arsel

Svenska

Substantiv

Böjningar av arsel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	arsel	arslet	arsel	arslen
Genitiv	arsels	arslets	arsels	arslens

arsel

1. (vardagligt, vulgärt) stjärt, rumpa

   Varianter: arsle

2. (vardagligt, skällsord, nedsättande) idiot, dumskalle

   Varianter: arsle

Etymologi: Av fornsvenska arshol, jämför arshål och engelskans arsehole, asshole. Av urgermanska ordet *arsaz och hål. Besläktad med grekiska orros (”bakdel”).

Användning: På svenska används ofta arsle i stället för arsel. Detta är egentligen en missuppfattning som kommer av att grundformen av den bestämda formen arslet skulle vara arsle, i analogi med äpplet → äpple. Eftersom etymologin är av fornsvenska arshol (ars + hol) är varianten arsel mer historisk korrekt. Svenska Akademiens ordlista listar dock arsle som variantform till arsel.

Översättningar

stjärt, rumpa

• engelska: ass ^(en), arse ^(en)
• polska: dupa ^(pl) f
• ryska: жопа ^(ru)
• tjeckiska: prdel ^(cs) f
• tyska: Arsch ^(de) m

skällsord

• engelska: asshole ^(en), ass ^(en)
• tyska: Arsch ^(de) m, Arschloch ^(de) n