betten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Betten.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

betten

  1. böjningsform av bett

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för betten 

Hjälpverb: haben

Infinitiv betten
Presensparticip bettend
Perfektparticip gebettet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich bette  du bettest  er, sie, es bettet 
Plural wir betten  ihr bettet  sie betten 
Preteritum Singular ich bettete  du bettetest  er, sie, es bettete 
Plural wir betteten  ihr bettetet  sie betteten 
Imperativ
Singular - bette ! -
Plural - bettet ! betten Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich bette  du bettest  er, sie, es bette 
Plural wir betten  ihr bettet  sie betten 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich bettete  du bettetest  er, sie, es bettete 
Plural wir betteten  ihr bettetet  sie betteten 

betten

  1. bädda