inte, vilket är det viktiga. I serielagda låssystem är det av största vikt att felöppningar inte kan förekomma. Risken för sådana felöppningar är störst då en serielagd spärrskiva har två kombinationsvärden som ligger direkt intill varandra. Tillverkare av serielagda låssystem undviker vanligen systematiskt att i samma spärrelement ha två närliggande kombinationsvärden, men i ett lås enligt uppfinningen behövs inte denna försiktighetsåtgärd. För att en blockering skall uppstå, räcker det med att den ena sidobommen 19 går in i felaktigt urtag 39. Sidobommama utgör sålunda ett effektivt hinder för felöppningar. Blockeringen kan upphävas genom att vrida nyckeln åt motsatt håll. Blockeringen fungerar såsom en alarmsignal som indikerar att låset och/eller nyckeln uppvisar ett sådant slitage eller tillverkningsfel, att åtgärder måste vidtas. Blockeringsfunktionen är således även i detta avseende till nytta för låstillverkaren.

En väsentlig säkerhetsteknisk fördel med det uppfinningsenliga låset är att de spärrskivor, som terminologiskt kallas närliggande, i själva verket ligger på avstånd från varandra, genom att varannan spärrskiva i låset hör till en annan grupp, som styrs av kurvspåret på nyckelns motsatta sida. Det relativt långa faktiska avståndet mellan terminologiskt närliggande spärrskivor medför den fördelen att kurvspåren 41 och 41b kan utformas så, att det är svårt att från nyckeln utläsa nyckelkombinationen. Kurvspåren 41 och 41b, som styr spärrskivoma, kan mellan sina styrlägen för terminologiskt närliggande spärrskivor löpa dels i nyckelns axialriktning, dels i vinkel mot och i utbuktningar från axialriktningen. Kurvspåren kan således mellan sina kombinationslägen uppvisa en oregelbunden form som förvillar betraktaren och döljer var de för spärrskivomas korrekta inställning avgörande avsnitten befinner sig. Därmed blir det svårt att se exakt var på nyckeln kombinationslägena finns och vilket kombinationsvärde de har, vilket utgör en säkerhetsteknisk fördel.

Figurerna 8a, 8b, 8c och 8d visar exempel på hur en osymmetrisk profilstång effektivt kan utnyttjas för att skapa varandra uteslutande nyckelgrupper för ett lås enligt uppfinningen. Fig. 8a visar ett tvärsnitt av en osymmetrisk profilstång 45, som i det visade exemplet är osymmetrisk inom området 46. För framställning av nyckelämnen och nycklar till lås enligt uppfinningen kan man utgå från profilstången 45 sedd i den riktning som visas i fig. 8a. Om man utgår från profilstången 45 sedd i motsatt riktning, såsom visas i fig. 8b, kommer det osymmetriska avsnittet 46, som i fig. 8a är beläget till vänster, att vara beläget till höger. Man far då utan extra kostnad två serier av nycklar med olika nyckelprofil. Genom att vända profilstången upp och ned såsom visas i fig. 8c, får man utan extra kostnad ytterligare en tredje nyckelprofil.

Profilstången 45 bearbetas i en stångautomat, så att en centrumborming 47 och en öppen slits 48 bildas (fig. 8d). Sedan kapas profilstången i stycken av lämplig längd, vilka, beroende på vilken nyckelprofil man önskar åstadkomma, i sin ena eller i sin motsatta ände förenas med ett nyckelgrepp (ej visat). Det osymmetriska avsnittet 46 kvarstår i profilerna enligt fig. 8a och 8b, men försvinner från profilen enligt fig. 8c genom att slitsen 48 utformas. Det är dock möjligt att välja en nyckelprofil som är osymmetrisk på sådant sätt att den osymmetriska formen kvarstår även efter den bearbetning som visas i fig. 8d. Man kan då utan extra kostnad fa fram ytterligare en fjärde nyckelprofil med den teknik som illustreras av fig. 8a och 8b.

