Alfred Petersson i Påboda

Per Alfred Petersson i Påboda, född 25 juni 1860 i Söderåkra i Kalmar län, död där 11 oktober 1920, var en svensk liberal bondepolitiker, riksdagsledamot, jordbruksminister 1905, 1906–1909, 1911–1914 och 1917–1920, utnämnd till landshövding i Stockholms län den 10 mars 1920, men avliden före tillträdet. Han var far till statsrådet Torsten Petersson, till häradshövding Sture Petersson och till riksdagsmannen Knut Petersson.

Alfred Petersson
Sveriges jordbruksminister
Tid i befattningen 2 augusti 1905–7 november 1905
Monark	Oscar II
Statsminister	Christian Lundeberg
Företrädare	Theodor Odelberg
Efterträdare	Gösta Tamm
Tid i befattningen 29 maj 1906–17 mars 1909
Monark	Oscar II Gustaf V
Statsminister	Arvid Lindman
Företrädare	Gösta Tamm
Efterträdare	Oscar Nylander
Tid i befattningen 7 oktober 1911–17 februari 1914
Monark	Gustaf V
Statsminister	Karl Staaff
Företrädare	Oscar Nylander
Efterträdare	Johan Beck-Friis
Tid i befattningen 19 oktober 1917–10 mars 1920
Monark	Gustaf V
Statsminister	Nils Edén
Företrädare	Knut Dahlberg
Efterträdare	Olof Nilsson i Tånga
Ledamot av Sveriges riksdags andra kammare
Mandatperiod 1897–1908
Valkrets	Södra Möre domsagas östra
Uppdrag i riksdagen
Ledamot statsutskottet 1903–1905 Ledamot i särskilda utskottet 1906 Ledamot i lagutskottet 1906
Ledamot av Sveriges riksdags första kammare
Mandatperiod 1911 1912–1919 1919–1920
Valkrets	Gävleborgs län (1911) Jönköpings län (1912–1919) Stockholms län (1919–1920)
Uppdrag i riksdagen
Ledamot i jordbruksutskottet 1911, 1914–1917 Ledamot i första särskilda utskottet 1914 Ledamot i hemliga utskottet 1914, 1916–1917
Född	25 juni 1860 Söderåkra, Kalmar län
Död	11 oktober 1920 (60 år) Söderåkra, Kalmar län
Politiskt parti	Lantmannapartiet Nationella framstegspartiet Frisinnade landsföreningen Liberala samlingspartiet
Yrke	Lantbrukare
Ministär	Regeringen Lundeberg, Lindman I, Staaff II, Edén

Biografi

Alfred Petersson genomgick södra Kalmar läns folkhögskola (1876–78) och Vinslövs missionsskola (1884–85) och övertog 1886 skötseln av fädernegården Påboda, som han inköpte 1887 och drev upp och förbättrade. Han gjorde sig snart känd i Kalmar län för duglighet och energi, blev landstingsman i Kalmar läns södra landsting 1894. År 1896 valdes han till Nils Petersson i Runtorp efterträdare i andra kammaren för Södra Möre domsagas östra valkrets. I andra kammaren, som han tillhörde 1897–1908, gjorde han sig snart bemärkt genom bestämt uppträdande och sin talekonst. Det dröjde inte många år innan Petersson fick en inflytelserik ställning inom Lantmannapartiet. Han blev 1900 suppleant i statsutskottet, var dess ordinarie ledamot 1903–05 samt tillhörde vid första urtima riksdagen 1905 särskilda utskottet för unionsfrågan.

Vid regeringen Lundebergs bildande 2 augusti samma år blev han jordbruksminister och därigenom "den förste bonden i konungens råd". Vid ministärens avgång i november samma år avgick även han. Han var ledamot av lagutskottet under riksdagen 1906, ingick vid Nationella framstegspartiets bildande i detsamma och invaldes i dess förtroenderåd. Genom den av honom, Pehr Pehrson i Törneryd, Hans Andersson i Nöbbelöv och Ernst Lindblad med flera väckta motionen om proportionella val även till första kammaren och nedsättning av röstmaximum vid kommunalval gjorde han i rösträttsfrågans behandling vid samma riksdag ett inlägg, som blev av stor betydelse. Till förslaget, efter honom kallat "Påbodaförslaget", anslöt sig nämligen i huvudsak såväl konstitutionsutskottets majoritet som första kammaren, och härigenom gavs ett uppslag till den Lindmanska regeringens rösträttsproposition 1907. Petersson mottog vid regeringen Staaffs avgång i maj 1906 av kronprinsen uppdrag att bilda ministär, men avböjde detta och övertog i stället, 29 maj samma år, vid regeringen Lindmans bildande jordbruksdepartementet. Den uppseendeväckande meningsskiljaktighet, som uppstod mellan honom och Lindman angående tillämpningen av § 46 i riksdagsordningen, föranledde emellertid Petersson att 17 mars 1909 jämte Eric Trolle och Gustaf Roos utträda ur ministären, vilket åter bidrog till ett närmande mellan honom och liberalerna.

Han anslöt sig slutligen öppet till det liberala partiet och invaldes som liberal kandidat för Gävleborgs läns valkrets i första kammaren hösten 1910, men utbytte 1911 denna plats mot en för Jönköpings läns valkrets. Han satt kvar för denna valkrets till förstakammarvalet 1919, då han bytte till Stockholms läns valkrets i första kammaren.

Petersson deltog verksamt i den liberala valrörelsen 1911, ingick som jordbruksminister i den andra Staaffska ministären 7 oktober 1911 och avgick med denna 17 februari 1914. I Frisinnade landsföreningen var Petersson 1916–1920 ordförande i verkställande utskottet, ledamot av förtroenderådet från 1910 och dess vice ordförande från 1917. I Liberala samlingspartiets förtroenderåd var han ledamot från 1910 och 1916–17 vice ordförande för partiets förstakammargrupp. Vid årsskiftet 1919–1920 angreps Petersson av en svår influensa, som följdes av komplikationer och hindrade honom att vidare ta del i regeringsarbetet. Han avgick jämte ministärens övriga liberala ledamöter 6 mars 1920, utnämndes snart därefter till landshövding i Stockholms län, men kunde på grund av sjukdom aldrig utöva ämbetet. Petersson avled på sin gård 11 oktober 1920.

Petersson blev ledamot av Kungliga Lantbruksakademien 1906 och hedersledamot där 1919.

Utmärkelser

• Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 6 juni 1907.

Källor

• Petersson, Per Alfred i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
• Petersson, P. Alfred i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
• Svenskt biografiskt lexikon, band 29, uppslagsordet "Alfred Petersson"
• Tvåkammarriksdagen 1867–1970, band 1 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 255-256
• Knut Petersson, En bondedemokrat. Alfred Peterssoni Påboda. 1965

Vidare läsning

• Jonasson, Gustaf: Alfred Petersson i Påboda i Svenskt biografiskt lexikon (1995–1997)