dån

Svenska

Substantiv

Böjningar av dån	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dån	dånet	dån	dånen
Genitiv	dåns	dånets	dåns	dånens

dån

1. starkt och dovt ljud; särskilt om dito ljud med överväldigande styrka (baseffekt/vibration) eller ekande karaktär i ljudkällans närhet: buller, oväsen; dunder, åska

   Vanliga konstruktioner: forsens, kyrkklockornas, kanonernas, åskans dån

   Sammansättningar: dåndimpen, underdånig

   Etymologi: Från fornsvenska dyn, av fornnordiska dyn, till samma stam som svenska dön och don, längre bak även ton. Jämför tidigare namn för Asaguden Tor, fornhögtyska Donar, fornengelska Þunor (direktöversatt: “Dånar” eller “Tonar”, han som gör dån, dvs åska), sedermera sammandraget till fornnordiska Þórr (Þónarr) – "Tor". Kognat med danska døn, isländska dynur och engelska din i samma betydelse, samt förledet i svenska dunder och engelska thunder.

   Varianter: don, dön (dialektalt)

   Besläktade ord: dåna, dånande, döna

Översättningar

buller, oväsen

• bokmål: drønn ^(no) n
• danska: døn ^(da)
• engelska: din ^(en), rumble ^(en), roar ^(en); thunder ^(en)
• fornengelska: gealm
• fornnordiska: dyn
• isländska: druna ^(is) f, duna f, dynur m
• polska: grzmot ^(pl) m, huk ^(pl) m
• tyska: Dröhnen n, Getöse ^(de) n, Tosen n