Om profilerna 8a och 8b reserveras för serielagda lås, kan profilen 8d lämpligen användas för lagerlås. Lagerlåsen kommer då att vid avsnittet 49 ha en till dimensionen större nyckelprofil än de serielagda låsen, vilket innebär att nycklar för lagerlås aldrig kan passa in i serielagda lås. Nycklar för serielagda lås är vanligen längre än nycklar för lagerlås, eftersom man i serielagda lås ofta behöver relativt många spärrskivor. I lagerlås kan antalet spärrskivor vanligen vara mindre. För att spara kostnader för material och sammansättning gör man därför vanligen lagerlåsen kortare än serielagda lås och förser dem med ett mindre antal spärrskivor.

Uppfinningen begränsar sig inte till de visade och beskrivna utföringsformema, utan ett flertal varianter och modifikationer av uppfinningen är tänkbara inom ramen for nedanstående patentkrav.

Claims (22)

1. PATENTKRAV

   1. Förfarande för framställning och/eller marknadsföring av ett flertal likadana eller likartade system omfattande serielagda cylinderlås, vilkas låsmekanism omfattar ett flertal i låsets axialriktning efter varandra anordnade spärrelement med låskombinationen bestämmande distinkta inställningspositioner (= kombinationsvärden) och möjlighet att utforma ett antal av spärrelementen så, att de omfattar flera än ett kombinationsvärde, varvid på i och för sig känt sätt en mindre del (I, II) av de i låsmekanismen ingående spärrelementen utformas så, att de omfattar flera än ett kombinationsvärde, kännetecknat därav, att sagda mindre del av spärrelementen (I, II) utformas och arrangeras lika eller likartat i ett flertal serielagda låssystem, varvid dessa system utformas individuellt och icke-interfererande med varandra eller med andra likadana eller likartade serielagda system genom att, i första hand, de spärrelement (III...IX), vilka omfattar endast ett kombinationsvärde, i varje enskilt serielagt system anordnas att uppvisa en unik låskombination och, i andra hand, genom att låssystemen medelst en funktionsbaserad åtgärd anordnas att särskilja sig från varandra.
2. 2. Förfarande enligt patentkravet 1, kännetecknat därav, att serieläggningen anordnas utgående från en låsmekanism, vars spärrelement har utformats i form av vridbara skivor (21) och vars nyckel omfattar två kurvspår (41,41b) anordnade att separat var för sig tvångsmässigt styra spärrskivoma (21) i var sin spärrskiveuppsättning (α, β), varvid serieläggningen företrädesvis anordnas att omfatta minst en spärrskiva i vardera spärrskiveuppsättningen (α, β).
3. 3. Förfarande enligt patentkravet 2, kännetecknat därav, att man väljer de spärrskivor som skall ingå i serieläggningen och beräknar vilka olika kombinationer dessa spärrskivor kan bilda, varefter man med beaktande av spärrskivomas samtliga kombinationsvärden väljer ut de kombinationer som skall ingå i serieläggningen, så att de i serieläggningen ingående spärrskivoma blir så få som möjligt.
4. 4. Förfarande enligt patentkravet 2 eller 3, kännetecknat därav, att inget av de kombinationsvärden, som omfattas av en överordnad nyckel i ett serielagt system, återfinns i de underordnade nycklarnas kombinationer, alternativt att exakt ett av de kombinationsvärden, som omfattas av en överordnad nyckel i ett serielagt system, återfinns i de underordnade nycklarnas kombinationer.
5. 5. Förfarande enligt något av de ovanstående patentkraven 2...4, kännetecknat därav, att man, förutsatt att låsets spärrskivor har sju olika kombinationsvärden (1...7), väljer den ena av två lösningsmodeller, varvid den spärrskiva (IV) som följer närmast efter den sista serielagda spärrskivan (II) omfattar antingen bara ett eller alternativt två kombinationsvärden, varvid i den ena lösningsmodellen spärrskivan (IV) har kombinationsvärdet 4, eller kombinationsvärdena 1 och 7, alternativt 2 och 5, alternativt 3 och 6, och i den andra lösningsmodellen har kombinationsvärdet 4, eller kombinationsvärdena 1 och 6, alternativt 3 och 5, alternativt 2 och 7 (fig. 5a, 5b, 5c).
