klantig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av klantig  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum klantig klantigare  
Neutrum klantigt
Bestämd
singular
Maskulinum klantige klantigaste
Alla klantiga
Plural klantiga
  Predikativt
Singular Utrum klantig klantigare klantigast
Neutrum klantigt
Plural klantiga
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning klantigt

klantig

  1. (om person) som (ofta) begår misstag som personen, i någon mening, inte borde begå, speciellt (men inte nödvändigtvis) med avseende på motorisk funktion eller förmåga att komma ihåg viktiga saker
    Han kan vara ganska klantig av sig, så låt honom inte använda kristallglasen.
    Det var klantigt av mig att missa deadlinen.
    Vad klantig du var som slarvade bort nyckeln!
    En klantig assistent råkade ha sönder apparaten.

Översättningar

[redigera]