Iain Duncan Smith: Skillnad mellan sidversioner

Duncan Smith blev 1992 parlamentsledamot för [[London]]förorten [[Chingford]]. Han profilerade sig som en av Torypartiets EU-kritiker. Under oppositionsåren 1997-2001 var han skuggminister, först för socialförsäkringar och sedan för försvarsfrågor. Efter partiets valförlust 2001 ställde han upp i partiledarvalet efter avgångneavgående [[William Hague]] och blev av parlamentsgruppen framröstad som en av två slutkandidater. I den påföljande medlemsomröstningen (detta var första gången som partiets medlemmar fick avgöra partiledarfrågan) besegrade Duncan Smith den EU-vänlige [[Kenneth Clarke]] med 61 procent mot 39.<ref>[http://www.telegraph.co.uk/news/politics/conservative/1340483/Duncan-Smith-beats-Clarke-to-Tory-leadership.html Duncan Smith beats Clarke to Tory leadership - [[The Daily Telegraph|The Telegraph]] 14 september 2001]</ref> Duncan Smith fick dock inte partiets opinionssiffror att lyfta och efter två år på posten tvingades han bort av sin parlamentsgrupp.<ref>[http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=314420 Toryledaren Duncan Smith avgår - [[Sveriges Radio]] 29 oktober 2003]</ref>

Duncan Smith förblev parlamentsledamot och efter att de konservativa återkommit i regeringsställning 2010 blev han [[arbets- och pensionsminister]] i [[David Cameron]]s regering. Han avgick hastigt i mars 2016, enligt egen utsago i protest mot finansminsterfinansminister [[George Osborne]]s planer på nedskärningar i bodragssystemenbidragssystemen.<ref>[http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article22480535.ab Avgång splittrar brittisk regering - [[Aftonbladet]] 20 mars 2016]</ref>.

[[Kategori:Brittiska parlamentsledamöterunderhusledamöter]]