6. 6. Förfarande enligt något av de ovanstående patentkraven, kännetecknat därav, att man utgår från en serieläggningsmatris (31), i vilken företrädesvis de i serie-läggningssystemet ingående låsen (Lock) bestämmer kolumner och de i systemet ingående nycklarna (Key) bestämmer kolumnerna korsande rader, varvid önskad samfunktion mellan en nyckel och ett eller flera lås utmärks med en markering (x) i nyckelns matrisrad, där denna korsar kolumnen för ett lås, med vilket nyckeln skall kunna samverka, varefter man separat för varje i systemet ingående lås kopierar systemets hela nyckelförteckning med tillfogande av nycklarnas kombinationer och de markerade och omarkerade matrisrutor som i serieläggningsmatrisen (31) gäller ifrågavarande lås och utgående från markeringarna fastställer vilka kombinationsvärden spärrskivoma skall omfatta för att tillåta låsöppning och vilka kombinationsvärden som medför att låsöppning spärras.
7. 7. Förfarande enligt något av de ovanstående patentkraven 2...6, kännetecknat därav, att man skapar utvidgade möjligheter att med samma eller liknande serieläggning åstadkomma olika, varandra helt uteslutande låssystem genom att såsom en funktionsbaserad åtgärd välja att låsets första spärrskiva anordnas att styras av ett styrspår (41) på nyckelns (25) ena (högra) sida, alternativt anordnas att styras av ett styrspår (41b) på nyckelns (25) motsatta (vänstra) sida.
8. 8. Förfarande enligt något av de ovanstående patentkraven 2...7, kännetecknat därav, att man skapar utvidgade möjligheter att med samma eller liknande serieläggning åstadkomma olika, varandra helt uteslutande låssystem genom att såsom en funktionsbaserad åtgärd placera de serielagda nycklarnas kombinationsvärden i en kombinationsvärdesmatris åtminstone huvudsakligen såsom en spegelbild av ett tidigare använt system (fig. 3a, 3b; fig. 4a, 4b).
9. 9. Förfarande enligt något av de ovanstående patentkraven 2...8, kännetecknat därav, att de serielagda spärrskivoma slumpvis (utan systematik) placeras i den ena eller i den andra eller i vardera av de spärrskivegrupper (α, β), som styrs av var sitt av låsnyckelns (25) kurvspår (41, 41b).
10. 10. Cylinderlås lämpligt för tillämpning av förfarandet enligt något av de ovanstående patentkraven 2...8, kännetecknat därav, att låsets spärrelement har utformats i form av vridbara skivor (21) och låsets nyckel (25) omfattar två kurvspår (41, 41b) anordnade att separat var för sig tvångsmässigt styra spärrskivoma (21) i var sin spärrskiveuppsättning (α, β), och att spärrskivoma (21) är anordnade att blockeras i sitt funktionsläge av sidobommar (19), som bestämmer ett spärrskivan (21) blockerande läge mellan två närliggande kombinationslägen (36).
11. 11. Nycklar eller nyckelämnen för ett lås enligt patentkravet 10, kännetecknade därav, att nyckeln eller nyckelämnets för inskjutning i låset avsedda del är framställd utgående från en osymmetrisk profilstång (45), vilken svängd på olika sätt är sammanfogad med nyckelgreppet så att profilstångens osymmetriska form (46) därigenom såsom en funktionsbaserad åtgärd utnyttjas till att bilda olika icke förväxlingsbara grupper av nyckelämnen och/eller nycklar.
