klinga
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av klinga | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | klinga | klingan | klingor | klingorna |
Genitiv | klingas | klingans | klingors | klingornas |
klinga
- den vassa delen av ett skärverktyg eller vapen
Översättningar
redigeraÖversättningar
Verb
redigeraBöjningar av klinga 1-3 | Aktiv | Passiv | ||
---|---|---|---|---|
Infinitiv | klinga | klingas | ||
Presens | klingar | klingas | ||
Preteritum | klingade | klingades | ||
Supinum | klingat | klingats | ||
Imperativ | klinga | – | ||
Particip | ||||
Presens | klingande, klingandes | |||
Perfekt | (klingad) | |||
|
Böjningar av klinga 3 | Aktiv | Passiv | ||
---|---|---|---|---|
Infinitiv | klinga | klingas | ||
Presens | klingar | klingas | ||
Preteritum | klang | klangs | ||
Supinum | klungit | klungits | ||
Imperativ | kling | – | ||
Particip | ||||
Presens | klingande, klingandes | |||
Perfekt | (klungen) | |||
|
klinga
- frambringa ljud av hårda resonanta material som kommer i kontakt, såsom klockor eller glas
- ha en underton av
- ljuda högt och kraftfullt
- Etymologi: Av fornsvenska klinga, av medellågtyska klingen motsvarande fornhögtyska klingan (tyska "klingen").
- Besläktade ord: klingande
- Sammansättningar: avklinga, förklinga
- Fraser: klinga av, klinga med glasen, klinga ut
- Se även: klang, kling, underton