jon

Svenska

Substantiv

Böjningar av jon	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	jon	jonen	joner	jonerna
Genitiv	jons	jonens	joners	jonernas

jon

1. (fysik, kemi) laddad atom eller molekyl (d.v.s. med valenselektron tillagd eller borttagen)

   I en lösning av ett salt i vatten kan joner leda elektricitet.

   Sammansättningar: (...jon, generellt) amfojon, anjon, katjon, metalljon

   Sammansättningar: (...jon, enatomiga joner) kalciumjon, kaliumjon, kloridjon, kopparjon, natriumjon, volframjon, vätejon

   Sammansättningar: (...jon, fleratomiga joner) ammoniumjon, formiatjon, fosfatjon, hydroxidjon, karbonatjon, laktatjon, nitratjon, oxoniumjon, pyruvatjon, sulfatjon, vätekarbonatjon, väteoxalatjon

   Sammansättningar: (jon...) jonbindning, jonförening, jonstråle

   Besläktade ord: jonisera, joniserande, jonisation, jonisering

   Homofoner: Jon, hjon

Översättningar

Översättningar

• arabiska: أَيُّونُ m
• baskiska: ioi ^(eu)
• bokmål: ion ^(no) n
• danska: ion ^(da) n
• engelska: ion ^(en)
• finska: ioni ^(fi)
• franska: ion ^(fr) m
• indonesiska: ion ^(id)
• italienska: ione ^(it) m
• nederländska: ion ^(nl)
• nynorska: ion n
• polska: jon ^(pl)
• portugisiska: ião ^(pt), íon ^(pt) i Brasilien
• spanska: ion ^(es) m
• turkiska: iyon ^(tr)
• tyska: Ion ^(de) n