12. 1. Menetelmä usean samanlaisen tai samankaltaisen sylinterilukkoja käsittävän sarjoitusjärjestelmän luomiseksi ja/tai markkinoimiseksi, joiden lukkojen mekanismi käsittää useita lukon aksiaalisuunnassa peräkkäin järjestettyjä haittaelementtejä, joilla on lukon kombinaation määrääviä selkeitä asettelupositioita (kombinaatioarvoja) ja joissa on mahdollisuus muotoilla tietyn määrän haittaelementeistä siten, että ne käsittävät enemmän kuin yhden kombinaatioarvon, jolloin sinänsä tunnetulla tavalla lukkomekanismin haittaelementeistä pienempi määrä (I, II) järjestetään siten, että ne käsittävät enemmän kuin yhden kombinaatioarvon, tunnettu siitä, että sanottu pienempi määrä haittaelementeistä (I, II) muotoillaan ja järjestetään samalla tai samankaltaisella tavalla useassa sarjoitetussa järjestelmässä, jolloin nämä järjestelmät muodostetaan yksilölliseksi ja vailla yhteistoimintaa toistensa tai samanlaisten tai samankaltaisten sanoitettujen järjestelmien kanssa, sillä toimenpiteellä, että ensisijaisesti ne haittaelementit (III...IX), jotka käsittävät ainoastaan yhden kombinaatioarvon, jokaisessa erillisessä sarjoitetussa järjestelmässä järjestetään muodostamaan yksilöllisen lukkokombinaation ja toissijaisesti sillä toimenpiteellä, että lukkojärjestelmät toiminnallisella toimenpiteellä tehdään toisistaan eroaviksi
13. 2. Patenttivaatimuksen 1 mukainen menetelmä, tunnettu siitä, että sarjoitus järjestetään sellaisen lukkomekanismin perusteella, jonka haittaelementit on toteutettu kierrettävien levyjen (21) muodossa ja jonka avain käsittää kaksi kaartelevaa uraa (41, 41b), jotka on järjestetty kumpikin erillään pakkotoimisesti ohjaamaan kummallekin kuuluvan haittalevyryhmän (α, β) haittalevyjä (21), jolloin sarjoitus mieluimmin järjestetään käsittämään ainakin yhden haittalevyn kummassakin haittalevyryhmässä (α, β).
14. 3. Patenttivaatimuksen 2 mukainen menetelmä, tunnettu siitä, että valitaan ne haittalevyt, jotka tulevat kuulumaan sarjoitukseen, ja lasketaan mitkä eri kombinaatiot nämä haittalevyt voivat muodostaa, jonka jälkeen, ottaen huomioon haittalevyjen kaikki kombinaatioarvot, valitaan ne kombinaatiot, jotka tulevat kuulumaan sarjoitus-järjestelmään, siten että sanoitukseen kuuluvat haittalevyt ovat määrältään mahdollisimman vähäiset.
15. 4. Patenttivaatimuksen 2 tai 3 mukainen menetelmä, tunnettu siitä, ettei yksikään niistä kombinaatioarvoista, jotka esiintyvät sarjoitusjäijestelmän ylemmän tason avaimessa, esiinny alemman tason avaimien kombinaatioissa, tai vaihtoehtoisesti, että tarkalleen yksi niistä kombinaatioarvoista, jotka esiintyvät sarjoitusjärjestelmän ylemmän tason avaimessa, esiintyy alemman tason avaimien kombinaatioissa.
16. 5. Jonkin yllä olevien patenttivaatimuksien 2...4 mukainen menetelmä, tunnettu siitä, että edellyttäen, että lukon haittalevyillä on seitsemän erilaista kombinaatioarvoa (1...7), valitaan kahdesta ratkaisumallista toinen, jolloin viimeisen sanoitetun haittalevyn (II) jälkeen tuleva haittalevy (IV) käsittää joko ainoastaan yhden kombinaatioarvon tai vaihtoehtoisesti kaksi kombinaatioarvoa, jolloin toisen ratkaisumallin mukaan kyseisen haittalevyn (IV) kombinaatioarvo on 4, tai 1 ja 7, vaihtoehtoisesti 2 ja 5, vaihtoehtoisesti 3 ja 6, tai toisen ratkaisumallin mukaan on 4, tai 1 ja 6, vaihtoehtoisesti 3 ja 5, vaihtoehtoisesti 2 ja 7 (kuviot 5a, 5b, 5c).
17. 6. Jonkin yllä olevan patenttivaatimuksen mukainen menetelmä, tunnettu siitä, että lähtökohtana käytetään sarjoitusmatriisi (31), jossa mieluimmin sarjoitusjärjestelmän lukot (Lock) nimeävät kolumnit ja järjestelmän avaimet (Key) nimeävät kolumnit risteävät rivit, jolloin avaimen ja lukon haluttu yhteistoiminta osoitetaan merkillä (x) avaimen matriisiriviin kohdassa, jossa rivi yhdistyy sellaisen lukon kolumniin, jonka lukon kanssa avaimen pitää toimia yhteen, jonka jälkeen erikseen järjestelmän kaikille lukoille kopioidaan järjestelmän koko avainluettelo liitäen siihen avainten kombinaatiot sekä ne sarjoitusmatriisin (31) merkityt ja merkkaamattomat matriisiruudut, jotka kuuluvat kyseiselle lukolle, ja merkkausten perusteella todetaan, mitkä kombinaatioarvot haittalevyjen pitää käsittää lukon avaamisen sallimiseksi ja mitkä kombinaatioarvot johtavat lukon avaamisen salpautumiseen.
18. 7. Jonkin yllä olevien patenttivaatimuksien 2...6 mukainen menetelmä, tunnettu siitä, että luodaan laajennettuja mahdollisuuksia saavuttaa samalla tai samankaltaisella sarjoituksella erilaisia toisia täysin poissulkevia lukkojärjestelmiä valitsemalla toiminnallisena toimenpiteenä, että lukon ensimmäinen haittalevy jäljestetään ohjattavaksi lukon avaimen (25) toisen (oikeanpuoleisen) ohjausuran (41) avulla, vaihtoehtoisesti järjestetään ohjattavaksi lukon avaimen (25) vastakkaisen (vasemmanpuoleisen) ohjausuran (41b) avulla.
19. 8. Jonkin yllä olevien patenttivaatimuksien 2...7 mukainen menetelmä, tunnettu siitä, että luodaan laajennettuja mahdollisuuksia saavuttaa samalla tai samankaltaisella sanoituksella erilaisia toisia täysin poissulkevia lukkojäijestelmiä asettamalla toiminnallisena toimenpiteenä sanoitettujen avainten kombinaatioarvot kombinaatio-matriisiin ainakin pääasiallisesti aikaisemmin käytetyn järjestelmän peilikuvana (kuviot 3a, 3b ja 4a, 4b).
20. 9. Jonkin yllä olevien patenttivaatimuksien 2...8 mukainen menetelmä, tunnettu siitä, että sarjoitetut haittalevyt asetetaan sattumanvaraisesti (ei järjestelmällisesti) toiseen tai toiseen tai molempiin niihin haittalevyryhmiin (α, β), joista toinen (a) saa ohjauksensa lukon avaimen (25) toisesta kaartelevasta urasta (41) ja joista toinen (β) saa ohjauksensa lukon avaimen (25) toisesta kaartelevasta urasta (41b).
21. 10. Jonkin yllä olevien patenttivaatimusten 2...8 mukaisen menetelmän soveltamiseksi sopiva sylinterilukko, tunnettu siitä, että lukon haittaelementit on toteutettu kierrettävien levyjen (21) muodossa ja lukon avain (25) käsittää kaksi kaartelevaa uraa (41, 41b), jotka on järjestetty kumpikin erillään pakkotoimisesti ohjaamaan kummallekin kuuluvan haittalevyryhmän (α, β) haittalevyjä, ja että haittalevyt (21) on järjestetty salpautuvaksi toiminta-asentoonsa sivupuomien (19) avulla, jotka määräävät haittalevyn (21) salpautumiskohdan kahden lähekkäin olevan kombinaatioasennon (36) välissä.
22. 11. Patenttivaatimuksen 10 mukaiselle lukolle tarkoitettuja avaimia tai avainaihioita, tunnettu siitä, että avaimen tai avainaihion lukkoon asetettava osa on valmistettu epäsymmetrisestä profiilitangosta (45), joka eri asennoissa on yhdistetty avaimen ulkopäähän siten, että profrilitangon epäsymmetrinen muoto (46) täten toiminnallisena toimenpiteenä käytetään hyväksi erilaisten toisiinsa ei-sekoitettavissa olevien avain-ja/tai avainaihioryhmien luomiseksi.